torsdag 13 november 2008
Hos Gunnar i Vaplan ...
Alla har ju minsann inte en arbetsplats där en dator att använda sig av står tillgänglig på ens skrivbord, alltså får man stiga upp i ottan och klicka sig in hos Gunnar i Jämtland, för att om MÖJLIGT få syn på en enda liten fågel .., eller i alla fall fler än lindalotta har dokumenterat på bild!
(Ja, jag ställer väckaren på halv sex, hoppar därefter förväntansfullt ur sängen .., sätter igång datorn och klickar mig omgående in till Gunnars sida, i hopp om att ingen annan bloggare är vaken och har man tur och det är fullmåne .. så kan man ju hoppas att några självlysande fåglar ska komma till matplatsen och ibland, ja, kolla bara .., lyckas man över förväntan ...!)
Snart är det dags för mig att cykla till jobbet.
Så här många fåglar lyckades jag dokumentera nu på morgonen!!
Det måste vara minst ett femtontal!!
Jaså, ser ni dom inte?
Ni ser dom inte nu heller ...?
Ja, det är ju tråkigt .., ni borde nog uppsöka Synsam!
Men åååå, så skönt att vara i ledningen ..,!hälsar bloggmadamen.
Dagens fönster ...
... finns på outsägligt läckra Ystads Saltsjöbad här i stan.
Havet såååå nära.
Så mycket l j u s och r y m d!
"Där kan vi väl ta in en fredag till lördag?!!" säger jag lyriskt till pensionatsvärden.
Han tror att jag är galen.
"Men i Ystad ..., kan vi inte ta Köpenhamn eller nånting ...?" säger han förvånat.
"Varför det ..., vi kan väl låtsas att vi är i Marseille .., det spelar väl ingen roll om jag bor här .. tänk, så läckert att vakna till vågskvalp!" fortsätter jag.
Alldeles övertygad låter han i n t e.
onsdag 12 november 2008
Kursdag i Ystad ...
Utsikten från hotellet.
Man får nästan gåshud.
Jag tror nog att ni kan klicka på bilden ...
Från vänster Rickard, Emelie och Lasse.
Men åååå, sicken trevlig kursdag vi har haft idag!
Samling halv nio vid Saltsjöbadens Hotell alldeles vid havet och så svindelvackert var det i dom tillbyggda lokalerna .., med ett vresigt hav just där utanför och härliga bagels med gott pålägg och kaffe och te till frukost.
Lunchen. Himmelskt gott!
Vi var åtta Ica-supermarket-butiker från Skåne .., från Lomma, Bunkeflostrand, Ystad, Sjöbo .., Bellevue i Malmö .., Kävlinge .., och någon till som jag alltid glömmer .., och det var flera olika programpunkter, allt från ergonomi .., hot och våld (trevlig polis från Malmö .., en av kvinnorna ställde sig upp och tog en bild av honom och vi looog ...), det var ett program om hälsa .., (mycket intressant !) och det var om kundvård (dvs, service och sånt som vi hanterar dagligen .,. en ung man från Sthlm som arbetar åt Ica-skolan, riktigt duktig var han ..., höll i detta ...) och två män från brandkåren i Ystad talade om bränder och hur vi hanterar sådant om det skulle hända i våra butiker .., ja, lite sånt.
Gott om pauser var det också!
Max en dryg timmes sittning eller kanske en och en halv och så var det kaffe eller lunch.
Lunchen bestod av kycklingfiléer med en hel drös av ljuuuuvliga grönsaker till och till middag bjöds vi på först en förrätt av nån slags krabba, tror jag .., därefter en perfekt stekt ryggbiff (alldelels rosa ..) rotsakspytt på nåt vis .., och en efterrätt som jag knappt kommer ihåg.
Rött och vitt vin till maten.
Faktiskt tycker jag alltid att det är så himla intressant att se vad som finns på anteckningsblocken.
Bilden här ovanför .., den tillhör Magnus på vår affär.
Han märker på en gång att ett ord är felstavat på bildskärmen där framme.
Och han vet också att Statoil blev Sveriges mesta korvförsäljare, ja, nåt liknande var det, men det beror förstås på att just det företaget har Magnus arbetat i.
Den här har Emelie gjort.
Maria, trebarnsmamma som nyligen har återvänt efter barnledighet.
Duktig i matte, ja, har läst matte på högskolenivå och säger att hon gärna vill sitta intill pensionatsvärden på personalfesten .., "för han var ju så trevlig!" och då blir jag så glad.
Och vem har suttit och plitat ner detta, tro?
Kan det möjligen vara bloggmadamen?
På min vänstra sida sitter en ung blond flicka från malmöhållet.
Hon har tydligen spelat luffarschack!
Allt som allt blev det här en jättetrevlig dag, långt mycket trivsammare än vad jag hade drömt om!
Mycket skratt och en hel drös med glädje och väldigt mycket kamratskap!
(Och frågor om var i syskonskaran och stjärntecken ..., ja, fast det blev till middagen, när bloggmadamen var den enda från vår affär som tog vin till maten, de andra körde bil. Sen blev det skjuts hem av den snälla och rara Maria!)
Gissa tre gånger varför jag ä l s k a r Ystad!
Här är så ofattbart vackert!
Dagens fönster ...
"Hej Elisabet!
Det här fönstret finns i Mui Ne, Vietnam. Kompositionen är kanske lite för stram och sträng för din smak, men vädrets påverkan på fönsterluckorna och väggen kanske lättar upp litet.
Jag förstår att många kan tycka att det är en trist och meningslös bild.
Hälsningar Jom."
(Och tänk, så fel han har, Jom ....! Jag tycker om det här enkla fönstret!)
Idag har min australiensyrra födelsedag!
Ni som läser här lite av och till, ni kommer nog ihåg att det var hon, Birgitta, som dråsade i backen när hon skulle beskära ett träd och detta hände veckan efter att jag hade ramlat och brutit handleden och bara en månad efter min mamma hade dött.
Vilken turbulent månad det blev!
Och som en slags dominoeffekt blev det ., ungefär som när vår pappa dog och mamma två år senare gav sig iväg till Sydamerika .., trädbeskärarsyrran med sin man och lille son emigrerade till Australien och min äldsta syster flyttade till Lund!
Jag har två systrar.
Vi har samma pappa, men olika mammor, ja, dom har samma mamma.
Inte på något enda vis är jag lik min australiensyrra .., hon är mager som en sticka, är blond och var åtminstone förr i världen ganska ... elegant av sig.
Men i ett avseende märker jag ett tydligt släktskap; alla hennes mail handlar om mat .., om middagar hit och dit och hur gott det var!
Häromdagen fick jag det här brevet från henne och det var nog första gången som ingen maträtt var nämnd.
Å andra sidan fanns där ju mr Gere.
Så här skriver hon:
"Hej, strålande väder och ca 30C.
Tillbringade förmiddagen utomhus och eftermiddagen hos tandläkaren, där jag äntligen fick den tand, som jag fick en spricka i när jag föll, fixad.
Skönt, men dyrt förstås!!!!!
I morgon skall jag bara slappa utomhus med en förhoppningsvis god bok.
I söndags var vi på bio och såg senaste Richard-Gere filmen Nights in Rodanthe.
Jag trodde inte att Janne skulle gilla den, men det gjorde han.
Själv kan jag ju se vad som helst med Mr. Gere, men vad som var bra med denna film var att alla såg ut som normala människor och inte superHollywood med full makeup när de vaknar!!!!"
Mer vanligt är att hennes brev ser ut så här ....
"Ja, det lät ju trevligt med resan till Irland.
Jag har läst så väldigt många böcker med handling på Irland, så det känns nästan som om jag varit där,
Man känner igen namn etc.
I söndags hade vi lunch för 10 personer här och det var väldigt trevligt.
Jag hade lagat min himmelskt goda Thai-kycklingrätt, som serverades med ris.
Därefter blev det ostbricka med jordgubbar och vindruvor - rödvin eller öl till - och till kaffet marängbakelser med vispgrädde och en blandning av hallon, blåbär och björnbär.
Smarrigt värre."
Och angående fallet och konsekvenserna av detta .., får vi veta följande:
"I övrigt är det tämligen bra - har mina sämre dagar ibland, men det blir bättre och bättre.
Ingen migrän och nästan ingen huvudvärk och ingen hösnuva.
Tycker inte längre om lagrad ost, men kan äta choklad och jag kan vara utan sallad nu!!!
Konstiga saker som händer när någon rotar om i hjärnan.
Men jag har ont eller obehag ovanpå huvudet runt där man sågade upp skallen och det gör ont i håret om jag viker det åt olika håll och håret växer sakta och är av en helt annan kvalitet - numera strävt och konstigt -.
Obehaget på huvudet lär ska bestå tills det har gått ca 12 månader efter operationen.
Kram Birgitta!"
Jag är så himla glad att Birgitta klarade sig någorlunda helskinnad genom det här eländiga fallet i backen och nu när hon fyller sextiofyra .., känns det som bonus att hon är kvar hos oss!
Grattis på födelsedagen säger hon som är lillasyster och tio år yngre!
(Det där sista var särskilt viktigt!)
tisdag 11 november 2008
Vilken bild .....!
Min egen datasupport (men så värst mycket support blir det minsann inte längre .., han är ju aldrig hemma!) är en mästerlig fotograf.
Titta själv!
Fler bilder finns här.
Min egen datasupport (men så värst mycket support blir det minsann inte längre .., han är ju aldrig hemma!) är en mästerlig fotograf.
Titta själv!
Fler bilder finns här.
Oooops ...
Arbetskamraten.
Man tror att man vet .., men det gör man förstås inte.
Karina är en av mina arbetskamrater och har varit det i säkert sju, åtta år.
Minst.
Hon är fyllda fyrtiosju, har sju barn och precis som jag själv, har hon arbetat i affär i nästan hela sitt vuxna liv.
Vad gör hon på fritiden?
Tja, stickar och virkar, passar barnbarn och skjutsar dom yngsta sönerna till olika träningar.
Och så läser hon mycket och ofta.
"Vad läser du just nu ...?" frågar jag lite förstrött.
Kanske tänker jag mig några kärleksromaner, för Karina är ganska romantisk av sig.
Nej, så är det inte alls.
Det visar sig att just för tillfället läser hon bok om den här mannen.
Och om romarrikets uppgång och fall kan hon väl snart doktorera.
Så var det med den saken.
En slags insikt ....
Hej Sture och Stina! säger jag där jag sitter i kassan.
Eller står.
En äldre man med snaggat vitt skägg, håller just på att packa i sina varor.
Jo, jag har hälsat på honom, men känner inte till hans namn.
"Nu glömde jag ju dig .,. vad är det du heter egentligen ..?" frågar jag mannen.
"Torsten. Jag heter Torsten ...", svarar han leende.
"Jaha, men då måste jag ju hälsa på dig mer som på riktigt .., hej på dig du Torsten ...", säger jag då.
Då lyfter Torsten sin stora hand och stryker hastigt över min kind.
Efteråt tänker jag på hur lite som behövs.
Hej Sture och Stina! säger jag där jag sitter i kassan.
Eller står.
En äldre man med snaggat vitt skägg, håller just på att packa i sina varor.
Jo, jag har hälsat på honom, men känner inte till hans namn.
"Nu glömde jag ju dig .,. vad är det du heter egentligen ..?" frågar jag mannen.
"Torsten. Jag heter Torsten ...", svarar han leende.
"Jaha, men då måste jag ju hälsa på dig mer som på riktigt .., hej på dig du Torsten ...", säger jag då.
Då lyfter Torsten sin stora hand och stryker hastigt över min kind.
Efteråt tänker jag på hur lite som behövs.
Några eftermiddagsfönster ..
När ilskan pyr ...
På jobbet, såväl i kassan som i fikarummet, pratas det om de ideliga anlagda bränderna här i stan.
Människor är oroliga..
Om jag vore pensionär med gott om tid, skulle jag bli privatspanare.
"Tänk om försäkringsbolagen gick ut och lovade ett par miljoner till den som kan hjälpa till att få fällande bevis så att den här pyromanen en gång för alla åker fast .., då skulle hur många engagerade privatspanare som helst ägna dagar och nätter åt att försöka reda ut detta ...!" säger en.
Och jag, som har sett nästan alla James-Bond-filmer, har ett annat förslag.
När pyromanen tas in för förhör skulle man tillsäga honom att ta av sig skorna, man vill såklart inte ha smuts i polishusets förhörsrum.
När sedan skorna står där prydligt utanför dörren .., då monterar man raskt ett gps-chip inne i sulan .., vips bara .., så kan sedan herr eller fru polis sitta där vid datorskärmen och följa den misstänktes irrvägar och .., ja, för mig är det en genialisk idé!
"Men Elisabet, sånt är ju förbjudet i vårt land .., det trodde jag inte om dig!" utbrister Leif, en trogen kund som nu blir väldigt indignerad, ja, faktiskt tappar han nästan tilltron till mig som person.
"Ja, jag vet att det är förbjudet .. men det är förbjudet att tända eld och låta villor brinna ner till grunden också och är han oskyldig är det ju inget att bekymra sig över .,. mannen har i höst beklagat sig i lokalpressen över att han hotas av människor på stan .., sko-chippet vore ju kanon, men det måste ske i smyyyyg, javisst, men det är ju faktiskt också en möjlighet för honom att bevisa sin oskuld, ja, även om det blir i efterhand ...", säger jag.
Och pratet fortsätter ....
(Och nu kommer förstås någon att invända att detta med chip-i-skorna, det hotar vår integritet .., men se den här gången struntar jag blankt i eventuell integritet .., och som trogna läsare av den här sidan redan vet, kan jag, för sådana brott som incest, misshandel och sätta-eld-på-hus-och-hem .., tänka mig rottingbestraffning på bar rumpa. Primitivt? Ja, väldigt. )
På jobbet, såväl i kassan som i fikarummet, pratas det om de ideliga anlagda bränderna här i stan.
Människor är oroliga..
Om jag vore pensionär med gott om tid, skulle jag bli privatspanare.
"Tänk om försäkringsbolagen gick ut och lovade ett par miljoner till den som kan hjälpa till att få fällande bevis så att den här pyromanen en gång för alla åker fast .., då skulle hur många engagerade privatspanare som helst ägna dagar och nätter åt att försöka reda ut detta ...!" säger en.
Och jag, som har sett nästan alla James-Bond-filmer, har ett annat förslag.
När pyromanen tas in för förhör skulle man tillsäga honom att ta av sig skorna, man vill såklart inte ha smuts i polishusets förhörsrum.
När sedan skorna står där prydligt utanför dörren .., då monterar man raskt ett gps-chip inne i sulan .., vips bara .., så kan sedan herr eller fru polis sitta där vid datorskärmen och följa den misstänktes irrvägar och .., ja, för mig är det en genialisk idé!
"Men Elisabet, sånt är ju förbjudet i vårt land .., det trodde jag inte om dig!" utbrister Leif, en trogen kund som nu blir väldigt indignerad, ja, faktiskt tappar han nästan tilltron till mig som person.
"Ja, jag vet att det är förbjudet .. men det är förbjudet att tända eld och låta villor brinna ner till grunden också och är han oskyldig är det ju inget att bekymra sig över .,. mannen har i höst beklagat sig i lokalpressen över att han hotas av människor på stan .., sko-chippet vore ju kanon, men det måste ske i smyyyyg, javisst, men det är ju faktiskt också en möjlighet för honom att bevisa sin oskuld, ja, även om det blir i efterhand ...", säger jag.
Och pratet fortsätter ....
(Och nu kommer förstås någon att invända att detta med chip-i-skorna, det hotar vår integritet .., men se den här gången struntar jag blankt i eventuell integritet .., och som trogna läsare av den här sidan redan vet, kan jag, för sådana brott som incest, misshandel och sätta-eld-på-hus-och-hem .., tänka mig rottingbestraffning på bar rumpa. Primitivt? Ja, väldigt. )
Dag sex av tretton på raken ...
Gråväderströstbild från i somras.
Engelska Bokcaféet.
Tisdag är nästan bästa dagen.
Då börjar jag halv åtta och slutar tre och det känns nästan som om man ska gå på semester.
Fyra timmar totalt i kassan blir det och till en början är det strul med precis allting; det visar sig vara fel pris på kycklingfilén ("hördu, du har slagit in fel pris!" säger kunden och den som sitter i kassan är helt oskyldig .., det är någon annan som har glömt att ändra priset i datorn ..., men det är förstås kassörskan som får ta emot ilskan ... )och en dam har tagit fel ost och vill ha även den till extrapris och flera kunder på raken blandar ihop sina varor och en herre ser hur sina varor glider iväg till kunden som står vid änden av kassadisken och packar i allt som är hans och inte förrän packmannen har betalat, säger den andre, "men dom där sista ..., jamen, det var ju mina varor!!"
Det är såna gånger man har lust att säga Hemska Saker, så där som ..."varsågoda och håll reda på det ni har handlat och det finns varuavskiljarpinnar, gissa, vad man använder dom till!!!"
I stället ler man och säger att ..."ja, ja, det är helt okej ... det är ingen fara", fast man får ägna tid åt att göra returkvitto och betala tillbaka pengar till den första kunden och ganska jobbigt är det hålla leendet på plats.
Och en annan kund har ont om pengar och drar kortet tio gånger för att testa hur mycket eller lite som finns på kontot och kunderna bakom suckar och sträääcker på sina halsar.
"Men du kanske skulle ta bort cigaretterna ...?" föreslår jag, men det är ingen populär åtgärd.
"Vi försöker en gång till .., det måste ju finnas pengar där!" säger kunden, medan displayen om och om igen säger nånting helt annat, nämligen "MEDGES EJ" och till slut åker cigaretterna tillbaka till tobaksshyllan och så börjar vi på ny kula igen.
Vid det laget börjar leendet kännas aningen stramt.
Det blir bättre på lunchen, ty då har vi återigen besök av lilla Hilda.
Jag berättar om Pelle och att han tycker att jaga små möss och ta fåglar och Hilda lyssnar lite misstänksamt.
Sen får jag hålla i Hildas lillasyster som heter Ella och som sitter så lugnt och stilla i mitt knä och jag säger att jag känner mig som en mormor igen .., ja, hjälp ..,. vad det är roligt med småttingar som förgyller ens tillvaro!!
Från ett till tre sitter jag i kassan.
Kunderna har börjat handla julkort och hasselnötter och jag delar ut Icas adventskalendrar och många köper dansk fleskesteg som är skårad i svålen .., och massor med stora kalkoner passerar kassan även idag och där är en ung man, ursprungligen från Umeå, som köper lussekatter och glögg.
"Hej du .., nu är du minsann efterlängtad!" säger en för mig främmande man i 60-årsåldern, ja, precis när jag har dragit bort berget av kundkorgar och nu är på väg till kassan igen.
"Och från Västerbotten är du också ...!" säger mannen och smajlar stort.
"Javisst, och du är då från Ångermanland ...!" säger jag och jo, det är precis vad han är och då häpnar kunden som står bakom och skakar på sitt huvud .., "va, kan man höra det så väl ...?" och vi säger att det är just vad man kan det.
Och sen är dagen slut.
När jag cyklar hemåt är himlen gråblå och jag har motvind hela vägen.
I morgon är det kurs och vi ska befinna oss nära havet .., här ska vi vara .., ja, ett 70-tal Icaanställda från Skåne.
Det går nog det med.
Idag regn och rusk ....
måndag 10 november 2008
Några sena kvällsfönster ....
"Gatubild från Granada.
Fönstren tillhör en butik som saluför lufttorkad skinka.
Föräldrarna till vänster drar ett skinkälskande barn bort från delikatesserna och ett förälskat medelålders par till höger diskuterar vilken lufttorkad skinka de ska inhandla.
Kanske..."
Ögonblicksbildfångare var den här madamen.
Ååå, tack! säger jag.
Christina är en excellent illustratör!
Från den här sidan, norpade jag den här bilden, bara för att visa hur härlig den kvinnan är!
Bilden är samtidigt en hälsning till den oerhört källsorterande pensionatsvärden i landet Halland.
Upphittat ...
Här är länken om bränderna i natt.
Den tidigare fungerade inte, meddelar såväl pensionatsvärden som Bert i Luleå.
Här är länken om bränderna i natt.
Den tidigare fungerade inte, meddelar såväl pensionatsvärden som Bert i Luleå.
Tycker jag om irländsk musik?
Svar: Yes! Absolutely!
Blir jag lycklig av såna här toner?
Svar: Det också!
Svar: Yes! Absolutely!
Blir jag lycklig av såna här toner?
Svar: Det också!
"It´s so easy, except for the roundabouts ,,,,"
Av allting som hände på Irland, så är bilturen från torsdag till fredag det som jag absolut kommer att minnas med mest glädje!
Så här var det.
Först ett besök hos uthyrningsfirman och det visar sig vara ungefär som när man bokar flygbiljett hos Ryan Air .., det börjar med en trivsamt låg summa, men innan alla försäkringar är tecknade (nog borde ni kanske ha en försäkring som friar er om ni råkar ....? säger mannen och för sin inre syn ser man allt elände som kan hända och vips, har man sagt "yes, please ...") har summan skjutit i höjden likt en raket ..., och bilen, den visar sig stå i ett stort p-hus några kvarter längre bort och dit får man gå själv och good luck, säger uthyraren och gnuggar sina händer över den lättfångade inkomsten.
Och så hittar man äntligen p-huset och efter en stunds letande, även bilen.
Och man sätter sig på det som känns som fel sida .., och chauffören som är en mattelärare, tillika pensionatsvärd och vasaloppsåkare från Halland, han sitter där intill på fel sida han också och lite försiktigt testar han detta med växelspaken som är till vänster och backspegeln är minsann vinklad åt fel håll och själv blir jag saligt frälst och ber till Högre Makter att han eller hon ska bevara oss i evig tid, amen.
Kartan säger att vi ska ta en väg som går västerut och har ett visst nummer, men se den vägen hittar vi inte.
Det är jag som kartläsare.
I första rondellen, som är stor, blir förvirringen total och pensionatvärden utbrister, lätt stressad .., "faaan, jag tar ett varv till!" och då utbryter i samma stund ett veritabelt tutkalas från övriga bilister .., det tuuuuutas och tuuuutas och jag sjunker allt längre ner i sätet och tänker att detta går a l d r i g!
Och jag får migränkänning!
Det d u n k a r illavarslande bakom vänster öga och chauffören intill mig säger syrligt att ett är då säkert och det är att innehav av signalhorn borde förbjudas i lag, ja, varför alls tillverka dylika tortyrinstrument!!
En företagsparkering en bit utanför stan blir vår räddning.
Där ..., i lugn och ro och utom synhåll för lättirriterade irländska chaufförer, pustar vi ut.
Vi tittar på kartan och pensionatsvärden, som i sanning är en tålmodig man, säger att han tänker ge sig in i rondellen ännu en gång.
Själv önskar jag inget hellre än att vi snarast ska återvända till uthyrningsfirman (men hur ska vi hitta tillbaka - Galway är ingen liten stad - !!!) för att lämna igen bileländet .., ja, vi kan åka buss eller tåg runt hela Irland, gärna för mig .., vad som helst, men inte detta!
Den Rätta Vägen, den uppenbarar sig inte alls (jag är fortfarande kartläserska ...) och jag föreslår att vi ska ändra riktning; ja, är man flexibel så är man och vad är det som säger att det bästa är att åka västerut, nej, det kan väl vara hur trevligt som helst att resa norrut i stället och för den delen är jag inte alltid den mest enjängda människan på jorden .., faktiskt är jag en rätt pragmatisk madame.
"Kör norrut! Vi byter ...! Vi tar Connemara på hemvägen i stället!" föreslår jag och tänk, att chauffören tycker att det är en bra idé.
Vägarna är smala och slingriga, där finns inte tillstymmelse till vägren .., och sträckor som i Sverige skulle klassas som 50-väg, ja, där visar skyltarna 100 km/h.
Och varenda gång vi passerar bilar som har parkerat på vänster sida, lutar jag mig till höger .., åååå, jag tycker att sidospegeln nästan s k r a p a r i bilarna på min sida och pensionatvärden ler och frågar om jag inte litar på honom?
Njaaa, skulle jag vilja säga, men gör det inte.
Men det fixar sig.
Allt går bra och bara några enstaka gånger är chauffören på väg att svänga över på höger sida, ja, helt ärligt så gör han det också ..., men dag nummer två är han kaxig värre och påstår leende att "tja, vänstertrafik är ju inte så dumt, det borde kanske införas även i Sverige !"
Hur vi hittar tillbaka till parkeringsgaraget i Galway, det kommer för min del att förbli en av livets stora gåtor.
Nästan genast hittar vi rätt och jag har sällan skådat en malligare pensionatsvärd!
Jag överöser honom med hedersbetygelser och pussar på kinden och säger att åååå, det gjorde du bra!
Precis så var det!
// Och här kan ni se en annan chaufför som tycker att det är spännande. Bloggrubriken kommer från den filmen."
Kväller ....
Bild: bloggmadamen .., vid kajen i Helsingborg för ett par år sedan.
På morgonen mår jag pyton-pyton och varnar arbetskamraterna och chefen för att det nog inte blir en heldag för mig på jobbet .., nej, jag ska försöka att göra det viktigaste och sen cyklar jag nog hem.
Åååå, så hängig jag är!
Men tänk .. så vänder det hela och det är som att skruva upp en leksak, en sån som har en nyckel i ryggen .., och hela eftermiddagen mår jag som en prinsessa och alldeles varm blir jag av vanlig arbetskamratsomsorg.
Chefens fru .., det lilla nytillskottet i familjen, samt storasyster Hilda som kanske är tre år, kommer på liten visit .., och Hilda frågar hela tiden "vars ska du?" och jag svarar lika många gånger att jag ska till kassan/kontoret/fikarummet eller ut på lagret.
Vid tvåtiden har vi eftermiddagsmöte och vi går igenom kommande annonsblad (vilket visar sig vara ett mastodontblad!) och kollar så att allt som "måste tas hem" inför julen verkligen är beställt och eftersom jag, liksom Horace, är ständig sekreterare, sitter jag där med pennan och antecknar.
Fast inte tillräckligt mycket.
"Hörru Bettan, du skriver ju inte upp nånting ...!" säger chefen och ler där han sitter tvärs över bordet.
Jodå. Jag skriver visst!
Och jag tänker på vilken oändlig nytta jag har haft av den ettåriga kontorsutbildningen då, för evigheters evighet sedan.
Att arbeta i butik är att nästan hela tiden få nya arbetskamrater.
Det här är verkligen ett genomgångsyrke.
Under en period i den här affären vimlade det av nyanställda .., nu är det som om pusselbitarna äntligen har fallit på plats,kanske beroende på att den genomsnittliga åldern bland personalen har höjts .., nu är där ett spann från arton till femtiofyra - gissa, vem det är .... -, och dom flesta befinner sig kanske kring trettiofem ... och då blir avhoppen inte fullt lika många.
Och av dom som nu och då gör inhopp och bland dom som har slutat ..., finns en blivande jägmästare, en ung dam som studerar EU-kunskap och just nu befinner sig Canada .., två blivande socionomer .., en blivande lärare, en blivande röntgenskötare .., en takläggare .., en ung fröken som studerar filosofi .., Alfons Åberg som har startat eget och gör hemsidor och så ..., ja, och så vi andra .., vi som mer som av en händelse hamnade i butikslivet, trivdes och blev kvar.
Många av arbetskamraterna är självständiga och tycker om att arbeta mer på egen hand .. men egentligen är team-work något som vi har som ledstjärna.
(Bloggmadamen räknar sig nog mera till självständig-arbetarna).
Hur intressant som helst är det att se hur olika vi människor är!
Helene är arbetsledare och har vuxit in i rollen .., hon, som annars vill ha stenkoll, uthärdar att dom flesta arbetat på sitt eget vis .., det fungerar ändå.
(Alldeles enkelt kanske det inte heller är att vara arbetsledare? Om man är utsedd av chefen att Leda Arbetet, kanske man känner sig onyttig om man ser hur alla ändå gör som dom vill ...?)
Och Maria H som är småbarnsmamma, hon är den som ööööser omsorg om arbetskamraterna och flera gånger under förmiddagen kommer hon och frågar hur jag mår.
"Hur går det Bettan ..?" säger hon vänligt.
Och Lasse är fenomenal på att snabbt få fram ledigt utrymme till nya gavlar där julgrejorna ska stå .., Magnus fyller frysen fortaren än någon annan och har organiserat i frysrummet så där står burarna på parad och nåde oss om vi "ogrejar"/stökar till!
Och Rickard är som alltid lugn och leende och går omkring och gör det han ska och Karina sitter i kassan och pratar vänligt med kunderna och låter sig aldrig stressas .., och där är Emelie som är så duktig, trots att hon är så ung och så jag själv då.
På eftermiddagen dyker Robin upp.
Robin tillhör store-supportgruppen och kommer från Malmö .., hans armar är som blad ur en bilderbok, så tatuerad är han, men åååå, så duktig han är!
(Observera mina fördomar? "Men ... ", som om han inte skulle vara det, trots alla tatueringar!).
Vid fyratiden avlider kassa 1:s betalterminal, men tack och lov finns Magnus på plats och vips, har han fått ordning på eländet.
När vi har personalfest ska jag ge honom Hjälparen i Nöden- medaljen, jo, att jag ska!
Ungefär så har det varit idag, den femte dagen av tretton.
Det kommer att gå bra det här.
(Och det bästa av allt: Anders tittade in i affären och jag fick en kram av han den långe sonen som jag väl når till hakan, max .., och jag blir så stolt över honom, precis som jag blir när döttrarna uppenbarar sig, så där så att jag helst skulle vilja ropa ut till alla att "till det här barnet är jag mamma, hör ni det!")
Men det kan det väl ändå inte ha ....?
Natten mot idag vaknar jag vid fyratiden och kan omöjligt somna om.
Så jag lämnar sängvärmen .., ställer mig vid söderfönstret och tittar ut i mörkret.
På gatan mitt emot, vid kvartersbutiken, kommer en man cyklande och jag tänker att det är då en underlig tid att vara ute och cykla på?
Och så tänker jag på alla anlagda bränder här i stan.
Sedan går jag och lägger mig.
Natten mot idag vaknar jag vid fyratiden och kan omöjligt somna om.
Så jag lämnar sängvärmen .., ställer mig vid söderfönstret och tittar ut i mörkret.
På gatan mitt emot, vid kvartersbutiken, kommer en man cyklande och jag tänker att det är då en underlig tid att vara ute och cykla på?
Och så tänker jag på alla anlagda bränder här i stan.
Sedan går jag och lägger mig.
Dagens fönster ...
Internetcaféer håller jag på att ha rätt bra erfarenhet av numera.
I Grekland ser dom flesta ut på ungefär samma sätt (ja, på de ställen där jag har varit ..), och precis likadant var det i Dublin.
Det visade sig oftast vara en väldigt brant trappa upp från gatan .., smal och brant .. och så ytterligare en våning till och iskallt hela väggen upp .., och till slut förväntar man sig att någon ska stå där längst uppe med en kniv i handen och goodbye alla pengar och kort i plånboken och tack och adjö till den här världen .., men så var det förstås inte .., i stället kom man till ett lite kyffe eller ett större rum och nästan alltid var det män av asiatiskt ursprung som var föreståndare.
På ett ställe hade jag koreanskt tangentbord och fick ideligen be den unge mannen (ägaren) om hjälp, ja, själv var han upptagen med en annan dator och hade hörlurar på sig och tyckte nog att det var rätt besvärligt att lämna sin positition.
Så fort jag surfade in på en annan sida , återkom det koreanska och att då få till ett snabel-a visade sig hart när omöjligt.
Men nu vet jag minsann hur man gör!
Priserna varierade stort.
Trettio kronor för en halvtimme, till betydligt mindre!
Ju mindre kyffe, desto billigare!
söndag 9 november 2008
Pling på min dörr ...!
... och vem står där, om inte sonen!!!
Stor glädje och ännu större förvåning!
Så han slår sig ned i soffan Ektorp och sitter där och berättar om polisskolelivet och om tentan och om gårdagskvällen på diskoteket här i stan och han har med sig Meja, exets svarta hund som liknar en labrador, och alldeles stirrig är hon; det är såklart spännande med en katt som sitter där kolugnt och bara stirr-glor .., och åååå, vad hon vill komma nära honom, men icke att hon vågar!
Och jag har arbetat min fjärde dag av tretton möjliga och det är första gången på evigheter som jag har söndagkväll på mitt schema.
När det blir eftermiddag och derby mellan IFK Ystad och Ystad IF (handboll), blir det tomt i butiken!
Senare, när matchen är slut, kommer kunderna tillbaka.
Somliga glada .., andra lite deppiga.
Och nu vankas måndag och lååång dag, sju till fem .., och det är den femte dagen av tretton och Hanna E ångrade sig och kan inte arbeta söndag, men det löser sig väl ändå.
Min mamma brukade säga att .. "allt går i Västerbotten" och förmodligen går allt i sydöstra Skåne också.
Nåt sånt.
Det goda livet ...
Bloggmadamen på cykeltur.
Akvarell av Eva på Frösön.
Alla skriverier om den "annorlunda" kosten LCHF ..., kan väl knappast ha undgått någon?
S o F skriver om den på sin blogg och i affären träffar jag Alvar som sjöng och spelade på mammas begravning och visserligen är han frikyrklig och van att skåda ljuset, men åååå, som han vittnade om sitt och hustruns nya liv - allt till det bättre !! -, med just det här sättet att äta!
"Men kolesterolet .., det måste ju ändå gå spikrakt upp med den här kosten ...?" utbrast jag häpet.
Nej, inte det minsta.
"Tvärtom! Det har sjunkit!" sade Alvar och log saligt.
Nu på morgonen kollade jag lite på nätet.
Till min bedrövelse hittar jag inte länken .., men den kommer från den här kvinnan och det var henne Alvar refererade till.
Ack, såsom den ljufvaste musik är det ju ....., läs speciellt avsnittet om mejeriprodukter.
(Särskilt raderna angående ostar. Damen på Previa spände ögonen i mig och sa ..."max en ostskiva per dag, Elisabet!")
Detta är, förutom fet fisk och kotletter .., lamm och kyckling (ät gärna skinnet!) vad som är att föredra.
Ovanjordsgrönsaker
Kål av alla sorter; blomkål, vitkål, brysselkål,
grönkål.
Sparris, broccoli
Squash, aubergine, oliver
Spenat, svamp, gurka, all sorts grönsallad
Avokado och kokosfett är gott och tillåtet
Med lite mer kolhydrater; lök, paprika, tomat
Välj närproducerat och efter säsong så behålls näringsämnena bättre och vi sparar på miljön.
Mejeriprodukter
Riktigt Smör och Bregott, inga konstigheter
Ost, gärna feta ostar, Philadelphia, Haloumi,
Feta, Mozzarella, keso
Grädde, Cremé fraiche, yoghurt, vanlig och grekisk/turkisk, mjölk och fil. Välj de fetare sorterna där alla näringsämnen och det nyttiga fettet finns kvar.
Helst ekologiska produkter och närproducerat.
Om du har svårt att gå ned i vikt kan du be-
gränsa mängden mejerivaror i din kost. Börja
ta bort de minst feta.
Välj så rena produkter som möjligt, utan konstiga tillsatser.
Det här ska man inte äta.
Socker; strösocker, bitsocker, sirap, godis,läsk och vanligt kaffebröd.
(Läs: milanokakor, gifflar, valnötsbröd ...)
För att inte tala om allt dolt socker som finns överallt. Kolla!
Potatis, rotfrukter, pasta, bröd, spannmålsprodukter; är också socker, bara i en annan form.
Även i fullkornsformat.
Och som skräpmat: chips, pommes frites..
Ris, majs, couscous, bulgur; är också socker.
Popcorn är skräpmat.
MARGARIN! Som är en kemisk produkt med diverse tillsatser. Här ingår även Becel och Flytande smör&rapsolja.
Korv och diverse charkvaror som innehåller tillsatser, bl a glutamat och socker.
Läs på förpackningen, det finns goda undantag
Omega6-rika matoljor som majsolja,jordnötsolja, sojaolja och solrosolja
Öl, som är flytande bröd!
Frukt är godis, alltså socker! Och torkad frukt är därför koncentrerat socker.
Bär är bättre, hallon har minst kolhydrater."
Jag säger bara: halleluuuuja! Prayse the Lord!
Nya grannen ...
..., han som flyttar in efter den festglade och mycket trevlige Marcus, är i full färd med att renovera.
När jag går ut för att slänga soporna, ser jag rakt in i lägenheten.
Överallt syns verktyg och stora målarburkar och kylskåpet har tillfälligt fått flytta till sängkammaren.
Så jag tar en bild av fönstret.
Där syns också att det är riktig höst i Skåne.
Linden, den där underbara som står på innergården, har tappat alla sina löv.
Igårkväll ...
Så, kändes det. Som havet och stranden och solsken. Klicka gärna.
... struntade jag blankt i att det var lördagkväll och att man väl då borde ...., så jag kröp ned under blommiga påslakanet när klockan inte ens var nio och Pelle kom lullande och hoppade upp och lade sig vid min kudde och jag stoppade in ena handen under hans haka och så somnade vi.
I elva timmar varade sömnen!
Idag är jag som en ny människa.
Nästan lika spännande som en OS-final ..
Så här ser det ut hos mig när jag är hemma och är ledig.
Då sitter jag och spanar mot fågelbordet hos Gunnar i Jämtland, för att om möjligt vinna tävlingen om ..."ta en bild där flest fåglar syns vid matskålen!"
(Ja, Gunnar har riggat upp en webbkamera just där och det ska jag säga er, att detta att kolla på den är minst lika spännande som vilka tv-program som helst!)
Som bäst har jag fångat fem på bild.
Pensionatsvärden säger sig ha sett s e x och det kanske han har, men jag tror inte att han har fångat dem på bild, så det räknas inte.
Men värre än värst är den här madamen, som nu mallar sig med t i o!!
Ajajaj .., hur ska detta gå!
Fars Dag ...
Pappa, som ung.
När pensionatsvärden och jag själv körde omkring på Irland, då berättade jag för honom om den där känslan man hade som lillflicka .., och nästan som vuxen också .., att ens pappa .., han var den Stora Tryggheten.
Jag trodde verkligen att min pappa, ja, att han var kapabel att klara av allting, i alla fall allt som var väsentligt.
Aldrig var man mörkrädd när pappa var hemma och vad som än hände i familjen, så var pappa där.
En stor, stor Trygghet.
Min pappa hade en härlig och ganska burlesk humor och han bredde på rejält när han berättade, men det visste vi om och det följde med på köpet.., han var en hejare på att dansa och han var den som höll ihop släkten.
Han hade stora, varma händer och var gång han reste sig från soffan och passerade en fåtölj där man själv eller någon annan i familjen satt, så strööök han med handen över kinden på den som råkade befinna sig i närheten.
Hans händer var lite valkiga och han hade ett särskilt sätt att kupa handen när han måttade upp kaffe ., då, när vi var ute på camping och det skulle kokas kaffe i sotig panna på spritköket.
Jag var tjugotvå år när min pappa dog, en iskall dag i december 1976.
Maria var fyra, Anna bara halvåret.
Det är klart att jag saknar pappa som pappa .., men allra mest har jag saknat honom som Morfar och gammelmorfar.
Och tänk, fast det har gått trettiotvå år sedan han dog, blir jag våt om kinden när jag skriver det här.
Så är det.
Dagens fönster ...
..., är en massa fönster som finns på GPO, General Post Office - kontoret beläget på O´Connell Street i Dublin.
Där tittade vi in och jag postade vykort i en låda där det stod "All other places" och vi blev stående där en stund och jag bara n j ö t!
Minns ni Våra Gamla Svenska Postkontor
Precis så, var det här inne!
Där var köer för uttag och insättningar och för att skicka paket och där var en lucka för att spela på Lotto .., och människor stod i långa köer framför de olika luckorna och det till och med doftade post.
Och jag åkte baklänges i tiden och hamnade på posten i Malå .., då den var belägen i Forumhuset.
Gammelposten .., med först en liten farstu med postfack .. (vem i Malå hade postfack .., det kan man fundera över?) och sedan dubbeldörrar in till själva postlokalen där Göran Lundmark var föreståndare; han var pappa till min klasskamrat Gunnar (och ingen i klassen hade så proffsig namnteckning som Gunnar .., dessutom hade familjen en uppritad tennisbana på sin gräsmatta ., bara en sån sak ...!) och där arbetade även fru Johansson och alla visste dom vad man ville när man kom och så blev det lite småprat och det hela var så trivsamt.
Även om jag inser fördelen med att ha postkontor på Åhléns, Preem och Pressbyrån ., så händer det att jag saknar den gamla posten, jo, det gör jag verkligen!
Men i Dublin .., där finns den kvar!
lördag 8 november 2008
Nästa fredagkväll ...
Fikapaus i segelbåten .., den ligger i lilla hamnen på ön Ven och Ellis sitter där i båten, hon har ont sin fot efter ett vådligt pladaskfall och vi har en helt underbar, underbar tillsammansdag och solen strålar och allt känns bara bra och pv har lagat mina sandaler och hjälpt mig att lösa ett korsord.
... får Pelle och jag själv besök från landet Halland och snälla Hanna E har erbjudit sig att ta min söndag, så blir jag ledig efter klockan halv två på lördag.
Längtar jag?
Om!
Kväller ...
Den tredje arbetsdagen av tretton-på-raken, vaknar jag och är dunderförkyld.
(Vilket inte förvånar mig .., på tåget hem från Halmstad hade jag två andra resenärer som satt och snorade och nös intill mig, från Halmstad till Lund ..., åååå, jag tänkte nog tanken ..., det här kommer aldrig att gå bra!)
Och ful och anskrämlig känner jag mig när arbetskläderna åker på.
Minst femton år äldre!
Om inte tjugo!
Vaktmästaren på Fridhem, Christer, säger .., när han står i kassan ..., "du ser trött ut idag Bettan ..?" och det är bara förnamnet och precis vad man inte vill höra.
Men dagen susar iväg förstås och vi har hur mycket som helst att göra.
En till synes äldre man "demar" Ryvita bröd och diverse mjukostar och på kassabandet kommer det ena ryvitapaketet efter det tredje och det blir en ovanligt lyckad demonstration, trots att mannen verkligen inte har dukat upp speciellt sinnligt. Det är mer rakt på .. och mjukosten brer han med en stor tandad brödkniv.
Nåja, han har tydligen andra kvaliteter.
Hannah, Hanna och Emelie är duktiga i kassan och det hela flyter på bra.
Halv två tackar Karina och Lasse för sig och då dyker Rickard upp, ännu solbränd efter en vecka i solen.
Och själv tar jag mig an frukten .., öser på med clementiner, äpplen, päron och apelsiner .., fyller på bakpotatis som vi har till extrapris ., frontar hyllor - särskilt den med rödkål på burk -ty sådant går mycket nu i gås, - och kalkontider och sedan tar jag överhyllorna med allt toalett, - och hushållspapper och sånt är tacksamt, det blir fint och går dessutom fort.
Barnmat är värst.
Burkar överallt och det är trångt i hyllorna och allmänt bökigt.
När klockan äntligen, äntligen är sju cyklar jag hemåt.
Det är knappt jag tror mina ögon!
Inte en enda vindpust där ute!!
Kav lugnt!
Och varmt.
Nu har jag tvättat arbetskläderna (för hand) och ska lägga mig på soffan och läsa en bok av Håkan Nesser och jag lovar att jag kommer att somna inom femton röda eller gröna!!
(Men nu kommer jag ihåg nånting trevligt!! Vi hade en kontrollant hos oss idag som köpte en 6-pack öl och jag nekade honom då han inte hade leg. och den mannen var sååå vänlig, ja, så vänlig var han, att på papperet där det står vem som satt i kassan, stod det ..."kvinna, 40 +".
Lasse skrattade och sa att fyrtiplus, det kan minsann betyda sjuttiofem .., men se, det tror inte jag och nästan frisk blev jag på studs ..-)
Bloggträff, avsnitt 73 ...
Bara så ni hänger med i svängarna .., två datum finns just nu på agendan .., lördag vecka 21 .., eller lördag vecka 23 (förmodligen Pingst ..., är det någon som funderar på att gifta sig, så kan ni ju göra det samtidigt ..-).
Förslag på plats: Steninge Vandrarhem alldeles nära havet i landet Halland.
Vad säger ni?
Bara så ni hänger med i svängarna .., två datum finns just nu på agendan .., lördag vecka 21 .., eller lördag vecka 23 (förmodligen Pingst ..., är det någon som funderar på att gifta sig, så kan ni ju göra det samtidigt ..-).
Förslag på plats: Steninge Vandrarhem alldeles nära havet i landet Halland.
Vad säger ni?
Hos Gunnar i Vaplan ...
Titta, nu har jag fått med f e m fåglar .., en fladdrar där lite till vänster om burken ., tre befinner sig rätt nära densamma och en sitter på staget vid talgbollen!
Är jag nära fågelboksvinsten nu, Gunnar?
(Gunnar har en tävling, där den som lyckas fånga flest fåglar på bild vinner).
Lördagsfönstret ...
fredag 7 november 2008
Ett sent kvällsfönster och bloggträffstankar ...
.. från södra Frankrike kommer här, och en tjock och sömnig katt får också vara med på bilden.
Tack Monica!
Nu är klockan halv elva och jag ska göra natt.
Pelle sover hos mig, nära, nära .., på kudden intill mig .., hela natten!
Bästa kompisar är vi.
Och en pensionatsvärd ringer och berättar om den kommande släktfesten i morgonkväll och om hembakade Dajmtårtor och valnötsbröd och om dukat långbord och att få huset varmt och han säger, tröstande, när jag pratar om KBT och annat .., att "det blir nog bra det här ändå".
Den pensionatsvärden är en snäll människa.
Och apropå fester, så tänkte jag på det här med bloggträffen, den som inte får bli nånting märkvärdigt, utan mer som bara att träffas, äta gott (var och en betalar för sig ..) .., alla som har instrument får gärna ta med sig .., pv har massor med sångböcker .., ja, lite sånt .., vad ska vi säga .. sista helgen i maj nästa år .., vad säger ni om den saken?
Tar vi mitt i sommaren har många så mycket annat för sig ..?
Vecka 21?
Lördagen den 23:e maj?
Alternativt ... lördag v. 23 ... då är det röd dag dessutom på lördagen, vilket ju inte innebär nånting alls för vanliga människor som alltid är ledig helgerna?
Vad säger ni?
Var?
Antingen i Ystad eller .., det finns ett härligt vandrarhem i Steninge, inte långt från pensionatet i Halland .., alldeles vid havet ...?
Och det beror ju också på hur många vi blir?
Säg vad ni tycker!
Allt vad i viljen ...
Bild: Hasse.
Det finns absolut ingen svensk diktare som jag tycker så mycket som Dan Andersson.
Och när Ylva från Umeå ringer och engagerat berättar om detta .., då tänker jag osökt på dom här raderna.
När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!
Vill någon fler vara med och hjälpa till ...?
Mer att läsa om Tatiana finns här.
Och skulle det nu vara så ...
... att ni känner för att veta hur det gick till när Martin och Owen bad mig att ta en bild av dem .., eller hur det egentligen var ställt med den gamle mannen som pysslade för sig själv där inne i antikvitetsaffären .., ja, då kan ni klicka er in hit.
Och så blev det afton den andra dagen ..
Faktiskt kan man tro att julruschen redan har börjat eller kanske är det allt som ska handlas inför Fars Dag
( i Malå säger vi "farsta", ungefär som förorten Farsta utanför Sthlm .., här säger man FarsDag, så där som samma melodi som skulle man säga Fars Hatt, men med extra betoning på det sista a:et och hela ordet hänger ihop., som när vi säger "vars dåå?") och vi har fyra kassor öppna och ibland tre och två av arbetskamrterna är sjuka och schemat får i all hast skrivas om.
Sista timmen har jag Lasse framför mig i kassan mittemot och han sitter där så lugnt och smajlar för sig själv.
Vi säljer adventskalendrar med godisinnehåll och Tindra Glögg med olika smaker och där finns dom som köper lussekatter från Pågens och hur många som helst laddar upp med julpepparkakor.
Och så kalkon och gås, förstås!
En gås väger nästan tre kilo, ibland mera ..,. och tar tid att steka i ugnen!
När klockan närmar sig fem, kommer den snälle Magnus och löser av mig.
Då blir jag kvar en stund och packar i varor till kunderna i några av kassorna och det är faktiskt ett sant nöje, för åååå, så glada dom flesta blir, speciellt ensamma kvinnor.
Och nu är jag hemma och lyssnar till cd-skivan med Skogens Ljud.
Tänka sig, att i mörkaste november flöjtar herr Koltrast i mitt vardagsrum .., allt medan Pelle jamar och vill ha kokt fisk som kokar på spisen!
Så har vi det.
Så är det här just nu.
Morgon ...
Idag ....
... vet jag en som fyller år!
En pojke från grannbyn som jag var dödligt förälskad i när jag var kanske fjorton, femton år ..., och som så snällt hörde av sig till mig när jag hade det knepigt, för några år sedan.
Då, när jag fick den där mentala härdsmältan.
Idag har han födelsedag och när jag lärde mig det engelska morse-alfabetet då kom jag aldrig ihåg vad bokstaven N var .., och då sa han, för det var han som lärde mig det där (som jag nu har glömt, allt utom hotel, romeo, juliet, alfa, Charlie, echo, india, mike, november, papa, Quibec, Victor, Xylon, Zebra .. Yankee) ..., jamen, tänk på när jag fyller år ..., i november!"
Ja, så var det ju! N - är november!
Så nu säger jag: grattis Sven-Erik!
Fredagsfönstret ...
torsdag 6 november 2008
Ett nästan-midnattfönster ..
... från Alhambra i Spanien! (ni bara MÅSTE klicka på länken .., det är helt ljuvligt gjort!!)
(Tänk, det kommer fönster från Skellefteå ., från Storgatan i Arvidsjaur eller från Vietnam .,. från södra Frankrike och från Ångermanland .., från Västmanland och från norra Skåne! Det är som en enda stor present och jag hinner inte lägga in alla som det är tänkt .., men jag sparar dem en och en!)
Kvällens bild togs av den här madamen. (som skickade flera bilder på en gång!)
Arvbetsdag 1 av 13 ..
I somras. Den där dagen då Emil var skeppare.
Det gick bra.
Jag beslutar mig för att bara ta en dag i taget; att absolut inte tänka på tretton-dagar-på-raken.
Allt flyter på som det ska och somliga kunder handlar redan nötter och ischoklad och lite julgrejs, kanske vill man vara ute i god tid .., och jättelika djupfrysta kalkoner eller gäss säljs på löpande band och lite annorlunda, eller mycket annorlunda, är det allt mot för hemma i Västerbotten.
I ett par timmars tid frontar jag hyllor.
Vår affär har inget lager i den gamla vanliga betydelsen, utan varor som inte går in i hyllorna ställs på "överhyllan" och så får man stå på en slags pall på hjul och strääääcka sig och ni kan ju tänka er när man ska lyfta ner stora förpackningar med rödbetsburkar och vingla med hela plattan och man är livrädd att tappa alltsammans!
Det är nästan det bästa jag vet, detta att göra fint i hyllorna.
Att dra fram och "fronta" och vrida etikettssidan utåt, allt sånt.
Totalt meningslöst egentligen, men ändå inte.
Och Maria ropar och frågar om jag kan ta ut kycklingarna från grillen och Magnus möblerar om i mejerikylen .,. Maria "hon som går som en cowboy", hon har ont i ett knä och går verkligen inte som John Wayne längre, tvärtom, och i morgon ska hon till doktorn och kolla vad som har hänt?
Vid kassastolen har vi Icas adventskalendrar och vi delar ute lite så där hipp som happ och en flicka med korkskruvslockigt hår blir så glad och hennes storasyster får också, men hon är inte med .., och en annan tös visar upp sin stora tygkanin som minsann heter Stampe.
Stampe har röda kläder på sig och sitter i en egen liten vagn och en manlig kund stjäl en grillad kyckling och jag pratar med en man som är från Östersund.
Ungefär så blir den här dagen.
När jag kommer hem möts jag av en våldsamt jaaaamanade Pelle som vill ha, nej, KRÄVER, att få kokt alaskapolock och medan fisken kokar, springer han omkring i köket och lever rövare .., av rädsla att matte inte ska höra honom!
Det gör jag.
Och så ringer pensionatsvärden.
I landet Halland ska det bli släktfest i helgen, ja, upp mot tjugo personer ska samsas på pensionatet och det blir knytkalas och nu måste det städas och röjas och jag får veta vad det blir för mat och lite sånt och säkert blir det Samlad Tropp och jag är ganska glad att jag arbetar igen min irlandslediga helg och då får jag dåligt samvete, för pensionatsvärden träffar gladeligen alla vänner som dyker upp här i Ystad och ja, jag skäms nåt alldeles förfärligt, men det hjälps inte .., jag är ändå lite glad.
Det är konstigt det där, att man kan bli osäker och blyg i vissa sammanhang, men absolut inte i andra.
Eller inte.
Just så är det.
Fingrarna i kors ....
Hos bland annat Ica säljs jättestora chokladaskar från danska Jakobsen .., chokladasken är rektangulär och vit och med de allra mest förförande bilder av läckra praliner på utsidan.
En sådan ask köpte jag förra året och även där förra och jag har ALDRIG i mitt liv ätit godare choklad!
(I fjol gömde jag asken för mig själv .., jag föste in den längst uppe på kylskåpet, nästan helt omöjlig att nå .. nåja, det finns ju stolar ....!)
Så .., nu har jag köpt en ny ask.
Den rymdes knappt i cykelkorgen .., den fick stå upprätt.
Om jag har smakat?
Nej, men vad tror ni egentligen om mig!?
En bonusbild ...
"Hmmm...nu har jag hittat mängder av fönster när jag har gått igenom mina "digitala resor".
Jag skickar dom så kan du använda dom hur du vill.
Jag tänkte att du kanske någon gång får fönstertorka, och då kan det ju vara bra att ha några i reserv...
Ev har jag skickat några av dem förut. Jag har tidig demens, har noll koll.
Ja, det första fotot är inget fönster alls utan ett magiskt ögonblick då morgondimman lättade över byn La Roque Gageac, Dordogne i Frankrike.
Tänkte att du kanske skulle gilla det fotot, så det slinker med."
Avsändare var den här madamen, som den 29:e mars i fjol "tittade åt vänster ....".¨'
(Bilden är klickbar. Och värd att klickas på.)
Förmiddag ...
Bild: Christer ... - Björkängsmannen -.
Idag börjar jag mitt tretton-dagar-på-raken-pass och det känns ju inte så där våldsamt upplyftande.
Så länge tröstar jag mig med koltrastsång från en cd med naturljud ....(den spelade jag ofta för mamma ...), nybryggt Zoegaskaffe och en tunnbrödmacka med skivor av lammstek som pålägg.
Och plötsligt översköljs jag av längtan efter detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)