Dagens fönster ...

... finns i Ecke och Britts lilla gula stuga, den som deras äldste son nu har hand om och delvis har byggt om. 

Men då, för flera år sedan, såg det ut så här. 

I fönsterglaset speglar sig även deras trädgårdsland som alltid ger så fina skördar, plus stallbyggnaden som tillhör Stora Stensjö (det vi kallade för Polska Ambassaden, men där det nu är tomt och tyst).

Ps. Tre stora råttor och sex små möss/råttungar har nu pv förpassat till en annan dimension. Råtthimlen, kanske. Ds.

 

Eftermiddag ....

Jo, men när den här dagen läggs till handlingarna - eller kanske mer i minnets allt mer dignande arkiv - så kan jag konstatera att den blev bra 

Vi har tillbringat en hel del tid utomhus. 

Jag har räfsat dessa eviga mängder med löv vilka ligger som en våt, halkig matta på gräsmattan. 

Och pv har vittjat stora fällan och konstaterat att nej, idag har det varit tomt. 

Tre stora råttor har hittills gått hädan. 

Döm då om min förvåning när jag ser en massa små möss (eller råttungar) komma från slänten! Min egen teori är att dessa är vilsegångna barn till råttorna och nu måste dom på egen hand försöka finna mat. Stackars krakar! 

Tre små är förpassade till mushimlen och dom lär nog få kamrater vad det lider. 

(Fågelmatningen har nu inskränkts till endast en fröautomat).

På Timehop kom den här bilden upp idag. 

Det var alltså det här datumet som Shejken blev så där vanvettigt sjuk och fick somna in. 

Jag satt i bilen på väg från sjukhuset där mitt bröst opererats och när jag ringde till friherrinnan och berättade att allt gått bra - så långt vi då visste - fick jag veta att Shejken inte längre fanns i livet. 

Men här fanns han. 

Och Nelly också ..., som tyckte att han var rätt så stilig. 

Allt har inte blivit av, av det vi tänkt göra i helgen. 

Det får bli i morgon som jag tar hand om det mesta av löven. 

Nu är i alla fall eken helt kal.

Vid tvåtiden tog vi bilen och körde till Skallkroken för ett dopp. 

Vi hade med oss kaffe i termos och var sin lussekatt och det var tio grader i havet och jag kände hur jag tog sats för att dyka. Tio snabba simtag blev det och så under ytan! 

Pv avstod. 

Ja, i alla fall tills kaffet var urdrucket. 

Då ..., tog han sig i hampan, badrocken åkte av (jag hörde då en ung tös som var med sina föräldrar borta på andra piren .,. hon ropade "mamma, han är NAKEN!" och så blev det ett bad även för honom. 

Egentligen har vi inte så mycket gemensamt, pv och jag själv. 

Det är seglingen, detta att vi tycker om att vara vid eller på havet .., intresset för samhällsfrågor och så nu: detta att även han tycker att det är skönt med iskalla bad. 

På samma sätt som han säger sig vara tacksam för att jag trivs ombord på båten och kanske mest av allt: inte en endaste gång blivit sjösjuk, ja, på samma sätt är det så himla roligt att han gör mig sällskap med badandet! 

Så var den här dagen. 

Ps. Intressanta program på tv ikväll. Fortsättningen på The Crown  (om man har Netflix) och så börjar en serie i SVT om mordet på den unga tösen Helene i Skåne (har fått fantastiska recensioner). Stackars anhöriga till denna Helene, säger jag bara. Ds.

Dagens fönster ...

Så här skriver Monet, som var den som fångade alla dessa fönster: 

"Man bygger nytt i mängder i gamla hamnområdet i Norrtälje. Där det varit förfallet i många år och förfulat av två gamla jättesilos. Nu växer det fram en helt ny stadsdel vid vattnet och det blir bara finare och finare. Här får du många fönster plus den vackra Solsnäckan som står som en fin staty på det nya hamntorget!"

//Det tackar jag för, Monica!

Och här kan man ta del av vad som händer i Norrtälje. 

En fint arbetad hemsida.

En lördag ...

Det mesta handlar om råttorna. Tidigt på morgonen upptäcker jag två råttor vilka springer omkring i ena hörnet av tomten; mot slänten till, ner mot vägen. Det är inte långt ifrån att jag börjar gråta. Ekorrmatarna, där råttorna krupit in under locket och satt och kalasade igår, stängde jag till vid läggdags igårkväll. En tegelsten på den ena, en blomkruka på den andra.

På morgonen satt en förvånad liten ekorre och fattade  i n g e n t i n g. Vad hade nu hänt? Det blev till att springa ut i nattsärken och ta bort tyngderna och så blev ekorren nöjd. 

Vid elvatiden hämtade pv Hilda, Edvin och Mymmel vid bussen i Skipås; dom kom från stan och skulle bli här i fem timmar. Medan jag räfsade löv, gick övriga på lång promenad längs havet. Grannen en bit bort - Lennart - kom förbi och pratade med mig; det handlade mest om dom här med lång svans. Tre fångade och döda sedan igår. Jo, det känns bra.

Vi åt middag tillsammans i uterummet. Ugnsrostade grönsaker - potatis, morötter och palsternacka och färsk timjan till - och så dessa vansinnigt goda jordnötsbiffar från Kung Markatta. Veganska. Rejält kryddstarka och sååå smakrika! Man steker dem frysta .., på inte alltför stark värme, men ändå så dom får färg och blir lite knapriga. Ur-gott med mango chutney till. 

Skjuts till bussen vid fyra och då svängde vi - pv och jag själv - förbi Skallkroken och tog ett dopp i ett tiogradigt hav. Ja, ni vet ju vad jag tycker om sånt. Det börjar på u och slutar på "bart". I bilen, innan vi kom fram, gissade vi på vilken temperatur det skulle vara. Det var varmare än så. Tio grader. Inte långt ifrån att det kändes ljummet. 

 

Med  posten tidigare i veckan kom - förutom breven från min mamma till hennes moster Fanny - även det här inramade fotografiet. I min barndom stod ett exakt likadant exemplar på spiselhyllan ovanför öppenspisen, tillsammans med ett fotografi av mina systrars mamma Gunna (hette Gunhild) som dog alldeles för ung, samt ännu ett inramat foto, det var min moster - Lisbet - mammas yngsta syster. 

Bilden: Pappa och mina systrars mamma. 

Så här skrev Birgitta (i Australien) om fotografiet: "Jag tycker också om fotot av oss och oj, så unga vi alla såg ut.  Kjolen som jag har på mig hade tant Gunborg sytt och jag hade den första gången på mammas begravning. Jag måste väl ha vuxit litet sen dess, så det kan vara Rigmors jag fått ärva, för vi hade likadana och de var ljusgrå."

Det är rent obegripligt hur glad jag blev över bilden här ovanför och det lilla fotot av mig, det har jag satt dit själv ., det kändes viktigt att jag också fick vara med, även om det skulle dröja ytterligare några år innan familjen utökades med en tredje dotter (till pappas sorg, han önskade sig en son!). 

Tavlan som skymtar längst till höger är målad av Helmer Harnesk (1886 - 1955) från Norsjö (bara några mil hemifrån) och den hamnade hos min syster i Skåne. 

Upptäckte en annan, nästan liknande tavla, av samme konstnär. Har nu hört av mig till auktionsverket för att höra om det finns möjlighet att få köpa den? Kanske inte världens vackraste, men jag tycker om den. (Det kom nämligen inga bud på den). Ja, så har den här dagen varit. En bra dag.

Nu är ....

... råtta nr 3 död.

Dagens fönster ...

"Hej!

Sänder fönster från ett av våra gamla hus i centrum av stan. Det byggdes och ägdes av handelsmannen Carl Brandfors. Vet inte om han bodde där själv, men han hade en järnhandel i samma kvarter som var välkänd. Han var också politiker i kommunen.

Bodde i huset gjorde däremot N.S. en period, innan hon gick vidare i karriären och blev känd radioreporter på nyhetsredaktionen P1. 

Vi var hembjudna till henne på middag en gång. Vilka fina lägenheter det fanns där i huset. Mycket atmosfär.

Huset ligger på en innergård."

Och detta skrev Bert i Luleå. 

Tack! säger jag. Och vilken vacker fasad!