Bäst av allt ...

... är tisdageftermiddag när man vet att hela morgondagen ligger där som en pralin och bara väntar på att ätas upp.

En helt ledig dag!

Alldeles nyss pratade jag länge-länge med underbara bettankax.

Hon avslutade samtalet med dom insiktsfulla orden ..."alla dagar ovan jord är bra dagar".

Precis så är det.

Och just därför ska jag om någon minut fira den här dagen ovan jord med en kopp Zoegas kaffe, lite mjuk pepparkaka och två ännu inte lästa Dagens Nyheter.

Ååå, sicken källa till glädje!

Om promenader och utflykter ...


Och ett alldeles ljuvligt inlägg är detta.

Bara så ni vet.

And the Pusspokal goes to ...

Hos den skrivglada madamen i Sydfrankrike står att läsa om en vandringspokal som ska gå vidare och vidare och där sitter jag och läser och faller nästan av stolen när jag ser vad madamen har skrivit och nu ska jag alltså skicka den vidare, är det tänkt.

Den som läser här lite mer än en gång i månaden, vet att jag inte tycker om att peka på någon särskild bloggare och säga "ååå, den här!", för jag tycker verkligen om alla som finns i min länklista och säkert lika många till.

En pusspokal ?

En slängpuss-pokal .., så där som uppmuntran?

Jo, det får det bli.

Och den skickar jag till den för mig helt okända unga kvinnan som skriver så där så orden promenerar rakt in i hjärtats innersta finrum och sedan sitter där och vippar på tårna så hemtamt.

Flera gånger har jag sagt att ..."men ååå, skriv en liten bok med bild och text samlat, jag skulle köpa den bums!"

Varför tycker jag så mycket om hennes sätt att uttrycka sig?

Jo, det är precis tvärtemot mitt eget .., det är korthugget och inte ett ord i onödan och det säger ändå allt.

Klicka här .., visst är det bara så underbart?

Ungefär så.

Så ..., slängpuss på dig, walking-the-camera!

Sen finns det andra som kanske skulle behöva några slängpussar .., den alltid så rara Turtlan (Turtlegirl, finns i min länklista ...) i Värmland, t.ex. vars liv ibland löper nästan jämsides med mitt eget och hon skriver om sin oro och om sin glädje och hon analyserar och har sig .., eller vännen Hedgren (Hedgrens hörna) en bit härifrån, vars liv är rätt så turbulent just nu .., hon skulle nog också behöva en slängpusspokal .., och ellis (Allt under himlen) som har bytt liv helt och hållet .., slängpusspokal på dig med ., och pv:s brorson Hannes (Livet är en fisk) som skriver utan stora bokstaver vilket gör magister pv förtvivlad, men jag vet ju ingen som skriver så utan skyddsnät som Hannes och han får minsann en slängpusspokal han också.
Och madamen i Frankrike, inte minst, som låter oss ta del av fransk lektyr och är så omtänksam och översätter åt oss obildade som inte kan franska och det får mitt hjärta att bli alldeles varmt var gång! Det vittnar om ett gott hjärta.
Och så förstås, alla ni som kommenterar! ellem, bente, bettankax, darling rexxie (Rexxie), motalamadamen, småländskan .., allesammans!
I love You!

Se där .., det blev ju som ett Oscars-tal det ,-)

Tisdagsfönstret ...

.... finns i Steninge i Halland.

Och på bilden spelar pv schack med sin .., lillebror Ulf, tror jag?

Och faktiskt tror jag att Ulf fyller år idag!

Stort grattis till denne så sympatiska, trevliga och roliga man!

Och nu ...

... blir det sängen Sultan för min del!

Jobb i morgon .., fri onsdag .. jobb torsdag och fri fredag och så hela helgen.

På freag ska jag rotrensa min tand.

Ja, tänk er själva.

Och jag tvivlar på att det blir särskilt trevligt.

Lite annorlunda .., om man säger så.

Igår råkade jag lyssna till en intervju med en ung kvinna från nordvästra Skåne.

Jag nästan dånade och säger bara en sak: v i l k e n dialekt!

"Ja, det är helt sjuuukt."

(Klicka på Caroline S*ger ..,. under rubriken Jublet.)

På min gata i stan ...

... pågår ikväll filminspelning i kvarteret femtio meter bort.

Hela fasaden är upplyst.

Och Karina hade den här mannen i kassan idag.

Och hans hustru.

Och häromdagen hade Emelie den här madamen framför sig i kassan.

Lilla Ystad börjar snart likna Hollywood.


(Och nej, jag vet inte varför jag har ritat dit pilen på bilden? Kanske var det fönstret jag ville peka på ...?)

På jobbet ..., men inte mitt.

Det nästan allra bästa med bloggvärlden .., det är att man får veta så mycket om sånt som man inte hade en susning om!

Sånt här, till exempel.

Jag tycker att det är hur intressant som helst!

Lurad ...

Flera gånger under nattens gång vaknar jag av hällregnet utanför mitt fönster.

Fönstret på glänt.

Alldeles tydligt hör jag plasket mot trottoaren.

Jag tänker på cykelturen till affären.

Och på paraplyet och att jag, efter snart sjutton år i Skåne, borde ha skaffat mig rejäla regnkläder.

När klockan är sex och sängen lämnad åt sitt öde, tittar jag ut.

Inte en regndroppe!

Men på trottoaren virvlar en liten hög med prassliga löv omkring - runt-runt-runt !

Det är lövprasslet som har lurat mig så totalt!

Så där står jag och ler för mig själv.

Och paraplyet, ja, det får vila här hemma.

Två måndagsfönster från Gotland.

"Hej Elisabet.

Här kommer två fönster från Visby.

Det ena är från ett litet hus som är inbyggt i ringmuren.

Huset är från medeltiden och fick sitt namn Tjärkoket under 1800-talet då man kokade tjära till tågvirke där.



Det andra fönstret finns på ett hotells baksida.

Turistsäsongen är slut och alla kuddar ska ju förvaras någonstans. =)

Ha det gott! /Susanne."

Fram-och-tillbaka ...

Vännen Gunnar i Jämtland, han tog bilen och åkte utomlands i helgen.

Och underbara bilder har han tagit!

Olika äro våra nöjen ...


Nåt sånt här, alltså.

Och medan jag ligger i soffan Ektorp och tittar på danska 1:an som visar ett svenskt program som handlar om barnmorskornas vardag på Huddinge sjukhus .., ser jag hur mitt-emot-grannen, han som för inte så länge sedan Wee-bowlade i sitt vardagsrum, nu har bytt sport.

Nu spelar han tennis!

Kväller ...

Ja, jag hakar lätt upp mig.
Nu är det Anna Ancher igen.


Ingenting särskilt gör jag.

Äter uppstekt lammkött och en rotfruktsgratäng som är himmelsk och därtill grillad paprika och zucchini.

Jag glömde visst säga gelén?

Det är ju liksom pricken över i.

Från den mig närstående madamen som ska resa österut, kommer ännu ett sms.

Där berättar hon vem som ska ha vad, ja, häst och hund, utifall att.

Precis som jag själv gjorde när pappan till mina barn och jag själv skulle åka mc från Malå till Stockholm .., då ringde jag upp en kvinna på kommunkontoret och sa att "om nu vi skulle köra galorum och omkomma, så får ni kontakta min mamma i Bolivia, så får hon komma hem och ta hand om barnen."

Kommundamen meddelade då att man på intet vis kunde "testamentera bort sina barn", vilket var det dummaste jag hade hört.

Det är väl klart att föräldrarna vet vem som skulle älska barnen mest och det är väl ändå det som till syvende och sist är det enda som räknas.

Tänkte jag.

Och nu är det mörkt ute och sportradioprat och AIK har vunnit Allsvenskan och jag vet en lintott som nog är överlycklig över just den saken.

Så är det.

Denna dagen - ett liv.

Ännu mera Anna Ancher.

Och så är arbetsdagen tillända.

Under loppet av knappa fem timmar i kassan blir det många möten.

Där är grönklädd ambulanspersonal som kommer in och köper frukostbullar .., och där är lille Konrad, 3 år, som är sååå duktig och hjälper sin pappa att lyfta upp mjökförpackningarna från kundvagnen och för varje vara som han tar upp sneglar han på kassörskan som är bloggmadamen ., så där som ..."ser du ..?" och det gör hon verkligen.

Och där är Asta som en gång har arbetat som sömmerska och sytt Spirellakorsetter och hon berättar om sin knäoperation och inte hade man väl anat att man skulle dela erfarenheter med kunder som är en bra bit över åttio, men så är det,
Asta är rar och mjuk och önskar lycka till.

Mellan varven letar jag Lyckliga Par.

Ett av dem är nyss hemkomna från en resa till Afrika .., ja, dom har varit i såväl Kenya (safari ..) och Zanzibar och alldeles brunbrända är dom och tycks så lyckliga ..., och kvinnan berättar om hur hon har omvärderat sin egen tillvaro efter den här resan .., alla fattiga människor som hon har mött och annorlunda sätt att leva; familjer där männen har tre hustrur, bara en sån sak .., och så alla barnen som lekte med dom tomma pet-flaskorna.

Sånt.

I kassan mitt emot mig ser jag ännu ett Lyckligt Par.
Medan kvinnan betalar .., går mannen förbi henne och stryker ömsint över hennes rumpa och hon tittar upp och ler filurigt mot honom.

En alldeles självklar beröring.

Och ett leende som säger mycket.

Och där är mamman som köper två stora chokladkakor som ska läggas i en förfrankerad grön påse och därefter skickas till sonen som är FN-soldat i Afghanistan.

"Det är vedervärdigt att ha honom där! Han otrivs och vill komma hem .., han är rädd och säger att människor dör dagligen .., aldrig hade han kunnat föreställa sig hur det är så där på riktigt ..., och ännu återstår två hela månader .., ååå, måtte han klara sig!" säger mamman bekymrat.

Och där är Sture och Stina, dessa rara och helt underbara människor som jag tycker så mycket om!


Och den rara Fru Grå som brukar kommentera här, hon, vars dotters gravsten jag en gång fotograferade (den där det stod Sjö Täm ....) tittar också förbi i kassan och vi kommer överens om att hennes, (Fru Grås) vänsterhand nog ska fångas på bild och så ska det bli.

Så .., blir dagen bakom kassan.

Och nu är jag hemma och underbare Björn Eidsvåg sjunger för mig.

Under röj-rycket igår, hittade jag mängder med cd-skivor som jag hade glömt.

När herr Eidsvåg är klar med underhållningen, ska Josh Groban få ta vid.

Söndagsfönstret ...

... finns på den här tavlan, målad av en av mina favoriter, danska Anna Ancher.

Här finns mer att läsa om denna, i mina ögon, så fantastiska kvinna.

Och nu är det morgon och jag ska cykla till arbetet och kampera med den rara cowboy-maria.

Hon, den lugna.

Och i min mobil hittar jag ett meddelande från en mig närstående madame som idag ska resa österut .., långt österut.

Väldigt långt.

Så här har hon skrivit och obsererva tiden.

"Kl. 4.50 3.50

Haha, vi har inte alls resfeber! Nu ska vi steka korv och makaroner! Haha!."

Idag fyller Annika år!

Bilden: upphittad fjäder på stranden i Helsingborg, närmare bestämt på Råå.

Annika i Kävlinge, hon är en sån underbart härlig människa!

Hon är .., impulsiv .., moderlig .., varm .., rolig .. har världens gapskratt .., är intensiv .., duktig på att sy .., tycker om blommor och allt som växer .., äter absolut inte grönsaker .. och hon skriver de allra mest ljufvliga sms-meddelanden som gör att hjärtat blir glatt.

Idag fyller hon år.

Redan igår medan pv var här, ringde vi och sjöng för henne .., men nu säger jag det igen:

G R A T T I S ...., Annika!

Helgdagskväll ...


... i soffan Ektorp ..., blir lammstek i ugnen (igen! men den var billig och det var kort datum ...) .., tända ljus ..., lite rökelse ... och så Elvis Costello med gäster.

Underbar musik!

"Talkshow med Elvis Costello som programledare, där både han och gästerna framför sin musik var för sig och tillsammans med varandra.

Del 11 av 13: Gäster i kväll är Rosanne Cash, Norah Jones, Kris Kristofferson och JohnMellencamp. "

Hoppla!

Och detta roar man sig med i Skåne.

För övrigt är Herr Fotografen själv en ivrig ryttare.

Ingen insikt alls ..., men en åsikt.

Och för övrigt tycker jag att gårdagens Skavlan-program innehöll mest dravel.

Den söta och glada prinsessan Märta-Louise till trots.

(sade hon inte ifrån sig prinsesstiteln, förresten ..., eller var det bara apanaget?)

Och inget vet man ..

Friska vindar i Helsingborg.
Friska vindar i mitt liv.

Alldeles oavsett vad som händer i mitt liv, så har jag nu fyra banankartonger stående vid mittenfönstret.

En är fylld med cd-skivor och när jag lägger dem i små travar, ser jag hur mitt liv har varit de senaste åren.

Å, där är Buddha Bar-skivorna som jag fick av husletarmannen!
Det var den sommaren jag satt på passagerarsätet i hans bil och under en veckas tid följde med på husletaruppexpeditoner och hela tiden denna härliga musik från cd-spelaren.

Och där är Etta-James-låtarna som helsingborgaren spelade in åt mig .., han visste att detta var det bästa jag visste.

Och Joe Cocker finns där några av också.

Och där är Eva Cassidy .., det var första sommaren jag seglade ensam på livets hav och när jag om kvällarna cyklade ner till Marinan och åt världens godaste fisksoppa, då hördes från högtalaren just Eva C.



Och Christina Branco .., det var då jag hade upptäckt fadon!

Fado är lika med en hyrbil ..., och en övermåttan ljuvlig resa till Alingsås, via lunch på en högt belängen balkong i Varberg .. det är illerbett i hälen och sedan eftermiddagstrafikrusning i Göteborg och en bloggmadame som vevar ner sidorutan och vinkar ihärdigt när det är dags att byta fil .., ja, frånsett att hon använder blinkersen.

Och hon k l a r a r det.

En dag som blir oförglömlig.

En dag när inutistyrkan växte.

Och så några cd-skivor med den här mannen .., vars röst jag tycker så mycket om .., även om många tycker att det är smörsångarnas smörsångare.

Det gör mig inget.

Det här är musik att svänga sin nyrakade ben till!

Och nu ska jag packa vidare ..,. två Alvedon tog knäcken på värken i knäeländet.

Lördagsfönstret ...

... är mitt.

Och idag har jag så ont i mitt knä, så jag orkar inte ens sitta här vid bordet.

Det blir sängläge en stund.

Ajöken, sa fröken.

Pling i min mobil.

Så här skriver hon, kvinnan som närmar sig de femtio och länge har levt som ensamseglare på livets stora ocean.

"Tidigare ikväll låg jag nyälskad i L:s famn och lyssnade till droppandet av regnet.
Skönt ljud att somna till. "

Hon menar att det viktigaste av allt är att Våga.

Att våga .., även utan livlinor.

Och att "fråga publiken", ja, det ger inte mycket.

Fredagkväll ....


Lammstek
Potatisgratäng MED vitlök (det glömde jag senast ...)
Rostade grönsaker (eller grillade i ugnen, välj själv ...)

Äppelkaka á la pv

Gokväll

Skavlan

Och en ung kvinna ringer och undrar om jag kan tänka mig att hyra ut ...?

Oooooops!

Nån slags insikt i alla fall ....


Jaha .., ni undrar vilken kundkategori som är i särklass minst stresstålig i en livsmedelsbutik?

Lätt som en plätt.

Kvinnor över sjuttiofem.

Och vad den vanligaste frasen är hos kunderna?

Jo, den här.

"Nä, inget kvitto .., det är ändå inte avdragsgillt ..., hö-hö."

Och ni undrar vad man tänker när en äldre dam spänner ögonen i en och högt och ljudligt säger att ..."hördudu, du ska ge mig pengar .., du slog in en pocketbok för mycket igår!" och när man har kollat kvittot så visar det sig att det har man inte alls gjort, tvärtom, allt är som det ska och då blir kunden ännu puttrigare och stoppar muttrande kvittot i fickan och går sin väg, utan så mycket som hejdå.

Vad man tänker då?

Det säger jag inte.

Men ni kan ju gissa.

Det där med planering ...

Så där skulle man ha det.
Ligga i solen och gotta sig.
Totalt avslappnad.
Inte behöva vela.

... är inte alltid det enklaste.

Så jag sitter i soffan Ektorp och ringer runt till Viktiga Ställen för att få styr på tillvaron innan operationen ska bli av.

Ring-ring.

Till Com Hem, till exempel.

Det är fyrtiosju personer före mig i kön och väntetiden beräknas till ... nio minuter.

När den fyrtiosjätte människan har fått svar på sin sin fråga, undrar jag om det är möjligt att låta abonnemanget vara vilande medan man själv befinner sig i landet Halland?

Nä.

Det är det inte.

"Men telefonmodemet kan vi koppla ifrån, ja, ifall du ska hyra ut din lägenhet ...", säger den unge kundtjänstmannen.

Jahapp.

Och hit och dit velar jag.

Hyra ut i andra-hand, eller inte?

Ortopedläkaren i Hässleholm log när jag frågade om det blir så där tre månaders rehabilitering och sa ..."nä, det kan du glömma .., fem månader, i bästa fall. I bästa fall."

Fem månader gånger min hyra .., det är nästan femton tusen kronor det.

Sånt tänker jag på.

Och jag rensar friskt i min mapp för autogiro.

Farväl Hyresgästföreningen, farväl Amnesty och farväl Läkare utan gränser, ja, tyvärr .., det är bara tillfälligt, men jag lovar att återkomma, i alla fall till vissa av er.

Dagens Nyheter lever också farligt.

Och mellan varven åker en lammstek in i ugnen och det ska göras potatisgratäng och pensionatsvärden cyklar och handlar det som fattas .., och jag tänker på hur roligt det är att hitta sin storasyster och sin underbara systerdotter i soffan när man kommer hem från jobbet och just då har den ihärdige pv bakat kokoskakor som, åtminstone förr i världen, var storasysters favoritkakor .., ja, jag brukade baka såna och ge henne i julklapp och sen, när systerskapet har givit sig av, går jag här och plockar lite förstrött och inte känns det som fredagkväll, men det är det ju ändå och kanske borde man dammsuga lite, ja, så får det bli.
Basta.

Man får ta det som det kommer.

Hoppas på det bästa.

Och våga tro på att planen håller.

Ett fredagsfönster från ..

.... den grekiska ön Kefalonia.

Emma Elisabet, då 11 år, tog bilden medan hennes mormor körde moppen.

På jobbet ...

Ååå, underbara kunder mest hela dagen!

En äldre tant som står och väntar på att få kvittot och jag väntar jag också .., och medan jag väntar tar jag henne i handen och hälsar och säger "goddag, goddag du ..." och det blir ett ögonblick av samförstånd och ett sååå varmt leende som värmer i flera timmar efteråt.

Och massor med polacker på väg hem.
En av dem, en man i 25-årsåldern, berättar att han lägger tak här i Skåne och tjänar sex gånger så mycket som med samma arbete i Polen och han har köpt tjugo stora Marabou-chokladkakor, plus lite annat godis.

Och den lugna cowboy-Maria sitter mitt emot mig i kassa tre och hon är så lugn att det smittar av sig och såna människor behövs sannerligen på en arbetsplats och jag tänker att jag tycker så mycket om henne och på kvällen den andra Maria som alltid är så rar och när jag kommer hem har pv gjort middag och en flaska vin står på bordet (Matilda: det är en present från Hedgren, vinet heter Il Conte och ÄR verkligen gott .-)) och med posten har ett brev kommit och när jag öppnar det upptäcker jag fem blyertspennor med suddgummi och då gapskrattar jag högt!

Det visar sig att avsändare är den här madamen, som i helgen som var morrade lite över att bloggmadamen tjuras och använder kulspetspenna när hon löser korsord.

Å, du underbara Hedgren!

Och i min mobil finns ett sms från en vän som ikväll Börjar Ett Nytt Liv och är på väg norrut.

Dig önskar jag verkligen lycka till!

I soffan sitter pensionatsvärden.

Så här är det.

Sett i backspegeln tycker jag mig ana ett slags pussel i mitt liv.

Alldeles hundraprocentigt säker är jag att detta med knäoperationen och den långa rehabiliteringen på något sätt är ..., ja, planlagd (å, jag förstår att ni tycker att det låter galet) och det känns så spännande att se v a d det är som ska hända.

Och hur trevligt är det inte att komma hem och upptäcka att någon sitter i soffan?

Ungefär så har den här dagen varit.

Ajöken, sa fröken.

Dagens loppisfynd ....

Två styck korgstolar .., två muggar ("Sundborn") .., ett underbart vackert ugnssäkert keramikfat .., en helt bedårande liten vas .. (säkert alldeles omåttligt värdefull, om det bara hade funnits en stämpel under .-) ..., en potatisskalare, samt fyra tavlor: summa 500:-.

Dardel-tavlorna .., såna hade vi i mitt barndomshem.

I hallen.

En alldeles underbar inköpslista ..

"Hej!

Häromdagen skrev min dotter, Mathilda 8 år, en inköpslista till mig.

Jag blev så glad och stolt över min duktiga tjej - och tänkte att den måste jag spara...

Och så tänkte jag på din samling.. så du får härmed ett bidrag av mig :)

Hälsningar Sandra Åström

Ystad - Lund - Staffanstorp - Ystad.

Hemåt vid tiotiden.
I en korsning råkar vi välja väl väg och hamnar i Staffanstorp.
Då tänker jag på dig Torun.

På eftermiddagen, just som bedövningen från den timslånga rotrensningen börjar avta, tar jag tåget till Lund.

Innan vi är i Svedala känns det som om jag ska svimma, så ont har jag i hela den högra käken och jag sitter och gömmer halva ansiktet i tjocka polokragen och jag masserar och försöker tänka på avslappning och att få bort smärtan med den berömda Tankens Kraft.

Inte ett dugg lyckas det!

Väl framme i Lund frågar jag kvinnan som står och tar emot beställningar hos Asian Express, om jag kan få ett glas vatten så Treon kan lösas upp och det får jag så gärna.

Och framme hos pv:s lillebror med sambo Ines, tillkommer två Alvedon och sedan kommer livet åter.

I ett års tid har Ulf och Ines, med hjälp av syskonsöner och andra, renoverat ett hus från grunden och uppåt.

Total renovering!

Bort med golv och tak och väggar!

Och nu ..., står där ett helt underbart hus med höööögt i tak och ljus och rymd och med en månadskostnad som är makalöst låg.

Hela köket med inredning och golv och rubbet, var ett fynd från Blocket.

Trappan i vardagsrummet också från Blocket.

Och husvagnen ute på gården betingade ett värde av 950:-.

Ines bjuder på stekt lax med klyftpotatis och sallad och alldeles egenhändigt gjord Hollandaisesås, som är himmelskt smarrig.

Och pv:s mamma som kommit från Ljungby, hon säger att hon måste ringa till grannfrun Karin och be att hon går in och tänder hallampan till Pelle, så det inte blir så mörkt för honom.

En sak är säker: den katten kommer jag aldrig att få tillbaka .-)

Pling i inkorgen ...!

Från mitt kusinbarn Lotha kommer ikväll två bilder susande genom rymden.

Det är min mamma som figurerar på båda bilderna.

Och Lotha skriver: "Din mamma är anledningen till att jag har valt att bli sjuksköterska, visst har jag sagt det?"


Som lillflicka älskade jag när mamma tog på sig sjuksköterskeuniformen .., å, jag minns hur hon stod i köket och strök förklädet och stärkte lilla hättan och på byrån i sängkammaren brukade broschet ligga och vila sig.

"Tystnad! Tagning!"

Vid inspelningen av det förra inlägget, blev jag tillsagd av en vänlig man i svarta kläder att inte filma.

Ja, det var nog inte så bra det.

Det tror jag nog att man får .., om inspelningen sker på offentlig plats.

Nåja.

Jag stoppade herr Canon i anoraksfickan och gick hem till mig.


Minst fyra gånger tas scenen om.
Nu är det närbildernas tur.
Och bättre och bättre blir det, det ser t.om. kassörskan Nilsson.
Skådespelaren heter "Pontus" och är ung och vacker.
(Jag tror att han egentligen heter Sverrir Gudnason).

En halvtimme senare upptäcker jag att det ska bli nya tagningar, nu utanför mitt fönster!

Och då åker herr Canon upp igen.

På min gata i stan ...

... pågår filminspelning.

Det skjuts skott och samma scen som varar i bara några sekunder, tas om gång på gång.

Och den manlige huvudrollsinnehavaren, (står i bildens mitt, ungefär vid klockan 13 .., och röker en cigarett ..) självaste kommisarien, han pysslas om som vore han ett spädbarn.


"Här ., ta på dig en jacka nu ., såååja ..", säger vänlig dam i filmteamet.

Det är annat än att vara kassörska på Ica det.

Hos tandläkerskan ..

Vi är många som sitter i Folktandvårdens väntrum och frånsett en platt tv som hänger på väggen och visar små snuttprogram, vilka bland annat handlar om impotens (inte en enda av de manliga patienterna tittar upp ...) eller brottaren Martin Liedbergs tarmbesvär, så är där alldeles tyst.

Jag bläddrar i lokaltidningen.
(När det vankas rotfyllning kan man, lätt som en plätt, komma på sig själv med att läsa tidningen upp-och-ned .., det är aningen svårt med koncentrationen ..).

Mitt emot sitter en ung man och läser Kalle Anka.

På pricken tio blir jag uppropad och får lägga mig i tandläkarstolen och så blir det bedövning och skydd över munnen och sist av allt: hullingförsedda nålar som sticks rakt ner i rotkanalens innersta-innersta och det är väl ungefär då som man vickar lite extra på tårna.

En timme tar proceduren.

Efteråt är jag illröd om kinderna och håret rufsigt.

Nytt besök nästa fredag .., då stundar återigen hullingbesök i rotkanalen.

Ja, ja ..., det gäller att fylla sin vardag med glädjeämnen.

En slags lycka ..

Det är när man, för ett kort, svindlande ögonblick, tror att man har glömt att betala en faktura på 630 kr till Folktandvården.., och så drar man ett djupt andetag och kollar på internetbanken och .., upptäcker att jodå, den var visst betald!

Det är glädje det.

Upphittat ...

De två översta lapparna är egentligen en enda.
Fram, - och baksida, bara.


"Det är nog till ett barn i familjen .., du ser ., det står mellis ..?" säger arbetskamraten när jag visar henne lappen.


Och så får man ju inte glömma den "rökade korven".

Lediga-dags-fönstret ..

.... fanns någonstans längs vägen mellan landet Halland och södra Lappland.

Från radion ...

Rissla som vilar middag.

... hörs Karlavagnen-prat .., det handlar om var man känner sig hemma.

Och jag ligger under täcket .., fönstret är öppet .., och jag funderar på detta med hemkänsla.

Från sekund ett kände jag mig hemma i Ystad.

Jag tycker att skåningar är varma och rara människor.

Men ..,. när vi i somras hade kört bil från landet Halland, via Västmanland, Jämtland och hem till Västerbotten och när vi parkerade bilen utanför min mammas föräldrahem i Dikanäs .., då kändes det som om jag hade kommit hem.


Eller mötet med min moster och mina kusiner.
Så mycket värme.

På riktigt .., kommit hem.

Och när jag låg i sängen i det som en gång varit mormors rum .., och när vi på morgonen åt frukost vid köksbordet tillsammans med morbror Olaf och hans Gunhild .., och med stövaren Rissla som kom och viftade på svansen så glatt..., då kände jag mig också hemma.

Liksom själsligt jordad.

På vår köksvägg i Malå hängde en liten trätavla som min mamma hade köpt under en resa till New York.

På tavlan stod texten "Home is where the heart is".

Det är väl så det är förstås.

Kväll på Regementsgatan ...

Och tänk .., i morgon är det onsdag.

Ledig dag.

Vilken lycka!

(Om ni klickar på bilden, så blir den lite finare.)

Skottlossning på min gata i stan ..

Jovisst!

I trapphuset femtio meter bort.

Kanske var det rentav ett mord?

Det är kommisarie Wallander som är i farten, förstås.

Ännu mera insikter ...

I tolv års tid har kvinnan vikit sig för mannens vilja.

Till exempel har det alltid varit han som har bestämt vilken tv-kanal som det ska tittas på .., ja, han har haft total makt över fjärrkontrollen .., berättar hon.

Men nu, nu har kvinnan tackat för sig och inom några veckor bor hon och barnen i en egen lägenhet.

Hon står intill mig och ler så varmt.

"Jodu Bettan .., nu ska du veta .., att nu ska jag minsann titta på vartenda skräpprogram som jag bara har hört talas om .., allt som dom andra har pratat om vid fikabordet .., nu blir fjärrkontrollen min och nu gör jag som vill ...", säger hon med glitterögon.

Om ett år fyller hon femtio.

Love, literature and gardening sa...

Så är det säkert. När min mycket dominante far gick bort för två år sen så tog det bara några dagar innan min mor bad mig säga upp Skånska Dagbladet och byta till Trelleborgs Allehanda.

Det är helt galet som det kan bli om man inte ser upp med männen i sitt liv.

Må din väninna njuta av alla skräp-program nu!

Tisdagsfönstret ...

Det är sommar.

Pågatåget närmar sig Ystad.

Ännu en insikt ...


Njaaaa.

Jag tror att jag ångrar mig.

Angående inlägget här under, alltså.

Det finns det som är mer våldsamt än rotfyllning.

Ni som är lite känsliga av er, strunta i att klicka på länken.

(Intresserade av trolleri kan scrolla fram till 1.04 på den övre länken... och så finns den här länken också.)

Värre än total knäplastik ...


På onsdag har jag ledig dag.

Då stundar rotfyllning.

Ja, men det blir ju helt underbart.

Hallå - hallå!

Kefalonia 2008.
Två veckor tillsammans. En elvaåring och hennes mormor som är jag.
Vi har kört moppe till staden Sami och Emma smakar av mina musslor.
"Det är ju jättegott, mormor!" utbrister hon häpet.

Vid åttatiden blir det telefonsurr med Emma.

Jag får veta att hon sitter i sitt rum på ovanvåningen och gör just ingenting, det är ju höstlov.

Emma frågar om den stundande operationen och jag frågar henne hur dagen har varit .., och om hon är morgon, - eller kvällspigg, ja, lite sånt.

"Vad har du på dig ..?" frågar jag.

"Gissa!" svarar hon.

"Hmmm .. , jag tror att du har grå mjukisbyxor och en vit ..nej, en svart t-shirt", säger jag.

"Jaaa, helt rätt! Och hur har jag håret .., utsläppt eller uppsatt ..?" fortsätter hon.

Jag frågar om hon ligger eller sitter?

Hon halvligger i sin säng.

"Jaha, då har du haft uppsatt, men när du lade dig, då tog du ut snodden och nu är det löst ...", säger jag.

Då gapskrattar Emma och säger att det var helt rätt!

Fem minuters småprat och jag tänker att jag älskar den tösen så oändligt mycket.

Sen ringer jag till min moster.

I hela mitt liv har jag tyckt så bra om mammas syskon .., moster Margit som var så speciell .., och moster Gunvor med alla blommorna och det var får och killingar och smålamm och tavlor som hon hade målat eller satt samman av tovad ull .., och morbror Olaf .., han som tog över föräldrahemmet .., så snäll och rar och skrattig .., och så moster Lisbet.

Moster Lisbet är den som jag har haft allra mest kontakt med.

Hon bor i Vilhelmina och är så genomsnäll och rar.

En bra stund pratar vi om allt och inget .., så där om ett föredrag som hon har varit på .., om hur det står till med morbror Olaf och hans cancer ., och om vintern som är på väg.

Inga märkvärdigheter.

När vi ska till att sluta säger jag: "Moster Lisbet, du vet väl om att I love You!"

Som vanligt har jag svårt att säga dom där orden "Jag älskar dig!", men det är vad jag egentligen vill.

"Ja, du Elisabet, I love You and You love me ...!", säger hon då.

Moster Lisbet sitter i köket i Vilhelmina och jag i min lilla lägenhet i Ystad .., tänk .., ändå hör jag leendet genom luren.

Vad som behövs ...

Bild: Hasse från Ö-vik, numera västerbottning.

Tidigt varje morgon i affären sitter jag i ett litet rum och pysslar med mitt, medan alla de övriga styr stegen mot fruktdisken, mejerikylen, grillen eller vad det nu är.

Jag hör arbetskamraterna komma och gå .., hör deras småprat ute på lagret.

Och det är då .., just då, som man blir så glad när någon ( i det här fallet cowboy-maria, hon som är så underbart lugn ..) knackar på dörren ..., tittar in lite hastigt och säger ..."godmorgon Bettan!"

Inget mera.

Ett varmt leende.

En liten hälsning bara.

Och hjärtat blir varmt.

Flera fönster från Jämtland ...

"Hej!

Skickar en bild på samma byggnad som den Gunnar i Vaplan skickade.

Denna i dagsljus och med teatern i nedre botten med.

Hoppas du har det bra i höstmörkret.

Kram!

Eva."

Måndagsfönstret ...

... finns i Hässleholm.

Just det.

Flera söndagsfönster ...

"En sån här kväll när det regnat och blåst ute mest hela dagen så är det härligt titta på några bilder från i somras.

De både värmer och ger minnen!

Skickar över två fönsterbilder till Dig från en varm sommardag i Järvsö och från ett fint besök på en gammal Hälsingegård.



Hoppas sommarvärmen på bilden känns hos Dig söderöver :-))

Turtlan."

En massa kvällsfönster ...

"Hej Elisabet, jag tänkte på dig i kväll när jag gick över torget :-)

Fönster i Östersund!

Om dagarna kan man se hur idogt dom arbetar som myror i en liten stack.

"Glaskuben" = där ett försäkringsbolag har sin verksamhet.

/gunnar i vaplan/"

Också en insikt ...

Pensionatsvärden till vänster och Hedgrenskan till höger.
Snart blommar novemberkaktusen.

En sak kan man i alla fall konstatera, att den som kommer som gäst till det där pensionatet i landet Halland, den människan ska inte förvänta sig ett liv i sus och dus.

Där är det l u g n t.

Där är det alldeles, alldeles tyst .., och är det högtryck ute så ser man miljoner stjärnor på himlen och på våren är det en stor kör av småfågelsångare som underhåller i träden där utanför.

Så när vännen Hedgren kommer körande från Trelleborg, då blir det bara en massa stillhet, egentligen.

Vi äter mat och dricker gott vin och pratar och löser korsord och hon är trygg i sig själv och säger att .. "nä, nu går jag och lägger mig .." och såna gäster är helt underbara.

Såna som känner sig hemma.

Idag blir ungefär som igår.

Tillsammans sitter vi i vardagsrummet och det blir korsord även idag och det blir Peter Robinson och Gårdagens Nyheter och det blir levande ljus och en lunch bestående av lammstek från ugnen .., potatisgratäng (där kokerskan glömde vitlöken !!!) och sedan blir det packande av ryggsäck och till sist bilfärd till Skåne.


Hedgren kör snabbt och effektivt.

Det regnar prick hela tiden.

Morgon på pensionatet ...

Igårkväll: pv:s ur-goda äppelkaka med glass från Slöinge, alldeles här intill.

Då blir det frukost i "matsalen".

Rostat bröd med ost och pl.marm-09 .., äggröra med bacon .., kaffe eller te.

Det blir prat om Irland; om Bed & Breakfast .., om västra sidan .., om klippor som stupar rakt ner i havet .., det pratas om Frankrike, Tjeckien och ett sjukhus i Athen.

Efteråt lägger lugnet sig.

Bloggmadamen skalar potatis till en gratäng .., en lammstek sätts i ugnen .., i köket sprider sig en doft av vitlök.

Hedgren sitter i soffan-utan-namn och läser en bok av Peter Robinson.

Pensionatsvärden sorterar tvätt.

Och där ute faller regnet.

Dagens fönster ...

... sitter i en något bedagad ytterdörr i Hässleholm.

Kväller ..

Från Trelleborg har madame Hedgren kommit på pensionatsvisit och det blir hur trevligt som helst.

Vi går på lång promenad längs havet och upp på "heden" där fem hästar kommer oss till mötes och jag har en käpp i höger hand och nya promenadskor och tänk, vad det hjälper till!

När vi kommer hem blir det middag.

Pv steker kött .., bloggmadamen fixar vitlöksdoftande potatisgratäng och så blir det sallad och lite annat och gott rött vin till.

Allt möjligt pratar vi om.

"Om du vinner 20 miljoner .., vad gör du då ..?"

Sånt.

Helt eniga är vi om att Läkare utan gränser kommer att få ett rejält tillskott.

Och sen går pratet vidare.

En bra kväll är det, fylld av värme och vänskap.

Fredagkväll ...

Redan från Malmö är det FULLSATT på Öresundståget till Göteborg.

Massor med människor som inte får sittplats och inte ens efter Helsingborg blir det ledigt.

Och när tåget stannar till i Halmstad, då ser det så ut så här.

Hur många soldater som helst som väntar på att få kliva ombord.

Hjälp, så trångt det måste ha blivit sträckan Halmstad-Falkenberg-Varberg-Kungsbacka och Götegborg!

Dagens fönster ..

... hittar man i kyrkan i Hässleholm.

En kyrka som ligger lite högre .., och med centrum alldeles nedanför.



Jag tänder två ljus.

Ett för min pappa och ett för mamma.


Och där utanför är det höst.