onsdag 7 mars 2018

Vad gjorde vi egentligen .....?


En kund i affären frågade om vi bara åkte skidor i Sälen?
Jag sa som det var, att sex personer tillsammans - plus två hundar - gjorde allt möjligt.

Tre stycken åkte skidor - på längden - dagligen.
Flera mil.
Det var prat om valla och det var utflykter till diverse stora tält där nummerlappar skulle hämtas ut eller så skulle det tittas på nymodigheter inom skidvärlden och det var inköp av handskar och annat
viktigt.

Två stycken tog promenader i omgivningarna, åkte ner till centrum .., hyrde längdskidor och åkte i spåret (särskilt Patrik som tänker sig att genomföra en Svensk Klassiker nästa år).



På kvällarna tittade vi på tv så där lite förstrött ..., AP och jag själv löste korsord (1 minut var .., himla trevligt) ..., Hilda arbetade med ett högskoleprojekt (hon läser till hälsopedagog) och Patrik arbetade med sitt (layout och avståndsredigering för den tidning han är redaktör för) och vi glömde bort sånt som vi annars tycker är Viktigt Att Titta På i SVT.

Och så åt vi middag tillsammans. Det var hopplöst att samordna luncherna, då alla var ute på sitt håll, så det blev lite hipp som happ. Och vi åt rester och mera rester .., det var rent hopplöst vad vi gjorde stora portioner.

Några åt veganskt, andra inte. 


Och så blev det armpill och hårborstning.
Vi är bara två som fullkomligt älskar sånt .., AP och jag själv.

Hon började med att borsta mitt hår länge-länge-länge.
Det är en konst det där.
Ibland ber jag pv att borsta mitt hår och han har visserligen lärt sig liiiiie hur man ska göra, men ännu har han en bra bit kvar tills det är perfekt.
För den som har tjockt hår, är det ljuvligt med lååååånga, kraftfulla borsttag, nästan så att det gör ont!
Båda döttrarna kan konsten och så på slutet, då samlar man ihop håret och draaaaar och vrider alltsammans och det är nästan det bästa av allt!
Men åååå, så skönt det är!

AP älskar armpill.
"Å, mamma, du har ju perfekta naglar ikväll!" sa hon.
Och så fick jag pilla .., dra försiktigt längs armen .., jo, det är himla skönt!

Vi pratade också och ställde frågor.
Heter det gåshud eller pytteskinn?
(Gåshud, sa vi som är norrifrån).

Heter det ostbågar eller ostkrokar?
(Ostkrokar tror jag att jag säger ...)

Hårfön eller hårtork?
(Jag säger hårtork).

Och Patrik berättade att han aldrig vill bli pillad på på det viset och absolut inte borstad i håret och nja, det var inget som Hilda heller trakterades av.


Lördagkväll - då vi vilat ut efter nattvaseäventyret - gick vi på "lokal" och njöt av After Ski - underhållning. AP bjöd på dryckjom och jag önskade en låt (man fick skriva en önskelapp och lägga i en liten skål i närheten av musikanterna) ja, för att fira dom som klarat av att skida nattetid i tio timmar. Redan innan loppet börjat kom dom överens om att peppa varandra med den här låten .., om det skulle bli motigt. Så blev det också.
Och låten spelades, men nog hade jag haft för bråttom och skrivit "Anna och Micke" i stället för "Anna och Thomas" på lappen. Så typiskt mig!  Nåja, jag räckte upp handen och rättade mig själv.

Ibland ville musikerna att vi alla skulle klappa i händerna och sjunga med och det gick bra, men när det blev dubbelklapp, då hängde jag inte med. Det är nån slags lucka i min hjärna i området taktkänsla (ja, där finns gott om andra luckor också, men den här klappa-i-takt-avdelningen, den är närapå tom) och jag minns att mina barns pappa en gång utbrast - det var på en sporttillställning där alla skulle klappa i händerna -: "Va? Kan du inte klappa i takt!?"
Han sa det snällt, men det var sant.
Ibland har jag övat, men det funkar inte.

Så efter att ha försökt komma i nån slags samstämmighet med övriga klappare (på After Ski-grejen) struntade jag helt enkelt i just den klapp-versionen. Det är väl så att man helt enkelt får inse sina begränsningar här i livet.


En Stenbock, en Jungfru och en Oxe på samma bild.  Och lillebror, mellanbror och mellanbarn.


Ja, men det blev en bra vecka.
Den sjätte tillsammans, tror jag.
Och så här såg det ut när vi var på väg till After Ski.
Vallaexperten längst till vänster och nattvaseåkarna till höger.

Så var det.

5 kommentarer:

Pernilla sa...

Jag måste erkänna att ett stråk av avund drar förbi när jag läser om er vecka. Det låter så småputtrigt behagligt alltihop, familjärt och vänligt.

Förövrigt svarar jag: A: gåshud B: ostbåge C: älskar armpill D: har för kort hår för borstning, men njuter av när nån drar fingrarna igenom det. Sambon kom snabbt på att jag blir tyst så fort han gör det. 😄

Elisabet. sa...

Pernilla: ja, men ungefär så är det också. Småputtrigt. Förra året gjorde Emil och Nicole oss sällskap, två tonåringar alltså. Då blev det mycket spelande; plump och nåt som jag aldrig kommer ihåg namnet på - som AP och Nicole spelade om och om och om igen. Kanske får vi hyra en större stuga nästa år. Tvättmaskin i stugan vore önskvärt och en större soffgrupp.

Steel City Anna sa...

Låter mysigt alltsammans. Armpill utvecklade jag och min bästis till en konstform i tonåren. Är bara en viss typ av människor som förstår sej på sånt. Vi ägnade oss åt smalbenspill också. Våra andra vänner tyckte vi mest var knäppa i huvudet :)

Elisabet. sa...

Steel City Anna: smalbenspill brukar Anna vilja ha, ja, benpill öht. Man kanske skulle starta pillkurser när man blir pensionär ,-)

mossfolk sa...

Gåshud, ostbågar och hårtork :)
Men det där armpillet, det får jag obehagsrysningar bara av att läsa om.
Det låter hur som helst som en jättemysig resa (för er som inte åkte Vasalopp -efter att ha stavat runt lilla elljusspåret här hemma kan jag inte för mitt liv begripa hur man kan åka nio mil!).