Sommartid ...

Fint väder, ja, rent av somrigt! Kör till affären och innan jag ens hunnit ett hundratal meter, ja, då väller dimman in! Till en början blir jag orolig .., det är väl ingen som eldar? 

Nej, det är dimma. 

Hissar upp fönsterrutorna ..., luften kyler. 

(Ja,  jag har hellre fönsterrutorna nere, än luftkonditionering).

På parkeringen vid Göstas Café är det fullt med bilar. En husbil försöker klämma in sig, men det är knepigt. En annan husbil väljer en annan parkering, närmare Skepparstugan. 

Det doftar grillat .., eller kanske pommes frites? 

Tidigare idag, vid elvatiden, sitter jag under eken och tänker fixa kaffe till pv. 

Ser kråkungar som vill ha mat av någon av föräldrarna. Ungarna är lika stora som mamman eller pappan och darrar med vingarna och gapar stoooort! 

"Mera mat!" (Ungefär som Lotta på Bråkmakargatan som sitter uppflugen i ett fruktträd och matas med plättar .. ja, nåt sånt).

Nere på vägen upptäcker jag L som är ute på promenad. Jag vinkar till hälsning och han vinkar tillbaka och kommer så upp längs backen ., den som för drygt ett år sedan kändes som att bestiga Kilimanjaro, då efter covid. 

Den är brantare än den ser ut att vara. 

Seg. 

I alla fall för den vars lungor - just då - inte var i form. 

Jag minns att jag hade en grov käpp, ungefär som en hässjestör i ena handen, för att alls orka.

L har vuxit upp i Lilla Stensjö och kan och vet väl nästan allt om hur här varit och hur här är. 

Vem som bor var och allt sånt. Hans pappa dog endast fyrtiofem år gammal (eller ung), mamman blev aningen äldre och själv är han sjuttiofem och tycks pigg. 

Med jämna mellanrum klipper L gräset hos sommarhusgrannar med hus längre ner mot havet till och jag frågar om han kan tänka sig att göra sammaledes hos oss, om det går som det är tänkt med seglingen? Så skönt att veta att man - det första man gör när man kommer hem - inte ska ta hand om en vildvuxen gräsmatta!

Jodå, det går bra, säger han. 

Och så sitter vi där ute och småpratar i kanske en timmes tid. 

Dricker kaffe och på en assiett finns pv:s kanelbullar. 

Så här blir det ofta sommartid. 

Det finns faktiskt inte på kartan att någon kommer på besök och inte blir bjuden på kaffe; däremot händer det väl att den man frågar inte har tid.

Efteråt ringer jag till AP. 

Hon låter så himla glad och berättar att hon, tillsammans med väninnorna, har kört till Strömsholm och tittar på hästtävlingar idag. Mest dressyr, förmodar jag. 

Aldrig är hon så glad, som när hästar är med i något sammanhang. 

Hästar och vänner. 

Och Micke, förstås.

Lite senare: slänger plast på återvinngen,den intill affären. En stor lastbil håller just på att tömma gröna containrar och en ung man i trettioårsåldern kanske, sköter om det hela, på egen hand, alltså. Han ser trevlig ut. Jag frågar om han trivs med sitt jobb? Jo, verkligen! 

"Mellan 06.00 på morgonen till 22.00 på kvällen kan jag själv välja när jag vill starta, huvudsaken är att mina områden blir tömda. Upp till åttio containrar kan det bli per dag", förklarar han. 

Mer sommartid, förstås, allra helst när turisterna kommer.

Det bästa med arbetet?

"Att det är fritt .., jag sköter mig själv .., får vara utomhus, ja, lite så", säger den unge mannen smajlande.

På Twitter följer jag vänsterpartisten Ulla Andersson. 

Hon skriver så fint. 

Så här, .t ex: 

"Älskar min mamma och hon vill så väl för sin omgivning. Dagens oro var att hon ställt ut tvättställningen på balkongen och det är pingstafton. Hon bor på ett ställe där det finns äldre religiösa och de kanske skulle ta illa upp. Men det borde ju torka så fort ....". 

Det bästa med Twitter är att man får så många infallsvinklar. 

Man kan följa människor vars tro eller politiska åskådning man inte alls sympatiserar med, men det är intressant ändå, tycker jag, detta att se andra sidor av världen.

Eller andra åsikter, mera som.

En annan twittrare som jag gärna läser, är Ann-Sofie Hermansson i Göteborg. Hon var under åren 2016 - 2018 kommunstyrelsens ordförande i Göteborg (representerade socialdemokraterna), men arbetar nu som renhållningsarbetare hos Renova. Hon skriver alltid så vänligt om sina arbetskamrater och vad dom sysslar med. 

    Ugglarps grönt ....

Äntligen finns så möjligheten att återigen besöka denna pärla till gårdsbutik! Nu utbyggd och flera växthus och sååå många olika tomatsorter, så där så att talmannen Andreas Norléns hustru (tillika tomatodlerska på hemmavis) kanske, men bara kanske, ligger i lä! 

Priset: 13:50 hektot. Visst låter det lite billigare än 135:-/kilot?

Uppskattar att det var kilopriset som fanns på skyltarna.

Inne i butiken var det provsmakning och nånting såå smarrigt! Här var det olika tomatsorter, salladslök, flingsalt, olivolja och rödvinsvinäger. Lite finhackad salladslök också.

Är det nånting som jag själv tycker genererar köp, så är det när butiker arrangerar provsmakning av olika slag. Dels känns det generöst .., men det är också - enligt mitt sätt att se det - svårt att säga nej, särskilt om det man bjöds på visade sig vara jättegott.

Utanför entrén var det också tomatprovning, men där kunde man rösta på vilken tomatsort som föll en i smaken. Missade dock vad vinsten bestod i. Påhittigt!

Fina små prisskyltar fanns där, som vanligt. 

Allt är genomtänkt. 

Där finns även ägg att köpa .., "Mor Gunnels inlagda gurka" (himmelskt god!) .., olika sorters vinäger och olivoljor ., blommor i mängd .., ja, det är på det hela taget ett fint utflyktsmål.

    Dagens fönster ...

Madamen i Karlstad har tillsammans med arbetskamrater haft verksamhetsdag på Jäverön, öster om Karlstad. Det var där det här fina fönstret fångades. Tack Turtlan!

    Pingstafton 2022 .... 

... tittar Ecke och Britt upp och hälsar på. Jag mötte Britt när jag beundrade deras rhododendron (enorma buskage mot bäcken till!) och jodå, dom kunde tänka sig att komma,  "men vi har nyss druckit kaffe och fikat, så det blir bara vatten!" sa Britt. 

Så säger hon alltid, eller i alla fall ofta. 

Alltså ställde jag fram en tillbringare med vatten, men gjorde även kaffe, några smörgåshalvor med skinka och paprika och pv värmde upp tre gifflar och så satte vi oss ute i solskenet, nära eken. 

Om jag säger som så .., så gick allt åt. 

Ecke har haft problem med sin mobiltelefon och allra mest Siri-funktionen, men det fixade pv, å, sicken lättnad! 

"Siri, vad är det för vind idag ..?" undrade Ecke. 

Tre sekundmeter, fick vi till svar.

"Siri, läs upp mina meddelanden!" fortsatte han.

Och Siri läste upp det ena efter det tredje.

Den rara Britt säger inte så mycket. 

Dels hör hon dåligt (och glömmer ofta hörapparaterna), men det är liksom Ecke som har ordet. Nu ska herrskapet Bengtsson tillbringa tiden fram till den tredje juli i sommarhuset.

"Det är ganska kyligt inomhus ännu, man får bylta på sig rejält .." förklarar Britt. 

När vi slagit oss ner vid trädgårdsbordet berättar jag för Ecke hur det ser ut runt omkring oss.

"Nu förstår du .., i rabatten blommar nävor (blå och rosa), plus små förgätmigej och penséer (dom senare är alla mörkblå) och bakom dig, där är liljorna på väg att slå ut, liksom schersminen, för att inte tala om klematisen som är som en buske och kommer att blomma i vitt! Jag har planterat mängder med luktärter och hoppas att det blir lika fint som i fjol .., och längst bort fullkomligt väller det ut av nån slags näva och vallmons knoppar liknar håriga bollar (egentligen liknar varje boll en pung) och humlen har växt och är säkerligen en och en halv meter hög, om inte högre?" säger jag. 

Vallmon på gång ....

Jaha, då vet han hur här ser ut.

Efteråt, när Bengtssons gått hem, målar pv blomlådan av trä (såg hur Gunnar i Vaplan gjort så fint på sin balkong), men trots att jag var  b e r g s ä k e r  på vilken grön nyans jag ville ha, ja, när vi stod inne i färgaffären i Falkenberg, så blev det inte helt rätt. Den förra blomlådan - vid ytterdörren - är grön, men det är för mycket blått i den nyansen och den känns iskall. 

Den här är varmare, men blev lite för ljus. 

Nåja, med humle som slingrar sig runt omkring, så kanske ändå ..?

Och så blommar hundkäxen! S o m  jag älskar dem!

På trappan ut mot gatan till - i Ystad - hade jag ofta stora sjok av hundkäx, då, när den tiden var inne. 

Det var det uppenbarligen inte när den här bilden togs. Den stora pelargonen längst uppe på bilden, den stals bara några dagar innan jag flyttade norrut, till landet Halland. 

Kanske var det någon som tyckte att det blev för mycket packning .., bäst att befria henne lite?

Ja, ungefär så har den här dagen varit, so far. 

Ett besök hos Ugglarps Grönt hanns också med och där inhandlades en olivolja från Portugal som var sååå god att doppa bröd i ..., plus lite annat. Småtomater för 135:-/kilot fick vara, även om jag var sugen.

Och i Australien har min syster, efter sju veckor på sjukhus, nu skurat golv och renbäddat hemma hos sig själv. 

Det tar sig.

   Dagens fönster ...

... eller egentligen torsdagkvällens fönster. 

Utsikten visar Skallkrokens hamn och där satt vi och inväntade att pv:s två timmar av värdskap skulle klaras av .., det var lugnt och fridfullt .., någon husbil som anlände och någon annan som gav sig av, men ingen ny båt som lade till. 

Regnigt och kallt var det, men utsikten mer än underbar.

       Slagsmål ....

Nu på morgonen kom Sigge och hoppade upp i soffan och det var då jag upptäckte att han nog varit i slagsmål natten mot idag. En rejäl hudbit är helt enkelt borta på ena "långsidan".  Hämtade Alsolsprit och försökte rengöra lite, men se, det tänkte han inte vara med om. Kanske går det bättre när pv kommer hem och vi får hjälpas åt att hålla honom?

För övrigt en lugn fredagförmiddag. 

Trist väder. Snart utblommade syréner. Nyhetsmorgon i bakgrunden. 

Ska köra till Getinge och hämta ut ett paket .., dammsuga och vaska golvet i sovrummet och binda upp snören i luktärteställningarna. 

Gjorde nyss DN:s nyhetstest för veckan som gått. Vågade knappt titta på resultatet, men se, det gick bra. Nio av tio. Helt obegripligt!

      Dagens fönster ...

... fångades i Lilla Stensjö, på andra sidan kustvägen och det var jag själv som höll i håven.

GVFÖ ....

Blir kvar vid tv:n efter sjukhusprogrammet. Då är det först "Bröllopsfotograferna" och därefter "Gift vid första ögonkastet", men med amerikanska deltagare. På tv 24.  Ja, hjälpas.

Här är det tydligen viktigt för männen att berätta hur framgångsrika dom är .., en av dem säger sig vilja bygga ett imperium .., en annan frågar den nyblivna bruden om hon kan laga mat .., om hon kan dansa .., en annan blir orolig när den impulsiva hustrun berättar att hon gillar att gå ut på krogen (det gör inte han) och när hon berättar att hennes syster är lesbisk och att hon och frun har fått barn via insemination, då ser det ut som om han bleknar.  

"Men jag är inte den som dömer ..", säger han ., ja, just det, det var han som hade konservativa föräldrar från Texas. Undrar just vad dom tänker.

Det här är första gången jag ser den amerikanska versionen. Ganska mycket annorlunda från den svenska. Mer religiositet .., och mer desperation, tycker jag att det verkar som. 

Eftersom detta anses vara rent skräp att titta på, antar jag att jag är den enda, så det är väl ingen idé att fråga vad ni tycker? Kanske ska jag till och med titta på nästa avsnitt ..,  (ja, förfallet är totalt ...), jag har redan funderat på vilka som knappast kommer att hålla  resan ut. Piloten och hans krogglada hustru, t.ex. 

Och så kommer här en hälsning till Gunnel Selander som brukar kommentera här. Hon ligger nu på sjukhus och har fått en fraktur på lårbenet! Vallmobilden får gå till dig!

Åse Walett Sjöholm! 

Jag har inte glömt receptet på Nannys goda sallad! Det kommer nog i morgon!

Tack SVT! 

Ikväll sändes så det femte och sista avsnitt av dokumentären "Håll Sverige vid liv!" och det höll lika hög klass som de tidigare avsnitten. Sååå intressant detta har varit att få följa med in i operationssalar och hemma-hos-besök hos svårt sjuka och ja, hela alltet. Från stort till smått. 

Och så mycket man har fått lära sig!

Så, ett stort tack till SVT och även alla medverkande, för den här produktionen! 

    Tittade på ....

... det här programmet hos SVT igår. (Bilden från SVT). 

Det är Fouad Youcefi som tagit över efter Rebbeca Randhawa och igår handlade programmet om hur politiker upplever sitt arbete .., om man kan vara vänner över partigränserna .., vad var det värsta dom upplevt i jobbet och vad var det bästa ..?

Medverkande var Liberalernas Johan Pehrson, SD:s Mattias Karlsson, samt Miljöpartiets Per Bolund. 

Det hela utvecklades till ett tämligen "grabbigt" och flamsigt samtal - mycket (eller nästan helt) på grund av programledaren som tycktes ha så väldigt roligt -. Mattias Karlsson (inte mindre sympatisk än de övriga) vittnade om sin tidigare utbrändhet .., och Per Bolund var klok, tycker jag. 

Nja, jag har en känsla av att den nye liberalledarens omvittnade humor, kan komma att ligga honom i fatet. Det viktigaste för mig i valet, är inte hur humoristisk en partiledare är, utan mera vad hen står för. 

För övrigt saknade jag Rebecca Randhawa.

   "Swedegate" .....

På Twitter - och kanske annorstädes - har det i någon veckas tid pågått en debatt kallad "Swedegate" och det senaste handlade om hur snåla vi svenskar är. Fokus har varit på om vi bjuder in andra barn till middag; ja, till exempel om Pelle har med sig kompisen Kalle hem efter skolan och så är maten klar och hur gör vi då? Jo, enligt mängder av debattörer så har det hur länge som helst varit så att kamraten får vänta i Pelles rum, medan själva familjen gottar sig i middagsmaten. 

Sååå många  upprörda röster!

Så hemskt!

Det är väl bara i vårt land det är så bedrövligt!

Man får skämmas ögonen ur sig, annat är på det andra ställen i världen!

Ungefär så har det låtit.

Det fick mig att tänka efter. Hur var det när jag själv växte upp? Helt ärligt minns jag inte att jag åt middag hos bästa kompisarna; förmodligen för att det var mer eller mindre självklart att vi åt samtidigt hemma. Gemensam middag, helt enkelt. 

Skulle min kamrat äta middag, satt jag ofta i hennes rum och väntade och det var inga som helst problem .., aldrig kände jag mig utanför eller  f ö r v ä n t a d e  mig att bli bjuden.

Däremot .., minns jag mycket väl hur det var när äldsta dottern växte upp. En av hennes bästa vänner var grannen Daniel - yngst av tre bröder - och klasskamrat till dottern.

Det var hopplöst när jag ringde 10141 till  Sandlunds för att få hem Maria till middag och då svarade alltid Solveig (mamma i familjen) att "Maria har redan ätit hos oss". Jag undrar hur många hundra gånger dom bjöd henne på middag? 

Torgny var pastor i Missionsförsamlingen, - uppvuxen i Piteå -, Solveig distriktssköterska och från Värmland och mer gästfria människor tror jag mig aldrig ha mött. 

Likadant var det med Anna. Hur ofta blev inte hon bjuden på mat hos Björn och Gunilla? Där fanns två barn i familjen och kanske var det roligare att vara där och med en mamma som var hemmafru (är det möjligt ..., på åttiotalet?) ? Dessutom var Anna dagbarn där under en period .., kanske var det därför? 

Men nu undrar jag: hur det var hos dig när du växte upp? 

Om du vill: berätta gärna!

    Torsdagsfönstret ...

Och om det är kakel på en husvägg .., då tänker i alla fall jag själv att .. ja, det är nog från madamen i Porto. Så är det nu också. Och en liten katt, med samma färger som pElle hade.

Tack annannan!

    Ikväll vid halv sju ....

Träff i Skallkroken då pv förvandlats till hamnvärd under två timmar. 

Alla ställplatser är upptagna (tio stycken), men ingen ny båt har kommit, om jag förstod pv rätt. 

Tar ett dopp och för första gången på evigheter (känns det som) är det SKÖNT och jag blir överlycklig efteråt. 

Just så var det.

   Tur och retur ....

Idag en snabbvisit till Varberg, fem, sex mil norrut. Jag undrar om det finns någon ort i Sverige som känns så avlång, i alla fall när man kommer söderifrån. Och ganska trånga gator är det och enkelriktat och krångligt att hitta parkering (men nu fanns en ledig laddstolpe alldeles vid torget!), men ändå .., såååå vacker stad! 

Bilden: utsikt från verandan på Vindön. Som paradiset var det. Stugan sååå spartansk, men det spelade ingen roll. 

Egentligen var anledningen till Varberg-besöket att jag ville köpa plantor av olika slag. Ååå, jag minns ju hur frodiga dom var som inhandlades för ett par år sedan och fick följa med till Vindön i Bohuslän och under loppet av fem dagar växte dom nåt så otroligt, där dom stod på verandraräcket.

På väg hem stannade vi till vid Bertilssons Bageri som ligger längs Södra Vägen.  Det visade sig vara litet och pyttigt och så annorlunda ., påminde lite om hur det var i Berlin. På väggen hängde en liten baddräkt och ett par badbyxor och utanför bageriet kunde man slå sig ned och ta en kopp kaffe eller vad där nu bjöds på? Det var fint.  (Jag köpte ett bröd som hette Rödskär - jättegott -!) Trevlig ung kille stod i kassan och berättade att det var hans bror som var bagare.

(Läste nu att Rödskär är en ö utanför Varberg).

Sade till pv att nä .., nu får vi ta en övernattning i Varberg och ta det lugnt och se oss omkring mera noggrant. Kanske detta  (Flodhästens ....) kan vara något? (Husdjur accepteras).

På andra sidan vägen fanns ett träd med mängder av små holkar till bin, ja, även till fåglar. Och intill .., den här grönplätten där det tydligen fick växa lite vildvuxet och såå fint! Det är väl med tanke på våra insekter. Heja Varberg!

Så här kunde det se ut. 

Kom hem .., planterade luktäreteplantor och i morgon ska jag ta mig an några salladssorter. 

Så har jag badat i havet (i Skallkroken) och det var inget annat än ljuvligt och om ni bara visste vilken lättnad det var! Äntligen. Har även svängt förbi friherrinnan med plantor (hon beställde) och pratade lite med hennes moster Ingrid och maken Sven-Arne - båda så himla trevliga -. 

Inget mejl från min syster i Australien idag. Hoppas att allt går bra.

    Och så dagens fönster ....

.... vilket fångades i Steninge, bland bokskog och pelargoner. 

    Idag ...

... har vi besökt Sven-Åke, pappa till min före detta chefs fru Bodil. 

Sedan drygt ett år tillbaka är denne Sven-Åke änkeman (på köksbordet står ett ungdomsporträtt av hans före detta hustru och ett ljus har han tänt och ställt blommor intill fotografiet), efter att i mer än sextio år ha varit gift med Elvy. 

Vilka minnen vi fick ta del av! Hur han mötte denna sitt livs kärlek .., var dom har bott .., vad han har arbetat med (bland annat på Lantmännen, chef, tror jag) .., vi fick höra om hans pappa som var centerpartist från Tvååker och även engagerad i IOGT, ja, det var hur mycket som helst. 

Om jag skulle beskriva Sven-Åke, hur skulle det då se ut?

Att han - under alla mina  år i affären - alltid; säger alltid .., var på ett strålande humör, det kanske jag inte behöver förklara. Jag tycker att det syns på honom. 

Vilken utstrålning!

Att han han har varit en jäkel på att dansa - iaf om han får säga det själv -  och att han har vunnit en danstävling, det förvånar mig inte. 

Uppfödare av grisar har han också varit och svetsare i sin tidiga ungdom, ja, han har pysslat med det mesta och bott på flera ställen. 

Ett tag körde han hem varor till kunder som kanske under många år betalat för den servicen. 

Då träffade man ju honom i kassan. 

"Hej Bettan .., har du fått någon kram idag?" kunde han säga, men inte på fel sätt. 

Två söner och en dotter - och dottern är Bodil på bilden - fick han och Elvy och jag kan ärligt säga att jag aldrig i mitt liv sett en familj där det kramas så mycket. Kom dom in i affären så var det alltid sååå varma kramar mellan far/mor och dotter, för att inte tala om med barnbarnen som blev så glada och omfamnade. (Dom var mina arbetskamrater, numera är dom sjuksköterskor).

Att han arbetat som säljare och lyckats bra, det kanske man heller inte behöver förklara. 

Tänk, att vissa människor är som ..., mentala värmeelement. 

Såna glädjespridare. 

"Spelar du piano också Sven-Åke ..?" frågar jag när vi slår oss ned i vardagsrummet. 

Nej, det var Elvy som hade den gåvan. 

Från fönsterväggen som vetter mot väster, blickar vi ut över hästhagar och längre bort: HAVET .., och på tomten finns  stora, härliga rabatter .., fruktträd, höga träd (bok, björk, nån slags asp) och pelargoner i mängder. 

En katt som heter Molly finns där också. 

Hon låg i trädgårdsstolen när vi kom och lät sig villigt klappas.

Så var det hos Sven-Åke (som för övrigt är född i Fiskarnas tecken).

    Dagens fönster ....

... känner nog somliga igen .., det har visats här många gånger 

Fångades på innergården i Ystad och det var jag själv som råkade passera och föll pladask. 

Längtar till Ystad.

Alltid.

På altanen i Haverdal och Flora Filippa och hennes syskon.

Söndagkväll blir det middag på Tångvägen i Haverdal. Den här gången bjuds vi på vansinnigt god lasagne innehållande spenat och kallrökt lax (samt någon citronsås) och till detta den sallad som den halvlånges mor Nanny lärde sin svärdotter att tillaga (och som jag älskar!) och eftersom det nu är Mors Dag, så höjer vi glasen och skålar till Nannys ära.

Det är den där salladen.  

Det är Evas man som sköter inköpen av vin och den här gången blir det detta (bilden) som visar sig vara så lättdrucket och gott. Till dessert stora, halländska jordgubbar med glass. Mums!

På bordet en liten vas med liljekonvaljer.

Vad pratar vi om?

Jo, bland annat om egenheter.  

Jag berättar om detta att jag så ofta pratar med mig själv, mest när jag kör bil. Då blir det mer som en intervju där jag (som ju då är någon annan) frågar hur jag trivs med tillvaron .., med jobbet (då det begav sig) eller som pensionär och så svarar jag och får flera frågor. 

Det har inte att göra med att jag drömmer om att BLI intervjuad och nån slags kändisdröm, det är mer .., ja, det är svårt att förklara. 

Ju mer jag berättar om det här, desto mer tänker jag att det är ju perfekt .., det är som att sitta hos en psykolog och förklara hur man ser på sin tillvaro. 

Den här "egenheten" har jag umgåtts med sedan säkert sextio år tillbaka, men då pratade jag mer med mig själv på grund av min livliga fantasi. Då kunde det handla om att jag vunnit OS-guld i skidåkning och blivit intervjuad  av Radiosporten eller att jag visade gamle kungen - Gustav den VI:e Adolf - hur fint det var i Malå. Ja, ja vet .., det låter helt rubbat, men tänk, vilket rikt liv man har fått på det viset ,-)!

Dessutom tror jag inte alls att jag är ensam om det här, men  kanske inte alla vittnar om det, om inte annat av rädsla för att bli betraktade som mer eller mindre tokiga. Den risken tar jag och vem är nu inte "mer eller mindre halvgalen"?

Vad surras det mera om?

Jo, om detta att pv i veckan ska vara värd i Skallkrokens hamn - varje eftermiddag mellan fem och sju - och vi pratar om husköpet och renoveringen i Skåne .., om detta att minstingen - på kort tid - utökat sitt ordförråd nåt så otroligt .., och diabetes och högt blodtryck hinner vi också med och den halvlånge hämtar såväl blodtrycksmanschett som glukosmätare och då - vips - befinner man sig nästan som på vårdcentralen. 

Allt visar sig vara bra.

Något helt annat?

På Malåsidan upptäckte jag idag ett fotografi av en familj vars barn hade två namn vardera och alla började på bokstaven F. 

Det var Frans Fredrik, Freja Fredrika, Ferdinand Ferner, Fritiof Fabian, Flora Filippa, Frida Filipina, Fritz Frigge och Fromhold Felix. Pappan till barnen hette Fredrik och gick under benämningen "Brännbergskungen" och hans hustru hette Anna Fredrika. 

Många F i den familjen.

Det var väl allt för den här gången.  

Ajöken, sa fröken.

   Söndagsfönstret ...

"Två fönster, till och med och bilden från London", skriver fönsterfångerskan. 

Härligt med en i-stunden-fångad-bild! säger jag. 

Och  t a c k!

    Mors Dag ...

Mamma tänker jag ofta på - inte dagligen - men kanske ännu mera så här på alla mammors dag.

Då får det bli en bild av rosentryn som blommar som bäst. Två sådana hade vi hemma i Malå. Minns jag rätt så var det pappa som ville ha dem och något större trädgårdsintresse såg jag aldrig hemmavid, men dessa spred i alla fall glädje. 

Dom är till dig, mamma, om du nu kan läsa detta? 

Kanske har du inte tid?

Bilden: mamma på födelsedagsuppvaktning hos Frida Lundström i Brännberg. 

Frida var blind, det kanske man ser på bilden. 

Själv gick jag ut vid sextiden i morse och då kan jag tala om att hur många humlor som helst arbetade flitigt bland dom rosa rosentry-blommorna!  S o m  det surrade!

Lite senare upptäckte jag - till min oerhörda glädje - . att jag i min inkorg hade ett mejl från min syster i Australien! Det var länge sedan sist .., inte sedan bilolyckan. 

Äntligen har hon fått komma hem från sjukhuset och så här skriver hon, bland annat. 

"Hur olyckan gick till vet jag faktiskt inte än - jag hann aldrig se lastbilen som jag krockade med, det

bara small till och jag märkte ju att jag var skadad - bl.a. stack benpiporna ut på höger handled - så

jag satt kvar i bilen till hjälp kom, vilket skedde snabbt och jag kördes med ambulans till Flinders

där jag fick ligga absolut stilla på rygg i 4 dagar medan man scannade hela mig ordentligt.  

Det visade sig att jag hade en severe sprained left ankle, broken pelvis, flera broken ribs, broken

sternum, broken höger collarbone och severely broken höger handled.  Verkligen ingenting att

rekommendera.  Man måste operera handleden och sätta in en platta för att hålla benpiporna

på plats och denna operation skedde faktiskt av 2 läkare från Linköping - Mats och Mia hette de

och de gjorde verkligen ett utmärkt jobb för man kan knappt se ärret.

Sedan fick jag ligga till sängs i 3 veckor fullmatad med smärtstillande medicin  innan jag fick prova

att stå på benen - det gjorde ONT!!!!

Så småningom - sista veckorna - hamnade jag på rehab och fick mera avancerad träning och till

slut ansåg de att jag skulle klara av att åka hem.  Men inte är jag bra inte - har i princip ont överallt

men mest i höger groin - pelvisskada."

(Jag fick googla på groin - det är ljumske).

Strålande solsken idag .., DN-läsning .., igår ett intressant - och i mina ögon BRA debattinlägg - angående läkaren Paolo Macchiarini, författat av Hanne Kjöller. 

Helt underbart att ha en dagstidning på helgerna. Förra helgens korsord hade vi av någon anledning glömt bort; nu löstes det också, om än med lite möda och en hel del googlande. Nåja, man lär sig av detta också. 

Kanske.

Laddade via Adlibris ner Ulf Lundells dagbok. Trodde mig ha köpt en ljudvariant, men det var alltså en e-bok, ja, ja, det går väl det också. Nej, jag var aldrig någon större fantast av denne Ulf Lundell, men för helsingborgaren som jag en gång var tillsammans med, var han - Lundell - något av en husgud och han och hans dåvarande fru hade t.om gift sig till musiken av Öppna Landskap.

Däremot minns jag en seglats på väg till Skåne då jag satt på akterruffens tak och lyssnade till Lundells sommarprogram. Det var en ljuvlig dag (se där, nu har jag fått med såväl underbart som ljuvligt) och kaptenen och jag själv sa just inte ett ord, bara tog in. 

Det minns jag som ett ..., fint minne. 

    Dagens fönster och lite (mycket) mera ...

Idag tittade jag in i en antikaffär i Getinge, 1 mil härifrån. Oj, så mycket där fanns att vila ögonen på! Det var mängder med porslin, vaser, dukar, lakan, smycken, speglar, stolar, ja, allt man kan tänka sig! Just där och då hade innehavaren fått in en laddning ljusstakar i tenn och så stod hon och googlade på vilka priser hon kunde tänka sig att sätta .., vad skulle kunder kunna tänka sig att betala? 

Butiken heter Antikt & Unikt och är väl värd ett besök, tycker i alla fall bloggmadamen. Finns också på instagram och där heter kontot antiktounikt. Skrollar man där ner till den 12:e mars, får man en guidad visning av innehavaren.

Som regel faller jag nästan alltid för såna här fina lakan. Och nej, jag har inga problem att sova på dem heller och så kan man ju förvandla dem till gardinkappor om man så önskar. 

I alla antikaffärer ser jag såna här halsband; säkerligen från dödsbon. 

Elva delar av Blå Måsen för sexhundrafemtio kronor!

Och knappar, knappar, knappar, vilket minner mig om Edet Textil i Malå, en tygaffär där det på ett litet bord just innanför dörren låg mönsterkataloger av olika slag .., och där såldes behåar - väldigt spännande då man var nybliven tonåring. (Köpte för övrigt min första behå där och kände mig såå vuxen). På hyllorna låg tygrullar och där fanns ett bord att mäta upp tygerna med ., och måttstock i trä. Tänk, vad många minnen som plötsligt vaknar till liv när man börjar nysta i härvorna. (Ja, just det, garn fanns också!) 

Mölnlycke trådrullar minns man ju. Som liten - sex, sju år kanske - fick jag ibland sortera och göra fint i mammas sylåda; det vill säga den nedersta lådan i köket. Lönen var inte särskilt stor ., kanske någon enstaka krona och jag tyckte att det där var så roligt. 

Mamma, som vuxit upp i en familj där mormor och morfar ett tag drev affär och så småningom "Rum för resande" (förutom lagården och allt annat), betalade gärna för små tjänster. Stryka örngott kunde rendera en summa av tio öre per örngott och lönen var nog inte det viktiga för mig, mer att det var roligt att hjälpa till. Största inkomsten var nog att borsta mammas tjocka hår.

Ja, allt det kom jag att tänka på, tack vara bilden av trådrullarna. 

Hej å hå!

 Ni glömmer väl inte ....

... att titta in hos Gebbe och läsa hans dagbok?

Förutom vanliga tavlor, gör  han även såna här informationsskyltar. 

Jag skulle  L Ä T T  kunna tänka mig att ha en sån här på väggen, inramad. 

Här en länk till dessa. 

Och här: illustrationer i tidskrifter!