Elisabet

Söndagkväll ....

Ett dygn i Skåne och man blir så lycklig.
Att sitta i hörnsoffan hos sin syster och systerdotter (som bor på övervåningen i skånelängan) .., två hundar som tycker så mycket om varandra .., titta på dåliga tv-program .., äta middag som jag tillagat hemma och bara värmer upp (lammfärsbiffar + ugnsrostade grönsaker  + gott vin) som tack för tidigare hundpassning .., att sitta i hörnan av soffan och lösa DN:s lördagskryss alldeles själv och fixa långordet längst till vänster och sist av allt gå och lägga sig i gästrummet.

Innan vi gör natt tar vi var sin hund och går kvällsrundan som inte är en runda, utan fram och tillbaka till ystadvägen bara. Vi passerar ratiga hus och hus som ser fallfärdiga ut och min syster vet vem som bor var och i ett av husen syns några danska herrar som renoverar utsidan; dom säger  haj, haj, när vi passerar.

Och så i säng.
Harry intill mig.
Sladden till elementet urdraget.
En filt i reserv.
Utifall att.

Jag läser ut boken som är författad av Karin Smirnoff och tycker, till en början, att den är så rörig .., tiden blandas ihop, det är här och nu och dåtid och så många människor som rör sig i samma omgivning och med varandra och någon är död - eller flera - men finns där ändå.
Ändå kan jag omöjligen sluta att läsa och jag tänker, när jag kommit till sista sidan, att den boken är som när man äter indisk mat och smaken - kryddorna, sitter i långt efteråt.

På väg hem - min syster fick ta boken - tänker jag på handlingen.
På Maria, John, Katarina och Bror.
Jo, den var bra.
(Lite kan jag irritera mig på schablonbilden av människor hemifrån. Nej, jag känner inte igen mig. Orden, jo, men inte det andra).

Harry tycker att det är så roligt att hälsa på i Västerstad.
Huset är avlångt och han kan springa fort från den ena änden till den andra och när han är riktigt yster hämtar han Taras pipdjur och hoppar upp på min systers säng, puttar ner alla kuddarna och helst också en filt och min syster går in och skrattar och säger "nu har du varit här igen, du din rackare!", men hon stänger inte dörren.

Åker hemåt mitt på dagen.
Passerar ett landskap som jag ideligen tänker på som världens vackraste .,. böljande gröna gullar, traktorer som plöjer eller harvar och fiskmåsar i hundratal som flyger där bakom och hoppas på mask!
Alléer som leder till finare gårdar .., små och större vattendrag .., en stork ute på en lägda .., får och hästar och lurviga kor .., ett dött vildsvin i ett dike (jag tror för ett ögonblick att det är en björn, så stort är djuret som ligger på sidan med en brunraggig päls som skymtar när jag kör förbi) .., döda rovfåglar som krockat med bilar .., en brun kärrhök som flyger upp .., ungdomar som rider .., och sommarkänsla, i alla fall när man sitter i bilen.

Och byar och samhällen med namn som känns skånska och slutar på "arp" eller "röd".
I Trollenäs finns ett slott med tinnar och torn. I Stockamöllan, där det annars är som en liten uppdämd sjö, har stora träd dråsat i backen och jag ser inget vatten.

Kör via Landskrona och stannar till i Helsingborg, där min systers barnbarn Nathalie har flyttat in i egen lägenhet på Tågagatan.
Tack och lov för gps.
I tre års tid varannanhelgpendlade jag till den lurvige i Helsingborg, men jag kände mig aldrig riktigt hemma; lärde mig inte hitta så där på riktigt.
Lägenheten är fin och Nathalie är sig lik.
Jag tänker att hon kommer att se exakt likadan ut om tjugo år eller fyrtio.
Vi är lika enjängda.
Hon har nästan alltid grå eller gröna tröjor.
Och hon är lång och världens mjukaste.
När hon var liten skällde hon som en hund.
"Voff, voff, voff!" sa hon och krafsade på ens ben.
Ibland låtsades hon vara en tiger.
Född i Luleå, uppvuxen i Lund.
Pratar inte skånska.
Nu har hon målat nästan hela lägenheten och jag tittar ut genom olika fönster och säger att "så fint, så grönt det är!" och badrummet är superfint med kakel i vitt och blått .., och hon har inte långt till en Hemköpsbutik och till centrum cyklar hon fort.
Jag tycker så mycket om henne.
Och jobb på heltid har hon.
Oxe.
Fyller år dagen efter min mammas födelsedag.

Efter Helsingborg blir det ett besök hos Antik & Auktion i Åkersholm, nån mil norr om Ängelholm. Eller inte fullt så långt från Margretetorp, där det tydligen pågår en enorm julmarknad; jag ser säkert femhundra parkerade bilar på en stor lägda, ja, kanske mer än så och inte långt från gästgifveriet ser jag rader av julmarknadsstånd och där kommer en man och bär på nånting som liknar en adventsstjärna av halm.

Jag älskar Antik & Auktion!
Therese och Per som driver det hela är på plats och vi pratar om allt möjligt, mest om deras instagramkonto (antikkulan) och jag köper en vit avlång pall som ska stå i badrummet.
På den ska jag - när det är sommar - ställa en vas med blommor och till jul kanske enris med lite ledljus i. (Snart är det advent!)

Skoblock hänger från en krok i taket.
Och där finns allt - precis allt -.
Aporna som är deras signum och finns med på nästan alla instagrambilder, har fått tillökning.
I en liten korg på disken ligger en liten mini-apa och tittar sig omkring.
"Nej, jag har inte hjärta att sälja honom ..., han får allt vara kvar", säger Therese.

Sen hemåt.
Mycket trafik som vanligt .., nerför Hallandsåsen går det med väldig fart (man får bromsa) och så handla lite kvällsmat på Hemköp .., får ett sms från Bodil på jobbet (nån slags personalmöte på torsdag)  ..., tittar in hos friherrinnan som bett mig handla lite, dricker kaffe och bjuds på hennes hembakade kakor (kalas på onsdag), pv och Sonja kommer också .., så blir det en stund vid rumsbordet, men inte länge.

Nu hemma.
Pv som kom i säng sent natten mot idag (kusin/släktträffen) har redan gjort kväll (eller natt), gitarren hänger återigen på sin krok på väggen och nu ska han arbeta fyra dagar på raken.
Jag tar det lugnt.
Glad över helgen.

Tacksam.