tisdag 14 januari 2020

Förmiddag, hällregn och Måns Möller.


Det finns många fördelar med det här annorlundalivet.
En av dem är att jag tycker att jag lär mig så otroligt mycket. Nu kanske det inte fastnar som det ska i huvudet (för min inre syn ser jag hur minnets arkiv redan är proppfullt av minnen från ett tämligen långt liv), men det är lika fullt så fascinerande.

Efter att ha gett fåglarna mat och pratat med friherrinnan .., ställt fram favoritkoppen och druckit kaffe och inmundigat en macka med Gustafskorv som pålägg (finns inget godare), råkar jag fastna för ett program som heter "Superungar" och med Måns Möller som .., ja, programledare kanske.

"Oliver. Det finns en massa energi som rusar runt i kroppen på barn med adhd. Men alla är olika. Vissa kan inte sitta still, andra kan inte sätta i gång och de flesta har väldigt svårt att koncentrera sig. Måns Möller följer 10-åriga Oliver i utmaningarna som uppstår när han ska hitta en ny fritidsaktivitet. Del 2 av 6. UR."

Oj, så mycket jag inte visste om detta med ADHD och andra diagnoser.
I programmet får vi följa pojken Oliver; dels i skolan, men även hemmavid och så ska denne ursympatiske Måns Möller försöka hitta någon vettig tråd att nysta i, så där så att vardagen fungerar bättre för såväl Oliver som hans familj.

Och man får "titta in i en skola där man medvetet försöker lösa dom problem som kan uppstå när många - eller få - elever har svårigheter med koncentration och annat.

Ja, det var väldigt intressant det här och jag är så fylld av beundran för denne Måns Möller.
Vilket stort hjärta han måtte ha!

Inga kommentarer: