lördag 21 september 2013

Lördag med förhinder ...


Det börjar på fredagkväll, strax efter middagen.
Då har pv fått flimmer igen.

"Igen" är egentligen fel uttryck, för så ofta händer det inte och för det mesta går det över av sig själv. till exempel om han tar harry med sig ut och cyklar med vådlig fart .., eller om han gör armhävningar eller någon annan fysisk aktivitet.

Men nu hjälper det inte.
Och inte det minsta vill han åka in till akuten.
(Han har nog norrländska gener i sitt blod ...?)

"Jag har ju nyss ätit, då blir det ändå ingen elkonvertering på minst sex timmar ...", säger han.

Tidigare i veckan fick vi veta att hans svägerskas bror - bara några år äldre än pv - plötsligt hade dött när han låg och sov - nån hjärtknäpp - och med det i färskt minne  v ä g r a r   jag att ha den ärade pensionatsvärden hemma med flimmer, så jag skjutsar in honom.

Det är mörkt och dimmigt ute .., nästan spöklikt.

Och fredagkväll på akuten .., ni kan ju tänka er!

Väntrummet är bräddfyllt av människor som sitter uppradade på stolar och alla tycks titta på en tv som visar en actionfilm av något slag.
En liten tös kräks om och om igen .., en kvinna lutar sig mot sin man och stönar av och till och en äldre dam pratar enormt högljutt i sin mobiltelefon.

Minst fyra timmars väntetid, säger sjuksköterskan som har arbetat tjugo år - först på hjärtintensiven -, sedan på akuten, och han tar ett EKG som visar flimret (men det är stadigt .., låg puls som vanligt) och så säger han att pv får välja mellan att övernatta på sjukhuset eller hemma i Stensjö och om flimret då fortsätter när morgonen randas, ja, då är det bara att åka in och få en elkonvertering.

Så det gör vi.
Åker hem.

Sex på morgonen väcker jag honom (ligger han inte ovanligt stilla och tyst ...??) och frågar hur det är ställt och han kollar pulsen vid halsen och säger att ..."nej, det flimrar" och då åker vi in igen.

Det är en alldeles  u n d e r b a r t   vacker morgon!
Strålande sol och blå himmel och dimslöjor över åkrarna.
På vägen ligger överkörda harpaltar och skatorna har förstås stort kalas.

Så här ser det ut när jag kommer hem igen.

Hela vägen hem förundras jag över den här morgonen som är så vacker!
Björklöven har börjat gulna .., några enstaka träd skimrar i rött.

Och harry blir förvånad när inte husse är med .., sigge jamar och vill ha mat - helst på en gång -, jag tar mig nybryggt Zoegakaffe och slår mig ned vid datorn.


Andra frukosterar också.
AP sms:ar en bild från en morgon i Ekerö.

Och nu blir det ett skutt in i duschen!

Ps. Mossfolk - vill du ha plommon, rabarber eller björnbärsmarmelad? Ds.

16 kommentarer:

mossfolk sa...

Men usch, akuten är verkligen inget ställe man vill tillbringa en fredagskväll på. Eller helst ingen kväll alls förstås. Jag tycker att det låter så otäckt det där med hjärtflimmer och hade förmodligen inte sovit en blund om det varit maken som hade något dylikt... Hoppas att de får ordning på det snabbt igen!

Och vi provar så gärna en plommonmarmelad ;)

Jessica sa...

Tänker på er!

Min mamma (som är god vän med Eliisabeth (hon hette väl Nyström som ogift) i Malå ;)har hjärtflimmer och fått medicin och nu mår hon jättebra! :)

Stor kram!

Anonym sa...

Oj så jobbigt! Hjärtat har ju en viktig uppgift. Hoppas PV är hemma snart! ellem

Dinah sa...

Ja, det blir nog döden.
Förr eller senare.

Elisabet. sa...

mossfolk, jessica och ellem: jodå, han äter medicin och det håller ju hjärtat i schack för det mesta.

dinah: haha .., det var verkligen en typisk Dinah-kommentar. Och mamma-ann-gerd-kommentar ,-)

Hur väl minns jag inte farbror Ernst Larsson i Malå, säkert 80 år, som berättade att han legat inne på sjukstugan för hjärtbesvär. Han var ju djupt troende och borde väl inte känna någon rädsla för hädanfärden, men så hade mamma kommit in i salen där han låg och så frågade han ..., "vad tror syster Ann-Gerd .., kan det vara slutet det här ...?" och mamma hade tittat på honom och sagt ..", ja, det kan det vara, bäst att du gör dig redo" och han skrattade och sa att han blev så rädd, så han blev frisk på en gång ,-)

Kattis sa...

Hoppas att lördagen artar sig till det bättre!

Biggan sa...

Tänker på er och hoppas PV:s hjärta lugnar ner sig igen.
Kram från HudikBiggan

Monet sa...

Usch, det där har vi ju haft i många år som du vet. Numera aldrig eftersom maken får fransk dundermedicin - här i ska det inte flimras alls tycker man eftersom det är stor strokerisk förenat med det. Det borde väl pv veta efter alla år? Och inte krångla med sjukhusbesök? Klart det måste åtgärdas - det finns ju massor med saker att ta till, ablation om inte annat om det inte ger sig.

Hoppas det löst sig nu och att du får hem en konverterad man!
Hjärtekram

Anonym sa...

Konverterat var det här.
11.40 somnade jag in av narkosen och 11.50 väcktes jag upp med ett normalt tickande hjärta.
Prima liv igen, laddningen för vasaloppet kan återstarta efter ett litet hack.
Tack för alla trevliga tillrop.
PV

Anonym sa...

Känner också till det där med, hjärtfladder som läkarna kallar det min man har, det har varit besvärligt en tid nu, men i Gävle får personer med hjärt -problem komma för på en gång på akuten vi har knappsystem som man trycker på för olika åkommor. Han har gjort en ablation (med gott resultat) för ca 12 år sen och nu ska han få genomgå en till sådan i början på okt. Han får då åka till Södersjukhuset i Stockholm, det är inte alla sjukhus som har den kompetensen att göra en sådan.
Lycka till PV

Hälsn. Lena i Gävle

Dinah sa...

Jo, vi får ju hoppas att det blir senare. (Men man vet aldrig......)

Mian sa...

Skönt att höra att det gick bra!

Bloggblad sa...

Men fy, vad nervöst. Hjärtat är ju liksom ganska viktigt... Jag hade nog blivit mer åt det hysteriska hållet. Men jag vet ju av erfarenhet från ågra turer till akuten, att man får ett konstigt lugn när man behöver det. Och får tid att se hur vackert det är ute bl.a.
Skönt att höra att det verkar ok nu!

Ruta Ett sa...

Men vad bra att det slår som det ska nu. Jag har undrat hela dagen!
Heja hjärtat!

Evas blogg sa...

Vad bra att det finns hjälp att tillgå! Och så bra att du pv är hemma igen och siktar framåt.

Eva i Tyresö sa...

Heja hjärtat säger Ulf och jag !