... frågade jag pv om vi inte kunde ta en annan promenadväg än den vanliga?
Jo, det kunde vi förstås.
Så vi körde till Skallkroken, parkerade några hundra meter innan hamnområdet börjar och så gick vi - i våldsam motvind - norrut, längs havet.
"Ska du inte ha mössa med dig?" sa jag till pv innan vi åkte.
Nej, det skulle han inte.
Det tog inte lång tid; nån minut kanske, så hade han kapuschongen uppfälld.
Så där gick vi och Harry hade tusen nya dofter att fundera över och det hade bildats som en mindre sjö mitt på ängen. Det där där hästarna går sommartid.
På vissa ställen kändes det som vore man på promenad på månens yta.
Sommaren som gick blev en underlig sommar.
Nästan inga tillsammansbad med friherrinnan och ingen vet egentligen varför.
Ja, färre bad totalt, tror jag.
Här, i Särdal, bakom dynerna, var vi ofta d ä r förra sommaren.
Nu är klockan tjugo i sju och dags att göra sig klar.
Ajöken, sa fröken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar