fredag 10 september 2021

Fredagsfönstret och lite till ...


Hemma igen. 
Vi satt på balkongen - det var B och D och jag själv - när läkaren Linn kom och frågade om åtminstone två av oss kände för att åka hem? Det gjorde vi. B valde en senare taxi, då hon sååå gärna ville få njuta av sjukhusets gulaschsoppa till lunch. Jag sa att jag skippar lunchen och åker hem.


Hur underbart är det inte att få ta på sig sina egna kläder!! Man blir så totalt avpersonifierad i landstingets utstyrsel och jag kände sååå tydligt hur kroppsspråket förändrades i takt med att gråblå joggingbyxor och jacka åkte av, för att inte tala om underkläderna! 

Gick ut på balkongen och kramade om den rara B och även D, som i två veckors tid har väntat på att få åka till Lund och en bypass-operation. 
En klapp på axeln fick även mannen som är kund i affären och som verkligen har det tufft. 
Det kändes nästan som om man suttit inspärrad; lite som om man varit olydig och nu släpptes ut i frihet! 
Jo, det var själva  k ä n s l a n, men den var min egen och inte nånting som personalen framkallade .., dom var helt underbara.
Måhända upplever fångar samma sak, den dagen straffet är avklarat?
Man får liksom tillbaka sitt eget liv.


Eftersom Resam inte väntar utanför Apoteket, så tog jag hissen ner och hittade faktiskt rätt på en gång. Har jag även fått medicin mot dåligt lokalsinne? Helt sanslöst var det! 
Fyra nya läkemedel och dryga tusenlappen fattigare, men ändå, vilken glädje! 

Och så taxi hem då. 
Vänlig och vacker chaufför (från Pakistan egentligen) och en överlycklig Harry som sprang runt mattes ben och skällde glatt - förhoppningsvis var han lycklig - och jag plockade undan och slängde risiga blombuketter från elva dagar tidigare .., vattnade i växthuset (med vattenslang - inte det minsta tungt) .., sopade golvet i köket och hallen .., Eva och hennes halvlånge man kom på kaffe och hade med sig en vacker bukett astrar som helt perfekt matchade min klänning och vi satt ute under parasollet och pratade ganska länge och jag kände mig lycklig. 

Sov vidunderligt gott. 
Fönstret helt öppet. 
Harry intill mig. 
Sjukhussängar med plastöverdrag på madrasserna, så där så man kasar iväg och lakanen korvar sig och man hela tiden glider neråt - adjö med dom -! 

Vaknade vid fem. Det var vid den tiden, ibland en halvtimme tidigare, som nattpersonalen kom med sin provvagn .., temperatur, blodtryck, syresättning ..., och sen dörrar som stängdes och småprat i korridoren. Hänsynsfulla var dom .., tände inte hela rumsbelysningen utan bara den lilla lampan vid respektive säng.

Nu steg jag upp vid sextiden och pv har cyklat till jobbet. 


Ska idag skicka tackkort till sjukhusets kökspersonal, somförgyllde dagarna! Ska också gå på morgonpromenad i stilla takt (testade igårkväll, det gick bra) och därefter mest bara njuta av att på något sätt fått livet åter. Eller: en möjlighet till ett längre liv. 

Så säger jag tack för alla vänliga mejl, kommentarer och hälsningar under dom här dagarna. Om ni bara visste vad det betyder!


Såna här små filmer, t.ex som förgyllde hjärtat (fast det är ju en bild från en film) där minstingen och hans mamma visar hur det var när vi seglade i somras, eller förra sommaren. Där är båten och Harry är ombord och "marmor" kommer att placeras till höger om det röda seglet och Thomas får simma i havet, precis som han gjorde ibland. 
Pappa och mamma är förstås också med.

Nu ska jag duscha och tvätta håret med riktigt schampo. Under luggen tittar nytt hår fram och det ser jättekonstigt ut .., som två lager med lugg; den ena några centimeter bara. 

Ajöken, sa fröken.

3 kommentarer:

Rexxie sa...

Välkommen hem! Jo, det är alltid skönt när man får komma hem, även om jag kan tycka att det i mitt fall har varit lite tidigt emellanåt...

Elisabet. sa...

Tack Darling Rexxie! Jag vet inte om det var särskilt tidigt - för min del - nej, det tror jag inte. Har nu tagit en stillsam promenad (som om jag skulle ha gjort nåt annat ,-) med Harry. Han går försiktigt, precis som efter covid-grejset, då han ideligen väntade in mig. Så gör han nu också. Ska lägga mig och läsa DN och ringa VC för provtagning nästa vecka.

WalkaboutSweden sa...

Så HÄRLIGT att läsa - att du är hemma igen.
Förhoppningsvis får du framöver må bättre än på länge.