Elisabet

Maj månad ....

... måste väl ändå vara den ljuvligaste av årets av månader?
Den och mitten av augusti, när allt lugnat ner sig.

Tillsammans med friherrinnan tillbringar vi kanske en och en halv timme på stranden.

Jag har ont i ryggen och fryser ., sitter med bomullskofta och friherrinnan - som tar sig ett ovanligt långt dopp - slänger till mig en solvarm handduk. 

Nej, det blir inget dopp för mig idag.

"Du är väl helt enkelt inte på hugget ...?" säger hon tröstande.

Två tonårspojkar (den ene lång och gänglig, den andre lite robustare) kommer gående längs stranden. Dom har långa badshorts och går rakt ut i havet - ingen stege här inte - och långt ut går dom och slänger sig sedan i med huvudet före och den ene simmar som vore det sommarvarmt i vattnet!

Jag har med mig kaffe i termos och friherrinnan bjuder på tilltugg - hembakat bröd, sallad, gustavskorv och gurka - och i en glassbytta har jag skivor av saftig melon. 

Underbart är det att sitta där i solskenet och den eländiga ryggen knorrar till sig på nåt vis. 

Kanske är det kaffet?

Kanske bara glädjen i att vara nära havet?

När vi åker hemåt i var sin bil, känns det bra.

Kommer hem och tar harry på promenad .., klipper den bit av gräsmattan som jag inte orkade med sist - det tar en halvtimme - kör in gräsklipparen i cykelskjulet, tänker att pv är så himla duktig och energisk ..., känner doften av poppel ända upp på kullen .., det finns inget som är så ljuvligt; det är som en drog!

Och nu strax till jobbet.
Kvällspass med fina Annika.