Det var nog ändå doppet i havet häromsistens ..., småpratet med Stig - som hoppade i efter mig - och surret med Susanne och Lena som satt på en bänk, en bit uppåt stranden till.
Men även morgnarna vid havet här i Stensjö.
Som idag ..., nästan helt vindstilla.
Och vid vattenbrynet spatserade mängder med strandskator!
En liten sädesärla vippade förbi.
Och när jag hade varit förbi affären (nu stundar arbete nästan oavbrutet fram till nästa fredag) och kom hem, såg jag rosen där vid husväggen och jag tänkte att så olika vi människor är ..., pv älskar sina rosor och själv föredrar jag små luktärter eller sommarens hundkäx.
Men det går ju ändå.
Allt som allt har det varit två fina veckor.
Många små guldkorn.
2 kommentarer:
Huvudsaken är ju att man ser blommorna. Att man stannar upp och hinner se dem -innan allt man ska göra tar överhanden.....
Eva i Tyresö: absolut! Och jag känner mig för övrigt sällan stressad.
Skicka en kommentar