Söndagsfönstret ...

"Det här fönstret ser ut som det just slagit upp sina luckor mot morgonsolen. Godmorgon på dig" skriver avsändaren som är annannan i Portugal. 

Jag svarar: "tack snälla, där inne bor nog en snäll människa , tror jag". 

Nu tycker väl någon som läser här att det var väl naivt i överkant att tro nåt sånt, bara genom att titta på fönsterluckorna som står på vid gavel. Men annannan skriver: "Tror jag också. Det är en sådan gata!

Tack! säger jag.

Somliga kommer ihåg ...

Det har varit två urjobbiga dagar då jag knappt kunnat prata, då har jag börjat hosta nåt hemskt. Om det pratar vi, friherrinnan och jag själv. 

"Men kommer du inte ihåg hur du en gång reagerade på ny blodtrycksmedicin ...?" säger hon som tydligen har en inre patientjoiurnal, inte bara för egen del. 

Nej, det kom jag inte ihåg. Inte förrän hon sa det. 

På tisdag har jag tio minuters konsultation med läkaren Per. 

Då vill det till att jag har skrivit upp sånt som jag inte får glömma bort att ta upp. Och så får man prata snabbt. 

Bytte febertermometer till en som man stoppar i örat. Oj, då hade jag ingen feber alls. 

Vilken oerhörd glädje!

Dagens fönster ....

... från Babsan - inte längre stationerad i Uppsala - utan numera på Raggarön, kommer dagens fönster. 

Och raka besked är det på anslaget på väggen också. 

Tack Barbro!

 

Mejl från down under ....

//Min tio år äldre syster har opererats för starr och berättar om det hela i gårdagens mejl. 

I alla fall så gick min operation bra enligt kirurgen och efter det jag legat och halvvilat i ca 2 timmar så kom Annkristin och hämtade mig.  Då var jag lite wobbly så det var bra att jag kunde hålla i henne.  Eftersom man skulle fasta före operationen så var jag jättehungrig så när vi kom hem drack vi kaffe och åt mackor.  Sedan satt vi i  soffan och pratade resten av eftermiddagen.  Jag hade ju bandage över

ögat så allt var litet ur fokus och verkade påverka balansen en del, så jag fick ta det lugnt när jag var uppe och gick.  

Till middag hade jag förberett  din räkgryta, dvs allt utom räkorna, som jag nu la i och så åt vi den med pasta till och fortsatte och pratade.  AK är så trevlig och lättpratad, men till slut  var jag så vansinnigt trött så vi gjorde natt.

I går efter frukost åkte AC hem till sitt för då skulle dottern operera bort visdomständer och AC skulle passa barnen.  På eftermiddagen skulle jag  till ögonkliniken för efterkontroll och ringde efter en taxi.  När det var 15 min. kvar till mitt appointment så hade den fortfarande inte kommit och

jag började bli frustrerad.  Då hade grannen Matt kommit hem och råkade se mig sittande på trappan vid huvudentren och kom över och undrade varför jag satt där.  När jag förklarade situationen för honom sa han till sin apprentice att skjutsa mig till kliniken och jag kom dit med en minut till godo och kom in på en gång.   

De var nöjda med hur det såg ut och jag fick en tid  13 april för operation av nästa öga.

I går var det soligt och 29C och det är ungefär samma i dag och jag har varit ute

och vattnat.  

Annars är jag tillsagd att ta det lugnt, inte lyfta något och ingen gardening och ingen excercise på 2 veckor, så jag kommer att vara superslapp.

Ha det så gott i vårvädret.

Och så gårdagens ....

Det är nog bäst att du tar det lugnt så att du inte drabbas av något återfall.

Mitt öga känns bättre och bättre och i dag har jag kört bil för första gången efter operationen och det var inga problem, men jag åkte bara upp till affären. Gick på banken, posten, apoteket och sedan handlade jag några färskvaror.  Efter uppackning satt jag ute ett tag och lyssnade på radion, som för en gångs skull inte tog upp ämnet Meghan-Harry.  

Australien tillhör ju Commonwealth med drottningen som överhuvud, så allt som rör engelska kungahuset ältas alltid i evighet.  

Solen skiner och det är 30C.

Vad gäller ev. Sverigebesök i sommar så är det väldigt ovisst för, för  närvarande har vi inga internationella flyg härifrån.  Allt stängdes ju ned för att skydda oss från Covid och vi har ju faktiskt varit nästan Covid-fria i stort sett hela tiden bortsett från det som hände i Melbourne och då rörde det sig ju om hemvändande aussies, som inte riktigt följde karantänreglerna.  F.n. är det bara aussies som varit strandsatta utomlands som får flyga in i specialchartrade plan och hämtas på flygplatsen och omedelbart tas till ett karantänhotell där de måste vara under uppsikt i 2 veckor och får inte lämna det innan de har haft 2 negativa tester.

Men  det skall väl bli bättre för nu har vaccineringen påbörjats trots att Italien stoppade en sändning hit då de tyckte att andra behövde det mera. Nu har alla frontline workers dvs ambulanspersonal, läkare, sköterskor etc. etc. fått sin första spruta  och nästa vecka skall man börja med de som är över 70 med kroniska besvär är det meningen och där passar jag ju in.   

Ha det så gott.

Hemma i en veckas tid ...

Det är knepigt det här, ja, att det är så svårt att liksom få kläm på tiden som var innan jag hamnade på sjukhus och än knepigare är det att få ihop tiden efteråt -. 

"Ja, men du kom hem i torsdags för en vecka sedan ...", säger pv. 

Däckade helt igårkväll. 

Somnade på soffan .., gick i säng tidigt .., kände att jag hade feber .., tog Alvedon. Hela natten har jag snurrat av och an i sängen .., nattskjortan - den ljusblårandiga som är så fin - var våt av svett. Håret bångstyrigt. 

Men det blir bättre. 

Så ringer dom - återigen - från Folktandvården och jag blir nästan galen. 

Nej, det finns inte på kartan att jag lägger mig raklång och försöker hålla igen hostattacker. Kvinnan, som väl bara gör sitt jobb, säger att hon flyttar fram besöket en månad. 

Lite över sju på morgonen ringer äldsta dottern, nu på väg hem efter en ny omgång nattpass. Först fyra nätter på raken, så en hel ledig dag och så på det hela igen. 

Hon låter skör. 

Den som planerar schemaläggningen vill att hon ska arbeta i Huddinge, men där har hon varit i fem veckor innan jul och vill inte alls. 

Och påskledigheten kan hon se i stjärnorna efter.

Kanske kan dom vara på landet, hos svärföräldrarna? 

För övrigt?

Väntar fortfarande på svar angående utslaget under bröstet (det är inte bältros i alla fall) och halv två är det blodtryckskoll på vårdcentralen, mitt i skidskyttet. 

Nu väntar påfyllning med fågelfrö (jag har ångrat mig, såklart att dom ska få lite mat och ännu har ingen råtta uppenbarat sig i huset sedan pv tätade så noga)  och så hoppas jag hitta riktigt fina vårblommor som ska planteras i blomlådan, den som pv byggde och som sitter till vänster om ytterdörren. Nog måtte väl detta var ett tecken på tillfrisknande .., att man ser framåt. 

Jo, det tror jag.

Dagens fönster ....

"Ett fönster till dig ...", skriver avsändaren som är Ulrika. 

Och alla som har katt, vet att nånting mer ljuvligt än en tom kartong, knappt finns för en kisse. 

Tack Ulrika!

Torsdag ..

Soligt och fint ute, men kyligt i vinden. 

Går på promenad med pv längs Ejdervägen; kanske tvåhundra meter - inte mera - tror att jag ska dåna och ramla omkull innan vi är hemma. Nåja. Jag  m å s t e  ju ..., kan omöjligen tillbringa tid i eller på soffan, därom fick jag stränga order av läkaren. 

Räfsar ihop humlekvistar och annat som pv klippt ner och lämnat. Räfsar i slow motion. 

Sakta, sakta  Rör på armarna .., det är bra.

Lyssnar till en bofink som inte riktigt hitttat rätta snitsen på melodin, men inte långt ifrån heller 

Och pv har åkt in till stan för att ordna med det som ska ordnas .. ,en ny fågelholk, bland annat och så allt annat. Längtar efter lunch. 

Nån slags resumé.....

Frånsett besöket i Slöinge som jag redan berättat om, har inte mycket blivit gjort. 

Pv ägnade åttiofem minuter åt den gamla svartvita filmen "Sheriffen" med Gary Cooper och Grace Kelly (bland andra) och jag somnade på soffan .., såå trött och slut på. 

Med posten kom en inbjudan från Jehovas Vittnen i Falkenberg. Tack, men nej tack. 

Nu är det snart kväll. Klockan närmar sig halv sju. Friherrinnan berättade att hon doppat sig vid piren i Steninge idag.  Dithän har jag ännu inte kommit. Kanske i helgen, men bara kanske.

Onsdag ...

Idag blir det en längre promenad, nu mot hästhagen på andra sidan vägen. 

Pv gör mig sällskap. 

På lagårdstaket sitter kajor par om par .., detta är ett sånt underbart vårtecken! 

Hästarna i hagen tycks som tokiga när dom ser mig och det är inte av glädje. Vi tänker att det kanske handlar om ett annat rörelsemönster. 

Sen hemåt. 

Och sist av allt ett besök på vårdcentralen i Slöinge. Många äldre som ska vaccineras ..., jag hamnar hos en vänlig (och lång) läkare som säger att nej, bältros är det inte, däremot en rejäl svampinfektion under höger bröst.

Åker hemåt. 

Lycklig 

Vi festar på varm korv med bröd till lunch. Och kall mjölk. 

Himlen är ljust blå ...,, det är verkligen som den allra finaste vårdag.

Små steg är också steg ....

Allting tar tid, men det går. 

Jag har suttit ute hur länge som helst ...(ja, jag vet, ni är många som tycker att det är dumt, men för mig är det livsviktigt) och vi har haft besök av friherrinnan som kalasat på nygräddade våfflor (vi satt på altanen och det var precis lagom skönt) och pv har som vanligt tagit harry på längre och kortare rundor och jag har börjat med maten: ugnsrostade grönsaker samt kycklingbröst. Det ska bli såååå gott! 

Satt länge där uppe vid västra sidan, den som vetter mot havet till. 

Tänkte att ...., någon gång ska vara den första. Om jag igår knappt tog mig upp fast jag gick armkrok med pv, så borde jag kanske försöka igen?

Jag är verkligen ingen  k ä m p e. 

Och så tog jag harry med mig och vi gick långsamt nerför backen och han, som aktat sig så för matte och vikit undan med blicken ..., höll koll (ler när jag skriver det här), så där som .."fixar du det här?" 

Det gjorde jag. 

Sen skulle vi ju hem igen. 

Det gick det med, även om det blev myrsteg på slutet. 

Backen är inte lång och inte förfärligt brant, men det kan kännas annorlunda. 

Nå. 
Jag gjorde det. 

Någon post hade inte kommit (vi är väl dom sista på postturen?), men en stund senare kom pv in med bokstavshälsningar vilka sannerligen värmde hjärtat. Ett vykort från minstingen ..., med några pennstreck där uppe till höger! Ett kort från minstingens mormor och morfar i Malmö. 

 Och en hälsning från den lillasyster man själv har valt i livet (tack Pernilla!) och ett fint skrivet kort från en alldeles riktig storasyster i Skåne. 

Fyrtiotalshandstil, eller kanske femtio. 

I alla år har hon skrivit lika vackert. 

När mamma inte längre var i livet och jag skulle städa ur hennes lägenhet, upptäckte jag hur många vykort som helst från Rigmor till mamma. Så mycket det ska ha betytt för henne!

Och så här börjar det se ut på gården. 

S o m  jag älskar gärsgården (gärdesgården, för den som så önskar)! 

Nu har vi ätit jättegod middag .., pv har röjt i tvättstugan och gått långrundan med Harry ., nu eldar han i kaminen.

Lite till ....

Läser tillbaka och ser alla vänliga kommentarer och lika många goda råd. 

Till dig - "Hoppas att det går bra" - plötsligt kände jag igen ditt sätt att skriva och förstår att du är mamma till Anna i Sheffield. Det var väl det här med Akademiska och det andra. 

Jag har svårt att tackla anonyma kommentarer.

Nu hoppas jag att det bara går framåt. 

Tack alla som hörde av er.

 Dagens fönster och omåttlig glädje ....

En bra natt. Visserligen ligger vi vakna någon timme vid tvåtiden och det blir lite småprat om allt och inget .., om pallkragarna som rasat (det ska ta mig flera timmar att komma på just ordet "pallkrage") och jag håller min hand under pv:s täcke, tycker att han känns varm, men nej, ingen feber. 

För första gången på tolv år kommer Sigge upp i sängkammaren! Han ligger mellan oss och jag pillrar på hans öron hur länge som helst. 

Är jättepigg på morgonen. 

Halv sju stiger jag upp .., släpper ut Harry som fortfarande tittar på mig med nån slags skräck i ögonen .., fyller på frön till fåglarna (men bara ett rör) ...,konstaterar att det är iskallt i köket, men det gör mig inget, jag älskar när det är svalt. 

Fixar frukost. Äggröra, bacon, några stekta champinjoner. Inget cortison. 

Och nu till den där gränslösa glädjen. Fick ett mejl igår som gjorde mig överlycklig. Så här lyder det och avsändare är Catarina i Trelleborg. Så här skrev hon i augusti förra året. 

Och så kom då detta igår: 

"Hur glad kan bli mitt i dessa tider? Läser om Rexxie och blir så ledsen och här står jag och får besked att jag inte har några metastaser i mina lungor! 

Efter att ha levt med min bröstcancer under mer än ett år, operation, cytostatika, håravfall, strålbehandling, en trötthet som var obeskrivlig, tappade naglar och sen nästa dråpslag: vi har sett något på dina lungor som inte är helt OK. 

Ny oro, fler behandlingar samtidigt som antihormondroppet ska tas var tredje vecka samt nåt annat vedervärdigt gift som ska in i kroppen var sjätte månad så kommer då idag beskedet - det finns inga metastaser och inget annat konstigt heller varken i lungor, hjärta eller armhålor.

Mamma Mia skriker jag - jag är NÄSTAN frisk! Lite vaccin på det här så kan jag återgå till ett normalt liv igen snart. Träffa barn och barnbarn, träffa väninnorna och LEVA - borta är den totala isoleringen! 

Kämpa på Elisabet - du klarar det här också."

//Catarina

(Catarina, mina bekymmer är en fjärt i rymden, i förhållande till det du/ni är med om. Jag är såååå glad för din skull och hoppas att det ordnar sig för Rexxie också!)