Den som slagit följe här i bloggen under många år, vet att jag tycker så mycket om att ha någonting att längta efter. Att se fram emot. Så här har det varit för mig under hela mitt vuxna liv och man kan kanske tänka att då måtte man ju ha ett enbarmligt fattigt liv, om man alltid går och längtar till nästa äventyr.
Känner jag det så?
Nej, men likafullt vill jag ha en längtansmorot som dinglar där framför mig.
Nu har jag en.
Igårkväll bokade jag nämligen fyra övernattningar på hotell Rinno i Vilnius i Litauen. Tänk ., då ska vi komma in i den här receptionen som påminner mig om en annan reception - i London tillsammans med en då 15-årig Anna - och kanske var det därför jag föll pladask. Eller var det måhända den inbjudande röda mattan ..., ? Eller skinnsoffan?
Lägg därtill ett i våra ögon otroligt lågt pris: 2800:- för oss båda och då ingår frukost.
Det lär finnas femtio kyrkor i Vilnius, vilket väl torde borga för rejält med klockklang, vilket ju är något av det bästa jag vet!
Jag och jag och jag ...? Ja, det är nämligen så .., att om inte jag kommer med förslag på resor, så hade vi nog mest troligt suttit i en båt halva sommaren och även om jag är enjängd, så finns det trots allt gränser.
Någon av bloggvännerna som besökt Vilnius?
Tanken är att åka båt från Karlshamn till Klaipeda och därifrån tåg till Vilnius.
Om det är möjligt.
16 kommentarer:
Igenkänning.
Sådan var jag förr - ville alltid ha lite planer och förväntningar.
I och med utmattningen så försvann det helt.
Inte många planer görs längre - de små resor som vi numera gör bestäms ofta spontant. Typ: Idag letar vi upp en o-åkt grusväg.
;)
💕
Walkaboutsweden: Om du vill berätta, hur länge var du drabbad av utmattning? Känner du dig bra nu? Men det är bara om du vill, jag förstår om du säger njet.
Jag gillar också att ha saker att längta till.Det var viktigare då jag jobbade .T e x vår utlandsresa v 39 ,gärna Kreta.Nu smålängtas det mest🤭Nästa år kanske men bara kanske åker vi till Chania eller Kanarieöarna då maken fyller jämt.
Jag såg fram emot en specialresa i april 2024. Vandring i tre länder.
Men den blev inställd.
Så nu har jag vandring i Österrike att se fram emot i september.
Babsan: ja, så var det för mig också, när jag arbetade och särskilt när vi bodde i Malå och längtade efter sol och värme och helst ingen mygg ,-)
Bert Nilsson: Var det för få deltagare, eller ...? Tur att du/ni har något att se fram emot i alla fall. September är ju perfekt.
Det låter så härligt och trevligt när du beskriver dina planer och ser till att de blir av.
Är glad jag får hänga med via Ig på dina/era resor.
Jag har svårt att koppla av när jag bor på hotell och hotellfrukost är bortkastad på mig. Har ingen matlust på morgonen och kan inte göra frukosten rättvisa. Synd att den inte serveras vid 11-12-tiden.
Diverse kroniska krämpor komplicerar tillvaron på resande fot.
Men som tur är går det alldeles utmärkt att göra dagsutflykter vilket inte är fy skam.
Med detta sagt så tackar jag för moroten Vilnius. Ser framemot att få hänga med.
bettan: Å, lyckliga dig! Jag är hungrig så snart jag slår upp ögonen och älskar att gå till frukostbordet så snart personalen öppnat dörrarna. Men du är sååå välkommen att hänga med, men det är ju länge kvar än.
Längtan efter hotellfrukost kan jag också känna. Så nästa sommar tar jag bussen till Skellefteå och Sara kulturhus, övernattar och njuter av frukosten.
Har varit i Vilnius flera gånger och tyckte det var fint och intressant men det var i jobbet och jag hade inte så mycket tid till fritt utforskande. Fina linnekläder och mycket annat fint hantverk.
Annannan var det som glömde signera ovan.
Gunnel: Ja, jag har föreslagit pv att vi kunde ta in på hotell i Halmstad någon gång. Han trodde nog att jag blivit galen ,-)
annannan: ja, det anade jag nästan att du hade varit där! Låter bra med linnekläder ...
annannan: hittar ett fönster från det hotellrum du då bodde på, mitt emot den rysk-ortodoxa kyrkan i Vilnius. Det var i september 2009. Du skriver att du sällan varit i en stad med så många kyrkor som Vilnius. Det stämmer. Jag läste idag att det lär finnas FEMTIO kyrkor där!
'Bert Nilsson' har jag aldrig blivit kallad förr. Någon särskild orsak?
Bert Bodin: Jag vet varför Bert, min kusin i Piteå hette så, det gick av bara farten! / Elisabet
Skicka en kommentar