En onsdag ....

Det här med lediga dagar, det är verkligen som bäst.
(Och ändå kan man älska sitt jobb, det är ju lite underligt).

Vad gör man då på en sån dag?
Jo, man kör ett par omgångar tvätt i maskinen och hänger sedan ut somligt av det på strecket och tänk, att det  t o r k a r!

Och man svänger förbi friherrinnan i akt och mening att lämna spelbilagan från igår (hon tippar ju på hästar och affären säljer hennes andelar), men se, den glömmer jag förstås .., men hon har dukat upp till förmiddagsfika vid garageväggen och det är på det hela taget helt ljuvligt.
"Men hör! Lärkan!!" utbrister jag.
Så är det.
Nu är den här.

Man kan också svänga förbi blomsterhandeln och köpa vårlökar och annat och få det planterat i en korg och sen susa iväg till pv:s moster som nu har lämnat en paradvåning mitt emot Nissan och slottet och i stället flyttat in en tvåa i Harplinge.
En ljuvlig tvåa med uteplats och från vardasgrummet (som har stora fönster) har hon utsikt mot väderkvarnen och himlen är som en ostkupa där utanför.

"Men åååå, så fint! Så här hade jag gärna bott i Ystad!" säger jag hänfört. 
Sonja är måttligt förtjust.
Helt ärligt så ångrar hon sig nästan.
Kanske är det kämpandet med att få allt på plats och hela livet som blivit så annorlunda - tillvaron som änka - och först många år i hus och sen i våningen i Halmstad .., och nu här, mer på landet, visserligen nära barnbarnen, men ändå.

Vad mera gör man på den där lediga dagen?
Jo, man tar hundarna och går på ganska lång promenad och blir galen på nelly som vägrar att följa med och bara sätter sig på rumpan en lååååång stund och vi går vidare och först efter kanske tio minuters väntan kommer hon lullande och sen har hon bråttom hem.
Då är hon minsann glad och sprallig.

DN till vänster med kraftigare rubriker ....

Och så kan man läsa Svenska Dagbladet som för en tid sedan erbjöd en superbillig provprenumeration.
Tycker jag om den?
Nej.
Den känns ...spretig, men det kanske är ren ovana.
Och måhända är det inbillning, men nog tycker jag att det är betydligt mer alkoholreklam i SvD.
Nåja, vi är bara i början av provläsandet, vi får väl se.

Upphittat ....

Oj, nu härjar lössen på dagis/skolan igen!

Eva på Tyresö, hennes barnbarn Erik, ja, det var han som hittade listan.
Tack snälla!

"Hej, det är Anita!"

Sittande i trädgårdsstolen - en så kallad micropaus i solskenet - ringer mobilen.
Det är Anita från försäkringskassan som vill få kompletterande uppgifter, därefter ska pengarna betalas ut.

En bra stund pratar vi .., jag rabblar upp mitt rullande schema och hon antecknar, hela tiden vänligheten personifierad och jag säger att jag är fylld av beundran för alla regler dom ska ha i huvudet och jag fattar inte hur dom kan hålla isär allt och jo, jag vet, det är deras arbete, men ändå!
 
Det visar sig att Anita är nästan jämnårig med mig och räknar sig som en inventarie på jobbet, ungefär som jag själv då. Hon låter oerhörd trygg.

"Då så Elisabet, jag ska lägga in dina uppgifter här så har du nog pengarna på fredag, allra senast på måndag ...", säger hon.

Jo, men det känns bra.

Långt efter alla andra .....

Oxe, född 1975

När jag tittar på min spotifysida ser jag vad sonen lyssnar på.
Nån "Jack Johnson" ...?
Klickar och lyssnar.
Men så bra!!
Och jag har inte ens hört talas om den mannen!

 

Dagens fönster ...

Ååå, den lilla hussvalan som startade sitt liv i Kina och så småningom hamnade i en butik i Sälen och sist av allt hos en västerbottensmadame i ett gult hus i landet Halland, den hänger nu i en tråd i fönstret som vetter mot havet till.

På något sätt fastfrusen i sin rörelse.
Inga snabba vingslag!
Inget bo att flyga till.
Inga små hungriga sval-barn att fånga flugor till.

I skrivande stund har den fastnat med näbben i spetsgardinen.

Dagens fönster ...

... fångades i ... Transtrand kanske, någon mil från Sälen?

Pv vet säkert och kommer att rätta mig om jag har fel.

En lillebrors vänsterhand ...

Det här med vänsterhandsfångandet, det tog nästan slut när tågresorna till och från Helsingborg eller Halmstad upphörde. Men tänk, sån tur då ...., när där finns andra som drar upp håven och kollar fångsten. Som Ulrika, till exempel. Och vilken fin bild du har tagit och vilken lugn och trygg hand!
Så här skriver hon:

"Handen tillhör en 38-årig rallyförare och egenföretagare som lagar bilar, målar hus och bygger och gör allt möjligt och som har tre döttrar och höns, hund och katt.

På frågan hur bra han trivs med sitt jobb blir svaret 9. Han hatar pappersarbetet, annars hade det nog blivit full pott. :-)

På frågan hur bra han trivs med livet just nu: 8

Han är yngst av 6 syskon. Vädur.

Och den som höll i håven säger att han är oerhört snäll och omtänksam och rolig."

Tack du rara Ulrika och snart tjoppar rallyförarens hand in på rätt sida.

Roadtrip till Skåne ...

Igår tog sig sonen till Ystad, där han ju tillbringade hela skoltiden.
Genom rymden susade bilder till mamman och jag greps av våldsam skånelängtan!
Hur många gånger har jag inte promenerat här, eller cyklat, på väg från stranden, den som ligger borta vid nya kyrkogården, lite västerut.

Och alldeles osökt tänker jag på annannan i Portugal, som ofta sig längta efter ystadbilder.
(klicka gärna på länken och sen hennes länk .., jag looooog och ska visa smålänningen när han kommer hem!)

En liten talgoxe som tar igen sig, fångade han också, sonen.

Och en hungrig blåmes.
Eller kanske mätt ..?
Lite fundersam kanske över vad tillvaron (läs: fröautomaten) har att erbjuda.

En tur till Kåseberga hanns också med och sillamacka på rågbröd.
Om en månad är jag där.
I alla fall i Ystad.

Och alla bilder tog sonen.

Om varför en kinesisk sjuksköterska kan få sig en smäll på kinden

På väg hem från Dalarna lyssnade vi till reprisen av utsökta Godmorgon Världen i P1.
Det var särskilt ett reportage som gick rakt in i hjärtat och som fick oss att sitta alldeles tysta i bilen ; det handlade om kinesisk sjukvård.

Krönikör var Johan Bergendorff och efteråt sa vi unisont: "men tänk, det här hade vi ingen aning om!"

Vill man ta del av hur det kan gå till i Kina om man blir sjuk, då klickar man in sig här och hoppar fram till ungefär 1.33.30 i programmet.

På en vecka ....

... händer det mycket.

Det som bara var en ynka liten grodd, har då vuxit till .., ja, titta på bilden bara!

På en vecka kan också en grön gräsmatta förvandlas till en enda sörja av snö och jord.

Dagens fönster ...

Den lilla koppen som inhandlades i Sälen får vila ut på fönsterbrädan.

Det blev en lång dag igår.
Upp klockan sex för att börja städa stugan i Sälen, därefter evighetslånga köer längs vasaloppsspåret, snöglopp och gråmulet mest hela tiden och jag tänkte tack-och-lov att pv inte åkte skidor, då hade jag fått sitta själv i bilen hela dagen och långt in på kvällen.

Nu turades vi om vid ratten.

Så här såg det ut i Evertsberg ...

Vi åkte ifrån  ett närapå vårlikt Halland och kom hem till ett vitt landskap!
Ja, ja, det vet man ju hur mars och april kan vara, men liiite snopet var det allt.

Och en skön morgon har det varit .., småprat med sigge och hundarna .., frön som planterats har skjutit i höjden .., en liten, liten pelargonia har knoppar .., och i kylskåpet hittade jag hemgjord ostkaka - jo, jo - det förstår ju vem som har lämnat den! Tack friherrinnan.

Nu stundar vardag.
Jobb från klockan tre och det känns bra det också.

På operationsbordet ...

Och allra mest tänker jag på Rexxie idag.

Lycka till!

Lördag ....

Det blir en alldeles ljuvlig morgon det här.
Fyra av sex sitter vid bordet och pratar om allt möjligt; jag berättar om min skräck (eller i alla fall oro) för att drabbas av Alzheimer - precis som min mamma, moster och andra i släkten - och det pratas om baklänges procenträkning och sånt som är bra mycket mer komplicerat än så .., om långloppet i Marcialonga i Italien pratas det också och om nelly som är så morgontrött och så dagens äventyr. Och pv säger att han funderar på att gå ner i tid på jobbet .., att kanske arbeta tre dagar per vecka och sedan hoppa in som vikarie om det behövs.

När alla är uppstigna, blir det planläggning inför dagens skidåkning.
Alla utom jag själv och hundarna hoppar in i en av bilarna och ger sig av mot nånting som jag inte kommer ihåg namnet på (det börjar på V ..., minnestest ska inbokas) och så åker dom till Smågan och tillbaka, kanske två gånger, eller tre.
Utifrån gårdsplanen hörs skratt och prat .., jag frågar om Patrik har tagit med sig vantar och jodå, det är lugnt.

Och jag tar nelly på lite längre promenad och aldrig har hon väl lullat på såååå sakta och när vi väl kommer hem till gårdsplanen, skuttar hon glatt till fel stuga (hon får följa på minnestestet) och sen till nästa stuga ..., tills hon hör AP ropa och då blir det brått, oj, så hon skuttar! Det var AP som tog bilderna.

Nu stundar bortplockning av det mesta som inte ska användas idag .., och så ska stugan röjas och städas, men det blir i morgonbitti det.

Jag har snart läst ut "Sonen", som ballar ur lite på slutet men så tycker jag ofta att det är med bra böcker, när allt ska knytas samman.
Hos fjällbagarn har vi beställt fem semlor (den godaste mandelmassan i världen finns i dom semlorna) och så är vi då inne på sista dagen och kvällen här.

Ungefär så.

Torsdag ....

Nu börjar det fyllas på här i stugan!
Igårkväll kom AP och Micke och Nelly visste inte till sig av glädje och slickade matte på kinden om och om igen och så blev det husses tur och sen var hon nära dem mesdt hela kvällen, ja, om det nu inte kom mat i vägen, alltså.

Det var kanske på instagram jag berättade om den lilla shoppingturen ner till själva centrum i Sälen.
Där inhandlades härliga vykort - design Jan Stenmark -, en liten närapå-dockskåpskaffekopp i underbar kulör (här ovanför) för ynka 25 kronor och den är säkert inte värd mera heller, men å, så jag tycker om den!
En alldeles riktig koskälla fick också följa med hem, jo, men det kändes bra.
Och en svala i trä - någon man eller kvinna i Kina har tydligen snidat ihop den - och den är så fin, så fin, så fin och hänger just nu fönstret ut mot gården, ja, måtte jag inte glömma den!

Så här såg det ut i morse när jag tittade ut i morse.
Kanske femton centimeter nysnö .., vitt och fint!

Nu ska jag förbereda för rårakor med bacon och rårörd lingonsylt.
Ikväll vankas pasta på widnersvis.

Ps. Den nya, fina koppen invigdes vid halv-tolv-tiden, då SVT direktsände när kungen meddelade vad den nyfödde lille prinsen skulle heta. Jo, visserligen tycker jag att monarki är en förlegad institution, men det hjälps ju inte, oj, så roligt jag tycker sånt här är och jag förstår att jag inte är den enda som tittat på detta, säkerligen har såväl Gunnar i Jämtland som Bert i Luleå suttit som fastnaglade framför tv:n.  Och grattis även till alla andra som igår förvandlades till storasystrar eller i ett huj blev en storebror! Ds.

"Heja, heja 6435, det här gör du bra, kom igen bara!"

Så här var det.
Uppstigning vid sextiden .., kaffekokning, grötfrukost, kolla vallan .., och så iväg vid kvart över åtta.
Vid halv nio är vi framme vid Vasslan, sjön hitom Oxberg där starten för Halvvasan är belägen.
Hela sjön är nu en enda stor parkering; så vanvettigt bra fungerar allting, logistiken för Vasaloppet är verkligen suverän!
Hilda och Patrik har starttid 10.00 och totalt är det över femtusen friskusar som ger sig iväg, men inte samtidigt - det är en kvarts mellanrum mellan gängen -.
Vi åker vidare och ställer oss vid en perfekt utsiktsplats och hejar friskt. Allra mest hejar pv; ja, han hejar så där så jag nästan rodnar och det finns dom som tittar storögt på honom ..., men dom som åker är glada och vinkar glatt till världsmästarhejaren .., nån tackar för hjälpen, ja, det blir många leenden.

Bajamajor finns på varje kontroll och dom hålls fina och välstädade, ja, i alla fall dom vi besökte. Dom här stod och deppade lite för sig själva i Oxberg och det var efter att allt var över, då, när pv letade efter bjällran som han glömt - den som jag inhandlat på Antikhuset norr om Ängelholm -.
Jo, jo. Där blir det minuspoäng.

På själva långa Vasaloppet är det proppfullt med människor i Mora, nu är det betydligt lugnare, men längs hela upploppsrakan - vid sidan om, alltså - finns olika stånd där det säljs allt från marknadsgodis, kransar av olika modeller (att hänga runt halsen), souvenirer av allehanda slag, små och större dalahästar .., och man kan köpa varm kantarelltoast med västerbottensost som smakar himmelskt .., eller nån form av langos, ja, ni förstår.

När klockan är någon minut över fyra, kommer Hilda och Patrik i mål, dödens trötta.
I sex timmar har dom då varit ute och med tanke på att deras skidträning i landet Halland varit lika med noll, så är jag fylld av beundran.
Med tåga och sisu - som väl är samma sak - kommer man långt, i alla fall fyrtiofem kilometer.
Heja, heja och stort grattis!

Inte det minsta slut i nån ruta ..

Dag 1 i Sälen och Patrik är generös och säger "du kan låna min dator Elisabet .., vi är klara nu".
Ja, i en timmes tid kanske har han och Hilda suttit och tittat på youtube-klipp inför morgondagens äventyr halvvasan. Det gäller att ladda! Fyrtiofem kilometer enkel väg och ingen av dem har åkt så lång, inte ens två mil, så det blir spännande.

Uppstigning vid halv sju, avfärd till sjön innan Oxberg vid kvart över åtta och klockan tio är det start.
Bjällran är redo .., det har kolhydratladdats och allt känns bra.
Just nu vallas skidor.

Och hon som inte åker längd eller slalom - i alla fall inte just nu - vad har hon gjort?
Jo, hon har ömsom ägnat sig åt hundrastning, ömsom suttit vid Gustavsbacken i en sån här fällbar stol och lapat sol och druckit kaffe och pratat med ett par från Stockholmstrakten som hade två fina collies och så har hon gått hem och ätit rester till lunch, därefter vänt åter till backen och då hade solen kommit fram på allvar, så då var det  s k ö n t  och sen har hon gjort en köttfärssås som fick mvg av pensionatsvärden (övriga äter veganskt) och nu hettar kinderna och det röda Zinfandelvinet var utomordentligt gott.
Dagens Nyheters stora korsord hanns också med och nästan hela GP:s (som var för enkelt).

Vi förvånas över att det är betydligt kortare köer i liften än tidigare år och färre bilar på den jättelika parkeringen. Helt klart mindre turister.

Nelly har varit som en solstråle och fick följa mig till backen; hon viftade glatt till precis alla som ägnade henne en blick (mest till damen två stolar bort som åt på en bulle) och en liten kille med skidglasögon blev ett äventyr för Nelly som nooooosade väldigt mycket på glaset.

Nu har det tittats på Akuten och jaghör grannarna prata - det är trivsamt, tycker jag - och  småbarnsfötter skuttar omkring där  på andra sidan väggen.

Ja, så blev det med "slut i rutan".
Ack, att man hade råd att köpa en sån här fin dator, det säger jag bara.

Ps. Tack för genom-rymden-sända fönster och tack Guy för ditt mejl angående Winai! Nu vet vi. Ds

Dagens fönster ...

Herr Jonsson i Arvidsjaur - Guy, med andra ord - var ute på promenad och såg då ett fönster och kom att tänka på en madame i landet Halland.

Det tackar jag för Guy!!

Och tack snälla, rara, goa Patrik Ljungman som så generöst låter mig låna din fina Mac (alldeles enkelt är det inte), vilket innebär att jag nu kan lägga in bilder. Någon Ipad har jag inte, inte någon egen bärbar dator heller, bara telefonen och så min stationära hemma, med stor och vid skärm.

Nu ska jag skriva några rader till min syster i Australien, sedan gå och sätta mig i Gustavsbacken och läsa en bok och förhoppningsvis fånga några fräknar!

Slut i rutan ....

Ja, nu blir det tomt här i bloggen förmodar jag, under en veckas tid.
Hopefully är jag vid liv.

Bjällran är nedpackad och oj, vad jag ska heja på alla åkare, ja, hejandet är jag duktig på, särskilt när kvinnor kommer skidande!

Här i huset bor under veckan vännerna från Bohuslän som tar lillsemester och sköter om sigge och allt annat. Hundarna får göra oss sällskap.

Ha det så gott alla rara, fina vänner!

Dagens fönster ...

Mariadagens fönster kommer från trakten av Hovfjället.

Så här skriver fönsterfångerskan:

Hej!

"Här kommer ett fönster susandes från trakterna norr om Torsby. Bredvid stugan eller det är mer ett hus där vi är över helgen, så finns det ett uthus med detta fönster.

Hej från Skidåkaren Turtlan.

Den allra första .....

Bäst idag: jag är på språng från lagret till kassan, när jag upptäcker en liten tös som handlar med sin mamma. En jättestor inköpslista ligger i den pyttelilla kundvagnen och jag blir som fastfrusen; tvärbromsar och så frågar jag tösen och hennes mamma om jag får ta en bild av listan och jag får visa det på nätet och det får jag.

Tösen som är nyss fyllda sex år, hon heter Inez med z.
Alldeles bara för någon vecka sedan ramlade allt på plats och det där miraklet att kunna sätta ihop bokstäver till ord .., ja, men ni förstår vilken glädje!

Det här alltså Inez allra första inköpslista.