Elisabet

Februari 2021 ....

Det är den här månaden vi ska bli så förfärligt sjuka. 

Ovetande om allt detta gläds jag åt tulpaner och att ljuset återvänt. 

Februari blir en kall månad. 

Vissa dagar visar termometern på femton minusgrader och det har jag nästan aldrig varit med om i landet Halland. 

I lilla Oskars Hamn här i Stensjö, ligger isen och där är en båt som inte plockats upp. Det är i alla fall inte vår.

En av ätteläggarna har opererats .., brås sannerligen inte på sin mamma och mår således alldeles utsökt efter uppvaknandet. "Det är som att ligga på hotell!" skriver hon lyckligt. 

Och jag botaniserar bland tidigare utgivna frimärken och tycker att Veronica Ballart Liljas illustration är så fin! 

Läser som alltid minnesord i dagstidningen och fascineras över hur många drivna människor det finns. Eller fanns. Som Björn Ahlström.

Kring den 25:e februari blir först pv dålig och några dagar senare är det min tur. 

Vi får båda positiva - men för oss egentligen sååå negativa - provsvar.

Dagarna tillbringas på soffan Ektorp och så småningom tar vi ner en vanlig säng och ställer den t.v. om soffan. På bordet skymtar en apparat för att kolla blodtrycket.

Så här skriver jag på bloggen: "Ja, men så blev det väl som vi väntat oss. Båda två positiva. Igår rena helvetesdagen. Trettionio graders feber, våldsamt illamående, total trötthet, ont i huvudet (enbart pannan) och absolut ingen ork. Jag tror att jag duschade tio gånger. Stod länge och bara njöt. Längtade efter ett dopp i ett kallt hav. "

Och från den skånska madamen i Portugal kommer ett härligt grönt fönster med Jesus inklämd mellan fönster och vacker röd dörr! Ja, Jesus åkallar jag minsann när det är som värst. I nöd går det an. Fy skäms på mig!

Vi blir bara sämre och sämre. 

Äldsta dottern - den enda av barnen som är vaccinerad - tar med sig hunden Charlie och kommer ner för att bistå oss i nöd.