En slags resumé, plus dagens fönster ...
%20(3).jpg)
Och där- i drömmen - ligger hon på Malå Sjukstuga och jag får ett telefonsamtal från Emelie (f.d. kollega på Ica Supermarket i Ystad) som nu är sjuksköterska och säger att det närmar sig slutet för mamma, nog borde jag väl ändå komma upp och hälsa på henne?
Så orolig jag blir. Har jag inte tagit hand om mamma? Har jag övergivit henne?
För övrigt?
Gråmulet ute. Har tittat på SVT:s Utrikesbyrån där Rebecca Randhawa är tillbaka efter sin föräldraledighet. Jag tycker att hon är så bra!
Gårdagens avsnitt tog upp det vanliga - kriget förstås - och kvällens gäster var den förre försvarsministern Peter Hultqvist, SVT:s tillträdande korrespondent i Ryssland - Karl Fridh Kleberg -, samt Stefan Ingvarsson, f.d. kulturråd i Moskva. Sååå intressant (och skrämmande) programmet var! Om någon är intresserad, så finns en länk här.
Lyssnade även till Europapodden, som var m i n s t lika intressant och handlade om samma sak. Daniel Alling - snabbpratande korrespondent i Tyskland - förklarade den tyske förbundskanslern Olaf (Olaf hette min morbror i Dikanäs) Scholz oro över att mer aktivt delta i motståndet mot Ryssland.
Tänk, så mycket enklare tillvaron skulle vara om man vore född så att allt sånt här om kriget, ja, att det helt enkelt bara susade förbi i ens hjärna!
Inte hjälper det ju ett enda dugg att ligga och oroa sig och följa med i allt som händer och ändå kan jag inte låta bli.
Mera?
När sonen ringer brukar han fråga vad jag har på agendan för dagen. Eller än värre: vilka ambitioner jag har?
Jag kan säga att på agendan idag står storkok av cowboysoppa, ett antal promenader med Harry .., kontakt med Netflix support .., eventuellt öppnande av ett bankkonto där man åtminstone får någon ränta på sparade pengar .., och om det inte är alltför halt ute: möjligen en cykeltur till Harplinge äldreboende - där det idag serveras stekt strömming med potatismos och lingonsylt.
Tala om gudomlig mat! (Fönstret fångades för övrigt i Ystad, vid ett besök hos Åbergs Trädgård).
Apropå vad man tänker sig att göra och vad som blir av.
Eller intentioner.
Log så häääär mycket när jag hos min tretton år yngre systerdotter i Skåne upptäckte tre nummer av tidningen I Form .., alla tre ännu inte öppnade.
Jag loooog.
7 kommentarer:
Underbart inlägg, som alltid här hos dig.
Håller med dig gällande Rebecca, hon gör alltid ett bra jobb.
Vad gäller sonen din blev jag en aning provocerad....😉 "vilka ambitioner har du?" Måste i ärlighetens namn bekänna att jag tyckte frågan var jätterolig😂
Liknande uppstår när jag kan känna mig stressad över att ha flera saker inbokade under samma vecka. Dottern skojar och säger, "jag hör du har ett pressat schema".
Stekt sill m potatismos är en favoriträtt, gudomligt gott.
Fast jag matas med nyheter varenda dag om det där kriget och tycker att allt är fasansfullt - så oroar jag mig inte.
När/Om kriget kommer hit, DÅ ska jag oroa mig.
Under nätternas vakna timmar så flyr jag till böckernas värld. Där är det lagom "spännande/hemskt". Hanterbart.
<3
bettan: ja, jag ska ställa samma fråga till honom när han ringer ,-). Det värsta är att han alltid har ambitionen att göra nånting - i alla fall med huset -.
Walkaboutsweden: men jag är inte oroad för egen del, utan mer för att jag tänker på hur förfärligt det kan bli för dom som redan har det så gräsligt hemskt. Och på småttingar, att ha råkat komma till världen i det här läget.
Hu.
Förstår.
Tror att jag har kraftigt minskat på min egen förmåga att leva mig in i andra människors elände.
Det tar ju liksom aldrig slut. . .
Ständiga krig och katastrofer skulle bryta ned mig till slut då, tror jag.
Min begränsade energi kanske påverkar, måste "skydda mig" från för mycket intryck och känslor.
<3
Walkaboutsweden: ack, att jag vore skapad på det viset!
❤️
Skicka en kommentar