... men så lovely var det inte.
Då, i morse.
Fönstret finns i Köpenhamn.
I ett inlägg berättar Annika Bryn att hon ibland möter sig själv i spegeln.
Som yngre.
I morse ...., när jag borstade tänderna och tittade upp .., mötte jag min mamma i spegeln.
12 kommentarer:
Är det för att vi bär med oss våra kära i tanke och kropp, som vi kan se dem istället för oss själva kanske?
Anna-Karin iH som skrev förra inlägget...
Anna-Karin: kanske. Men också att man har åldrats.
Hehe - oftast möter jag en sömnig tant på en sån där "före"-bild...
(Före vad? Ja, t ex hårklippning, hårfärgning eller varför inte en total makeover?)
annika: men det blev nästan en chock ..-)
Hmm.. jag som alltid hört och trott mig vara lik pappa fick häromdagen höra: "åh, vad du är lik din mamma!"
"Mamma är lik sin mamma" - kanske kommer med åren?
smulan: ja, jag märker det tydligt .. och på låren, inte minst .-)
Ju tröttare man är ju mer stirrar ens mammas rynkor emot en i spegeln... trots att jag som barn var en kopia av min far.
Love, literature ..: ja, just så är det! För det är alltid på morgnarna mamma möter min blick!
Vi har fel speglar, helt enkelt!
matilda: ååå, du är underbar! Så är det förstås. Och fel belysning.
Det finns en hiss i Ystad som har perfekt belysning ..., så när man tittar sig i den spegeln blir man så tjusig ..-)
Klädbutiker har också fel speglar! Och provhytter som rymmer vandrande pinnar, på sin höjd.
Skicka en kommentar