lördag 2 november 2019

Sefton Park, Liverpool ....


Tvärs över gatan från hotellet Hallmark där vi bodde, där finns den här ljuvliga parken!
Redan innan vi åkte hade jag - via Google Maps - spankulerat omkring i omgivningarna och kanske var det därför det kändes närapå hemtamt, ja, när jag såg det hela på riktigt.

Parken är stor och luftig och helt underbar!
Kanske är det söndagmorgon när pv och jag själv beslutar oss för en promenad efter frukosten.
Emil föredrar sängen.

Å, så vackert där är! Dimslöjor som singlar över marken .., ja, men det är ju nästan som att befinna sig i Edens Lustgård. Och vilket fågelkvitter!


Luften är krispig. Oktoberkylig.
Löven prassliga, men om man går på gräset är det lätt att halka.
Hela tiden möter vi hundägare - oftast med små bulldoggar av olika slag -.
Där är också en stor hane som ser ut att vara tio, elva år och han har svårt att hänga med sin matte som ändå går sakta .., tungan når nästan till marken och han flåsandas.
Jaha, han är bara tre! Nog kan man undra om det är lyckligt för dessa hundar som får så svårt med andningen.


Överallt ser vi blågrå ekorrar som ofta jagas av små pilsnabba terriers som ändå aldrig hinner upp sitt byte. Många hundar springer lösa och vi ser inget kiv dem emellan..


Allt är välordnat och fint.
Skräpet som vi verkligen sett en hel del av inne i city, är som försvunnet här.


I ett träd sitter två papegojor, vilka måhända rymt hemifrån ..., eller helt sonika släppts ut av någon ägare som ledsnat på sina gunstlingar.


En bit in i parken ligger Palmhuset.
Det är stort och mäktigt och runt hela byggnaden står olika statyer av människor som varit av betydelse för mänsklighetens fromma. Carl von Linné, bland annat.
Idel män.


Titta här! Känner ni igen honom? Inte det? Det är Colombus, om ni inte visste det.


Men Columbus, Kapten Cook, Linné och alla andra storheter i all ära, jag blir nog gladare av alla dessa små minnesplaketter på bänkarna dels vid Palmhuset, men även på andra ställen i parken. (Ja, för övrigt överallt nästan). Uncle Billy .., nog var det väl omtänksamt att Mary såg till att han fick en egen bänk.


Och Marjorie Hazel McCutcheon som tyckte så mycket om parken och blev åttiotre år gammal. Så bra att lite vanligt folk också får finnas till och får minnesmärken!


Och prassligt, frostigt gräs.

Såja, nu har jag visat er parken.
Lite av den, i alla fall.

// Nu har jag fått göra ett avbrott då två Jehovas-Vittnen-damer knackade på dörren.
Den ena var ovanligt pratglad (läs:aningen påstridig) och för en gångs skull .., verkligen för en gångs skull, sa jag att nej, jag är inte intresserad och att jag, när växte upp, hade en ganska sträng pappa och sen kom Gud och var sträng och man skulle falla på knä och tillbe bara honom och det tyckte jag var förfärligt orättvist, rent av egenyttigt.

Vi stod i hallen med dörren öppen (pv skulle ha svimmat om han anat hur mycket varm luft som gick rakt ut ...) och Harry nosade den mest pratglada - ja, på hennes rutiga yllekjol  - och gick sedan in igen och hon bad att jag skulle ta en titt på deras hemsida på nätet, men då hade jag redan vikt ihop papperet och kanske trodde, eller tänkte hon, att jag var ett hopplöst fall.


Nu, när jag - kanske som mest - behöver högre makter, tackar jag nej.
Vad är jag för en människa!
Och ja, jag vet att jag förenklar det hela och att det bland bloggvännerna finns en präst och flera troende och det är inte det att jag dumgör människor som tror (jag tror ju också, men inte på det sättet som J.V. vill att jag ska tro och ibland tror jag inte alls ...). det är väl mer att man (jag) inte vill bli pådyvlad nånting.

Och här, apropå ingenting, finns ett galleri av bilder från Palmhuset.
Här lite mera info.
Och nu ska jag göra mig klar för jobb tillsammans med Hilda. Hon pluggar numera och arbetar varannan helg, tror jag. Himla duktig tjej! Och så ringde Filip och ville byta pass med mig i morgon. Nu har så många bytt med mig, så jag kan inte hålla reda på vilka som jag ska arbeta med .., men det lär vara Johanna (heja!!) och sen kommer Filip vid tio. Ett drömgäng.

Ajöken, sa fröken.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för turen!
Hedgrenskan

mossfolk sa...

Så fina bilder -vilket härligt ljus. Hoppas att någon förbarmar sig över papegojorna som väl lär ska få det svårt i vinterkylan...
Här var det evigheter sedan Jehovas vittnen kom på besök... eller så har de helt enkelt plingat på när vi inte varit hemma.

Bert Bodin sa...

De där papegojorna ser ut som munkparakiter. En art som börjat bli invasiv på många håll i Europa. Tyvärr ställer den till en del lila problem. Jag tror alltså inte att de du såg var förrymda burfåglar. Vi såg flockar av dem i Spanien. Men de rapporteras också från t.ex. Tyskland.

Bert Bodin sa...

Fast "lila" problem, vet jag inte ... 🤔

Elisabet. sa...

Hedgrenskan: tack själv! Hoppas att du inte blev frusen!
mossfolk: det här var nya vittnet. Vi hade tidigare ett gift par som var jättetrevliga. Den här pratglada var trevlig, men mer "på" och då blir det motsatt effekt för mig.
Bert Bodin: så kan det förstås vara! Tack som berättade!