På jobbet i morse.
Jag står vid brödavdelningen och fyller in småfrallor och majsbröd och annat gott från Östras Bröd och en bit ifrån arbetar A-M med att göra i ordning charkdisken.
Det bli lite småprat så där.
Och så berättar A-M att idag var det en sorglig dag .. ja, idag var det sista dagen som kossan Stella var i livet. Fjorton år gammal var hon och född på gården av en kossa som också hetta Stella.
"Hela vår besättning härstammar från den kon ...", säger A-M.
Och jag får veta att Stella 37 nu var nästan lite grå .., ja, åå, så ledsamt .., men nu var det oåterkalleligen sista dagen för henne, nu skulle det bli slakt.
Innan Stellas liv var tillända, tog A-M fram kameran och gick till lagården och tog en bild.
Så här såg hon ut.
Stella 37.
// Här kan ni få träffa andra - och uppenbarligen väldigt sällskapliga - kossor.
Ja, vi tar en till!
7 kommentarer:
Det fick mig bums att googla på hur gammal en ko blir... och så funderar jag på om man helt enkelt avlivar korna när de inte går att använda dem till mjölkproduktionen längre. Ja, det är ju inte direkt så att man hör talas om att där i den hagen går de pensionerade korna...
På väg till eller från jobbet, ser jag mängder med kor! Eller rättare sagt: bara kvigor.
Bonden är gammal och orkar inte ha kalvar eller mjölkkor och snart vill han väl göra sig av med resten också.
Så trist, men jag förstår ju honom.
Men vad händer med det underbart öppna landskapet?
Och finns där alls någon som vill ta över?
Åååhh! Det skulle finnas ålderdomshem för trötta mjölkkor.
När jag tänker vidare, så tänker jag på att det är många kalvar, kvigor och tjurar som slaktas unga - förfärligt när man tänker på det! Men jag äter kött - om än sällan nötkött. Men det är väl inte bättre att äta andra djur!? Man borde kanske bli vegetarian...?
Men kära nån då! Sorgligt!
Det är något visst med kossor.
Hoppas hon får det bra i kohimlen.
Ja, man avlivar korna när de inte längre producerar tillräckligt mycket mjölk för att det ekonomiskt ska vara försvarbart att hålla dem med foder och båsplats. En gång i tiden var det nog för att de gått ner avsevärt i produktion på grund av ålder. Nu är det många kor som slås ut medan de fortfarande är unga, ofta för att de tar för lång tid på sig att bli dräktiga igen.
För att det ska vara lönsamt bör kon i princip kalva en gång om året. Hon kan ge mjölk i flera år efter en kalv, men produktionen går ner så mycket då att det inte lönar sig för lantbrukaren.
En ko är dräktig ungefär nio månader, och normalt insemineras hon ett par månader efter att hon kalvat. Blir hon då dräktig kommer hon att kalva ungefär ett år efter den förra kalven. Innan hon kalvar igen sinläggs hon ett par månader, så att både hela kon och i synnerhet juvret får återhämta sig innan de ska jobba hårt igen.
Nu är det så på många håll att korna producerar väldigt mycket mjölk, så mycket att kroppen inte får resurser över till reproduktionen. Därmed kan det ta lång tid för kon att bli dräktig igen, vilket kostar tid och arbete (upprepade inseminationer) och så småningom förlorad inkomst (när det tar längre tid innan kon kommer upp i hög produktion igen), vilket är skälet till att en ko som inte blir dräktig på ett par inseminationer kan komma att skickas till slakt.
Att korna går till slakt allt tidigare är något man diskuterar i branschen, bland forskare men också bland bönder tror jag.
Det är väldigt ovanligt med en ko på fjorton år idag! Så ovanligt att jag tror att hon faktiskt till och med skulle vara värd en liten notis i dagstidningen. Det är alldeles tydligt att A-M och hennes man är måna om sina kor och kanske inte har superproduktion som sin högsta prioritet!
Vill du inte hälsa A-M från en husdjursagronom i förskingringen, och fråga om hon kan berätta lite mer om besättningen och gården?
Monica: ja, visst skulle det .., men man förstår ju också att bönderna måste kunna klara sig ekonomiskt. Det är ju inte för att göra mig lycklig när jag moppar till jobbet, som dom har sina kossor ,-)
Turtlan: visst är det! Jag har alltid tyckt om kor .., och minns så väl när man följde mamma till mormor och mamma mjölkade och jag stod där och lät småkalvarna slafssuga på fingrarna. Dom där ränderna i gommen på kavlen .., jag precis frammana känslan.
annannan: tack som berättade! Så mycket man inte vet! Och A-M blev nästan tårögd när jag läste dina rader för henne och jodå, hon ska nog berätta om besättningen ,-)
Skicka en kommentar