En annorlunda tisdag ...

Bilden: Nelly, på den tiden det begav sig. Lillpigan. Dement och snurrig.

Tisdag.

Strålande solsken. Blå himmel. Frost på marken och igenisade bilrutor. En fördel med el-bil, det är att det går jättefort att tina isen och få rutorna isfria. 

Det är ständig kö till fröautomaterna och ekorren tar god tid på sig vid den ena fröbehållaren .., ja, han liksom sitter på en gren och knaprar i sig det ena fröet efter det andra. På marken trängs nötväckor och koltrastar, en drös med pilfinkar och en liten rödhake som är så försiktig.

Och inomhus: nyheter från P1. Inget besked om Natomedlemskapet - eller rättare sagt - ett slags besked att vi nog får krusa herr Erdogan betydligt mera än vi har gjort och det bästa vore ju om herr Åkesson tog paus, så vi får detta avklarat. 

Förmodligen skrattar president Putin gott åt vårt dilemma .., åååå, bara rätt åt dem svenskarna .., nu får dom stå där och skämmas över att aldrig få veta när eller om dom blir medlemmar! Samma sak med Erdogan. Måhända har herrarna talats vid nu på morgonen, kanske gruppsamtal där även president Orban är med .., eller kanske igårkväll och det gäller att hålla ihop, säger Putin. Han har ju för övrigt fullt upp med att skicka asylsökande till den finska gränsen och cyklar ger han dem, här, varsågoda, titta bara hur generösa vi är .., och lycka till på färden och nu får Finland bekymmer, ja, vad ska man ta sig till .., man kan ju inte låta människor dö av kyla vid en stängd gräns och Putin blir ännu gladare och skrattar gott till kvällskaffet. Jo, jo, nu får dom allt .., Sverige och Finland!

Vid 10-tiden tar jag bilen och kör in till Halmstad. Det tar en knapp halvtimme. 

Parkerar vid slottet, använder mig av Easypark som är så enkel att hantera och det är rött ljus vid övergångsstället; en äldre-äldre kvinna och jag själv får stå och vänta en stund. Det blir lite småprat, mest om kylan. 

På Stortorget är reflexklädda män och kvinnor i full färd med att få årets julgran på plats. Torghandlaren säljer julkransar, amaryllisar och hyacinter och frukt som är lika dyr som i vanliga butiker. 

Kvart i elva har jag klipptid, men det visar sig att "min frisörska" är hemma och passar sjuka barn och när hon igår tog mitt mobilnummer föll en siffra bort och det har inte gått att nå mig. Om jag vill, kan frisörske-eleven (hon har gjort 600 timmar, men 1400 återstår innan det är dags för gesällprov) klippa mig och jag säger att det går bra.

Svart cape (hon kallar den för kappa) som snörs åt runt halsen och en spotlight mot ansiktet. Vacker känner man sig inte. 

Den unga eleven klipper mig i någon slags page och hon frågar vad jag har för intressen och om det är stressigt att vara pensionär och jag säger att en sak är säker .., stressigt är det  i n t e.  Tvärtom! Det är ju bara en hel drös med frihet. 

Faktiskt känner jag knappt igen mig, då, när det är klart. Där finns inte skymten av en lock, men dom kommer nog åter när jag har duschat. Nej, jag vill inte vara en dam. 

Så hemåt. Möter Postnords bil på väg till någon butik och jag tänker på dagarna efter Black Friday och hur totalt slut på man var om kvällarna, då, när arbetsdagen var tillända.

Två burar i vanliga fall blev plötsligt sex, sju eller åtta, ja, mer än så ..., och var skulle vi ställa alla paket och där var kunder som kom och undrade om vi kunde ta en titt och se om deras leverans kommit och "det är nog ett brunt paket", kunde dom säga och tyckte väl att vi kunde öppna alla burar och leta.

Och sen kommer veckorna innan jul och ännu mera paket och så förstås allt som ska skickas iväg! 

Å, att vara pensionär efter fyrtiosju år i butik .., alldeles oavsett hur mycket man älskat sitt jobb, det är som den allra största gåvan!

Köper ett nybakat bröd som fått namnet "Gourmet" och som blir perfekt till kaffet. Fortfarande soligt och fint ute. På soffan sover Harry gott. Snarkar högt.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster fångat på gamla fina Karlstad teater.

Vi var där för att se ”Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann”. Så på sätt och vis fönster i dubbel uppsättning.

Före teatern hade vi bokat lite mat och dryck som serverades i teaterbaren på andra våningen.

I fönstret skymtar Klarälven och till höger ”under” lampan sitter Selma Lagerlöf staty.

Hälsningar från Turtlan."

//Tack Annica! säger jag. Och så fint med ljuset som brinner i förgrunden!

Ensam i ett snölandskap ...

Har man inget annat för sig och inte känner sig det minsta trött, kan man välja att titta på en helt osannolik dokumentär om en man som lever sin dröm. 

Så här presenteras programmet: "Varje vinter beger sig Clément djupt in i Kanadas norra skogar för att leva nära naturen. I snöklädd vildmark njuter han av lugn, ro och omgivningens skönhet. Han spenderar vintern i sitt läger och ger sig ut i skogen för att jaga. Möt en man som bestämt sig för att livet är för kort för att inte leva på det sätt han drömde om som barn."

// Det kan jag säga, att detta är nog den mest ihärdiga man jag skådat. Vilken kämpe! I iskall kyla och djup snö, går han omkring med snöskor och drar tung packning och har 4 km till närmsta granne och lika långt hem förstås .., bor i en liten koja och måtte ha världens bästa kondition. Inte är han ung heller. 

Vilket program! Det kan ses fram till och med nyårsafton i år. Här är en länk, om någon är intresserad.

Dom som gifte sig ....

 

Jaha, nu har jag tittat på det åttonde avsnittet (av tio) av norska "Gifta vid första ögonkastet".

Lär man sig inte annat av att titta på detta, så är det i alla fall - för min del - att inte ha för bråttom att gissa hur det ska gå. Eller: tro sig veta. 

Det knakar lite här och där och mannen som får veta att han inte är tillräckligt tuff och maskulin, har det inte lätt. (Partnerns pappa kör Harley Davidson och kanske jämför hon sin partner med honom?)

Om pv skulle säga till mig att "Elisabet, du är alldeles för lite feminin och rätt sjåpig ibland", vad hade jag gjort då? I början, alltså. 

Ja, inte hade jag börjat gå i högklackade skor, ha nagellack och långklänning; då hade jag inte känt igen mig själv. Skulle jag ha försökt att förändra mig? Nej, det hade nog varit omöjligt. Alltså tror jag att det paret kan få det svårt. 

Och kvinnan som alltid skrattade så omåttligt, nästan åt allt, visar sig så sårbar och nu tycker jag så mycket om henne. Men kommer det att fungera .., med hennes inte alltför talföre partner som har oerhört svårt att tala om känslor .., ja, hur ska det sluta ..? 

Det tredje paret har jag trott mycket på och kanske gör jag det ännu. 

Båda är endabarn och tyckte i förra programmet att det är en klar fördel .., dom är nog dom äldsta av paren också och tycks lugna och sansade. (Tänker på att jag själv har haft tre förhållanden och alla männen var nummer 2 i syskonskaran. Den ene hade en äldre syster och två yngre bröder. Nummer två, där var det tre bröder och pv likaledes. Alla är Jungfrumän. Själv är jag yngst av tre systrar, kanske mera som ett endabarn, eftersom dom är så mycket äldre).

Tre avsnitt återstår.

Registret ...

Kylslagen morgon i landet Halland. Och ny vecka. 

Pv inledde sitt vikariat som resurslärare i Gullbrandstorp just idag och det jobbet pågår fram till jullovet. 

Det blir en lugn måndagmorgon här i det gula huset. 

Följer Nyhetsmorgon varvat med SVT:s Morgonstudion och blir bedrövad när man får höra att tidigare IS-anslutna vilka återvänt till Sverige, kan arbeta med förskolebarn och även har gått med i kriminella gäng, ja, här på hemmaplan. 

Det tar liksom aldrig slut. Och hur kan det gå till? 

P1 Morgon berättade om detta med att tidigare IS-dömda kan arbeta med t.ex funktionshindrade, människor som är - eller kan vara - helt utlämnade. Det handlade om svårigheten att få utdrag ur belastningsregistret. Självklart  - tycker jag - borde även personer som ska arbeta inom åldringsvård/omsorg också kunna visa upp ett likadant utdrag. 

Men då kan man ju också tänka så här .., ska man aldrig få en ny chans? Om det vore mina barn som begått brott ..., hur skulle jag tänka då?  Å andra sidan är det väl skillnad på  v i l k a  brott man begått? 

Hade mina barn anslutit sig till IS och förväntat sig att tas emot med öppna armar när eller om dom återvänt hem igen, hade jag inte blivit  förvånad, alternativt upprörd, om dom senare fått bekymmer med att bli anställda.

Här kan man ta del av vad som gäller.

Dagens fönster ...

... speglar sig bland alla tavorna och man förstår att det var soligt och fint den här dagen. 

Tack hedgrenskan att du tog dig tid att ta fram fönsterhåven!

Idag ....

Längst där uppe satt den, skatan. 

Vi har många skator  i närheten och slänger jag ut  minsta lilla äppelskrutt eller något annat på gräsmattan, så tar det inte många sekunder innan familjen Skata kommer flygande. 

Jag tycker om dem. 

Trogna stannfåglar som inte överger oss vintertid.

Dagens fönster ...

... fångades i ett skånskt badrum. 

Av flaskorna på fönsterhyllan kan man - även om man inte visste det sedan tidigare - räkna ut att här bor en jordnära kvinna, tillika småländska.

#familyfresh#barnängens

Återbördade .... 

Så är vi då hemkomna efter tre dagar på vift. Det är lite som att känna sig pånyttfödd. Ja, lite i alla fall. 

Härliga dagar då vi träffat såväl exet och hans fru (plus två yrväder till tikar!), min syster med familj (plus en glatt svansviftande dalmatiner) och inte minst hela familjen i Bunkeflo. 

På fredagen var småttingarna på förskolan och då körde vi (pv och jag själv) in till Malmö och åt libanesisk lunchbuffé på Laziza och medan vi väntade på att klockan skulle bli 12.30 då vi bokat bord, strosade jag omkring i omgivningarna. 

I hörnan av Baltzarsgatan ligger en retro/lampbutik och aldrig har jag väl sett så många lampor av äldre modell. Ägaren har drivit butiken i 25 år (själva butiken hade, om jag minns rätt, funnits i ytterligare tjugo år). 

På väggen vid den öppna butiksdörren, satt dessa post-it-lappar. Åååå, jag älskar att han hade förberett dem liksom. 

Längst till vänster var det ett barnbarn som skrivit stängningstiden. Underbart! 

Ägaren var en pratglad prick (som jag ofta tycker att skåningar är) och det blev en stunds trivsamt småprat, innan vi fick träda in i det allra heligaste - det vill säga - i restaurangen, alldeles intill. God mat, det mesta vegetariskt och packat med gäster! 

Kom hem igår till plus tio grader i huset. 

Vi har ju problem med ackumulatortanken (en begagnad hämtades i Löderup på Österlen) och hade därför ingen värme påslagen, men det kan jag säga att det tog inte många minuter innan det brann i såväl kaminen som i vedpannan.

Själv fixade jag mat med yllehalsduk runt halsen. Det gick bra det med. 

Underbart roligt förstås att träffa småpojkarna! 

Han som fyller 5 år i början av april, han har blivit så lång och känns plötsligt stor. 

Den yngre, som är 1 år och 4 månader, ja, där går det ju så fort nu! 

Här sitter han i sin mammas famn.

Idag söndag är det skidor mest hela tiden. Heja ni svenska skidtjejer som är såna fighters!

Nu skidskytte. 

Kanske lite glögg och en lussekatt också? 

Jo, det blir nog bra.

Dagens fönster ...

Nu blev det lite hastigt här .., ty pv har fått fatt i en ackumulatortank som ska hämtas i Kåseberga, utanför Ystad. Först hade han visat intresse för en liknande tank i Sthlm, men den plockades av någon annan spekulant. Den här var tiotusen kronor billigare och finns alltså i Skåne. Båda begagnade, men den här är i alla fall tjugotvå år nyare än vår gamla.

Alltså blir det en tur söderut under de närmaste dagarna. En sväng förbi min syster ute på landet, därefter Kåseberga,  kanske titta in hos exet och hans fru (lämna ägg) och så Bunkeflo. Så himla trevligt!

Tack Elin Jönsson!

Svt:s och SR:s utrikeskorrespondenter gör ett så bra jobb, tycker jag. Ikväll ett lååångt reportage i Aktuellt, där Elin Jönsson med fotograf Lars Lyrefelt intervjuat och fått följa två olika familjer i Lutsk och Kharkiv och där vi som tittare får se hur deras vardag ser ut. 

Här satt vi tysta i vardagsrummet - en i fåtöljen, en i soffan Ektorp - och tänkte på hur olika våra liv är. Här i Halland - och där - i Ukraina. Men ändå: så mycket som är lika. 

Ett annorlunda reportage var det.

Missade någon detta, går det att klicka in sig här och ungefär 24 minuter lite drygt in i Aktuellt, börjar reportaget. 

Ännu mera onsdag ...

Så blev det återigen en natt fylld av icke-sömn, spring-i-benen och en slags oroskänsla, utan att jag kan peka vad det är som orsakar allt detta. 

Medicinen? Kanske. 

Kryper nära, nära Harry och för en gångs skull ligger han kvar intill mig. Vilken trygghet. 

Lyssnar till diverse olika radioprogram (jag vet - inte särskilt lyckat) och vid tretiden ger jag upp, och tar mig an SVT-play. 

Tittar på programmet "Gift" som är annorlunda, där gifta par ställer frågor till varandra som kanske inte ställts tidigare. Kors, så ärliga och uppriktiga människor är och jag blir så varm inombords .., tänker .,. hur vågar dom?!

I det första avsnittet möter vi Stine och Jacob som varit gifta 1.5 år. 

Så här står det som programförklaring: 

"Hur gör jag dig till en bättre person? Vad tror du att jag tycker är det mest irriterande med dig? Modiga gifta par ställer oväntade frågor till varandra." Här en länk till programmet som jag fann riktigt intressant.

Minns när pv och jag själv nyss hade börjat vara tillsammans och jag frågade honom om det var någonting han irriterade sig på, ja, som jag gjorde eller .., ja, ni förstår. 

Jo, det var det. (Va? ?!) Och ville jag veta det ..? 

Det visade sig att han tyckte att jag slängde för mycket mat. Jaha, inte värre än så, tänkte jag. I den lilla 1:an fanns nämligen ingen frys, endast ett pyttelitet frysfack längst uppe i kylskåpet och där rymdes inte mycket .., kanske ett paket ärtor, om ens det. 

Numera slänger jag  i n t e  mycket mat, knappt nånting, utan håller koll i kylskåpet så sånt med kort datum används först. 

Frågade han mig om jag irriterade mig på något? Nej, det kan jag inte minnas. Om han gjorde det nu, skulle jag svara detta att han ofta struntar i att knyta sina skosnören när han går ut. Jag tycker att det är höjden av lättja, men han kanske ser det annorlunda.

Dagens fönster ...

... speglade sig i dörren här i vardagsrummet igår. 

Så egentligen var det ju gårdagens fönster.

Onsdag ....

Det är klart att man ska vara tacksam för alla årets månader och man känner sig nästan som en månads-mobbare, men ..., november är så mörk, så mörk. Det beror såklart även på att vi inte ser några gatlysen eller ljus från vårt boningshus.

Nåväl, om en månad vänder det. Bara vetskapen om att så blir det, gör att det blir lättare. 

Igår såg det ut så här när solen började tänka på att göra kväll. Sååå vackert var det!

Efter att ha legat vaken till halv fyra natten mot idag, börjar jag äntligen - nu kvart  över tio - att känna mig som en människa. Ska nu klä om och hjälpa pv lite röjning. Vi har hyrt en släpvagn med galler från affären .., ja, det är det vanliga, garaget ,-).

Dagens fönster ...

Igår gjorde jag ungefär så där som Stationsvakt gjorde för ett par år sedan .., han strosade omkring i olika städer och samhällen runt om på vår jord, ja, via Google Maps, alltså. Det är ju så helt fantastiskt intressant! 

Innan vi åkte till Cornwall gjorde jag sammaledes, klickade in namnet på vårt AirBnb-boende i lilla Millbrook och "vandrade" längs bygatorna. När vi sedan kom körandes dit, kände jag genast igen mig. 

Igårkväll gjorde jag sammaledes, men då i Vilnius. Upptäckte en georgisk restaurang nio minuters promenadväg från hotellet ...., kollade menyerna ., tänkte, hjälp så intressant .., vandrade vidare .., ja, lite så där. 

Likadant var det när vi besökte Liverpool. Det är därifrån den här bilden kommer.

 

Emil var ju med oss och vi tog en fika på Tate Café och allt kändes bra. 

Så roligt att resa tillsammans med ett vuxet barnbarn!

Är jag den enda .....?

Säger till pv att visst är det skillnad  på nyhetsuppläsare i SVT nu, i jämförelse med tidigare år?

Sååå himla propert klädda numera! 

Såg även en bild från Sveriges Radio där den eminente programledaren Mikael Kulle satt i kavaj och slips och sände från P1-studion! 

Stiligt!

Och så en ny måndag ...

Läser mejl från min syster i Australien. Från att ha varit halvt döende för ett par år sedan, brutit närapå alla kroppens ben och krossat bäckenet och därefter varit mer eller mindre "ämlig", är hon nu den mest effektiva människa jag vet. 

I varje mejl berättar hon om dagens sysslor. Hon har räfsat på tomten, rengjort fågelbadet, putsat alla fönster, klippt ner vinrankan, rensat ogräs, ja, det aldrig slut. 

Visserligen får hon dagen därpå förfärligt ont i sitt ena ben, men det går ju förhoppningsöver, skriver hon.

Hennes tre år äldre syster i Skåne, lever ett helt annorlunda liv. Enligt egen utsago tillbringar hon mycket tid i den härliga hörnsoffan och hon läser Skånska Dagbladet från första till sista sidan och löser korsord. Tar det mer som piano, helt enkelt. Jag förmodar att hon kommer att överleva oss alla.

Själv har jag tagit en härlig promenad tillsammans med Harry. Vi sneddade över gårdsplanen på Stora Stensjö, förbi alla hästarna som är så nyfikna och så in i fårhagen som, sedan en tid tillbaka, är helt tom på får. Då är man liksom på toppen av åsen. 

Smala  stigar där fåren trampat hela sommaren. Och miljoners fårlortar.

Det vita huset med grått tak kallas allmänt för Tullhuset, riktigt varför vet jag inte. 

"Tja, jag tror att namnet härrör från den tiden när en massa sten och tegel levererades nerifrån hamnen ..., kanske var det då någon slags tullstation?", säger pv. 

(Nu har jag kollat upp det hela med Lennart, han som är uppvuxen här i Stensjö. Jodå, så var det. Stenen fraktades på pråmar ut till Fågelholmen, den där pv simmade runt, runt inför Vansbrosimmet.)

Går man längs stigen på husets hitsida, är man snart vid X-grinden och därerfter är det nerförsbacke mot havet. 

Harry lullar på lite som han vill när vi går här, samtidigt som han håller koll. 

"Är du med matte ...?" 

Jo, hon är med. 

Gud, som jag älskar den hunden!

Kommer hem. 

På familjechatten får vi veta att exet nu har genomgått sin första grå-starr-operation .., och pv, han sitter vid skrivbordet och letar en anteckning till Kyrkokören .., och Harry har tagit siesta. 

Till vänster här syns min skärmbild på datorn. Bilden togs i somras eller höstas vid den så kallade "Morgonbryggan" i Torekov. 

Där tog jag minst två dopp per dag. Ser ni mannen längst till vänster som får en klapp på kinden av sin fru? Så glad jag blev att det råkade komma med på bild, för det var inte meningen. 

På bildskärmen finns även mindre bilder, såna som jag kallar för hjärtevärmarbilder. 

Det här  är en av dem. Mamma som på den geriatriska avdelningen på Ystad lasarett får besök av Anders, som då går på gymnasiet alldeles intill sjukhuset. 

Och en somrig bild, tagen från toppen av Tjamstabacken hemma i Malå, är en annan som alltid finns  på bildskärmen.

Nu ska jag ta mig an Svenska Dagbladets korsord som vi löser tillsammans, pv och jag själv.

Dagens fönster ...

Grannen Annelie, hon som ibland tar sig an Sigge och ger honom mat och kärlek när vi är bortresta, har kvar sin lägenhet i Stockholm och detta är vad hon kan se när hon tittar ut. 

Så totalt underbart! 

Tack Annelie att jag fick låna bilden!

Dagens fönster ...

... var en gång mitt och det var förstås i lilla ettan i Ystad. 

Pappershästen var en adventshälsning från Anja Notini och den trivdes så bra där bland småänglarna.

Underlig dag idag. 

Det känns som om jag har svagström inuti kroppen. Diskar och far fram med dammsugaren. Byter överdrag på soffan Ektorp och upptäcker sand mellan dynorna. Fyller på med mat till fåglarna. Harry som inte har kräkts i natt, ska även idag få kokt kyckling med ris. 

När allt är klart, ligger jag raklång och läser Elin Grelssons roman "Inget ska växa över mig". Elin är dotter till bloggvännen Eva på Frösön - numera Rödön - och jag tycker om sättet hon skriver  på, Elin, alltså. 

Somligt känns igen. 

Känslan av att ha lämnat en tillvaro för en annan, i hennes fall Jämtland för ett nytt liv i Stockholm. 

Kanske också känslan av främlingskap såväl "hemma" som i allt det nya. Detta att befinna sig mitt emellan.

Nu Vinterstudion.

Resumé över en vanlig lördag i november ...

Kyligt ute hela dagen, men vackert. Frostigt. En sol som svingade sig över kullen mot söder, i alla fall lite, lite. 

Skivade äpplen tunt och slängde ut till koltrastarna. Ingen ekorre på besök, så långt jag kunde se. 

Pv kom hem vid halv 1, då var alla bommar på land. En i bom-upptagargruppen låg hemma i feber, och får förmodligen ta sig an att skrapa "bojarna", dom som sitter längst ut på bommarna. 

Där brukar vara mängder med havstulpaner och musslor, men är inte svåra att skrapa bort. 

Harry som fortfarande är lite krasslig, har idag fått äta kokt kyckling och för att han ska få i sig vätska, får han även kokbuljongen och kokt ris. Lite kokt  fisk har han också fått.

Och nu deppar blomlåde-blommorna. 

Får försöka tömma dem i morgon - lådorna, alltså -. 

Tack ni blomster som så generöst skänkt oss så mycket glädje under flera månader!

Viktigt! Vi får inte  glömma att titta på det  sista avsnittet av "Saknad, aldrig glömd" som visas ikväll, kl 21.55.

Lördagmorgon och Dagens Fönster ...

Igår blev det ett besök på Halmstad Bibliotek, som är så vackert så det är inte sant! 

Längs båda långsidorna av biblioteket satt besökande och läste eller bara tittade ut över Nissan. 

Det blev fem böcker som fick göra oss sällskap hem. Två som handlar om Vilnius historia och tre romaner,utvalda mer som på måfå. 

Saknar bibliotekarien hemma i Malå - då i min ungdom - hon som visste precis vad jag tyckte om i bokväg - vi hade samma smak - i alla fall när det gällde böcker.

Här bild från bibliotetets kortsida, med vy över Nissan  såklart, men också in mot centrum. 

Lördag idag. Pv är i Skallkroken och kämpar med bomupptagningen .., det är minusgrader och isande kyligt ute. Medan mitt ägg kokade, gick jag ut i bara nattlinnet och gav småfåglarna mat. Tänkte att .., nu gäller det att inte trilla och bryta något ben eller slå i huvudet, så där så man hittas på gräsmattan liggandes i nattlinnet. Hu! Jag rodnar enbart vid tanken.

På programmet idag .., Vinterstudion förstås .., och kurering av det som tycks bli en rejäl förkylning. Är sååå raspig i halsen. Det är många vänner nu som är krassliga, inte minst Hedgrenskan i Trelleborg som legat däckad i flera dagar. Krya på dig Kerstin!

Dagens fönster ...

.... fångades i november månad år 2014. Efter ett besök hos min syster ute på landet, passerade jag Färingtofta kyrka, vände om .., parkerade bilen och gick ut för att ta mig en titt. Och fånga fönster. 

Sällan eller aldrig hade jag skådat så mycket buxbom som just där! 

 

 Och där ligger stoftet av riksdagsmannen Jöns Carlsson som var född i Koholma.

Men där fanns även en vacker sten till minne av Hilda Anderssson som  n ä s t a n  han fylla tretton år. Vad drabbade denna Hilda? 

Här kan man läsa lite mera om den vackra kyrkan.

Apropå det här fågelquizzet ....

Så landade en underbar kommentar så där på slutet. Läste det och loooog. Blev så glad. 

Bilden tog jag här nere vid havet. 

 

Det var som att se en film. Tack Pernilla!

Här kommer det: 

Båthuspernilla sa...

Även om det bara är ett sommarställe så har jag tillbringat varje sommar vid vattnet och intresserat sett sjöfåglarna och lärt mig deras egenheter. Knipan som är så skygg att den lämnar sina ungar när vi kommer med båten, oavsett hur försiktigt och tyst vi kör med elsnurran. Ljudet från vingarna när de flyger.

Viggen som får sina ungar senare än de flesta andra. Det var en upplevelse den sommar när en gräsandsfamilj utökats med en viggunge. Det var ett nöje att ligga på bryggan och titta på medan gräsandsungarna betade från ytan och bonussyskonet simmade längs botten i tångskogen.

Jag saknar de stora ejderflockarna och deras kockande på sommarmorgnarna. Numera blir jag glad om jag ser mer än 7 ejdrar samtidigt.

Storskraken som har stora kullar, uppåt 16 ungar är inte ovanligt, jagar tillsammans i familjen. De simmar i bredd med huvudena under ytan och för småfisken in i en vik där buffén sen är uppdukad.

Ett antal somrar hade jag en knölsvan som kom när jag visslade och åt ur min hand. Det var en hane och när ungarna kläckts kom han förbi med hela familjen och visade upp dem. Jag döpte de vuxna fåglarna till Lennart och Naomi.

Jag skulle kunna fortsätta vidare, men ska inte uppta för mycket utrymme här. (Du hade mer än gärna fått fortsätta uppräknandet!).

Dagens fönster ...

.... men kom på plats senare än brukligt. 

Inte var jag trött heller, men det var väl annat som upptog tankarna. 

Mammografin, till exempel. 

Som vanligt var jag på plats minst nästan en halvtimme för tidigt, men det gjorde inget, ty den som hade tiden före mig, hade inte dykt upp. 

Alltså blev det min tur bums. Förra gången var sköterskan en man - ursprungligen från någonstans i Afrika - och jag minns hur vänlig han var och hur varma händer han hade. 

Nå, det kändes bra med en kvinna också och när jag sa "jaha, det är en kvinna idag ...", sade hon att "ja, nästan alla tyckte ju sååååå mycket om honom och han fick sååå mycket beröm, det får ju inte vi kvinnor på samma sätt." 

Undersökningen gick undan. Tjopp-tjopp på höger bröst och likadant på vänster. 

"Få se .., det var alltså på vänster bröst du hade en godartad tumör som opererades bort ..?, sa kvinnan och jag tänkte att ordet tumör använder jag aldrig - det är väl en slags förträngning - och jag sa att jo, så var det ju, det var bara en liten .., ja, nånting annat." 

Entrén till mammografin/röntgen/blodgivningen är så vanvettigt stilren och fin med gröna fåtöljer/stolar och det är så .., ja, snyggt, helt enkelt. 

 

På det lilla bordet i väntrummet stod den här krukan med konstgjorda anemoner. Egentligen tycker jag inte om plastblommor, men efter att ha sett dessa ..., kan jag nog lätt ändra åsikt. 

Sååå fina! Och påminner mig om mamma; hon som älskade anemoner!

Körde till Ankaret efter besöket i Falkenberg. Postade skidåkningstiderna till min syster, plus lite julgodis och Ahlgrens bilar, jo, men det kändes bra. 

På väg hem upptäckte jag bussen som kom från Halmstad och i Lilla Skipås steg pv av och blev så förvånad över att erbjudas lift. Han hoppade glatt in och nu är han ute med Harry. Den senare har varit krasslig ..  kräktes rejält igårkväll och ville därefter sova hos husse, i hans säng. Hela dagen har han - Harry - inte gått att känna igen, men nu börjar han piggna till. Så skönt!!

Spridda skurar, men inget regn ...

Högtryck gör susen! Det har man ju vetat tidigare, men det blev verkligen påtagligt just idag. Inte direkt solsken, men hög, klar luft. 

Nästan vindstilla. 

Pv cyklade till Gullbrandstorp och åkte rullskidor hem, men ack, hans klocka stannade innan han var hemma, så nu vet han inte tiden .., aj, aj, den som antecknas så noggrannt i hans block!

Han berättar om glädjen i att vara i just Gullbrandstorp där han varit så ofta (i vintras som mentor för någon klass) och där han känner till hur det fungerar. Nu ska han vara någon slags resurs och hjälpa till bland elever vilka upplever att dom behöver stöd i undervisningen.  

Själv kände jag glädje över att fiskbilen var tillbaka utanför affären .., att Lennarts fru tyckte att jag var ovanligt fin i håret (min pappas ständiga bekymmer att den yngsta alltid var så rufsig i håret och hur ofta tog han inte fatt i mig i farten och tog upp sin plastkam och försökte få styr på lockarna, helst skulle jag ha sidbena också!!) och sist, men inte minst, att jag hade ett så trivsamt handskrivet brev när jag vittjade postlådan. Tack Eva!

Så gjorde jag klart två A4-blad  - skrev för hand ned alla sändningar från Vinterstudion från och med nu till i slutet av januari. Det var alpina skidtävlingar och skidor på längden och tvären och skidskytte förstås (det bästa av allt!) alla med datum och klockslag - och plastade sedan in dem med vår lamineringsapparat. 

Dessa ska jag i morgon posta till min syster i Hörby, tillsammans med en påse Ahlgrens bilar, plus en påse Julskum - såna här skumtomtar -.  Nu har hon i alla fall koll på tiderna fram till slultet av januari, sen får jag göra nya. Och nej, hon läser inte bloggar och det är ju en evinnerlig tur, då hade det inte blivit någon överraskning.

Flera promenader med harry blev det också. Vi går nästan alltid längs havet och ofta slår jag mig ned på den (enda) bänk som finns .., eller på en större sten .., och så sitter vi där och åtminstone jag själv tittar ut över havet och världen. 

Igår såg jag ett fartyg på väg norrut, som tydligen bogserades av ett annat. 

Tänkte på oljeutsläppet i Blekinge och vilken katastrof det blev. Tänkte också om samma sak skulle hända här .., det är ju sannerligen inte en omöjlighet. 

Jag undrar hur många fartyg som passerar här, mot norr eller söder .., dagligen?

Nu ska jag avlösa pv med SvD:s dagliga korsord. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Det var den 11:e november 2013 som pv inte höll sig på cykelbanan ("bara en liten snutt på vägen", sa han) och blev påkörd av en före detta rar och trevlig elev, ni kan ju tänka er så förskräckt den unge mannen blev! Det var dimmigt ute dessutom, så det var inte chaufförens fel och pv gjorde en luftvurpa och hamnade i diket. 

När han väl kommit upp, sade han till den arme chauffören som stod och höll om den påkörde, att "nej, nu ska jag cykla till jobbet ., åt vilket håll ligger nu Halmstad?"

Så tog han upp cykeln från diket, upptäckte att den var helt förändrad/förvriden i formen (en tid senare fick denna cykel skrotas), nej, det blev till att invänta ambulans och färd till akuten i Halmstad. Efter diverse undersökningar och en halvdag i ett undersökningsrum, konstaterades att inget var brutet .., allt hade gått bra. 

Så här såg det ut när han kom hem. 

Av bilden att döma hade jag bjudit på kaffe med morotskaka och Harry var bara två år och inte hade vi skaffat någon Ektorp hörnsoffa .., pv:s mustasch var mörk (ja, inga grå strån skymtar på huvudet), så där som vore han spanjor .., och novemberkaktusen var på gång att blomma!

Våra nya fönster hade ännu inte kommit på plats, det skulle dröja ytterligare några år ..., och på den översta bokhyllan stod då ett inramat foto av en liten Emma i gul sommarklänning. Bilden togs under ett besök i Kungsbacka där vi satt under ett fruktträd och jag berättade hitte-på-sagor och hon lyssnade så andäktigt. 

Just så var det, den där olycksaliga dagen som ändå hade kunnat sluta betydligt mer eländigt.

Har man inget annat för sig ....

Så kan man ju testa sina kunskaper vad gäller olika fåglar. 

Man kan också öva sig i olika fågelläten, så är man beredd när våren kommer och man hör dem sjunga, men inte är säker på vem det är.

Här en länk som jag hittade på nätet.

Själv fick jag 28 rätt av 30, så nu ska jag öva lite mera.

Dagens fönster ... 

... fångades av Monet i deras nya seniorboende. 

En födelsedagsbukett från Monets mamma, finns med i bilden. Grattis i efterskott!  

När jag tittar lite mera på bilden, ser jag att fönstren öppnas inåt. Det vore ett elände för min del, jag som alltid har något av fönstren på glänt och sommartid på vid gavel. 

Kanske är det med tanke på att ingen ska trilla ut och hamna på marken vid t.ex fönsterputsning? Ja, apropå tidigare inlägg om hur man kan förhindra olyckor i hemmet, kanske särskilt för oss som inte är pur-unga längre.

Tack för fönstret! säger jag.

Morgonprat ...

När jag ibland om nätterna går upp för att kissa, trevar jag mig ofta fram i mörkret, i akt och mening att inte väcka pv med alltför stark belysning. I hans sovrum finns nämligen ett badrum.

Då går jag från mitt sovrum, via hallen och där till vänster finns ju trappan ner till nedervåningen och så är där då en "halvtrappa"  till pv:s sovrum (det som en gång var Hildas). 

Mer än en gång har jag tänkt tanken att oj, så lätt att kanske ta ett snedsteg och dråsa iväg nerför den stora trappan, något som för övrigt hände pv en gång.

Idag på morgonen ringde äldsta dottern, som vanligt på väg hem från nattens arbete på Danderyds sjukhus. Den här natten hade hon arbetat på kirurgakuten.

Jag frågade vad det mesta handlade om och hon berättade då att väldigt ofta kommer det in äldre patienter - ofta kvinnor - vilka nattetid stigit upp för att kissa och då - kanske lite yrvakna - ramlar och slår sig nåt hemskt! Det är stora sår i huvudet och det är utslagna tänder och så vidare. 

I vårt pannrum, t ex, där tänds takbelysningen med viss fördröjning - några sekunder bara - men tillräckligt för att det ska vara mörkt när man går in där och ofta ställer pv skor eller andra saker (en kasse med ved etc) just innanför dörren och flera gånger har jag sagt att detta är närapå livsfarligt, det kommer att sluta med att jag slår mig halvt ihjäl när jag snavar över vad-det-nu-är.

Nu ska här bli andra bullar av! Hädanefter ska jag tända lamporna när jag om nätterna behöver uppsöka toaletten och pv har lovat att inte ställa saker precis innanför dörren till pannrummet. 

Vi får se hur det hela avlöper.

Dagens fönster ...

... fångat av mig själv, här i landet Halland. Ett eternithus. Vem bodde där? Vem ställde den lilla skålen på fönsterbrädan ...?

Men  n u vet jag, det här om fåglarna!

Ja, alltså det  jag skrev om i ett tidigare inlägg idag; detta vad som händer med oljeskadade sjöfåglar och vart dom tar vägen när dom väl är rengjorda. Letade på nätet efter någon att fråga och kom till den här sidan. Mejlade till någon vänlig själ och den vänlige själen visade sig heta Magnus och svarade så här:  

"Hej Elisabet.

Fåglarna som är på flytt söderut släpps på andra sidan Skåne. Så även med eventuellt flyttande norrut, dessa släpps utmed Ostkusten typ Kalmar. Samtliga fåglar frisläpps för att inte återvända till det oljeskadade kustområdet.

Med vänlig hälsning Magnus."

//Har jag  sagt att jag  ä l s k a r  människor som svarar snabbt!

Fars Dag ....

 

Ivar Nilsson - hemma kallad för Ivar-Nicke -. 

En sån fin pappa. 

Det är nu fyrtiosex år sedan han lämnade jordelivet. Bilden togs hemma i Malå, vid Solviksbadet och under fotografiet - i albumet - hade mamma skrivit: "Bättre fly än illa fäkta". 

Under årens gång skulle jag få ett helt annat förhållande till bad, såväl i sjöar som i hav.

Hur gör dom ...?

Någonting jag har funderat en hel del på den senaste tiden, det är det här med oljeskadade sjöfåglar. 

Om dessa nu tas om hand och saneras/rengörs, är då inte risken stor att dom flyger iväg till samma ställe som dom kom ifrån .., eller där dom plockades upp? 

Eller ...? Vad händer med dem efter saneringen? Blir dom kvar i något hägn?

Någon som vet ...?

Ett kvällsfönster från landet Halland ...

På väg ut med Harry på eftermiddagsrundan, råkade jag vända mig om och såg då solen där borta i horisonten .., men just då speglande sig i vardagsrumsfönstret.

Bästa sortens morgon ....

 Tänk,  mer än en veckas tid har jag sovit rakt av hela nätterna! Vilken ..., gåva! Eller nåd. Eller nånting.
 Vaknar utvilad. Går ut och ger fåglarna mat, allt medan Harry lyfter högerbenet vid pionen och tycks stå i en evighet och kissa. 

Kommer in ., gör i ordning frukostbrickorna .., pv har tagit Harry på rejäl promenad och jag gör i ordning Harrys macka med leverpastej (mackan skärs i små bitar och läggs på assiett) och Sigge är morgontrött och ligger ihopkurad som en boll på soffan. Eld i kaminen.

 På familjechatten plingar det till och där uppenbarar sig två små videosnuttar som visar en 1-åring i Skåne som lullar omkring med väldig fart. 

Och nu Vinterstudion. 

Hittar en bild från november 2012; den här till vänster. Jag hade besökt Postmuseét i Stockholm där det pågick en utställning om just hemligheter och den här fastnade tydligen hos mig.  

För övrigt? Mejl från min syster i Australien som skriver så här: "Igår blev en ung kvinna svårt hajbiten när hon badade i Port Noarlunga, någon km söder om Hallett Cove och bettet är tydligen runt huvudet. Fy, så hemskt!!! Enligt rapport från Flinders sjukhus, dit hon fördes i ilfart, så är hennes tillstånd allvarligt, men för närvarande stabilt."

Så skönt att man i alla fall inte behöver oroa sig för hajbett när man tar sig ett dopp i Kattegatt.