söndag 2 maj 2021

 Dagens fönster ...


... finns dels i dörren till den sal där jag själv befann mig, men skymtar också i salen snett mitt emot. Hela avdelningen bestod av covidpatiener och det var inte tillåtet att röra sig utanför sjukrummet - det gick ju heller inte - då man var kopplad till syrgasapparaten; den flera meter långa, gröna slangen som ligger på sängen.

Första dagarna var man även bunden till en droppställning .., och att gå på toaletten och styra droppställningen och inte tjorva in syrgasslangen .., visade sig vara ett mindre äventyr.

Bilden togs samma dag som den första medpatienten hade skrivits ut och fått åka hem. 
Jag har nog aldrig i hela mitt liv mött en så negativ människa, men kanske sjukdom och annat bidrog. Eller rädsla?  Eller både-och. 

Så var det.
Då.

4 kommentarer:

Vatarinaoun sa...

Under en av otaliga besök för att få dropp vilket sker var tredje vecka, har jag mör EN sådan patient men bara en som tur är. Så fruktansvärt negativ och arg var hon och lyckades förpesta hela rummet med en sån negativ syn på allt. Stackars människa! //Catarina

Elisabet. sa...

Vatarinaoun: Ja, jag har nog aldrig mött dess like! Under en veckas tid svor hon högljutt över varje måltid som serverades! "Fy f*n, helt jävla omöjligt att äta!" Och förr om åren var den här avdelningen "sååå mycket bättre, trevligare läkare som var fint klädda och man blev bemött helt annorlunda!" sa kvinnan. Och så ilskan när jag ville sänka tv-ljudet från max! Skärmen satt på väggen framför min säng. Jag höll på att bli galen.

mossfolk sa...

Min femte rumsgranne var sådan. Han hade först haft ett eget rum, men nu behövdes det till någon annan. Man kan minst sagt säga att han inte var lycklig över att behöva dela och absolut inte med ett fruntimmer.
Personalen var helt otroliga med denne man och jag tänker att de nog är vana att höra både det ena och det andra, kanske alldeles särskilt på en sådan avdelning där det ligger människor vars kropp plötsligt inte alls fungerar som vanligt längre.

Elisabet. sa...

mossfolk: ja, hur personalen orkade höra på dessa jeremianden, det begriper jag inte, men dom var lika vänliga hela tiden! Otroligt.