Samma fönster varje lucia .., år efter år!
Jag älskar det.
Det var då, i ensamseglarlivet när jag bodde i lilla ettan och Emma hade sovit över hos mormor.
Själv hade jag just handlat färska frallor till frukost och kanske en milanokaka - salig i åminnelse - (den ser annorlunda ut numera) och där stod Emma och tog emot när jag var på väg in.
Och ett tänt ljus! Hur vågade jag ...?
2 kommentarer:
Jättefin bild! Jag kan känna glädjen i att se sitt barnbarn står där och le och man har en påse med godsaker i handen. Lycka!
Evas blogg: p r e c i s så var det!
Skicka en kommentar