Elisabet säger så här ...
Om fikaraster, pauser och lite annat.

Bild 1: Glimtar från personalrummet.

Det är jag det, om ni kanske tillfälligt förlorat minnet.
Bilderna visar en glimt av personalrummet på Ankaret.
Det var där man hittade små meddelanden som gjorde hjärtat glatt.

Född 1954. Yngst av tre syskon.
Mamma sjuksköterska, pappa revirassistent.

I precis hela mitt liv har jag arbetat i butik. 
Jag lekte ofta affär i köket hemma i Malå och det var det absolut bästa jag visste. Mamma fick vara "fru Eriksson" som kom och handlade och på en låda ställde jag upp varorna - paket med russin, Samarin, bitsocker, paket med Lipton´s te, trådrullar och annat.  En liten kassaapparat hade jag också. 

Det här med raster har varit ungefär likadant oavsett vilken butik jag arbetat i.
På Ica Nilahallen i Malå var vi tio, elva personer vid frukosten ., en kvart, tjugo minuter, ibland längre än så. Cigarettröken låg som en Lützendimma över personalrummet. John Silver utan filter röktes frekvent av somliga.
Jag tror att det var fler rökare än ickerökare.
Bodil - min sista chef där - rökte Blend.
Så småningom stod hon böjd under fläkten med cigaretten i högerhanden.
Torra mandelkubbar ingick alltid i fikasortimenet.

Fridhems Livs i Ystad: morgonfika i pyttelitet fikarum. Chefens stol i personalrummet var helig, men det tänkte inte jag på, då i början. Samma torra bröd, ost och marmelad i alla år, tills bakugnen dök upp. Och besöken hos Viktväktarna.

På Ica Supermarket var det jag som dukade fram frukosten (men jag följde bara order).
Vi var många runt det långa bordet .., och bilden längst uppe till höger fanns på en liten lapp som satt på mitt skåp, den dagen när jag slutade i affären.
När allt var framdukat gick jag ut i butiken och hojtade att alla var välkomna till bords .., å, det kändes verkligen så bra! Jag kände mig som en mormor.

Måndagsmötet tog en halvtimme, då vi gick igenom veckans annonsblad, samtidigt som vi åt frukost, övriga dagar var den en kvart. Arbetade man heltid, ja, då var det lunch, men jag minns inget eftermiddagskaffe. Många som arbetade "på golvet" var rökare och tog med sig en kopp kaffe ut på lastbryggan och stod där i stället .., vilket kunde vara tämligen irriterande för den del av personalen som  i n t e  rökte och alltså inte på samma kunde komma ifrån jobbet i fem, tio minuter flera gånger om dagen. (Det var nämligen så, att gick en ut på bryggan, följde snart tre andra efter). Kassapersonal ombads däremot att inte i onödan be om avlösning från sin kassa .., kissa kunde man minsann göra på rasterna.
Som kassaansvarig höll jag på att gå i taket, när jag hörde just detta!
Nej, det köpte jag inte.

Hemköp Ankaret i Haverdal: då arbetade jag antingen för, - eller eftermiddag.
Förmiddag var roligare, då var vi flera runt bordet i personalrummet. Mycket prat och skratt. Prat om precis allt möjligt, dock inte om barnbarn, då huvuddelen av personalstyrkan var - och ännu är - i 20-årsåldern. (Dom har inte stannat i ålder, däremot seglat vidare till studier och andra jobb).
Vad surrade vi om? Det var tv-program vi sett, serier .., gårdagkvällens nyheter diskuterades också .., tentor .., semesterlängtan, ja, sånt.
Jag kan också säga ., att i ett familjeföretag - med bra stämning - där blir man verkligen som en "familj". Vi har rörts till tårar när någons ponny har avlivats, eller en katt gått bort eller en liten, fin hund.

Bild 3: Lättnaden när butiken blivit godkänd av KU. Med ojämna mellanrum kommer en kvinna eller man och kontrollerar etiketter, skyltning, datumkoll och mycket annat. Alla hemköpsbutikers resultat redovisas och det gäller att klara sig! Att inte skämma ut sig.

Arbetar man i livsmedelsbutik och har kassatjänst, är fikarasten den enda gången på dagen man hinner föra ett lite längre samtal med sina arbetskamrater, i alla fall om man haft turen att få tjänst i en butik med gott om kunder.
Hade man - som jag själv hade i flera år - enbart eftermiddag/kvällspass, satt jag ensam i fikarummet, då vi ofta bara var två som arbetade det passet.
Hjälp, sååå trist!
Mina fikaraster var snabbt avklarade, för mig handlar det nog nästan enbart om den sociala biten.

Bild 4: Har på ett kassakvitto noterat hur mitt arbetspass ser ut.

En period lades det in en 45-minuters rast på mina fem timmar.
Jag minns att jag det blev en livlig diskussion med han som då var schemaläggare,då, när jag frågade om det verkligen var vettigt och meningen att jag skulle sitta på min rumpa i 45 minuter på så få timmar! (Även om man bara pausade i femton minuter, drogs dom fyrtiofem!) Jag tyckte - och tycker fortfarande - att det var totalt slöseri med tid.

På jobbet kallar vi allt utom lunch för fikarast.

Ja, nu har jag sagt mitt.
Det finns förstås en anledning till att jag inte blev forskare eller något annat som fordrar långa och precisa avhandlingar utan svammel .., tänk, vad jag skulle ha  blandat in antal syskon, höger eller vänster tumme upp .., och allt annat! Oj, oj.

Och annannan (aka Anna) skriver ...

På alla mina jobb i Sverige har det varit en kafferast på förmiddagen och en på eftermiddagen. Kontorsjobb liksom jobb i lantbruk.

På lantbruksjobb har maten alltid ingått och det har alltid varit i Skåne, där det enligt min erfarenhet är standard att det ska vara smörgås på förmiddagen och sötebröd på eftermiddagen. Sötebröd till förmiddagskaffet är ett otyg! Då dricker jag hellre mitt kaffe utan tilltugg. Min blodsockerreglering (som det annars inte är något fel på) klarar inte av sött före maten: jag får en väldig blodsockerkick och sedan en väldig dipp och blir fruktansvärt hungrig. En gång på lantbrukspraktik har jag varit med om att det bjöds på kaffegök också! (sent 1980tal) Vi var inbjudna hos mannen som ägde marken som min arbetsgivare brukade. Men kaffegök erbjöds bara bonden själv, jag och hans fru tillfrågades inte.

På kontorsjobb har det nog varit en lagstadgad kvart, som ofta blivit 20 minuter eller eventuellt mer om man kommit igång att prata. Men för mig som akademiker har de längre samtalen över kaffe nästan alltid handlat om jobb. Jag har jobbat på statlig myndighet och på universitet i Sverige.

I Portugal är det inte reglerad paustid på för- och eftermiddag och den verkligt heliga pausen är lunchen - och kaffet på maten. Det är en ritual som är separat från maten på mitt jobb. Antingen får man en kaffebiljett när man betalar maten och så går man till cafeterian med den, eller så köper man kaffe i automaten och går ut och sätter sig utomhus. Jag gillar inte kaffe på maten så jag avstår den traditionen och det kaffe jag dricker på förmiddagen och ibland eftermiddagen tar jag i regel med mig till mitt skrivbord.

Men nu i dessa tider får jag helt enkelt lomma iväg till köket och laga mitt eget kaffe, även på arbetsdagar!

Min mammas erfarenhet som lärare i praktiska ämnen i högstadiet var som Karins. Pappas som gymnasielärare på internatskola var av förmiddags- och eftermiddagskaffe med tilltugg som skolan stod för. Där träffades alla och jag tror att det är vad pappa saknar allra mest som pensionär!!

Länk till annannan.

Mossfolk - aka Karin - säger så här ...

På mitt jobb har vi ingen paus för fika på förmiddagen -när eleverna har förmiddagsrast är vi ute med dem eller förbereder nästa lektion (eller gör någon av alla andra femtielva saker som behöver fixas).


När eleverna har lunchrast har vi vår lagstadgade halvtimmesrast. Då äter jag min matlåda, dricker ibland en kopp kaffe och hinner prata med de kollegor som har rast ungefär samtidigt.


När eleverna har gått hem eller till fritids på eftermiddagen ser dagarna lite olika ut. En till två eftermiddagar i veckan har vi tid för planering och då dricks det oftast kaffe och äts ibland kaka samtidigt som vi planerar.

//Lade in Karins kommentar rakt av här. 
Tack Karin! 

Onsdagsfönstret ...

... fångades av Ulrika!

S o m  jag undrar vad det gula uppe på kullen är!
Berätta!

Och tack för att du tog dig tid med håven!

Livet kan ta andra vändningar ....

Bilden är från Mallorca, där Catarina var på semester och föll pladask.

Efter promenad med harry nere vid havet, kommer jag hem och slår mig ned vid datorn.
Ett nytt mejl har kommit.

Det är från Catarina .., hon har ofta bidragit med fönster till bloggen och berättat om tillvaron i Agadir och annorstädes där hon varit.
Idag handlar det om nånting helt annat.
Så här skriver hon:

"Efter att ha följt dig i många, många år - måste vara 10 år vid det här laget, känns du lite som en vän där ute i cybervärlden och därför kommer det ett mejl till dig. Du får föra det vidare om du vill för jag är öppen med min sjukdom.

Pensionärslivet är fantastiskt och jag har gjort som ni, dvs jobbat som vikarie efter det att jag lämnade resebranschen. Är ju SFI-lärare och sådana behövs alltid och som pensionär bestämmer jag själv mitt schema, helt perfekt.

Bild nr 2: "Bilderna kommer dels från Valdemossa, vilken var den stad där Chopin och George Sand levde i sus och dus - mest dus visade det sig .." skrev Catarina den 27:e maj 2010.

Den här sommaren bestämde jag mig för  vara ledig flera månader i sträck, började sätta alla mina grönsaksfröer tidigt (köket såg ut som ett mindre växthus), allt för att min kolonilott skulle vara prunkande av blommor och full av grönsaker från tidig vår till sena hösten.

Men vad händer? 

Jo, vid mammografin upptäcktes bröstcancer och idag, drygt en månad efter operationen ligger jag nu här i Malmö för min första cellgiftsbehandling. Jag hoppas innerligt att jag kan vara på min lott så mycket jag orkar och kan, vill fortsätta mitt trädgårdsarbete, fortsätta sticka på alla mina projekt, vara ute i det fria och njuta av fågelsång, doften av gräs, höra bin och humlor surra, höra träden susa i vinden. 

Med min positiva inställning till det hela ska jag ta mig igenom tiden jag har framför mig och jag ser fram emot att få höra att jag är frisk någorlunda snart igen.

Många kära hälsningar från

Catarina i Trelleborg

Fd Agadirmadamen (längtar dit såklart, brukar fortfarande tillbringa minst en vintermånad där, får nu se när det blir nästa gång)."

//Elisabet skriver: stort tack Catarina som delar med dig! Allt gott önskar jag dig och att det ska bli precis som du önskar! Fågelsången, doften av gräs, detta att höra bin och humlor surra och träden susa i vinden! Och varm kram härifrån!

Dagens fönster ....

... finnes i ett gult hus på en kulle .., ja, resten vet ni ju.

Det fångades nu på morgonen, vid den sedvanliga rundan runt huset.
Helt ärligt är det nog den bästa stunden på dagen.
Det är då man känner sig behövd.
Blommor får vatten för att klara dagens hetta .., ekorrar och småfåglar får mat .., harry och sigge också .., och ofta slår jag mig ner i en av trädgårdsstolarna och bara tittar mig omkring.

Upptäcker att smörbollen som jag köpte och  hamnade i nya rabatten, här där bilden är tagen, nu har börjat blomma.
Igårkväll när Maj var här (finns med på föregående inlägg) stannade hon till och utbrast: "Men ha je smörbollar!!"
Hon minns dem från sin uppväxt i Sorsele och i fjällen och jag minns dem från min mormor i Dikanäs.

Tänk, vad en enda liten blomma kan generera i form av glädje och minnen!

Maj säger så här .....
(Angående begreppet rast/fika och klass)

Maj Holmberg är född 1945 i Sorsele, Västerbotten, men numera boendes i Varberg.
Hennes mamma var - som så många andra kvinnor på den tiden - hemmafru och hennes pappa var båtbyggare, lite av egen företagare.

Hon är näst yngst av fyra syskon och i hennes barndomshem fanns inte begreppet fika, däremot tvåkaffe.
"Pappa drack alltid kaffe klockan två!" säger hon leende.

Maj har arbetat som lärare i kemi, fysik och biologi och säger själv att hon under årens lopp mest har hållit till på den instution där hon själv arbetat och det där med det gemensamma fikat var aldrig särskilt viktigt.
"På det viset har jag varit ganska asocial, men i vanliga fall är jag jävligt social!" säger hon och skrattar gott.

Själv dricker hon alltid 11-kaffe (Pv lyser upp när hon säger det och inser att han äntligen hittat en själsfrände, frånsett friherrinnan), men det dricker hon svart och utan tillbehör (då vissnar hans glada nuna, jaså, inte ens en liten giffel!).

Så var det med Maj

Ps. Ni som utan problem KAN kommentera, får mer än gärna göra det och dela med er .., Bert, hur hade ni det på resebyrån, till exempel .., ja, alla ni där det fungerar att skriva ned era tankar .., så lägger jag in era svar här som egna inlägg! Ds.

Till Bert ...

Den gamla båten, en Shipman 28.
Trång inuti, men härlig att segla med.
Kände mig närmare havet med den här.

Och kölen.

Den nuvarande.
Hallberg Rassy heter fabrikatet.
Och jag vänjer mig nog vid den här.

Och kan du tänka dig .. så här ser den längsgående kölen ut ,-) !
Bilden har jag lånat från nätet, men så här stor är den i jämförelse med den andra.

Denna dagen ett liv ....

Och eftersom vädret var lika fint idag som igår, bestämde vi oss för ännu en sväng på havet. Mest för att verkligen lära känna båten, den är ju så helt annorlunda än den gamla.

Vi hade kommit ut från hamnen och på öppet hav, när pv föreslog att vi skulle äta den medhavda lunch/middagen, så jag skuttade ner i kabyssen för att ordna med sallad, tallrikar, glas och kycklingen. Det där "skuttet" blev verkligen inget skutt ., jag hade fuillt sjå med att hålla mig på benen och tallrikarna åkte ömsom till vänster, ömsom till höger och det skramlade och jag kände att nä, här kommer jag att börja må illa.

Väl uppe igen och efter att ha försökt äta från en djuptallrik och samtidigt hålla fast i Harry som gled hit och dit.., blev det än värre. Flytvästen knäpptes upp vid bröstet; minsta lilla att den nuddade halsen började jag ana nån slags illamående.

Pv mådde förstås som en prins och dörjade makrill.
Två släppte, men han fick upp två.
Jag orkade knappt glädjas med honom, utan la mig raklång på ena sidan, blundade och drog djupa andetag. Det var inte stora vågor, men hela båten rullade fram och åter i vågskvalpet.

I tre timmar ungefär var vi ute och det var rena fröjden att närma sig hamnen, då var det inte heller så gungigt.

Annat som känns bra är att jag börjar fatta vad som ska göras på ett helt annat sätt.
Nu blir det mer av samarbete när vi lämnar hamnen och när vi kommer in igen.
Och Harry, som är så morrig mot andra hanhundar .., han lullar omkring och viftar på lilla killingsvansen. Här är det vita hanhunden Max och en ny stjärna - Stina - en korsvägsblandning av bland älghund och henne blev Harry så förtjust i.

Hon påminner lite om Harry, mer fyrkantig i kroppen bara. Sååå fin var hon!

Så kom vi hem, efter att först ha lämnat av den ena makrillen till friherrinnan.
Vi hade inte varit hemma så länge, förrän det knackade på dörren och där stod Maj Holmberg, barnfödd och uppvuxen i Sorsele, kanske sju, åtta mil från Malå.
Denna ytterst sympatiska kvinna har jag träffat tidigare, men det var kanske nio år sedan.
Före detta lärare, men pensionär sedan många år tillbaka.

Vi pratade länge om det här med igenkänning.
Detta att - när man möter nån nästan-hemifrån - så blir allt så enkelt.
Ofta samma sorts humor .., likadan dialekt .., ja, det behövs inga nycklar.
Ingen kod.
Så upplever jag det och Maj sa precis samma sak.
Vad denna kvinna hade att förtälja om fika/kafferast och annat, ska jag berätta imorgon, jag är alldeles för trött just nu.

Och trött är också Harry.
Det tar på krafterna att hålla balansen på båten och att sedan träffa nya hundar .., och bli bekant med människor som passerar på bryggan (många stannar och klappar honom på huvudet och många känner igen honom ..."hej på dig du harry, har du varit ute och luftat dig på sjön ...?") , så nu har han slocknat rejält.

Nu mot sängen!

Så här svarar Agnetha. 

Det handlar om begreppet fika .., paus, kafferast och lite om begreppet "klass", ett för mig helt okänt begrepp innan jag kom till Ystad.

Agnetha är född 1952 och är äldst av tre syskon.
Hennes mamma var utbildad skräddare och hennes pappa arbetade - som så många andra hemmavid - i gruvan.
Själv har Agnetha arbetat på bank (världens trevligaste, alltid så rar och vänlig!) och efter skilsmässan utbildade hon sig till läkarsekreterare.

Jag började med att fråga om rasterna/fikat.

Jo, på banken hade man fikarast (och man sa just fika) innan man öppnade för dagen (först skulle serviceboxens pengar räknas) och så en lika kort eller lång - välj själv - hon sa "en kvart, tjugo minuter" när banken stängt för dagen. Men det är klart, då ville man ju komma hem.

Hur uttryckte man det?
Ja, det var just fika. 

Jo, på lasarettet var det också rast två gånger per dag (förutom lunchen).
Officiellt skulle det nog vara en kvart, men oftast blev det en halvtimme åt båda hållen, säger hon. (För mig som arbetat i butik, låter det som rena drömmen!)

Det här med klass då?
I sin ungdom bodde Agnetha i Kriberg, ett gruvsamhälle tre mil från Malå.

"Jo, men där kan man nog säga att där existerade det här med klasskillnad", säger hon.

Förmännen och gruvfogdarna bodde i finare hus och hade vitmålade staket runt tomterna .., längre ner i samhället bodde gruvarbetarna med sina familjer. Så småningom kom där också upp staket, men omålade.

Två butiker fanns i samhället; Brukhandeln (allmänt kallad Bruks) och Konsum.
"Dom lite finare handlade på Bruks och mamma gick en gång dit och handlade, men då betjänade butiksägaren en annan - en finare dam - före mamma, trots att det var mamma som stod på tur och ägaren bugade sig så djupt för den andra damen, ja, så huvudet nästan slog i golvet, oj, du kan tro att mamma var upprörd efteråt!" säger Agnetha och skrattar låt minnet.

Hur var det hemma då, hos hennes föräldrar? Vad sa man där?
"Ja .., där sa man inte  fika,. det var nog mer att man skulle ta en kopp kaffe", säger hon.

Så berättade Agnetha.

Nej, nu vet jag! 

Angående det här med raster och pauser på jobbet, alltså.
Jag ska ringa runt till ett tiotal vänner och bekanta och höra med dem och sen skriva ned deras tankar om det här, en och en.
Ett inlägg för varje.

Men inte just nu, för nu ska jag cykla till Steninge och ta ett förmiddagsdopp med vännen friherrinnan!

Agnetha i Skellefteå .., var beredd, jag börjar med dig!

Måndagmorgon ....

Och det är den första juni.
Nu går det fort.
Om en vecka är nog det mesta utblommat och bara därför har jag plockat in mängder med syrénbuketter .., vita och lilafärgade .., i nästan varje rum står en liten eller större vas och det doftar himmelskt.

Morgnarna är sig lika.
Först rundan ute .., sen kaffe och en macka .., Morgonstudion och idag mest bara elände.
Dom fyra ungdomarna som omkom i en bilolycka (fyra ungdomar!!!)  .., kravaller i USA och allt möjligt annat. Liberalernas Nyanko Sabuni intervjuas; det är första gången som jag tycker att hon "går genom rutan".

Har ni sett filmen där en vit kvinna möter en färgad man i Central Park i New York?
Mannen är ute för att titta på fåglar, men kvinnan tror nånting helt annat och blir fullständigt hysterisk och ringer polisen för att hon känner sig hotad.
Allt detta är ju helt absurt, men när jag tittar på filmen ser jag även annat .., ja, vilken tur att man inte är hennes hund och ska dingla i kopplet utan att få luft.
Här är filmen, om nån missat den.

Strålande solsken även idag .., och dagens meteorolog i SVT varnar för hög UV-strålning, så det blir till att plita ner "solskyddskräm" på inköpslistan.

I ett tidigare inlägg diskuterades begreppet fika, gofika, själva betydelsen och så vidare, ja, det kom att handla om fikaraster eller pauser och skillnaden mellan offentlig, - eller privatanställdas raster (själv har jag enbart arbetat i privatägda butiker) och ja, sånt. 

Det var Monet, annannan och jag själv som "pratade" om detta och annannan kom med förslaget att vidareutveckla det hela till en fråga bland bloggvänner. 

Men det är andra tider i bloggvärlden numera. 

Jag ser ju ibland att här finns människor som läser, somliga t.om dagligen, men få kommenterar. Många berättar att det är rent av hopplöst att få igenom en kommentar och fast jag inte har kryssat i att man ska ha ordverifikation, så är det vad som dyker upp och då ger många upp. 

Därför kastar jag inte ut frågan. 

Och jag tänker så här; att den som hade velat delta i diskussionen, hade nog kommit med sina åsikter. 

Ungefär så.

Men ordet är fritt. 

Som alltid.

Lilla fröken Akleja lever sitt eget liv .., så fin där hon står mot den skruttiga gamla altanen, den som pv lär ska ta hand om när han - på riktigt - går i pension. Jag har berättat det för henne .., att den dagen blir det nog mycket stök och bök i hennes omgivning; kanske får hon då flytta - om än tillfälligt - till andra aklejor i en annan rabatt. 

Ungefär så.

Dagens fönster ....

"Utsikt från mitt sovrumsfönster i kvällsolen. Solbelyst bergknalle nästan mitt i vår lilla stad! Med skärgårdsfåglar som sig bör och klassiska porslinsblommor som redan blommat två gånger!"

Så skriver Monet i Norrtälje. 
Tack! säger jag.

Blandad kompott från helgen ....

Mest båt och hamnliv, men så var det verkligen.
Tidig lördagmorgon - självaste pingstafton - tar vi sikte på hamnen och pv gör i ordning båten för en tur till havs, kanske mer för att lära känna dwn och få ett hum om hur den rör sig. Den är flera ton tyngre än den förra och har ratt och inte rorkult och kölen är längsgående, vilket gör att den inte reagerar så snabbt.

Så kommer seglen på plats .., jag får bidra med det jag kan göra .., och så ger vi oss iväg. Harry slipper flytväst, en sele blir det nu med ögla upptill, så himla bra och så en tjock lina så skulle han dråsa i, kan man enklare få fatt i honom.
Resultatet blir att han håller sig så lugn .., ligger mest och sover.

I en tre timmar kanske blir vi ute .., allt går bra, även att backa in till båtplatsen.
Senare på kvällen tas flaggan ner .., jag har då doppat mig i ett behagligt hav och friherrinnan kommer på besök.

Lilla älskade Harry!
Utan minsta bekymmer hoppar han av och på båten .. men se, ner till köksavdelningen och förruffen, nej, dit vägrar han att hoppa ner. Inte ens lockbete som små korvar fick honom att våga språnget .., han låg envist kvar och sneglade ner på matte som fixade frukost.

Vi sover i akterruffen som är himla bekväm, det vill säga om man inte har en hund som brer ut sig så där som om han ägde hela världen.
När jag vaknar vid femtiden, då ligger såväl pv som jag själv klistrade vid var sin sida av båtens innerväggar och i mitten - lojt utsträääckt - tronar harry och sover så gott.
Och vilka ljuvliga täcken vi köpt på Jysk!!
Kändes som duntäcken nästan.

Lugn och trygg är han, vår bäste kompis.
Lördagkväll lullar han omkring på bryggan .., där är då familjer med småbarn som fiskar krabbor eller försöker få vanlig fisk och där är ett sällskap närmare parkeringen som sitter vid dom röda små stugorna och vi hör låtar med Harry Brandelius och andra sånger som hör havet till .., ja, det är så fint.
Själva sitter vi i båten.
Sticketröjan har fått komma fram .., t.om en halsduk.

Ja, nu kommer bilderna lite hipp som happ .., här har friherrinnan anlänt och alldeles geschwindt gick det att ta sig ombord för henne och det är förstås lika trivsamt som alltid.

Senare på kvällen bygger pv en slags "ramp" att kliva på, så det ska bli enklare för såväl hund som sambo .., och Harry inviger den med att helt sonika strunta i det där finurliga, nej, han hoppar över rubbet och gör precis som vanligt .., men för mig är det jättebra!

Skallkrokens hamn är i mina ögon sååå välskött och fin!
Det känns helt enkelt proffsigt.

Vid klubbhuset och avdelningen med dusch/toalett och även den med tvättmaskin och dusch etc, ja, där finns mängder med bord och bänkar och minst två grillar!
Öht finns det så många ställen i hela hamnen att slå sig ned på .., många med vindskydd.

En diskbänk med varmt och kallt vatten för den som inte vill stå och slabba i båten.

Och någon har tänkt på fyrfota vänner också.

En av dusch/toaletterna fordrar inget lösenord för att komma in och där är sååå rent och fräscht!

Och lite ovanför .., men på samma tomt, ja, jag vet inte hur många sittplatser, men även bord som står för sig själva - plus lite högre bord - ja, perfekt om du har en öl och vill stå och prata med goda vänner.
Kort sagt .., det är en så välordnad hamn!

Alla tio ställplatserna har varit upptagna i helgen .., det blir en inkomst för hamnföreningen på tvåtusen kronor per dygn .., sen är det ju bara att räkna själv vad det kan bli på en sommar! Inte undra på att det byggts till och gjorts så fint!

Solnedgången går inte av för hackor.
Många gick längst ut på bryggan ned mobiler i högsta hugg ..., och båtgrannen, mannen som hade hjärtstopp för något år sedan och vars motor plötsligt fick spatt igår och inte bara det .., även seglet hakade upp sig (jag bjöd dem på kaffe och macka på land .., tänkte att det kanske blev för mycket med allt eländet .., och som ett mirakel fixade sig såväl det ena som det andra lite senare!, jag undrar om det finns någon hjärtstartare i hamnen, förresten?), jo, båtgrannen sa i alla fall att "den vackraste solnedgången, den ser man i Skallkroken!", men det finns  bevisligen vackra solnedgångar på många andra ställen.
Pv var ute med harry och jag tog mig själv av båten och fångade åtminstone lite av detta skådespel. Härligt! (mest att jag fixade att själv ta mig av och på igen).

Som ni förstår är det väl kanske det som är det viktigaste ., att känna att man vågar allt mera. Sen är allt inte underbart. Det är trångt uppe när man har bordet uppfällt och det är bökigt att hoppa upp och ned och kränga sig förbi och branta trappsteg och det gäller att hitta saker att hålla sig i, men det är det fenomenalt med det på den här båten .., handtag såväl här som där!

Nu är vi hemma igen!
Ska strax cykla till Särdal och ta ett dopp och pv har rättat en massa matteprov och ligger nu och vilar på soffan.

Dagens fönster ....

....  Eckes förstås.

Från lillstugan.

Lördagmorgon ....

Går man i säng i vettig tid (vad som nu anses vettigt), vaknar man tidigt.
Så var det igårkväll och redan vid femtiden i morse var jag helt pigg. Kanske är det fågelkvittret (som ändå har minskat betydligt nu) som får en att bli så pigg, eller så är det kanske längtan efter frukosten?

Harry får göra mig sällskap till postlådan (ingen DN ännu) och så vattnar jag rabatterna ., tar lite bilder, ja, medan Harry lullar omkring i backen.

Det är dagg i gräset och växthusets fönster helt igenimmade.
Blå aklejor gör hjärtat glatt.
I alla fall mitt.

Och vallmon bara väntar på sin tur ....

Nu är klockan halv åtta .., pv har lämnat sängvärmen och hämtat tidningen .., han har te i sin limegröna kopp (inköpt hos Backagården utanför Ystad .., sååå vacker!), jag har Arvid Nordqvists kaffe i min.

I morgonens mejl från min syster i Australien skriver hon att det nu officiellt är vinter hos dem och hon har till och med haft mössa idag! Min syster och hennes man tillbringade varje semester sommartid med att segla; ofta från Nynäshamn till Öland. Alltså har det varit en hel del seglingsprat i våra mejl, nu när det snart är dags för oss att ge oss ut på havet.

Och om du Kerstin i Trelleborg läser här .., så GRATTIS på din födelsedag, men i efterskott! Just nu sju timmar och trettiotre minuter för sent!

Nu blir det Dagens Nyheter!

Dagens fönster ....

"Direktfönster! Mycket lokaltypiskt och tidstypiskt.
De sista apelsinerna för säsongen ...", skriver madamen i Portugal.

Men titta så fint på muren!
Är det en myrkotte eller vad ....?

Tack annannan!

Fredag ....
(nu håller jag på att ha kläm på det här med dagarna :)

Och när jag skriver ordet "kläm", då går tankarna till min rödvitrandiga syster i Skåne.
Hon är nästan den enda människa jag känner som använder ordet "klämmig"!
Ja, det är verkligen en klämmig låt! kan hon säga.



Det kan t.ex vara den här.
Och när man tänker efter, låter det ju helt galet.
Själva ordet, alltså.
Här finns lite mer fakta om klämmig.

Fredag betyder ledig dag för pv.
Han har åkt in till stan för att besiktiga bilen (gick inte så där värst bra) .., och Harry skulle få sina klor klippta och så skulle det handlas hem lite mat. Vi har bjudit Sonja på fika vid tolvtiden. Fika vid tolv betyder för pv nåt sötsliskigt, men för mig nåt helt annat. Nu har jag kokat potatis, ägg och väntar hem matjessill, gräslök och gräddfil.
Och så har jag - av bara farten - tagit reda på köttfärs som jag stekt tillsammans med färska champinjoner och nu ska jag fylla några halverade paprikor med färsen och så gratinera i ugnen, så blir det mer som en vettig lunch i stället.

När pv i morse tog harry på johanssonrundan, tog jag min vanliga runda.
Först fick fåglarna mat ..., (och pilfinkarna gör mig galen .., dom är så egoistiska och kör bort alla andra fåglar, så nu flyttade jag en fröautomat lite längre bort och det fattade blåmesar, talgoxar och nötväckor - att där kan vi vara i lugn och ro! ) och därefter blev det en sväng till växthuset för att kolla till hur där ser ut.
Vilken glädje detta växthus är!!

Tittade igårkväll på SVT:s "Berättelser från frontlinjen", en dokumentär från Akademiska Sjukhuset i Uppsala och som handlar om när coronaviruset nådde vårt land i allmänhet och Akademiska i synnerhet. Otroligt intressant, även om jag känner igen det mesta från hur äldsta dottern och hennes kollegor har och har haft det på Karolinska.

Man kan nog inte fullt ut förstå hur kämpigt personal och patienter har och har haft det.
Inte fullt ut.
Jag vet - några av mina närmaste vänner, t.ex - tycker nog att det är för mycket snyftreportage när det gäller sånt här, men själv ser jag det precis tvärtom; att enbart få statistik på antalet döda eller svårt sjuka säger mig mindre, än att se hur verkligheten ter sig. Men vi människor är olika och det som känns rätt för den ene, blir fel för den andra.
Så är det ju här i livet.
Jag fann hur som haver dokumentären bra, om än aningen rörig till en början.
Här en länk till programmet om någon missade det.

Nu ska jag göra klart "gofikat", om bara pv ville komma hem med det jag saknar.
Har pratat länge med vännen I i Falun. Hon har varit i karantän sedan i början av mars, får inte köra bil, har inte satt sin fot utanför villan (ägnar dagarna åt att vara i trädgården, där finns inte ett enda ogräs längre! säger hon) och datorn har gått sönder och det var svårt att beställa hem varor från butiken.

S o m  jag önskar att jag hade bott närmare!
Kontaktade Ica Maxi i Falun, men då skulle hon inte få varorna förrän på måndag .., men en vänlig "Stefan" sa att hon kunde testa att ringa Ica Slätta, dom brukar inte vara omöjliga och där  r i n g e r  man in sin beställning.

Ingrid är i mitten av de nittio och sa att ja, visserligen kommer kanske antalet inlagda patienter med diagnosticerad covid 19 att minska på lasarettet i Falun, men i gengäld kommer Säters mentalsjukhus att svämma över av äldre människor, vilka blir mer eller mindre galna av denna långvariga isolering!

Så kan det också vara i landet Sverige.

Uppdatering: Halleluja för Ica Supermarket Slätta i Falun!
Nu har I kontaktat butiken i fråga och i ett huj fått hem varorna och nyss ringde hon och var så lycklig! Å, så glad jag blev!

Dagens fönster ....

... är också en dörr, allt uti landet Portugal.

Undrar just hur det ser ut där innanför dörren?
Vem bor där?

Och tack annannan som tog bilden!

Annorlunda morgon ....

Vaknar tidigt.
Fönstret på glänt.
Det har varit kyligt natten mot idag, bara fyra grader varmt när pv stiger upp klockan fem.
Då lämnar även jag sängen - sååå pigg -!
Otroligt hur det kan svänga.

Och fem timmars arbete gick bra igår, även om några plu-nummer trillat ut ur minnets byrålåda. Lösviktsgodis, till exempel och vallmobröd.
En ny stjärna har anställts som timvikarie i affären och det blir bra; hon har butiksvana och lätt att få kontakt med kunder .., född i Simrishamn i Skåne och i samma ålder som jag själv var när jag kom till affären.

Jocke frågade hur jag ställer mig till att hoppa in extra i sommar och jag sa som det var: nej, den stressen som det innebär med ständiga köer och längre arbetspass och .., nej, det avstår jag gärna, däremot - om dom så önskar - kan jag hoppa in höst och vinter.

Och så en bild som jag tycker sååå mycket om, men som inte har det minsta med texten att göra. Den är många år gammal, togs när jag var ensamseglare på livets ocean och besökte Torun i Skåne. Det sägs att kvinnor lär falla för män som har bra hand med barn .., jag faller för människor som är snälla med djur (och barn). 

Cyklade hem från jobbet just efter sju och hela tiden till accompanjemang av fågelkvitter. Koltrast, gulsparv, gransångaren förstås och lövsångare hörde jag också. Och inte minst lärkan .., hela tiden lärkan.

Och nyslaget hö i strängar ..., människor på väg till kvällsdopp ., och så då .., hemma, där pv stod och stekte hamburgare. Nu är klockan halv sju och jag har ätit frukost och ska slå mig ned i soffan Ektorp, där harry nu sover gott.

Dagens fönster ....

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Hoppsan ....!

Nån gång på förmiddagen plingar det till i min mobil.
Det är Jocke i affären som undrar om jag kan tänka mig ett pass mellan två och sju idag?
Jag svarar att det kan jag.

Tar Harry på promenad ., förbereder lunch och steker upp köttfärs som tagit fram ur frysen. I vanliga fall när jag köper köttfärs billigt, plattar jag till färsen med händerna eller med en kavel så det blir mera lätthanterligt och tinar upp mycket fortare.
Nu låg all färs som en klump i frysen och när jag lägger upp den på skärbrädan tänker jag på pv:s dotter som är vegan. Hon kallar det för likdelar och det är ju också vad det är.
En likdel på bänken, om än körd genom en köttkvarn.
Blandar det hela med uppstekta champinjoner och så får det bli nåt enkelt till lunch innan jag åker.

Tidigare idag promenad till hamnen här hos oss.
Möte med grålockiga får (såååå fina!) som är totalt orädda för Harry och lite längre upp, i en inhägnad, ligger ett annat sällskap får, men dom är helt vita i ullen. Gulvita.

Nio hästar ser jag också, plus en död orm.

Det var alles.

Dagens fönster ...

.. fem stycken dessutom ., bjuder Ulrika på.

Det ska bli drivbänkar, om jag har förstått det rätt.

Tack Ulrika!

Tre timmar ....

... på stranden i Särdal idag, tillsammans med friherrinnan.

Till en början frös jag nåt så hemskt och hade mer än gärna haft tjocka sticketröjan på mig .., det var nordvästlig vind och hu, så kall den var!
Men efter ett dopp (jag tvekade länge ...) och information från Lena att det var femton grader i havet, gick även jag i och oj, så skönt det var!

Särdal är som paradiset, synd bara att man måste gå halvvägs till Jylland innan man kan doppa sig ordentligt!

Nu är klockan halv elva och pv har redan gjort natt.
Det ska jag med göra, plus att lyssna till Europapodden.

Och titta, ibland kan jag skriva måttligt långt!