Spridda skurar från olika midsommarhelger ...

Midsommarafton 1992 i Malå. Jag skriver dagbok, mina barns pappa arbetar tydligen. Och första raderna är nästan exakt det jag skrev på instagram igår. 

Brev från mamma, skrivet "fredag före Midsommar 1990". Då bor hon fortfarande i Puntana, ett djungelområde i norra Argentina, alldeles på gränsen till Bolivia. 

Ett annat firande av Midsommar. 

En bild från Turtlan i Värmland och sommarstugan. 

Turtlan, som då hade upplevt hur det känns när axeln hoppar ur sitt läge.

Vad hade hänt ..?

När man arbetar inom handeln betyder Midsommarafton ofta jobb och mera jobb.

Och massor med  s t r e s s.

Mammas dagbok. Midsommar 1977. 

Hon har då ännu inte givit sig av till Argentina.

Midsommarafton på jobbet ..., det är några år sedan och här var det paus i personalrummet. Oftast fikade jag ensam då jag arbetade eftermiddag/kväll, men å, så roligt med kollegor att prata med! Femton minuter långa (eller korta) var våra raster. Stämpelklockan satt på väggen i lagret. 

Detta var den enda gemensamma rasten under dagen. 

Och som vanligt ligger där varuprover från något företag. Kakor, bullar, etc.

Midsommarafton 2008 i Steninge och Samlad Tropp från Kärrvägen till stora ängen en bit bort och jag ville bara försvinna .., det kändes som om jag hamnat helt fel. Detta har varit pv och hans familjs sätt att fira midsommar i många år. Året därpå hade jag en tuff arbetsvecka på Ica Supermarket i Ystad och jag kunde inte vara med. Det blev också den sista sommaren som pv:s mamma Gunvor var i livet.

Igår kväll - Midsommaraftonen 2022 - fick vi ett telefonsamtal från Ecke. 

Han ville att vi skulle komma och äta middag med honom, Britt och grannen Birgitta. Vi sa som det var; att vi tidigare ställt in lunchen hos friherrinnan och A-M då vi var hesa och aningen "raddiga", men det hjälpte inte ., vi skulle sitta utomhus och vi behövde  väl inte kramas heller och vi kunde ju bara ta lite-lite av maten om vi nu var så mätta? (För övrigt är inte Ecke någon kramare).

Så blev det också. 

Vi satt ute vid husväggen och vi tog verkligen bara "lite-lite" och Harry, som känner sig så trygg hos Ecke och Britt, låg mest på det nu så torra gräset och lyssnade till förbipasserande eller blev omklappad av någon av ungdomarna vilka var på väg ned till stranden.

Det blev - som vanligt - prat om allt möjligt. 

Det blev prat om att vara troende eller inte och det blev verkligt intressant (enligt mitt sätt att se det) och det visade sig att tre av fem runt bordet, hade vuxit upp i ett frireligiöst hem .., alla var vi kvinnor. 

Räknade vi oss som troende? 

En kanske gjorde det .., en hade blivit less på alla stränga frikyrkoregler i ungdomen och tackat för sig och själv är jag nöd-troende, vilket väl är det sämsta av allt. 

En enda en av oss har lämnat svenska kyrkan, är definitivt inte troende, men är å andra sidan den som tillbringar mest tid inom kyrkans väggar. (Pv som sjunger i kör).

Så hemåt. 

Vi satt ute på altanen och högljudd musik och allsång som hörts i timmar från något av husen ovanför oss ..., ja, det fick mig att bli såååå, så glad. Innan jag gick i säng, tog jag mig en promenad dit .., tvekade en stund ., men gick sen in på tomten och tackade - framför allt han som var ansvarig för musiken - för all den glädje detta givit mig! 

Har jag någonsin i sitt liv fått så många kramar från aningen lulliga unga män? 

Nej, det tror jag inte. 

Var väl om möjligt ännu gladare när jag gick hemåt. 

Och nu, Midsommardag. 

Och strålande solsken.

    Dagens fönster ...

"Här kommer ett fönster från Bonnstan här i Skellefteå. Träffade på ett gäng ungdomar som verkligen gick all in med firande. En av tjejerna har Västerbottensdräkt och då var det nog skönt att sitta i skuggan, 27 grader minst i solen! 

Nu har jag tagit mig ett havsbad. En lång vandring, från 21 på det grunda till 17 där jag simmade. Trevlig midsommar! Kram från ellem." 

//Tack ellem! säger jag. Ett sånt vackert fönster!

    Midsommarafton ...

Nej, så är det verkligen, att någon rubriksättare för att locka läsare, det är jag sannerligen inte. Och kommer aldrig att bli heller. Å andra sidan är jag så tacksam för de fåtal som ännu tittar in .., det är ju lite som goda vänner som följt med under årens lopp. 

Fredag idag. (Hur många gånger har jag frågat om den saken och nu svarade pv "ja, det är i alla fall nyårsafton!" Jo, jo, så går det när man ska vara kaxig).

Planen för dagen var att äta lunch hos friherrinnan och A-M, men igår fick pv ont i halsen och kände sig - som han säger - "raddig", och idag var det min tur. Nej, vi vågar inte chansa och kanske smitta någon, så det blir till att vara hemma, eller möjligen i båten. Kanske kan vi lyckas fånga en makrill eller två, ja, det vore inte så dumt. 

Vaknade tidigt. 

Lyssnade till Tankar för dagen - idag med Jesper Waldersten - och fylldes av nån slags tacksamhet. Så bra det var! Att lyssna till honom var som att se en film. Glädje. Men inte bara.

Varmt och soligt ute. Otroligt varmt. Pv kokar rabarbersaft och marmelad och dricker tjugo-i-tolv-kaffe. Jag upptäcker ett sms från Ecke, skrivet medan vi var i Skåne. 

 "Var är ni? Seglar ni jorden runt? Vi längtar att dricka eftermiddagskaffe med er!"

Aj då, det måste åtgärdas! Här i huset har nu inhandlats kaffe till extrapris, så till den milda grad att vi snart kan bli grossister. Bara kom och drick! 

Och mera ..? Kände oro inför DN:s nutidstest, då vi - hos sonen - inte tittade en enda minut på tv, men det gick bra. Åtta rätt av tio. Ibland har man tur och gissar rätt. Pv fick sju, då han missade sportfrågan. 

En tavla har kommit upp i mitt sovrum .., plus gardinstången. 

Det känns också bra. 

Måste bara tvätta och stryka den lilla duken, den som i färg helt matchar tavlan.

   Midsommarfönstret ....

..... fångades av annannan som skrev så här: 

"Oemotståndligt skyltfönster! God Midsommar önskar jag er!" 

Det gäller nog alla som tittar in här. 

Tack du flinka madame som så ofta har håven med dig!

    Dagen innan ...

... midsommarafton - som kanske borde skrivas med stor bokstav - men det gjorde jag inte. Och så här såg det ut när vi hade tackat för oss och tagit sikte på E6:an norrut. Aldrig någonsin är väl himlen mer ostkupe-lik än i Skåne? Allra mest på Österlen, men även här i västra delen av landskapet.

Och här och där passerar vi enorma fält med vallmo - men just dom hann jag inte fånga -. 

På väg hem från min syster i Västerstad tog vi vägen över Abbekås när vi återvände till sonen med familj och där .., vid Beddingestrand, Mossby, Hörte och Böste och Smygehuk ..,  d ä r  vimlade det av vallmo!

Här kan man läsa om husen i Böste och det är bara sååååå intressant!

Nu är vi i alla fall hemma. 

Trötta. 

Och i skrivande stund kommer pv med en skål med jordgubbar. Inte illa. 

Dessutom egen skörd.

    Hit och dit ....

Tanken var att vi skulle bege oss norröver idag, ja, efter att vi varit min storasyster behjälplig med att kapa det mer än halvmeterhöga gräset på hennes stora tomt. 

Så iväg österut!

Bilen laddades på en Tesla-stolpe nära Ica Supermarket, där jag en gång arbetade. 

Tog en sväng inne i affären. Upptäckte några kunder som hälsade glatt (hur lycklig blir man inte då!) och träffade Malin (mamma till dom två tonåringarna som för två år sedan blev så sjösjuka på vår båt) och där var även Ingrid (delägare i butiken), som ringde kontoret där chefen Thomas befann sig och sa "kom nu till kassan så ska du får kramas!" och det gjorde han. Lite gråhårigare än jag minns honom, samma gotländska dialekt, men lika rar. Deras dotter Hilda, som var en liten skrutta när jag lämnade affären för tolv år sedan, hon höll nu på att att lära upp sig som kassörska. 

Under åren som ensamseglare då jag bodde på Regementsgatan, såg jag ofta den rara barnmorskan Karin Ehde .., hon som bodde i ett rött tegelhus ett par hundra meter från min lilla etta. (På hennes gräsmatta vimlade det av blommande vintergäck om tidigt om våren!) 

Stor glädje när jag upptäckte henne vid gravade-lax-kylen i affären! Så blev det en stunds surr om hur livet tagit andra kliv och lite också om hur det är att åldras och om för,- och nackdelar och lite sånt. Och inte minst detta att inte yrkesarbeta längre; men hon hoppar fortfarande in lite nu och då. 

Att denna Karin är en färgstark kvinna, det kan ni kanske förstå. 

(Det slog mig också att hon påminner så mycket om Mymmel, Hildas mamma). 

Därefter iväg till Västerstad 7105.

En rejäl trimmer fick vi låna av exet i Bjäresjö, men se .., den var inte så där värst mycket till hjälp. Kanske, kanske kunde den gamla åkgräsklipparen träda i tjänst .., den som i många månader stått och deppat i ett rött skjul, byggt av min systers före detta snälle man Robert; för övrigt så vänlig och omtänksam så det är inte klokt, men nu är han sjuk och eländig.

Denne Robert som under flera år troget kommit ner och hjälpt dem (min syster och hans dotter - min systerdotter) med diverse renoveringar.

Efter viss övertalning så puttrade åkgräsklipparen igång och det som till en början gick lite hackigt, blev något helt annorlunda på slutet. I nästan tre timmars tid körde pv runt-runt-runt (han tycktes allt mer förnöjsam .., rent av så han tyckte att detta var himla kul ...) , allt medan jag räfsade och föste ihop i olika högar; att tas om hand av familjen Nilsson när andan faller på. 

Tomten hos min syster är enorm, men halva tomten är upplåten till den närbelägna ridskolan som har tre, fyra får som går där och betar - på tomten, alltså -. 

Perfekt.

Och Samba blev glad över att återigen träffa oss - men Harry, varför var han inte med -? 

Nej, han fick stanna i Bjäresjö hos kompisen Lykke; vi skulle ju ändå tillbaka dit med trimmer och räfsa. 

Bilden: en av alla högar. 

Det var  n ä s t a n  så att vi hade kunnat hässja .., men bara nästan. 

Efteråt bjöds vi på världens godaste tunnbröd - det som i Malå kallas för Släppträskbröd - och är precis på pricken så halvsegt som det ska vara; enligt mitt sätt att se det. 

Nathalie hade därtill bakat en choklad/hallonkaka (i långpanna) som inte heller gick av för hackor! 

Tanken - från början - var att vi skulle hem så snart vi svängt förbi Bjäresjö - men då var vi så sega och bilen behövde laddas, så vi åkte tillbaka till sonen med familj och ska nu övernatta här och så hem tidigt i morgon. 

Pv ringde till grannen som bor mitt emot oss - den rara Birgitta - och hon lovade att fylla på med mat till Sigge, vilket friherrinnan så vänligt har skött om, medan vi varit borta.

Ja, ungefär så har det varit. 

Och så fick vi veta att min andra syster, som med nöd och näppe klarade livhanken efter den svåra bilolyckan, nu har bokat biljett för hemresa till Sverige i början av augusti. I fem veckor ska hon vara här - och bor som vanligt största delen av tiden i Skåne -. 

Inte undra på att hennes tre år äldre syster tycktes ovanligt pigg idag.

    Onsdagsfönstret ...

. 

Så här skriver avsändaren, som var ellem i Skellefteå: 

"Har varit vid fyren i Jävre idag. Fyra kurskompisar sén 1978 sammanstrålade med en kursasre som hade utställning i Fyrvaktarstugan. Många fina gamla hus med fina fönster."

//Tack ellem! Och jag kan meddela att hon hade flera fina fönster i håven .., dessa kommer vad det lider.

    Tisdagkväll ...

Ännu kvar i Skåne. Det skruvas, spikas, sågas och går för runt. Till lunch grillad korv med bröd. Vi sitter ute i skuggan under fruktträdet och minstingens mormor och morfar kommer förbi och då pratas det golf och hon som är mormor har gått ett under par på banan och så pratas det om renoverandet och lite annat. 

Kråkor, skator och en kaja flyger fram och åter och väntar på smulor av korvbrödet, eller ännu hellre: små bitar av grillad korv. Harry har lämnat lite mat i hundskålen .., det går också an för fåglarna. Och minstingen hittar en pytteliten myra och kommer med den till farmor som får ha den på handen. Sen ramlar den på golvet. 

Mitt på dagen går vi på flera kilometer lång promenad .., vi går rakt ner mot havet.

Det här visar sig vara en helt underbar gång -, och cykelbana och vi möter människor som rastar hundar och vi möter sjalettklädda damer med långa kappor och där är fina hus med utsikt över sundet och lavendeln vid somliga tomter är meterhög och frodig! 

Ute på strandängen ser jag strandskator och någon slags gäss.

Halvvägs hemma träffar vi en liten kattunge. 

Den är svart och vit och minstingen och katten blir goda vänner och den följer oss troget, men till slut tar minstingens pappa katten och bär tillbaka den där vi först mötte den, för tänk, om den villar bort sig och inte hittar hem igen. 

Väl hemma igen tar orken slut för den yngste, som sover i timmar ute i skuggan under det där vackra trädet på trädäcket och jag tänker att han kanske är aningen hängig. Nu, när klockan är kvart över nio på kvällen, är det annat ljud i skällan. Någon är superpigg och glad som en lärka. 

Det har varit det allra ljuvligaste väder idag och jag har simmat mera än jag gjort på flera år .., fram och tillbaka och fram och tillbaka och säger till pv att nej, nu ska jag ta tag i simningen igen, det som jag tyckte var så roligt en gång i världen.

Om vad som hänt i världen har jag noll koll på, då tv:n ännu inte är på plats och för den delen har ingen människa här tid att titta på några program .., här är det arbete som gäller. Dock inte för undertecknad, som sitter här på soffan utan namn och har det bra. 

    Dagens fönster ...

Nu är det så att jag har tappat bort mig bland fångsterna i fönsterhåven. Men jag tror bestämt att det här fönstret kom ifrån madame Turtlan i Wärmland. 

Spridda skurar från ett rött hus i Skåne ...

Att komma till sin storasyster och sin systerdotter, det är som att komma hem. Helt bekväm känner jag mig. Men allt är inte som tidigare. Någon har tappat lite styrfart och har ont i en höft och i en svullen fot, men vägrar läkarbesök. Denna någon är också så trött, så trött och jag översköljs av sån ömhet för henne. Skulle vilja bädda om och hjälpa till mycket mer än man kan. 

Systerdottern är glad och sprallig efter några veckors vistelse i Brighton. 

Hon är femtiofem år och har varit på språkresa via en folkhögskola någonstans i vårt land och när jag frågar hur hon hade det där borta, får vi veta dag för dag vad som hände. Allt tycks hon komma ihåg! Det är för mig fullständigt obegripligt hur hennes minne fungerar! Och jag vet ingen människa på jorden som snubblar över orden som hon .., som blir så entusiastisk .., jo, kanske lite känner jag igen mig själv. 

I hallen står fyra eller fem paraplyer. 

"Vänta ska du  få se det allra vackraste ..!" säger systerdottern och så går vi på altanen och hon vecklar ut paraplyet. 

Det visar sig vara taket på Universitetshuset i Lund och det är på universitet hon arbetar.

Pv hittar förstås nånting att syssla med. Nu är det till att fixa dörrar som legat på vinden och vilka nu kommer på plats och mest hela tiden är han accompanjerad av en prickig dalmatinertik på nio år och som heter Samba. Här är dörr nummer 2 på plats och det tog tid, för den var lite för hög. 

Och här är nummer 1. 

Och om inte alla - så nästan alla - som är uppvuxna i norra Norrlands inland och fjälltrakter, känner nog till mormorssaften. Man köper essens och kokar och godare saft finns väl inte på jorden! (Obs. dock inte apelsinvarianten, den tycker ingen av oss om). 

För pv var detta en helt ny bekantskap och han blev positivt överraskad. 

Nu sitter vi här vid matsalsbordet och pratar pensioner och dörrhandtag. 

Ajöken, sa fröken. 

    Dagens fönster ....

"Fönster och folk ..", skriver hon som hade håven redo. 

Så glad jag blir! 

Tack snälla!

    I Antjes växthus ...

Hur många sorters tomater som helst. Varmt och fuktigt. Växthusdoft. 

Och gurkor, chili och aubergine. 

Ja, det var ett härligt besök. Antje som är född i Berlin, men inte säger sig vilja återvända. Hon och maken bor på toppen av åsen. På två handmålade skyltar - just innan man är framme - står att vi ska köra sakta och att hålla eventuella hundar kopplade. 

    Det bästa idag ...

... det var nog ändå mötet med det här charmtrollet, lilla Blessie, huskatt hos Antje och hennes man Lennart som driver "Antjes blomsterverkstad" i närbelägna Skipås. 

Det näst bästa var att pv varit så idog och snart är klar med dörr nummer två. Det skrapas, slipas och målas och blir så fint. 

Att dom hemgjorda blomlådorna är målade och på plats, är också underbart. Så fina, tycker jag. 

I morgon ger vi oss av söderut, till landet Skåne. Det blir övernattning hos min syster och systerdotter utanför Hörby .., det blir besök på Åbergs Trädgård i Ystad och även hos mina barns pappa och hans fru och hunden Lykke och senare iväg till Malmö och sonen med familj. Till minstingen, som snart inte längre ÄR minst i den klanen. Inte många veckor kvar nu. 

Ja, du lilla krabat som ännu vilar i din mammas mage .., om du bara visste hur mycket vi alla ska älska dig!

    En lördag i juni ....  

Mulet till en början, men så tittade solen fram. Blåsigt som vanligt. Pv ägnar förmiddagen åt att skrapa färg på en av alla dörrar som det vimlar av i huset. Enbart i hallen kan man räkna till FEM stycken! En till tvättstugan, en till badrummet, en till pannrummet, en till gästrummet och den sista till köket!!  Två av dem är spegeldörrar, övriga tre är gamla och ytterhöljet är av nånting som liknar målad masonit. Dessa ska - så småningom - bytas ut. 

Att leva och bo i ett gammalt hus, ja, då tar jobbet liksom aldrig slut. 

Frånsett det vanliga .., fixat frukost, plockat undan, pysslat i blomlådorna (dom nya gröna som pv gjort och jag målat) har jag rensat "min hylla". En stor bunt av mina och mammas brev ska jag lägga i en riktig kartong och sen får jag väl se vad det blir av dem. 

Hittar operationsjournaler från 2001 (hysterektomi, man befarade en tumör, det var endometrios), 2009. 2014 och 2017. Läser om våldsamt illamående efter varje operation. 

Hittar också tre minnesanteckningar från tre olika somrar och jag är så glad att jag har dem kvar!

Ofta är det så - i alla fall för mig - att åren liksom bara löper in i varandra och om någon frågar vad jag gjorde sommaren 2015, så har jag ingen aning. Jag måste liksom ha nånting att binda upp minnena i .., typ en operation .. eller en resa.

Nu renskriver jag dom blekta bladen och ska ta hand om dem. 

Och jag läser och kommer ihåg .., minns min första sommar som ensamseglare .., fyrtionio år var jag och hade aldrig bott ensam i en lägenhet. Så mycket nytt! Tog tåget till Alingsås och hälsade på min svägerska och svåger .., det blev ett ljuvligt bad i sjön Sävelången och dagen därpå tåg till Stockholm och vandrarhem tillsammans med Emma och Emil. Vi såg en skäggdopping-hona med ungar på släp och en orm låg vid bryggan! 

Dagen därpå blev det lunch på indisk restaurang med en stilig man - tio år yngre än jag själv var och ursprungligen från längst upp i Norrbotten men sedan många år tillbaka boendes i Sthlm - och jag tänkte att hoppsan ..,  kunde det verkligen vara på det viset ..., trots att jag närmade mig den aktningsvärda åldern av hela femtio år!

Minns också att jag var så bekymrad över att mitt hår hade blivit bångstyrigt efter båtturen från Grinda.

Efter lunchen blev det kaffe på en annan restaurang och jag fattade aldrig vitsen med att byta. 

Varför gå till annat ställe och dricka kaffe? Mannen bakom disken frågade vilken sorts kaffe jag önskade  .., sortimentet var i mina ögon enormt och jag sa "tack, vanligt kaffe bara!" och kände mig som den lantlolla jag var. 

Sånt kommer jag ihåg när jag läser minnesraderna. 

Ler för mig själv.

Blir glad. 

Allt är skrivet i någon form av staccato och Vän av Ordning får väl blodstörtning vid åsynen av detta, men det var ju bara ämnat till mig själv. 

Nu ska jag ge mig ut på jakt efter plantjord och kanske några fina blommor till en av lådorna.

    Dagens fönster ....

.... finns i ett gult hus på en kulle. 

Och jag önskar att jag hade kvar den barnatro som en gång fanns .., då kändes det som om man hade skyddsänglar runt om sig!

      Fredagkväll ....

Hittar bilder från 2015 den här tiden i juni. Det var då Anders och jag själv reste till AP och Micke som då bodde och arbetade i Accra i Ghana. Vilket äventyr det var! På flygplatsen i Amsterdam var vi dom enda vita som väntade på att få gå ombord och det var en hälsosam upplevelse att vara i minoritet. Precis alla var så fint och elegant klädda; män som kvinnor! 

Och så tio dagar i nånting som var så totalt annorlunda. Marknader, dofter, ljud, mörkret. 

Ja, det var en resa som etsat sig fast. 

Vackra klänningar. 

Och konsten att bära saker på sitt huvud. 

Första dagarna var jag totalt slut på .., det vimlade av intryck och jag hade svårt att liksom sortera allt. Det var som att befinna sig i en centrifug. 

Och vilken trevlig reskamrat jag hade!

Att resa med sin son som då var tjugonio år .., det kändes tryggt.

 I Frankrike ....

...  väntas temperaturer på mellan fyrtio och femtio grader till helgen. 

Så gräsligt hemskt. 

Det går fort nu. 

    Och för övrigt ....

... fick jag idag pisk av pv i DN:s Nutidskryss. 

Han hade full pott - nio rätt - och själv hade jag åtta. 

Nu går han omkring och är mallig värre ,-).

    Äventyr .....

Igår var det så dags för utflykten till havs, tillsammans med ett antal män och kvinnor från äldreboendet i Harplinge. Dom allra flesta visade sig vara kvinnor, vilket väl är det logiska .., kvinnor överlever män .., och när vi lade till vid kajen där mastkranen är, såg vi många av dem sitta i rullstolar och jag tänkte att men gode tid .., hur ska detta gå! 

Det gick bra. 

Pv var den förste att lägga till och så fick vi då - med hjälp av personal - ta emot underbara Stina och Else-Britt (eller Elsebritt ...?) i vår båt och vi var nog minst fyra personer som stöttade och höll i och det fungerade bra. Vilken oändlig lättnad!

Det tog inte lång stund förrän Harry lade sig alldeles intill Stina och vilade sitt huvud i hennes knä. 

"Så varmt och gott det blir .., han är så fin!" sa hon flera gånger och Harry tycktes så trygg. 

Här sitter hon, Harrys nya vän Stina som hade arbetat i familjens butik .., som älskat att spela golf och förvånansvärt enkelt tog sig ombord!

Och i mitten Susanne som sköter om bemanningsplaneringen på boendet. Oj, så rar och fin hon var! Och längst till höger Elsebritt som vuxit upp ett hundratal meter från affären och varit en trogen kund i densamma. 

Det var så rörande att se och höra hur personalen stöttade och peppade E när hon skulle komma ombord .., för här var det sååå mycket rädsla med i bilden, men se, det gick också bra! 

En fender tappades i havet och jag tänkte att jaha, nu är den förlorad. Så imponerad jag blev av hur pv snabbt vände skutan .., lämnade rodret till mig och så fram med båtshaken och fiskade upp fendern!

Ja, det blev en härlig tur och vi var kanske fem, sex båtar som var ute i kanske en timmes tid och alla hade två, tre från boendet - plus personal - med sig. Efteråt bjöds det på grillmiddag uppe vid hamnföreningens klubbstuga och en liten orkester spelade härliga, gamla godingar .., ja, men det var bara så helt underbart! (Alltså, det var boendet som bjöd sina .., ja, vad ska man säga ..., "hyresgäster".)

Anders - båtgrannen - berättade att det serverades vin till maten till den som så önskade och någon hade tagit sig en svängom på altanen .., ja, jag har inte ord nog för min beundran för dom så arrangerat detta!

Bilden: min Siciliana-pizza, bestående av sardeller, kapris och oliver (kruttorra och smaklösa).

Hela dagen hade jag haft en sån anspänning inför den här utflykten och för min inre syn såg jag hur passagerarna skulle få enorma problem att ta sig ombord - eller av -. När jag berättade det här för personalen, så sa dom bara att "vi säger alltid att Det Ska Gå!" oavsett vad det gäller och då löser sig det mesta. 

En man vinschades helt enkelt ombord från mastkranen .., och knepigast var det att få upp mannen som bara har ett ben; det blev svårt honom att liksom få stöd (mer som "ta sats") men det löste sig också med hjälp av många stöttande armar - såväl från personalen samt andra som bara fanns på plats. 

Efteråt var jag sååååå lättad och glad (nästan gråtmild) och vi blev kvar i hamnen .., pv körde och hämtade var sin pizza från Harplinge och där kom en stor norsk motorbåt och lade till en bit ifrån oss och mannen sa att dom nu kom från Bohuslän, men där var REDAN så många båtar, så dom valde att gå mer söderrut. 

"Vilken underbart fin liten hamn!" sa mannen.

Ja, det är fint och ombonat i Skallkroken, det tycker jag också. 

Och här finns en länk till äldreboendet som har så gott rykte.

         Dagens fönster ...

En älsklingsbild .., från farstutrappan/ingången till det som var min mammas barndomshem. 

Hos mormor i Dikanäs. 

Och tänk, att jag som sitter här i landet Halland, kan känna doften därifrån hur enkelt som helt.

 För övrigt .....

... strulade det rejält med tekniken i kvällens Rapportsändning klockan 19.30. 

Stackars, stackars den arme programledaren som såg ut som om han helst ville ta sin penna och försvinna. 

Kanske är det sommarvikarier som håller på att skolas in .., ja, vad det nu än månde vara, så måste det ju vara ett rent helvete att sitta där och annonsera det ena inlägget efter det andra och det bara strular.

 Det ena och det andra ....

Bilden: när vi möttes i fjol i Ystad och firade min systers födelsedag. Hon är född 1941. 

Det är nästan ett helt år sedan vi sågs, min äldsta syster, hennes dotter och jag själv. På söndag ska det bli av! Å, så jag längtar och så glad jag blev när det passade för dem. Min syster har gjort illa sig i foten, vägrar uppsöka akuten och är väl därför tämligen handikappad. Kanske kan vi skjutsa henne dit? 

(Torde vara tveksamt .., men kanske). 

Bilden: på min systers kylskåpsdörr. 

Alltså fixar vi mat och tar med oss. Tur att jag köpte en fin pajform idag (skink, - och broccolipaj är smarrigt!), en paj kan man ju lätt förbereda och bara värma upp. Eller så kanske vi kan grilla?

Annat?

Jo, igårkväll tittade jag på kanal 5 och programmet "Naked attraction", ett slags dejtingprogram där deltagarna uppträder nakna och där en man eller kvinna får välja mellan ett antal kvinnor eller män.

Inga kläder som skyler, alltså. 

Den som ska välja sin drömdejtperson får då först titta på mottagarnas nedre del av kroppen och så blir  det brösten, hur rösten låter, leendet och till sist hela människan. 

Vad tyckte jag?

Ja, nu var ju mannen ifråga (han som skulle välja) otroligt vänlig och peppande och tyckte precis alla var superfina, gulliga och vackra, men ..., nej, för mig är det helt ointressant.

Det enda som kanske är bra, är väl att så många olika kroppstyper visas. 

Där var små och större bröst, någon var väldigt slank, en annan lite mullig .., gemensamt var dock att dom flesta var väldigt tatuerade och såg ut som småflickor nertill - det vill säga  - helt rakade och ofta med piercing. 

Jag kände mig som om jag vore född på 1700-talet.

    Dagens fönster ...

Det var en rejäl fönsterhåv madamen i Karlstad hade med sig, då, när hon och M besökte Wiksfors bruk i Långserud - alltså i Värmland -. Om det bruket kan man läsa här. 

Tack Turtlan! säger jag.