Och jag undrar hur dom träffades ...?
Mannen på bilden är min mammas farfar eller, mer troligt, farfars far.
Klockaren Westerlund i Dikanäs.
Så här står det i min favoritspalt "Så träffades vi" i DN på sid.18.
"Min man och jag träffades på dans i december 2008.
Det blev kärlek vid första ögonkastet, en otrolig känsla.
Båda hade varit skilda sedan 1980-talet.
Han hade tre vuxna barn och nio barnbarn, jag hade fyra barn och tio barnbarn.
Det var som om vi hade känt varandra hela livet.
Vi kunde tala om allt.
Vi gifte oss i kyrkan i maj på min 64-årsdag.
Fem av barnbarnen sjöng "Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag".
Allt var så vackert och rörande och med strålande solsken som pricken över i.
Störst av allt är kärleken.
Gull-Britt Forsell."
2 kommentarer:
Ledig dag... var det ja... hm... vad ska jag hitta på då? Hm...
Först blir det nog fettbränning med stavar (inte för att alla tusentals steg har hjälpt hittills, men hoppet ger sig inte!)
Sen blir det nog... ingenting mer än att ligga under äppelträdet om vädret tillåter, annars blir det soffan inne...
Bloggblad: ja, men det låter väl som en härlig dag? För dig, menar jag.
Och snart anar jag alla lärarkommentarer som ska komma .. ångesten att det nu bara är två veckor kvar av lovet ...-))
Skicka en kommentar