lördag 24 april 2010
En glimt av glädje ...
Ibland behövs det så lite, så lite för att göra en människa glad.
Hemvärnet som marscherar längs gågatan, ja, det gör mig glad.
Och mannen som går i täten .., före musikanterna .,. titta på den mannens leende!
Sånt .., gör mig jätteglad.
Hjärtat blir varmt.
Lite mänsklig värme så där under några ögonblick bara.
(Ja, nu ser jag, att som uppladdad film syns det nästan inte .. men mannen upptäckte mitt filmande och loooog så varmt.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh, nu gjorde du mig glad också. Jag älskar vaktparader och marschmusik. Och det syns visst att han ler mot filmaren =)
Sånt här gillar jag skarpt!
I mitt nästa liv skall jag inte försöka spela munspel utan istället välja rejäl trumma - det är grejor det!
Gudars vilket underbart inlägg. Jag har tittat och lyssnat flera gånger.
Säkert är det barndomsminnena som spökar. Pappa som var flygofficer och alla den sortens parader som följde med det. Plus faktiskt gatuparader som den här. Det känns som femtiotal!!
Ruta Ett: här är en till och åå, sån tur att du såg filurleendet .-)
Mian: jag ska komma och lyssna! Heja dig!
Monet: så glad jag blir! Ja, att du tyckte om det ,-)
Skicka en kommentar