Intill diskbänken har vi en kasse där vi lägger allt papper som är brännbart och i en annan hamnar all tunnare plast. Inte särskilt snyggt, men det fungerar.
I alla fall tills papperskassen trillar ner och Nelly beslutar sig för att kolla vad det är som doftar så gott? Jaha ja .., bullpapper .., pv:s goda kanelbullar har satt spår och nu tänker hon hitta bullen (som förstås redan är uppäten).
Det händer att jag - ofta på väg hem från jobbet - börjar gråta vid tanken på att Nelly omöjligt kan ha så lång tid kvar här på jorden. Aldrig i livet har jag varit så förtjust i en hund.
4 kommentarer:
Det där känner jag igen. Shiva försvann in i en kasse häromdagen. Där låg några pizzakartonger och luktade gott.
Nelly är verkligen en gullig hund - en sån personlighet!
Ruta Ett: ja, det är just det .., att hon är så personlig! Och knäpp och döv och allt, men ändå ...
Förstår sällan hört om en sådan personlig hund ❤️
Den känslan förstår jag! Jag har precis hälsat på min katt som nunera huserar hos mitt ex efter en vårdnadstvist ;) nu är det lättare att se henne igen, men ett tag lät jag hellre bli helt för det var så jobbigt. Hon var hur pigg som helst och blir 20 i januari :)
Skicka en kommentar