Påminner om fisken hemma ....
Jo, jag vet att jag berättar samma saker många gånger om och det tänker jag göra även i det här inlägget. Nu ska jag berätta om vår Scalare, den största fisken i det stora akvariet som vi hade hemma i Malå. Den där scalaren som var en riktig mobbare; som hela dagarna jagade en betydligt mindre svärdbärare som ideligen fick ta sin tillflykt till dom gröna växterna och stå där och gömma sig.
Jag hatade den där scalaren och det hände att min mamma - när hon var hemma på besök - tog lilla fiskhåven och försiktigt daskade till herr Scalare när han var som mest elak.
Till sist - till min glädje - hittade vi honom död en morgon. Stendöd. Vilken känsla det var .., så där som att nu äntligen skulle det bli fridfullt i akvariet!
Så blev det inte alls. Nu började i stället svärdbäraren - den tidigare så hunsade fisken - att nafsa efter övriga fiskar. Han blev själv en mobbare. Till slut sålde vi akvariet .., det var nästan outhärdligt att dagarna igenom se detta elände.
Och varför berättar jag nu detta om igen?
Jo, för att när jag i morse läste en artikel från New York Times på instagram, om att nu flyttar presidentparet ut från Vita Huset och det mesta handlade om Melania Trump .., då slogs jag av samma insikt: jag förmodar att det inte är republikaner som kommenterat och är det demokrater, då är det ju nästan som Herr Scalare i akvariet. Och hennes slovenska bakgrund hånas också .., det är som om proppen för all anständighet har flugit ut!
5 kommentarer:
Jag vet inte vad det beror på att tonläget har blivit högre, eller värre. Men en teori är att frustrationen som många verkar känna i olika frågor, nu får utlopp på ett enkelt sätt.
Förr var man tvungen att skriva insändare. Det kändes kanske för omständligt. Nu sätter man sig bara vid datorn och spyr galla.
Det är synd om människorna, sa någon. Kommer just nu inte på vem.
Uttrycket är från Indra i August Strindbergs ”Ett Drömspel”. Vi behöver nog alla lite till mans fundera över vad vi kritiserar och hur vi uttrycker oss. Som sagt - något lättare är det vid datorn men elakheter har förekommit i alla tider. Läs lite romarbrev eller för den delen Strindberg själv!
Bert och Monet: att vi människor kanske inte är MER elaka nu än på Jesu tid, så kan det mycket väl vara, men frånsett brev till Korintierba och andra, fanns ju i alla fall inte sociala medier, där vem som helst (och det är ju i och för sig bra) kan spy ur sig vad som helst (i det närmaste).
Och det där med insändare var inte dumt. Man hann besinna sig lite.
Det som förvånar mig mest, det är det vanvettigt höga tonläget.
Själv skrev jag en gång ett inlägg här på bloggen (den förra) och kritiserade frisyren hos en programledare. Fick mejl av honom där han berättade hur sårad han blivit och jag har väl aldrig skämts så mycket i hela mitt liv. Sen bestämde jag mig för att det jag inte kan säga öga mot öga, det får vara oskrivet/osagt.
Tänker som Bert. Tillgången till olika sociala medier och andra forum har gjort det så lätt spy galla eller klaga på saker. Man kan skriva vad som helst utan att egentligen behöva stå för det.
Insändare är det en viss sortering eller gallring på. Tidningen väljer ju vilka insändare de tar in.
Diverse anonyma hat eller klagobrev har väl alltid funnits men som sagt. Lite bökigare skriva, hitta rätt adress och sen posta.
Antar att offentliga personer som tex Carina både lärt sig och fått veta att man undviker läsa allt som skrivs om en på diverse ställen.
Tänker att tokstollarna hörs nog så mycket mer än (förhoppningsvis) den sansade och vettiga majoriteten.
Turtlan: men t.ex. C.B. går ofta in och svarar ...., så jag tror att offentliga personer läser mer än man kanske tror. Och som är hälsosamt. Hu, så hemskt.
Skicka en kommentar