Inför Vasaloppet ...

Så här ser det ut på morgonen när den idoge pensionatsvärden tränar inför vad som komma skall .., ja, ni vet .,. Evertsberg, Mångsbodarna och målet i Mora.


Tidningsurklipp som pv fått av sin dotter Hilda.
"Till pappa", står det längst uppe till höger.

Träningsredskapet är en slags minimal skivstång och så ligger värden på mage och rullar fram och tillbaka på golvet (se bilden) och att det tycks vara rätt så kämpigt (läs: djävulskt jobbigt ...) , därom råder inga tvivel.

Tanken är väl att stärka magmusklerna och ryggen och armarna.

Jag sitter intill på en stol, surfar runt lite bland bloggarna .., och ler lite för mig själv åt pensionatvädens stönanden.

"Ja, pröva själv du!" säger han när bloggmadamen inte uppvisar den rätta entusiasmen inför denna hans sysselsättning.

Så det gör hon.

Testar.

När han inte är där.

Hur det gick?

Ja, ja .., det är inte så noga med den saken och nu är det förresten frukost.

Dagens fönster ...

... finns i Nicolaikyrkan i Halmstad.

Och bor ni i närheten och vill komma nästan till himlen, då tycker jag att ni ska ta sikte på den kyrkan på söndag, för då kommer Halmstad Kammarkör att sjunga och det var ju igår som Leina och jag själv satt där längst bak och lyssnade när kören övade och det var så vackert och gick så rakt in i hjärtat, att ni kan bara inte ana!

På lördag klockan 10.00 är det också nån slags konsert.

Bara så ni vet.

Matteus Evangelium ..

Före och efter middagen, som för övrigt är delikat, (Leina lagar citronkyckling med klyftpotatis och god sås ..,. recpet kommer senare ... och precis som min mamma, hade hon kunnat vara tillsammans med Jesus när det delades ut bröd och fiskar, för middagen har säkert räckt till ett helt fotbollslag ...), jo, före och efter middagen, spelar vi Trivial.

Pensionatsvärden får superenkla pluppfrågor, så där som "vad kallas det när havet drar sig tillbaka?" och han svarar ebb och får en grön trekant och jag nästan dånar av förtrytelse.

Men så kan han svara på nånting som har med Matteus Evangelium att göra och nästan rätt kapitel kan han också och då tänker jag att han är så himla smart och att jag tycker att han är världens härligaste man!

(Men se Appendix, det vet han minsann inte vad det är och jag, som har gått en vårdbiträdesutbildning, jag vet minsann .., och även vad pancreas är, men den frågan kommer förstås inte upp och alltså får jag inte briljera.)

Pelle, han bara gottar sig .., ligger i Leinas knä och får Friskies kattmat på burk, men inte samtidigt.

Lördag ...

Halmstad är annorlunda.
Större.
Inte så många korsvirkeshus, men fint ändå.
Mycket vatten.
Ett bibliotek så vackert så man får andnöd.

Vi går på stan och tittar in i Skånska Chokladfabriken och köper fikabröd till kvällen och på Olssons Skafferi där det finns små, runda bord att sitta kring, där serveras buffé för 89:- och jag skulle ge mycket för en timme där inne bland alla ostar och delikatesser ..., men där är fullt och mer än så och förresten ska Leina bjuda på citronkyckling senare under dagen.

I flera timmar promenerar vi omkring och på sluttampen tittar vi in i stora kyrkan där pensionatsvärden övar adventssånger tillsammans med andra kör-vänner i Halmstad Kammarkör.

"Å, vi sätter oss långt bak!" gullber jag Leina och hon ler och det gör vi och ännu längre bak, i skymundan, sitter en luggsliten man och sover.

Kören övar och övar och pensionatsvärden står längst bak bland andra män och dom sjunger så vackert så det är minsann andnöd här med och Leina och jag själv sitter alldeles tysta och lyssnar och jag har min rosa stickehalsduk i knäet och jag tänker på den eländige mannen som sitter där bakom och jag tänker på hur iskallt det är där ute i novemberaftonen och att man borde vara miljonär gånger fem och kunna driva ett härbärge för utslagna människor .., tänk, att kunna servera en säng och ett varmt mål mat till någon som annars ska sova ute i den här kylan!

När jag åkte till Kefalonia funderade jag länge på att upplåta min lägenhet till en hemlös kvinna i min egen ålder, en som bor i Ystad, eller "bor och bor" .., hon sover i trapphus eller ute i det fria om det är sommar.

Å, vad jag tänkte och undrade, men inte lät jag henne sova på min säng i två veckors tid inte, för tänk .., om hon skulle ställa till något elände!

Det är det som är skillnaden mellan människor.

Somliga gör nånting åt eländet.

Andra .., som jag själv .., bara tänker.

På pensionatet ...

pianoklink och sångövning
nybryggt kaffe
promenad längs havet
isvindar
mjaaau
mjaaau ..
sportradio
notletande
frost
gifflar
ångest
oro
disk
glädje
soffa
bok
blodtryck
vänskap



bild: leina på soffan .., läsandes en bok.

På tåget ....

Jag sitter i lågvagnen .., elva sittplatser mitt emot varandra.

Vid ena långsidan sitter två tonårsflickor.

Sexton, sjutton år kanske?

Troligen syskon.

Mörka, mörka ögon.

Svart hår.

Vackra.

Och självsäkra.

I en och en halv timmes tid blir det skratt och fniss och prat på ömsom svenska, ömsom något språk från forna Jugoslavien och det blir mobilprat och ännu mera hejdlöst skratt och "då sa ja ba .. ja, du vet ...typ ... ba".

En av flickorna lägger sig raklång över tre säten och blottar en slät mage.

Då hörs från högtalaren tågvärdens röst som på invandrarsvenska meddelar att tåget är försenat och han hoppas att vi alla ska ha överseende med den saken.

Flickorna gapskrattar!

"Hörde do .., en jävla blatte som pratar i högtalaren ... hahahha, fy faaan, en jävla blatte!" säger en av dem och nu vrider dom sig av skratt och härmar mannens prat.

Det är ungefär då som vi passerar järnvägsstationen i Laholm.

Så var det.

Meddelande till intresseföreningen ...

Världens suraste katt befinner sig just nu i en blå kattbur.

Kattens matte har färska rivsår på högerhanden.

Och nu stundar resa till landet Halland.

Ett fredagsfönster från Indien ..

Från pv:s brorsdotter som bor i Dublin, kommer den här bilden.

"Hej Elisabet!

Jag tänkte skicka dig ett fönster jag hittade när jag tittade igenom lite gamla bilder från Indien.

Den är tagen på vår första tågresa.
Bänkarna som man ser, där sover man.
Den männen sitter på, där fäller man liksom ner en sits och så ligger man där också.
Inga gardiner eller dörrar, ingenting!
Man kan köpa lakan och filt för natten om man vill.

Vi landade i Mumbai efter att ha flygit hela natten och detta var natttåget till Goa, så vi somnade gott trots hårda britsar och stirrande människor.

Tror biljetten för denna tiotimmars-resa gick på sådär 30 SEK!

Lev väl, Joanna."


// Fler bilder från Joannas äventyr i Indien finns här .., det kanske är nånting för dig hemifrån-ann-sofie-från-Bjurholm, som snart ska åka till Bangladesh?
Så här skriver Ann-Sofie i en tidigare kommentar:

Tänkte på dig i veckan när eleverna läste att Elisabeth hade namnsdag den 19:e.
Ser att du har det rätt så bra och att du har något att längta till. Själv ska jag göra mitt livs resa. Jag ska åka med 24 andra västerbottningar till Bangladesh. Vi ska på en studieresa som anordnas av den Globala skolan och Sida. Så jag lär nog ha mycket att förtälja när jag kommer hem. Vi ska under 10 dagar bo i olika familjer och leva och äta som de. Så julen torde nog kännas lite annorlunda för mig när jag kommer hem den 14 december till Umeå.
Ha det så bra!
Kraaaam från ett kyligt Västerbotten med några centimeter snö./Fia.

Christina vill ha kylskåpsdörrbilder!

Jo, jo.

Nu är det bara att ta fram kameran ....

L ängtan ...

Det här längtar jag efter:

• pensionatvärdens varma händer (aldrig har jag mött en människa som alltid har så varma händer!)

• härlig frukost tillsammans med pv och vännen Leina som också kommer till Halland!

• och kanske Trivial på kvällen ...

• och räkgryta

• pelle som får gå ut och in som han vill och möjlighet att vässa klorna på en trädstam och bli kvar i en hel vecka ...

• och ligga nära-nära-nära och känna att man har en flock på savannen som man tillhör och någon som håller ett öga på elden och man känner sig trygg och alldeles lugn ..

• ungefär så .... och nu ska jag boka biljett den sista biten, från Båstad till Halmstad ...
  

Ett sent kvällsfönster från .....

"Här kommer en fönsterbild som visar hur man spenderar 1200 kr på en minut...

En bil som går i baklås.

Inga extranycklar.

En bägare bärgare som fixar saken lätt som en liten, men dyr, plätt...

(Jo, jag ska putsa fönstren. Nån dag. Kanske t.o.m. vattna blommorna. ;) )"


Tack snälla rara Ellis! säger jag.

Underligheter eller inte ...?

Precis mitt mellan mina ögonbryn får jag ett rött sårigt märke när jag blir trött och lite stressad.

Under mina tretton-dagar-på-raken-på-jobbet blev det där märket allt mer tydligt.

Många kunder frågade vad som hade hänt?

Det blev som en liten själslig trötthetsbarometer.

Men igår, då var jag helt ledig.

Gjorde ingenting av vikt.

Läste tidningar och löste korsord.

Drack te.

Handlade färskt bröd på Möllers.

Telefonsurrade.

Idag är märket i pannan som bortblåst.

Kanske hjärta - smärta ..?

Inte kan jag tala franska .., men man förstår ju ändå.

Det handlar säkert om kärlek.

Och vackert är det.

Så där som gardinfladder i vinden.

Apropå Matador ...

Vill ni se på storartat danskt skådespeleri .., framför allt av Githa Norby.

Titta här då!

Ett klipp från danska tv-serien Matador.

(Mads Skjaern har upptäckt att sonen inte är som pappan anser att han borde vara ...).

Ibland häpnar man ....

Det är första gången jag får den frågan.

Och Hasse i Ö-vik .., jag sade "ja".


Lite senare: jag har nu hastigt och lustigt ringt till Hasse som sa .."ja, det är inga problem, det får han gärna!"

Tänk, att jag visste det.

Gulle-Hasse!

Reklam som heter duga ...

Hos bloggmadamen Tuvstarr, kan vi få en studie i hur vi säljer svensk kattmat till tyska katter.

Sånt tycker jag är hur intressant som helst och ni anar inte hur tjusiga förpackningarna är!




(Pelle hälsar att han inte alls tycker om kattmat på burk. Usch, så äckligt! säger han och lommar iväg ut från köket .., allt medan svansen sakta vajar av och an på irriterat-vis.)

Hos Nilssons ...

Bilden: konstuställning på vardagsrumsväggen hos bloggmadame Nilsson.

I lokalradions nyheter meddelas att Bo Nilsson, tidigare chef för bland annat Liljevalchs konsthall i Stockholm, har fått säga tack-och-adjö till sitt arbete som chef för Charlottenborgs Konsthall i Köpenhamn.

Ja, han är "fyret på gråt papir".

Herr Nilsson har, som så många andra höjdare i olika företag, inte kunnat hålla koll på finanserna, och nu uppvisar konsthallen ett rejält underskott i budgeten.

Den skånske reportern pratar om att ..., "Bo Nilsson har inte .., Bo Nilsson har dessutom låtit renovera sin lägenhet för ...".

Och så blir det intervju med någon dansk kulturherre.
En i toppen.

Då märks skillnaden mellan Sverige och Danmark tydligt.

Nu är det inte längre "Bo Nilsson ... osv".

Nej, nu låter det så här ..."Direktör Bo Nilsson ..., och direktör Nilsson ..." .., jä, och Direktör Nilsson har ikke ...".

Det låter precis som ett klipp ur danska tv-serien Matador.

(Ja, ni minns väl direktör Jörgensen .. och åååå, som jag älskade den serien!).

Därefter letar jag lite förstrött efter en bild av den nu så omtalade konsthallen .., hittar ingen .., men däremot en blogg som jag börjar att läsa lite förstrött.

Nästan genast infinner sig den där känslan att ..., å, den här har nånting som tilltalar mig!

Sånt här.

Och sånt här.

Och sedan har jag glömt herr direktör Nilsson.

Torsdagfönstret ...

"Det här fönstret finns i en smal gränd i Saigon.

Lägg märke till ventilationen ovanför fönstret. Knappast något för våra breddgrader."


Avsändare?

Ingen kan väl tveka .., det är Jom förstås.

Två sena onsdagskvällsfönster ....

"Det vackraste klosterfönstret från idag, kan det vara något?

Sparade det åt dig. Detta är cisterienneklostret Le Thoronet, elvahundratal.

Magiskt, som alla andliga platser.

Detta är Arn och tempelriddarnas tid!

Och vår nutid.

Hälsningar Monica."



Och här ett helt annat slags fönster; inte det minsta magiskt, inte på det viset, för det fönstret var sönderslaget .., det hade nämligen varit inbrott hos den här madamen!'

(I Malå, inte här i Skåne.)

Tack Monica och Anitha!

Nu ska det sägas ...

Jepp.

I love him!




(Ja, i alla fall är han superbra!)

Så här skulle det vara ...

Vi sitter i slørblå junikveld
og svaler oss ute på trammen.

Og alt vi ser på har dobbelt liv,
fordi vi sanser det sammen.

Se - skogsjøen ligger og skinner rødt
av sunkne solefalls-riker.

Og blankt som en ting av gammelt sølv
er skriket som lommen skriker.

Og heggen ved grinda brenner så stilt
av nykveikte blomsterkvaster.

Nå skjelver de kvitt i et pust av vind
- det er som om noe haster -

Å, flytt deg nærmare inn til meg
her på kjøkkentrammen!

Den er så svindene kort den stund
vi mennesker er sammen.


Junikveld -Hans Børli

Tack Bente! säger jag.

På eftermiddagen ringer telefonen.

Det är en mycket god vän som för dagen är hemma från sitt arbete.

"Ja, dom trodde först på hjärtinfarkt ... men då sa jag .., det får ni inte säga, då FÅR jag ju en!"

Därefter förklarade madamen att "det ingår faktiskt inte i min plan att ha något sådant, så jag är snart tillbaka på arbetet."

Jag gapskrattade eller vi gapskrattade unisont åt hur fullkomligt idiotiskt man kan tänka och jag berättade om när jag för något år sedan själv hade liknande symptom .., en smärta som sköt upp från bröstet till hela käken .., det strååååålade ut i käkbenet och jag tänkte att jahapp, nu håller man på att segla iväg, men inte tänker jag åka till akuten, för säger dom att det är nåt sånt, då svimmar jag av fasa, nej, jag ligger här på soffan och låtsas som om det regnar!

Precis så.

Så typiskt kvinnligt, tror jag.

"Det ingår nämligen inte i våra planer att få hjärtproblem".

Ungefär så.

Hur som bestämde vi oss för att träffas och dricka glögg och äta lussekatter om si så där två veckor.

D e t, ingår däremot i våra planer!

Och ännu ett eftermiddagsfönster ...

Det bästa med att få fönster, det är att dom är så komplett olika.

Ena dagen ett härlig bonnafönster från Västmanland .., nästa dag ett fönster från södra Frankrike eller från Hasse i Ångermanland .., och en annan dag har man ett fönster från Spanien i sin inkorg!

Huller-om-buller, bara!

I det här rummet stod den här madamen som för övrigt just har börjat blogga och nu inte kan koncentrera sig på sitt arbete.

Ajabaja.

(Ja, själv ägnar man ju förstås inte många minuter åt sånt som bloggande ....... jaså, det tror ingen på. Nehäpp.)

Ett alldeles ljuvligt ....

... eftermiddagsfönster kommer från vännen ellis!

Och detta är till henne.

Fra Bente i Norge ...

Har lyst til å sitere en av mine favorittlyrikere,nemlig Hans Børli.

I ett av sine dikt Juninatt sier han:

"Kom sett deg litt nærmere meg her på kjøkkentrammen,
den er så uendelig kort, den stønna vi mennesker er sammen."


































Just så är det ju.

Om Malin Gråberg ...

Sommaren 2006 går jag omkring lite planlöst på Gamla Kyrkogården här i stan.

Där är gravstenar av alla de sorter .., stora och pompösa intill mindre och mera luggslitna .., och ståtliga titlar blandas med skomakare och lantbrukare .., där är friherrinnor och pigor .., repslagare och adelsmän.

Så många livsöden som blandas på den här sista utposten.

Vid en av gravstenarna blir jag stående.



Gravstenen är helt annorlunda mot de övriga och på den översta raden står att här vilar advokat Malin Gråberg. Texten är på franska.



Kanske är det detta "Sjö täm" ... - jag älskar dig -, som gör mig så inutivarm?

Och jag går hem och googlar på namnet, men får inte upp just annat än en torftig artikel från advokatsamfundet och jag tänker att .., ååå, är det allt dom kunde skriva om en ung kvinna som dör?

Bloggaren Tobias i Finland letar också, men med samma resultat.

Så här skriver han i en kommentar.

Tobias sa...

Blir helt konfunderad och berörd... Malin Gråberg var från Motala, precis som jag. Inte så värst stor skillnad i ålder. Man undrar onekligen vad som hänt, varför hennes liv tagit slut. Hon verkar ju onekligen ha varit älskad, något som inte är alla förunnat...

Och så .., nu häromdagen .., så får jag alltså ett mail från en kvinna som presenterar sig som Malin Gråbergs mamma och jag ramlar nästan baklänges, allra helst som det visar sig att kvinnan är kund i affären där jag arbetar.

Vi kommer att talas vid .., och Malins mamma skriver ett brev och berättar det vi inte visste om hennes dotter; det vi funderade över.

Så här skriver hon.

"Den 15 november 2008 är det 4 år sedan sedan vi miste vår dotter Malin.

Av en ren slump satte jag mig framför datorn denna dag och googlade – Malin Gråberg 2006 - och vad får jag se?

Du hade varit på kyrkogården och fotat olika gravstenar, bl a Malins och du funderade över hennes öde.

Öde – varför fick jag upp det idag?

Malin.

Lite om vår Malin.

Malin är född 1970 i Motala och växte upp i Norrköping, Olofström och Åkersberga (norr Stockholm).

Som tonåring är hon en flitig simmare och deltar i många nationella tävlingar, främst bröstsim.

Efter andra året på gymnasiet tillbringar Malin ett år i Louisiana, USA, som utbytesstudent.

Efter studenten börjar studier vid Stockholm universitet med en jur.kand. examen som slutmål.

Under universitetsåren söker Malin Erasmus-stipendium, och hon får det, vilket innebär att hon under drygt ett halvår läser juridik och ekonomi i Rotterdam, Madrid och Hamburg.

En otroligt målinriktad tjej.

Efter jur. kand. blir det vila från studier .., Malin vill lära sig franska och reser till till Annecy i Frankrike för franska studier.

Där träffar hon sin blivande man – Fred.

Hemma i Sverige igen gör Malin tingsmeritering i Jönköping och har ett domarvikariat i födelsestaden Motala.

Men privata marknaden lockar och Malin söker och får arbete på advokatfirman Delphi i Malmö, där hon efter några år blir antagen som advokat.

I Malmö bor hon med sin fransman Fred och det blir bröllop år 2000 i Poitiers, Frankrike, men paret bor i Malmö.

År 2004 januari föds sonen Vincent.

Samma höst flyttar familjen till villa söder Malmö. Malin ordnar med barnpassning .., hon ska börja arbeta igen efter helgerna 2004, alltså 2005.

Allt är välplanerat.

När flytthelgen är avklarad och vardagen ska börja – inträffar katastrofen.

Malin dör i sömnen natten den 15 november.

Vad hände?

Orsak? Finns ingen.

Vi har aldrig fått någon dödsorsak.

Från att ha varit fullt frisk, lycklig med framtidsdrömmar ena dagen, till att inte finnas bland oss nästa dag.

Hon efterlämnar sonen 9 mån, förtvivlade nära – make, föräldrar och bror och många, många vänner.

Så . Det var min historia ..", skriver alltså Malins mamma.

Och jag riktar ett stort och varmt TACK till Malins mamma! / Elisabet

Morronpasset ...

... har inletts.

Frukosten inmundigas förstås framför bildskärmen och ska jag handla får ovanpågrannen ta vid. Här ska min själ i mig infångas fåglar på bild!

Gunnar: du kan redan nu adressera vinstpaketet ..., på raden längst ner skriver du 27141 Ystad.

Lediga-dags-fönstret ..

"Hej Elisabet,

Idag har vi åkt längs Havet. Det ser du snart du snart på bloggen.
Inte många fönster.

Men det finaste jag såg får du.

Vill förstås gärna veta historien om gravstenen med det franska "Je t'aime".

Monica."

Kvidevitt!

Fågelbordet i Jämtland som ger oss så mycket glädje.

Nu är det så här alla rara bloggvänner, att bloggmadamen, hon är i total avsaknad av det som hemmavid kallas för "farstu" .., så när hon tre gånger på raken via sin mobil har försökt att överföra fågelfröbidrag till Gunnar i Jämtland och det hela tiden misslyckas, då ger hon upp ..., skuttar i stället bums till www.eniro.se .., skriver in namnet på fågelmataren .., får fram hans telefonnumer och så slår hon honom en signal.

Och jag säger bara en sak: vilken trevlig karl!!

Så här står det på hans sida.

Skänk 20 kr: Sms:a "mata 20kr" till nummer 72550.

"Men du Gunnar .., ska man ha såna här " " tecken runt mata 20 kr, ja, när man sms:ar? frågar jag.

"Näää ...", svarar Gunnar.

"Men .., varför har du satt dit dom då ..?" säger jag lite förvånat och det kan fågelmannen inte riktigt svara på och han skrattar gott åt frågan.

Så nu är det så här .., alla vi som har så himla roligt framför fågelbordet i Jämtland, vi kan väl hjälpa honom med lite fågelfrö?

(Egentligen går väl pengarna till bloggträffen i Halland, troligen vecka 21 .. ja, Gunnar ska väl ha fickpengar ..., men vi är ju generösa och bryr oss inte om den saken. Nej, jag skojar bara,-)

Alla som vill hjälpa Gunnar med fågelfrö .., skriv bara in mata och så x-antal kronor och sänd sedan till 72550

Alltså bara mata 20 kr osv.

Skänk 20 kr: Sms:a "mata 20kr" till nummer 72550.
Skänk 50 kr: Sms:a "mata 50kr" till nummer 72550.
Skänk 100 kr: Sms:a "mata 100kr" till nummer 72550

Ett kvällsfönster från ....

"Det här fönstret skulle kanske finnas ute på landet med lummiga träd och gröna gräsmattor utanför, men i verkligheten finns det i centrala Saigon med ett oändligt antal tvåtaktsstinkande motorcyklar (mopeder)på gatan nedanför ...", skriver vännen Jom från Arvidsjaur.

Vill ni se världens goaste lilla vänsterhand?

Här finns den.

Pip-pip!

Vad jag ska göra i morgon på min lediga dag?

Lätt som en plätt.

Bevaka detta.

(Men nu jäsiken lindalotta ....!)


gunnar i vaplan sa...

OBS!

Meddelande från tävlingsledningen:
Tolv (12) dagar och ca 10 kg solrosfrö återstår av tävlingstiden.

Nu får ni nog spurta på lite mot slutet, ser fram emot massor av kort eller skärmdumpar på pippisar.

Vinnare utses på söndagkväll den 30:e november.

Den trettonde dagen ...

Och så är långjobbarpasset överstökat!

Tretton dagar på raken .., och det har gått riktigt bra och jag inser att man orkar långt mer än man tror, ja, om man är frisk och kry .., och om man lägger sig i vettig tid på kvällarna.

Men vilken lycka nu att ha en Ledig Dag framför sig!

Och så ringer telefonen!

Det visar sig vara vännen Kent från Småland (han som följde Emil och mig till Samos för två år sedan) och vi pratar länge-länge och jag ligger raklång på soffan och har anoraken på mig och Pelle på magarna .., allt medan vi surrar om böcker som vi har läst och Kent frågar om jag har någon favoritförfattare och efter en stund säger jag att .."jo, Frank McCourt", han som skriver om sin uppväxt i ett fattigt Irland, han är nog min store favorit och jag vet varför .. han skriver med en sån härlig självdistans och humor .., jo, just därför!

Och så är där ju Torgny Lindgren, förstås, hemifrån-Torgny ..,, alla hans böcker har jag tyckt om - några mer än de övriga -. men Pölsan och Norrlands Akvavit .., ååå, så jag älskade dem!!

Och vi pratar om den stundande helgen då jag åker till landet Halland och dit kommer även Leina från Uddevalla och jag berättar om personalfesten där-nästa helg och lite pratar vi även om den stundande julen.

Vänskapsprat .., så där i all enkelhet.

Utanför mitt fönster har mörkret lagt sig.

Från gatan hörs bildäcksplask mot våt asfalt.


Och detta lyssnar jag till just nu.
Det var den psalmen som spelades (höööögt) när vi tillsammans (två av mina barn, mina barns pappa, jag själv, vännen Gösta från Malå och äldsta dotterns man) bar ut mammas kista till den väntande bilen. Ååå, mamma, vad jag saknar dig!

Christina och Stefan ...

Av alla fönster som jag har fått under årens lopp, har nog det här varit ett av de allra mest sinnliga, jo, det tycker jag nog.

Hon som tog bilden har skickat massor med såna här ljuuuuvliga och fantasieggande fönsterbilder och tänk .., nu har den madamen inte enbart en egen hemsida, utan även en blogg!

Spännande!!

Här finns hon nu.

I ett annat liv skrev jag kåserier i hemtidningen Norra Västerbotten.

Där skrev också Stefan Holmberg och nu har han en egen .., tja, hemsida .., och där man kan klicka i vänsterspalten och välja lite från det dukade bordet .., t.ex så finns där ett "dialektlexikon" och där kan man bland annat läsa följande:

(Texten på hans sida är otroligt pyttig, i alla fall för mig ..., men jag kanske håller på att förlora synen ...?)

En "garvtacktjikk" = ett beskäftigt, tvärsäkert barn. -
Jag har egentligen aldrig hört någon annan än min mamma använda detta ord. Svårt att förstå hur hon konstruerat det, om det nu var hennes eget.
En "garv tacka" skulle möjligen kunna vara ett bräkande äldre får, och då blir väl "tjikk" det fårets lamm. Synd att jag inte frågade mamma medan hon levde!

"Rattåt" = någonting är lätt att få tag på, komma åt, nära till hands, att det ligger "rätt till".



Såja.

Det var lite nytt från bloggvärlden det.

Trettonde-dagen-på-raken-fönstret ..

Älsklingsbilden numero uno: Madeleine tog den i Skottland.

Idag är det äntligen slut på maratonpasset .., nu återstår endast arbete från halv åtta till tre.

Åååå, så underbart det känns!

För att alls kunna masa mig upp om morgnarna har jag gjort - för mig - rekordtidiga kvällar!

Igår kröp jag under täcket vid niotiden och så lockade jag på Pelle som efter en stunds krusande hoppade upp hos matte och lade sig alldeles vid väggen .., jag hade min högra hand under hans haka och det kändes bra.

En slags närhet.

Och när jag låg där och plötsligt blev lite mindre trött, tänkte jag på hur filurigt livet är.

Jag tänkte på mamman till den döda flickan Malin, och så tänkte jag på detta att världen är så liten, så liten mitt i allt det stora!

För tänk, att det i går visade sig ..., att pv:s bästa kompis, som jag aldrig har träffat, hon känner den här mannen!

Som ett enda pussel är hela livet!

En slags lycka.

Under mitt första år som ensamseglare på livets stora hav, betalade jag inte tv-licensen.

Kanske inte under det andra året heller?

Alldeles förfärligt skämdes jag när det dåliga samvetet då och då angrep mig och när jag väl beslutade mig för att bli ordentlig och ringde till ovan nämnda bolag för att anmäla mig som tv-innehavare, då blev det så att kvällen därpå knackade det på min ytterdörr och tro det eller ej, men där stod en kontrollant.

Jag nästan svimmade!

Men mannen visade sig vara vänligheten personifierad och jag berättade om mitt samtal till Radiotjänst kvällen innan, men hur skulle han tro mig?

Och så blev jag en ärlig tv-tittare och det var så skönt.

På samma sätt känns det när jag cyklar hem från affären och cykellyset visar vägen.

Cykellyse fram och bak .., å, sicken glädje och för ovanlighetens skull känner jag mig då som en ganska Ordentlig Människa.

Ungefär som min störstasyster som alltid bär reflex i mörker och alltid har pappersnäsdukar i jackfickan - utifall att -.

Och nu bara väntar jag på detta ....

Skillnader ...

På hemväg från jobbet ..., luften är hög och klar, nästan isig.

Jag cyklar i godan ro .., tittar uppåt och räknar till tre stjärnor på himlen.

Tre ynka stjärnor.

På pensionatet i landet Halland - i det där gula huset beläget på en kulle nära havet - där kan man, om man kvällstid står ute på gårdsplanen och vänder ansiktet mot himlen, se miljoner stjärnor!

Miljoner!

Det är sant.

Det är som om himlen vore ett durkslag just där.

Så är det.

Pensionatsvärden sa...

Stämmer bra. Just hemkommen efter tre mil på cykel i mörka natten, underbar himmel. Stod en stund och bara njöt av himlen och stjärnorna. Ett flygplan med sina röda/gröna sidoljus (precis som ett fartyg till sjöss grönt på styrbordssidan) och blinkade huvudbelysning passerade söderut bland alla ljusa prickar. En njutning så god som någon.
PV

Inkan sa...

Jag saknar också himlen ute vid havet eller där lampor inte förstör sikten.
Och jag saknar så altanen till huset ute på Kolskär där min syster och jag ofta sov under stjärnorna och sateliterna som vi räknade. Det var ganska många -men bäst var stjärnfallen som om man var med i en saga...
Men går jag ut på julikullen, en liten park vi har mellan våra hus, mitt i natten så ser jag både Karlavagnen, Polstjärnan och min favorit Cassiopeia.
Och fullmånen kikar alltid in direkt i mitt fönster. Så vackert!

Ett kvällsfönster ...

.., kommer seglande genom rymden; från Västmanland och stora, mörka skogen .., till Ystad, där det idag är isande kyligt!

Avsändare och bildmakerska är ingen mindre än vännen ellis!

Tack snälla!

Det här är den tolfte arbetsdagen på raken.

En dag återstår, sedan väntar en l e d i g dag!

Tänk, att det har gått så bra, så bra!

Och jag hade ett sådant ..., annorlunda möte med en kund idag.

Så här var det.

För två år sedan, lite drygt, skrev jag på min gamla blogg om ett besök på Gamla Kyrkogården här i stan.

Jag tog bilder av gravstenar som grep tag i hjärtat lite extra och det var särskilt en av dem, som verkligen satte avtryck .., en gravsten tillhörande en ung kvinna och på gravstensplattan stod det ..."Sjö täm ...." och det fick mig att le och att grunna över kvinnans öde.

Och jag googlade och Tobias i Finland som kommenterade hos mig sökte också, men ingenstans hittade vi något om denna för oss helt okända Malin, jo, från advokatsamfundet som torrt och livlöst berättade om kollegan Malin som inte längre fanns.



Men för övrigt: intet.

Tills i förrgår, då jag får en kommentar av denna Malins mamma som visar sig bo i Ystad.

Hon har, på dotterns dödsdag, sökt på hennes namn och hamnar av en slump (Ödet, säger mamman ...) på just det inlägget där bilden på gravstenen finns.

Och så skriver mamman till mig .., ett varmt brev där hon berättar om dottern, vars liv blev så kort och dramatiskt.

Idag på affären kommer en kvinna fram till mig och tar i hand.

Det är Malins mamma.

Snart ska vi få veta vad som hände Malin Gråberg.

Måndag ...

Idag är det dag elva av trettonpåraken.
Som synes har bloggmadamen räknat dagar förr.

Hos matteläraren tillika vänsterpartisten Tomas Jonsson i Småland, på den mannens blogg ., där kan man hitta allt från vänsterpartiprat (Kapitalet, Borgarna, Vi Arbetare ..), till härliga bilder från småbyar och de allra mest underbara naturfoton!

Man kan också hitta en ur-rolig reklamsnutt från norsk tv.

Till exempel.

Måndagsfönstret ...

"Hej!

Förrådet behöver kanske fyllas på? Här är ett från Läckö.

Nu är bara några dagar kvar av de tretton!
Håll ut!
Det finns ljus i tunneln.

/ Många hälsningar Panter."


- Och jag säger som alltid: vilka kompletta ä n g l a r ni är som skickar fönster kors och tvärs genom rymden! hälsar bloggmadamen.

Bara så ni vet ...


Det här, det är verkligen den bästa kanalen av alla i tv.

Eller i alla fall en oerhört intressant kanal.

Det kan ju möjligen bero på att jag sällskapar med en oerhört miljömedven pensionatsvärd som hellre cyklar till arbetet än tar bilen .., (vi pratar 25 km enkel väg, men liiiiite är det väl tanken på Vasaloppet också ...) .., en pensionatsvärd som satsar på solpaneler på sitt hustak för att minska elberoendet .., som hugger ved och eldar i pannan .., som sorterar sopor och är allmänt rädd om jordens resurser .., ja, det kan ju vara därför som jag nu, en söndagkväll vid tiotiden, sitter och tittar på ett program om solenergi, just i den här eminenta kanalen.

Insikt ... nr 113.

Tänk, om vi människor lade vår energi på sånt som verkligen är väsentligt här i livet.

Tänk om vi skulle kritisera mindre och uppmuntra mera!

Livet är kort.

Mycket, mycket kortare än man tror.

Nyss var jag trettiofem, nu har jag sex år kvar till sextio!

Sextio!!

När min pappa var sextio, tyckte jag att han var lastgammal, ja, stod med ena benet i graven!
(Det gjorde han nästan .., han hade då bara sex år kvar att leva, men jag minns att han berättade hur mycket yngre han kände sig inombords och så, när han såg sin spegelbild, ja, då mötte hans blick en gammal gubbe!).

Nej, jag känner mig inte som tjugo, inte som trettio, nej, det är mera så att alla åldrar tumlar omkring inne i det som är ens personlighet.

Och så tittar jag på det här programmet och då inser jag verkligen att det gäller att leva fullt ut.

Eller mera: att inte ta för givet.

Att Ta Vara På sådant som man tycker är viktigt.

(Att köpa sig en Milanokaka, till exempel ,-)

Ungefär så.


Och ni glömmer väl inte att titta in hos den här bloggerskan.
Hon vet vad allt handlar om.
Tror jag.

Några söndagkvällsfönster från Frankrike ...

"Hej!

Vi har haft olika dagar idag ser jag. Men nästan samma mat-tema på våra bilder.

De två fönster jag tog idag sparade jag åt dig.

Ett arabiskt restaurangfönster där fotografen syns i bild. Och så två stycken från en bakgata.



Inte de minsta romantiska eller pittoreska som man hittar i småbyarna.

Det här är vanliga franska vardagsfönster men en liten blompotta i ett hörn.

Men man undrar ju vad som händer bakom spetsgardinerna?

Ha det så bra i Ystad.

Hälsningar Monica."


(Och hur intressant som helst är det att klicka sig in på hennes sida och ta del av det franska livet!)

Fågeltävlingen ..

Idag, medan jag har varit på arbetet, har pensionatsvärden suttit här framför dataskärmen och drömt om att få syn på minst elva eller tolv småfåglar vid Gunnars numera världsberömda fågelbord.

Tror ni där kom några horder av hungriga fåglar?

Nej.

Däremot uppenbarar sig en snöskottande man som,ja, helt otroligt är det ju inte, kan vara självaste tävlingsledaren, ja, Gunnar!

"Titta här!" säger pensionatsvärden och visar mig bilden med mannen som skottar snö och jag säger att den bilden ju är mera värd än tjugo småfåglar på samma fotografi!

Bäst det är vinner man fågelräknartävlingen, just bara för att man har lyckats fånga herrn själv på bild!

Och så surfar jag vidare och efter en stund tänker jag lägga in bilden här så alla får se.

Då är den borta!

Den var inte sparad.

Buuuuuuuuuu !!!

Spott och fräs och väs!


Jag tog fram nageltången i akt och mening att klippa Pelles klor.

Det skulle jag inte ha gjort.

Ungefär så här blev det.

Storforsen ...

Ja. Klicka!

Hasse i Ö-vik har fullt upp med Kärleken och allt sånt, (mina unga arbetskamrater är helt övertygade om att allt som har med kärleksliv och dylikt att göra upphör någon gång i 35-årsåldern .., ja, kanske 40 då .., och Hasse är ju snart pensionär och då ägnar man sig förstås enbart åt korsord och Melodikrysset och annat allmänbildande ....) och såklart har han inte längre tid att skicka bilder från norr till söder, i alla fall inte i samma omfattning som tidigare och det har jag full förståelse för.

Att lösa korsord tar t i d.

Men idag minsann .., kom den här bilden av Storforsen.

Och .., Hasse tog alltså bilden.