Bäst idag ...

Ett såå vackert paket från en FIRMA hämtades av en kvinna!

... lillkillen på kanske sex år som hade varit på Cirkus, den som en gång per år står på andra sidan kustvägen och där haverdalsbarnen den här gången fick uppträda, ja, dom hade fått öva lite först.

Han kom till kassan och strålade med hela ansiktet och sa han - han som annars inte säger ett pip - "du, jag uppträdde!"

Annat som gladde.
Fina P som går i sexan och vars föräldrar har separerat och flyttat från Haverdal.
Jag har inte sett henne sedan i julas kanske och nu stod hon där plötsligt framför mig i kassan och log så där som bara hon kan och jag fick veta lite om hur hennes liv ser ut numera.

En tredje sak som kändes bra.
Det var det äldre paret som glömde sitt postpaket när dom lämnade butiken.
Jag letade på hitta.se, ringde på såväl hemnummer som mobilnumret, men ingen svarade.
Så är det ofta när man hittat en plånbok eller nycklar och man blir så besviken, för sen kan man få höra att "nej, jag svarar inte när det är ett okänt nummer som ringer".
Ibland finns ju dessutom bara adressen på nätet, inget telefonnummer.

Nåja, då sms:ade jag till mannen i sällskapet och bifogade en bild på paketet och meddelade att det var kvarglömt och låg hos oss i butiken, bara så dom nu visste om det och så vänliga hälsningar osv.
Innan stängning kom så en mycket glad och vänlig herre och hämtade sitt paket.

Tänk, ibland behövs det så lite för att jobbet ska kännas meningsfullt.

(Apropå paket på bilden. Nästan alla paket ligger ju i bruna kartonger, förutom skor från Boozt eller kläder från postorderfirmor. Men aldrig har jag sett ett paket från ett företag såååå fint som det som en kvinna hämtade ut idag! Och hon berättade att så där vackert omslagspapper är det alltid från det företaget och lika fint paketerat  inuti! Och nej, jag kommer inte ihåg vad firmanamnet var!)

Varmt välkomna ...! 

Jag brukar känna på mig när det är dags för stararna att komma.
Men inte idag.
Och plötsligt fanns dom där .., hur många som helst, men dom flesta sitter uppburrade i träden intill.

På marken samlas bergfinkar, bofinkar, mängder med koltrastar, domherrar, ja, blåmesar och talgoxar har redan varit på besök.

Glädjen ...., er och min.

Sedan lillpigan tackade för sig, så försvann min glädje under nån veckas tid.
Det blev liksom ingen ordning på nånting.

Men nu känns det bättre .., det känns nästan som vanligt, även om jag kan bli så förfärligt ledsen när jag om kvällarna kör hemåt efter jobbet och tänker att ingen liten skrutta ska möta mig i hallen och få harrys svans i ansiktet och hur hon blundade!

Jo, det blir nog bra till slut.

Så här såg i alla den samlade glädjen ut, den som legat till sig ett bra tag!

Det Barbro/Babsan i Uppsala som hälsat på barnbarnen i Oslo .., och det var Barbro i Brämhult som fyllt sextio år och fått såna fantastiska fina rosor av sin Tony  (det var nog den sorgligaste veckan också för Barbro, som i nästan i samma veva förlorade sin storebror).

Eva på Frösön hade haft en fin dag i stugan på Rödön, bland hundar och släkt .., och taket i stugan där det brunnit tidigare, var nu så vitmålat och fint!

I Dalarna kände Kerstin stor glädje över att ha fått komma hem från sjukhuset!
Denna Kerstin som knappt har nånting alls i sin mage och som åker ut och in till sjukhus och får blod och medicin och annat i omgångar och ändå - alltid - är så ..., ja, inte deppig i alla fall. Som jag beundrar dig Kerstin!

Friherrinnan gladdes åt middagen hos Sonja - och det gladde jag mig också åt - så roligt det var!
Och så hade samma friherrinna kalasat på en härlig glass!

Ulrika i Närke kände glädje över goda vänner.
Och samvaro.

Och ellem i Skellefteå hade varit engagerad i SM-veckan på skidor i samma stad och så här skriver hon:
Nu är det SM-vecka här i Skellefteå och det syns och påverkar det mesta, även mina arbetsuppgifter. Pastoratet har ställt upp en kåta en bit upp i slalombacken och där bjuder vi på kaffe. Jag var där ett par timmar mitt på dan på torsdag och fredag. På fredagen var det härligt med strålande sol och mycket folk kom och var kaffesugna. Jag blev plötsligt ansvarig för kaffekokningen över öppen eld. Är ju själv ingen kaffedrickare men det blev klart godkänt och man väntade gärna den tid det tog för femliterspannan att koka upp. Trevligt att prata med glada människor och få värma kalla converseklädda tonårsfötter med bara anklar. Vi hade hemstickade yllesockor att köpa för den som ville köpa ett par men det gick även att få låna för att värma fossingarna. Detta var väl mest utnyttjat på torsdagen då det var snö och kallblåst ett tag. Vi ska ta en sväng upp på Vitberget idag, mest för att det är ett trevligt utflyktsmål nu.  Och så ska man väl passa på att utnyttja den inköpta SM-mössan som ger gratis inträde och buss under hela veckan!   ellem

Min egen glädje handlade nog mycket om kvällen hos Sonja, tillsammans med friherrinnan och pv.
Och Harry i skinnsoffan.
Och så brevet från lillkillen i Hallsberg.

Tack ni som varit med!
Ska vi fortsätta?

Tuva, Meja, Liv, Siri och Alma ....

... och Filippa, Molly, William, August och Elise.

Och Lilly, inte att förglömma, hon som vinkar så glatt.

Petronella ..., storasyster till Filippa.

Det är några av namnen på alla småttingar som tillsammans med sina föräldrar handlar i affären och jag har gett mig sjutton på att lära mig vad var och en heter.
En bagatell, kan det tyckas, men det är det inte.
Ni skulle se hur en liten fyraåring skiner upp när man äntligen begripit att detta är Siri, inte Iris!

Isabella som kom in i affären och visade sin katt.

Och lille August, han har länge ropat "August! August!" när han kommer till kassan och när jag nu verkligen fått in det i min hjärna, då strålade han som solen!

Men det här gäller även vuxna människor.
En kund berättade att hon skulle resa till Polen och ta ett sista farväl av sin döende mormor.
Jag frågade lite om hennes mormor .., hur hon var som människa .., och ja, lite sånt och vad hennes mormor hette.
"Danuta", svarade kunden.

Några veckor senare hade jag samma kund i kassan och jag frågade då hur det var med Danuta och då blev kvinnan så rörd, ja, hon började nästan gråta!

"Åååå, tänk att du kommer ihåg min mormors namn! Jo, efter att mormor fick sista smörjelsen och att hela släkten suttit vid hennes sida, ja, då blev hon frisk och kry och är nu hemma igen!" sa kvinnan och log.

Pv berättar att han, varje hösttermin när han får nya elever, försöker inpränta deras namn på första lektionen och att det så gott som alltid lyckas.
Jag tror faktiskt att det betyder mer än man kanske anar.

Och det ska jag säga er .., att är det nånting jag verkligen kommer att sakna när jag slutar arbeta, så är det alla härliga småttingar som så till den milda grad har förgyllt min tillvaro!

Dagens fönster och lite till ...

Så här såg det ut nu på morgonen när jag som vanligt ställde mig vid sängkammarfönstret och tittade ut. Det var knappt att jag trodde mina ögon.

Och lite senare gick jag ut och fyllde på med solrosfrön till alla småfåglarna.
Både här vid eken och vid vedboden - i ett körsbärsträd - hänger fröautomater och där vimlar det av besökare om dagarna! Just nu på mängder med bofinkar!
Och stackars lärkan som jag hörde häromdagen ....., vad ska den äta?

"Va? Snö? Är det du matte som ställt till detta ...?"

Vid halv tio kom sigge in från pannrummet och meddelade högljutt att nu önskade han frukost.
Jag ställde ner en skål med torrfoder, men se det dög inte.
"Nu är det så att jag vill ha Alaska-pollock och det bums!" sa han inte, men det var det han menade.

Så jag kokade en bit av just detta ljuvliga och hela tiden strööök han sig runt mina ben och slog jag mig ned här vid datorn, ja, då skulle han spatsera på tangentbordet eller så puttade han till datorskärmen eller kaffekoppen och jag återvände till köket - jo, nu hade fiskat kokat klart - hällde av vattnet och fisken ner i det röda durkslaget och vid det laget är sigge hysterisk .., åååå, det kan inte gå fort nog innan maten kommer på asietten!

Efteråt sover han i timmar!

Själv sitter jag nu här i tysthet, bara knattret från tangentbordet som hörs. 

Underligheter ...

Vi bor ju alldeles intill ett naturreservat.
Man får inte plocka blommor eller göra nån annan åverkan i reservatet, allt ska vara som Länsstyrelsen har bestämt.

För något år sedan eller två fick jag en smärre chock när jag närmade mig stranden!
Alla nyponrosbuskar var uppgrävda och där var tre jättehögar med sand; det påminde om pyramider, på ängen hitom havet! Jo, det var buskarna som skulle bort och det blev bra till slut, men känslan .., det såg för hemskt ut!

För en stund sedan kom jag ner hit igen. Nu var två grävmaskiner i full färd med att slita och riva upp alla enbuskar, ja, alla buskar öht och jag tänkte på alla kaniner och harar som kanske har bo där under och var ska nu räven kunna gömma sig?

Det är väl order från Länsstyrelsen förstås och ska säkert fylla någon funktion, men det ser hemskt ut. Bilden är från i fjolsomras och allt det sm är mörkgrönt på fotot (plus allt som inte syns som finns till vänster i bilden och fram till parkeringen) är nu uppslitet.

I morgon ska jag ta en bild och visa er .., idag hade jag mobilen hemmavid.

Mer om naturreservatet kan man läsa här.

I en månads tid ....

.. har min rödvitrandiga storasyster varit krasslig.
Det blir bara värre och värre.

Och är jag dålig på att uppsöka sjukhusvård, så är hon - en före detta dialyssköterska - om möjligt än sämre när det gäller just sånt.
Men nu har det hänt.

Efter att bara ha blivit mer och mer eländig, får hon tid på vårdcentralen och egentligen vill hon ha antibiotika, men det får hon inte, däremot hostmedicin av den starkare sorten och så luftrörsvidgande: tre puffar, tre gånger om dagen.

Och hon lyder order.
Och däckar totalt .. somnar eller faller ihop vid köksbordet där hunden Tara hittar henne och så får hon hjälp att ta sig till sängen eller soffan.

"Det blev nog för mycket av det goda ..?" förklarar den krassliga.

Nu på morgonen ringde hon mig.
Åååå, så eländig hon är! Och åååå, så jag önskar att jag bodde närmare!
Då skulle jag åka dit med en hel räcka färdiglagad mat .., jag skulle dammsuga och vaska golven och göra påskfint ., ställa fram en vas med tulpaner och i köket en vas med påskiljor och påskris skulle jag ta med, för denna min äldsta syster är en vän av traditioner.

Sen skulle jag bädda ner henne i sängkammaren och komma med kaffe och en god kladdkakebit - om hon nu känner för det - och jag ska skulle lägga några nyinköpta tidningar vid sidan av sängen och hon skulle inte behöva umgås och vara trevlig, bara bli ompysslad.

Det är vad jag skulle vilja göra.

Det bästa för ellem i Skellefteå ....

Nu är det SM-vecka här i Skellefteå och det syns och påverkar det mesta, även mina arbetsuppgifter. Pastoratet har ställt upp en kåta en bit upp i slalombacken och där bjuder vi på kaffe. Jag var där ett par timmar mitt på dan på torsdag och fredag. På fredagen var det härligt med strålande sol och mycket folk kom och var kaffesugna. Jag blev plötsligt ansvarig för kaffekokningen över öppen eld. Är ju själv ingen kaffedrickare men det blev klart godkänt och man väntade gärna den tid det tog för femliterspannan att koka upp. 

 

Trevligt att prata med glada människor och få värma kalla converseklädda tonårsfötter med bara anklar. Vi hade hemstickade yllesockor att köpa för den som ville köpa ett par men det gick även att få låna för att värma fossingarna. Detta var väl mest utnyttjat på torsdagen då det var snö och kallblåst ett tag. 

 

Vi ska ta en sväng upp på Vitberget idag, mest för att det är ett trevligt utflyktsmål nu.  Och så ska man väl passa på att utnyttja den inköpta SM-mössan som ger gratis inträde och buss under hela veckan!   

 

ellem

Söndagkväll för en mattelärare ....

.. består till en del av rättning av matteprov.

Vid tiosnåret är han trött och gör natt.
Själv är jag nu inne i andra - eller tredje andningen - och är hur pigg som helst.
Har tittat på "Gifta vid första ögonkastet" som är en hur intressant studie som helst, vad beträffar hur vi människor är funtade. Och hur olika vi är. Och hur mycket som är igenkänning.

Louise Epstein (ni vet, Louise i Nordegren & Epstein)  hon berättade att hon och några goda vänner har en "Gifta-vid-första-ögonblicket-cirkel", där dom efter varje program träffas och pratar om vad som hänt bland de nygifta och kanske vad man tror ska hända osv.
En sådan cirkel hade jag mer än gärna deltagit i!

Och ellem .., jag fick dina bilder, men ingen text till ....

Kerstin i Dalarna om sin glädje ...

Efter att ha tillbringat veckan i Falun är det så skönt att få komma hem igen

Det blev en dramatisk vecka med reaktion mot antibiotikan och även på att jag inte tog mina vanliga mediciner i samma takt som vanligt

Mår bra mycket bättre igen och hoppas få va hemma länge!

 

Kram Kerstin i Dalarna

Det bästa för friherrinnan ....

.... denna veckan har varit fram och tillbaka med vädret.

I fredags var jag bjuden med Pv och Elisabet till pv:s moster i Harplinge på middag.
En underbart god middag.

 

Idag har jag haft Ingrid och Sven-Arne här på våfflor. 

Nu ser jag fram emot tisdag då min kompis från Ställdallen kommer; hon som lämnade allt i höstas och kom och hjälpte mig när allt blev så jobbigt med packning och flytt.

Nu ska hon få vila från snöskottning vilket hon sysslat med hela vintern.

 

Nu har jag gjort mig en riktigt god glass. 

Är man glassoman så är man .

Friherrinnan

Tacksamhet ... 

Ikväll fick jag veta (hittade nåt på nätet) att jag funnits på jorden i 23 445 dagar. Tänk, det är ju ett mirakel att man har fått leva så länge! Allt som hade kunnat gå fel ...!

Att man snavat i trappan ., satt nånting i halsen ., blivit överkörd, drunknat .., fått cancer eller ALS!

Tjugotretusen fyrahundrafyrtiofem dagar .

Tanken svindlar. 

Nej, jag har inte glömt er ...

... ni som har skickat in glädjebidrag, men jag lägger in dem i morgonförmiddag.

Jag är rent totalt slut på som artist ikväll, efter ett arbetspass där det gick precis "i ett",
knappt att jag hann dra undan stapeln med kundkorgarna!

Efteråt, stod vi (Erik och jag själv) och pratade en bra stund om jobbet.
Det kändes skönt.

Söndag - arbetsdag - ....

Och klockan har flyttats fram en timme och det brukar inte vålla mig några större problem - om ens några -. Det mesta blir som vanligt.

Vi planerar lite inför påsken ..., kollar upp färje, - och flygtider för resan till Samos som jag hittat och det är tur att vi har fri avbokning, för alldeles enkelt är det inte och det som till en början ser ut att vara riktigt billigt, det drar iväg allt eftersom.

Pv som igår hade ett dagsverke att klara av i Skallkrokens hamn (han hade ägnat sig åt reglar som skulle sättas samman med femtums-spik .., nu har han ont i den axel som åkte i backen när han blev påkörd) tar det tämligen lugnt. Han ska rätta prov, säger han .., och tar med sig bunten med provsvar till vardagsrummet, men någon rättning blev det inte till en början .., nu bläddrar han i en tidning och tv visar nån slags skidsport .., så, ja, just det.

Och gårdagen bjöd på många härliga möten i kassan.
Bäst var nog ändå lillkillen William som berättade om familjens katt som varit i slagsmål och nu hade ett öppet sår på kroppen. Och töserna Tuva och Meja kom också och handlade tillsammans med sin mamma - det är dom systrarna som har så fina örhängen - och Brooks gjorde superfint i frukten och röjde ute på lagret och en man i 40-årsåldern hade skaffat sig sååå snygga - lite kantiga - glasögon, en kvinna hade klippt sin lugg (nej, inte själv, hos frisörskan) ..,en äldre dam skulle idag på morgonen åka till Spanien och tillbringa tre veckor där och en kvinna med en son i övre tonåren hade kört hela vägen från Oslo till Haverdal på lite drygt fyra timmar (inte mera!!), nu skulle det bli lillsemester i makens sommarhus (han visade sig vara född i Halmstad).

Mängder av returpaket (mest till Zalando) lämnas in!
En äldre dam frågar om vi har oxfilé hemma (har vi inte alltid, det är eftertraktad av mindre ärliga människor som kanske säljer stöldgodset vidare) ..,en ung kvinna vinner 2000 kronor på sin Trisslott och när andra kunder ser att jag ger henne pengarna, köper alla som då står i kö var sin lott.

Själv köper jag Lenas andel (på hästar) och vinner den storslagna summan av hela 4 kronor!
På Harry Boy som pv och jag själv gick ihop om (100:-) blev det 88:- i vinst. Det är nog första gången i mitt liv jag testar Harry Boy.

Och idag fyller rara, fina, varma Barbro i Brämhult 60 år.
Hurra, hurra, hurra, hurra!

En annan bloggvän tycker att tillvaron är måttligt sprallig just nu.

Och själv ska jag om en timme ge mig av till affären för ett eftermiddagspass tillsammans med Erik.
Det blir säkert bra.

Söndagsfönstret ....

.... kommer susande genom fönstret på en lördag och det var Ulrika som hade håven redo.

Tack snälla! säger jag.

Brev till min pappa ...

Pappa

Tänk, idag, på Marie Bebådelsedag, skulle du ha fyllt 108 år, om inte om hade varit.
Så mycket du missade pappa!
Flickornas bröllop .., barnbarn som åker Vasaloppet ..., ljuvliga barnbarnsbarn (Emil, Emma och Nathalie) .., ja, allt möjligt.

Säkert hade du tittat på Mästarnas Mästare och kanske fortsatt att koka kaffe, i stället för att använda kaffebryggare?

Du skulle ha häpnat över att hon som var tjugotvå och nybliven tvåbarnsmamma när du dog, nu går i pension om tre månader! Kan du tänka dig!! Att hon också skulle skilja sig från mågen som du tyckte så mycket om, ja, som var som en son för dig, det kanske hade gjort dig ledsen, men när du sen får höra att han i sin tur har en alldeles underbart rar kvinna och att dottern - dvs jag - bor med en sååå fin smålänning och att vi alla är vänner och att dom båda herrarna till och med har seglat tillsammans, det skulle ha gjort dig glad! Kanske hade du fått segla med dem?

Vet du om att Birgittas man Janne inte längre är i livet?
Det vet du, alltså.
Och mamma och din första fru Gunna har du också omkring dig?
Jag hoppas att det går bra, att ni alla är vänner och att du inte glömmer bort mamma när du har träffat Gunna som var så ung när hon dog .., vet du pappa, det oroade jag mig alltid för när jag liten, tänk, om du inte ville vara med mamma längre, då när det blev himmelsfärd?
Då skulle ju hon och jag bli ensamma, för säkert ville Rigmor och Birgitta också vara tillsammans med sin riktiga mamma.

Och kanske har du också träffat lilla Nelly?
Det har du också?
Underbart! 
Visst är hon fin!
Kom hon skuttande till dig, så där som hon brukade göra när hon var extra-glad?
Hon tycker särskilt mycket om att få ligga mot ens bröst och då ska du pilla henne försiktig på magen .., det är det bästa hon vet!

Kanske tillbringar hon nu tiden hos Mickes mamma Anita?
Henne träffade du aldrig pappa; men ni skulle säkert ha haft gemensamma intressen .., Anita var oerhört idrottsintresserad och engagerad, men hon kom upp till himlen alldeles för tidigt och för att du ska känna igen henne, ja, så har du en bild här .., det är när Nelly var liten valp och Anita inte hade så långt kvar att leva.

Ja, du får hälsa alla som jag känner - skaran växer stadigt - mamma och mormor och den morfar jag aldrig hann träffa och inte farmor och farfar heller .., och faster Alice och Anne-Marie och farbror Gösta och Erland och han lillpojken Arne som bara blev nåt år, ja, men hälsa dom också.
Kanske kände du inte igen mammas bror Ivan, han som var blind, han kan få en extrakram från mig; mamma har säkert presenterat er för varandra.

Och moster Lisbeth och moster Gunvor, moster Margit och morbror Olaf .., hela mammas syskonskara är väl där nånstans och har trevligt tillsammans?
Oj, vad det ska surras .., dom var ju så pratglada hela hopen!

Ja, nu får du ha en fin födelsedag pappa!
En dag kommer jag också till er, men jag hoppas att det dröjer.

Kram från minstingen!
Elisabet

Min egen glädje ......

Igårkväll var vi - tillsammans med friherrinnan - bjudna till Sonja i Harplinge.
Pv:s moster, ni vet.
Det blev en alltigenom underbar kväll med massor av prat och den allra ljuvligaste mat.

Pv kom cyklande från jobbet och jag hade order att ta med mig ombyteskläder (han skulle nämligen duscha hos Sonja) men jag hade förstås missat det här med strumpor .., det är därför han sitter barfota vid pianot. Den här herrn - pv - som säger sig vara icke-troende, han spelar med förkärlek andliga sånger och så blev det nu också.




(Och en gång satt Gösta vid samma piano och spelade ...).

Harry är ju oftast hemmavid och blir sååå glad när han får komma till nya miljöer!
Och hos Sonja fanns det - i en stor kruka som stod på golvet - påskris med dinglande ägg från grenarna och så snart Harry viftade på svansen ramlade nåt ägg ner på golvet .. bara en sån sak, hur spännande var nu inte det!
Lägg därtill en skön och insutten skinnsoffa att vila på, ja, när all ysterheten lagt sig lite.

Vad bjöds vi på?
Jo, perfekt kokt färskpotatis!
Till detta stekta kycklingbröst med en härlig sås till!
Och sallad, förstås.
(Nu blir det bakvänt, men ni fattar väl ...).

Jo, detta var vad som först kom på bordet och nåt så vansinnigt gott det var!

En suddig närbild av vinet till förrätten.
Genialisk etikett .., tycker jag!

I nästan fyra timmar blev vi där och allt möjligt avhandlades runt matbordet.
Mest var det kanske prat om Steninge och alla åren där .., ja, Sonja och Gösta besökte ju ofta pv:s föräldrar som hade sommarhus på Kärrvägen och friherrinnans bästa väninna heter Eva och Eva och maken Bosse var närmaste granne med Gunvor och Viking, så det blev många gemensamma bekanta och "lever hon ännu!?" eller "har dom flyttat, eller bor dom kvar .., du vet, vad heter dom ...?"

Själv tog jag en paus på soffan mellan huvudrätten och den sagolika desserten - den ska jag bjuda på i påsk -!!  Skönt med vänner där man kan vara sig själv.

Och på väg hem sa vi att ...,  är det inte det här hela livet går ut på ..., detta att vara tillsammans? Ja, om man nu tycker om sånt, alltså. Jag är inte överdrivet social; är ju en huskatt i ordets rätta bemärkelse, men sånt här lättsamt .., det tycker jag verkligen om.

Nu blir det nybryggt kaffe och så ska jag svara på ett brev som kom från Falun .., ett sååå annorlunda och intressant brev!

Dagens fönster ....

Om jag inte minns alldeles fel, så kommer det här fönstret från Erja Lytter och det är många, många år sedan, säkert tio .., men oj, vad jag föll pladask för småttingarna bakom glasrutan - kanske var det en lekstuga - ?

Så det får bli ett reprisfönster, allt medan The Animals sjunger "Houuse of the rising sun" i Ring-så-spelar-vi och pv har cyklat till Skallkrokens hamn i Haverdal för att göra sitt dagsverke där

Och själv ska jag kampera tillsammans med Brooks i eftermiddag.
När den här helgen är avklarad, har jag bara sex arbetshelger kvar.

Barbro om livet och lite glädje ...

Kära Elisabet

Du vet ju att min senaste vecka har varit tung, men idag blev jag så rörd, glad och tacksam så det måste jag bara berätta om.

Jag fyller 60 år på söndag och redan idag så hade Tony varit och köpt födelsedagsbuketten.

Alltså...det var det mest fantastiska jag någonsin fått i blomväg (vad jag minns är bäst att tillägga).

 

 

Rosorna var säkert (utan att överdriva) 75-80 cm långa, och i en underbar färg.

Jag blev helt tagen! 

Nu kan inte mina bilder göra dem rättvisa men jag var tvungen att knäppa några i alla fall.

Ha det gott E & Trevlig helg!

Barbro D ♥

Ledig dag ... eller inte.

Det var det igår också, men så ringde Brooks och undrade om jag kunde tänka mig att hoppa in för någon som var sjuk och det kunde jag. Lika bra att öva sig inför vad som komma skall.

Nu blev det ett eftermiddagspass tillsammans med Johanna.
Innan jag började arbeta i affären, handlade jag ofta där och tyckte om själva butiken.
Och  s o m  jag tyckte om när Johanna satt i kassan!!
Alltid vänlig och rar och så   l u g n!

Nu är vi sedan sju år tillbaka arbetskamrater och har sällan samma pass; en gång varannan vecka kanske? Igår var en sån dag.

Johanna är tvåbarnsmamma och bor i Getinge .., och hon kom direkt från gymnasiet till affären och kan allting. Fixa så att skyltmaterial kommer på plats, t.ex. Det är min helt klart sämsta gren.-

Vi turades om med kassajobbet.
Jag tog postburen, gjorde brödvagnen, fyllde upp i frukten så gott det gick (var sååå stel i ryggen efter tisdagkvällens äventyr i fruktkylen!) och kollade datum i mejeriet.
Det hade tidigare på dagen varit sååå lugnt i butiken, men se, på eftermiddagen var det andra bullar!
Ibland t.om långa köer!

Många hämtade ut paket; bland annat en ung kvinna som visade sig läsa till hortonom. 
Hur kommer man på tanken att studera just detta?
Jo, hon berättade att det kanske inte var just det här med trädgårdar och växter som var det mest väsentliga - det som bidrog till valet av utbildning - var mer politiskt; hon vill helt enkelt vara med och göra skillnad.

Och där var kunden som helt av sig själv sträckte fram sin vänstra hand och visade sitt nya nagellack! Så underbart! Vilka härliga människor det finns! (Ja, hon vet ju att jag tycker om händer och en gång tidigare har jag fångat hennes vackra hand .. här).

Och där var han som idag på morgonen tar flyget till Arlanda, fvb till Södersjukhuset för strålning av tumören som växer bakom hans ena öga.

Och där var hon som hade klippt luggen .., och där var familjen som precis hade kommit hem från en två veckor kort eller lång semester i Dahab; ett för mig helt okänt ställe på vår jord!
Mannen berättade att en god vän till familjen driver ett dykcenter just i Dahab och hos honom hade dom bott, men oj, så det lär ha varit rent överlag!!
Lägg därtill att där var så billigt att vara turist!
När jag kom hem igårkväll googlade jag och fann detta.

Sist av allt en bild till den allra raraste av vänner: Ingrid i Falun.
När jag berättade om alla plu-nummer man rätt snabbt lär sig - det måste vara ett hundratal i alla fall - dom flesta fyrsiffriga, så trodde hon mig inte.
"Det kan inte vara möjligt!" sa hon.
Jodå.
Titta nu här Ingrid!
Det här är bara sidan med grönsaker, det finns mycket mer också .., olika sorters bröd,  grillkol, briketter, ved, konstkort, lösviktsgodis, ja, allt möjligt!

Ungdomar som gör sin första sommar hos oss, dom är suveräna på att snabbt mata in det här i hjärnkontoret! Jag brukar göra en lathund på dom tio vanligaste plu-varorna (typ potatis, bananer, gurka och tomater ...), så där så att det inte blir så stressigt för dem och inte så långa köer och i ett huj sitter det!

Och jag kan fortfarande gapskratta åt mig själv; då, den gången i Ystad på Ica Supermarket, när jag helt plötsligt - efter ett våldsamt känslosamt möte - tappade minnet helt! Jag kom inte ihåg namnet på mina arbetskamrater ., inte på mina barn .., inga plu-nummer (SKRÄCKEN när jag står i kassan och inte vet vad grönsaken framför mig har för namn ...) och efter någon timme hamnade jag på sjukhusakuten. Mobilnumret till mina barns pappa - vi var då skilda - kunde jag, det satt som en smäck och han ställde så snällt upp och skjutsade en förtvivlad före detta hustru till sjukhuset.

Väl framme gissade läkarna på allt möjligt och ingen trodde mig när jag själv framförde hypotesen att det var nog en härdsmälta i hjärnan, på grund av alla känslorna.
Nej, nåt sånt kunde det INTE vara.
Men det tror jag att det var.

Efter kanske två timmar kom inte namnen på mina barn tillbaka .., nej, men väl plu-numret på bananer och tomater. På en vit papperslapp hade jag då suttit och skrivit in olika plu-förslag .., det var som små segelbåtar som kom och lade till vid en kaj .., ja, dom där plu-numren. Och det stämde!

"Typiskt mamma! Jobbet är viktigt!" sa dom leende.

Nu är det i alla fall en helt ledig dag.
Friherrinnan kommer hit på lunch (pv bjöd igårkväll på supergod kvällsmat, men hade lagat till mycket, ja, till ett halv kompani!) och ikväll vankas middag hos Sonja - friherrinnan är också bjuden -.
Det ska bli roligt!

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Veckans bästa var förstås trippen till dotter och barnbarn i Oslo.Otroligt fint väder.

Handbollscup, korsordlösning, gämsel,
Livia gillade att räkna.

Fina dagar.

 Kram Babsan

Dagens fönster ....

... ja, det fönstret finns alltså hos väverskan Britta.

Om Britta och hennes alster ...

Men tänk, vad människor kan åstadkomma!
Det var ju igår jag svängde förbi hos Britta Rendahl för att hämta ett kvitto och jodå, jag visste ju att hon hade varit en väverska av rang (och designer, inte minst!), men att det var sååå mycket fint som hon gjort, det visste jag inte.

Kom in på den här sidan och här kan man se hennes utkast till olika vepor och mattor; främst till kyrkor runt om i vårt land. Helt fantastiskt!

Väverskan själv.
Britta.
Fyller nittioett i augusti.

en torsdag ....

vaknar vid femtiden
tittar ut genom fönstret
konstaterar att den del av världen som är min
nu ligger helt vit

täckt av snö

kryper ner i sängen igen
lyssnar lite till bergmanpodden

som om det nu skulle pigga upp

Dagens fönster ...

"Visst kan man väl kalla det fönster?

Men det häftiga är väl snödrivan på taket!"

Cecilia N

// Tack Cecilia! Underbart fångat!