Definitivt en klicka-på-bild.
.... efter frukosten, kör vi raka spåret till Åbergs Trädgård och lustigt är det att nästan alla kunder hälsar på varandra .., ja, det känns så där som vore man en familj och jag köper ännu en skogsvallmo och två stora daggkåpeplantor, allt medan pv tar sikte på sin blivande tomatodling.
Och så iväg norrut, men först ett besök hos mina barns pappa och hans fru, ute på landet, väster om Ystad.
Det är somrigt och fint ute och vi sitter på deras altandäck och Karin bjuder på kaffe och kakor och vi pratar om nybakat bröd och Söderberg & Sara och om dom där buskarna som är planterade och om idéer som man får och som också måste planteras - hos männen -, ja, sånt.
Längst borta på gräsmattan, vid häcken, ligger segelbåtsmasten och vilar sig.
Där står pv och mina barns pappa och pratar och har sig och det bestäms att pv ska köra ner och hjälpa till när det är dags för sjösättning och att rigga masten och sånt och jag sitter på en blå trädgårdsstol och översköljs av inutivärme över att livet har tagit oss hit .., att det nu känns fullständigt naturligt att sitta där tillsammans och allt är bara glädje.
Lyckliga skilsmässor finns det säkert gott om, men jag har inte mött någon ännu som har vittnat om den saken, ja, jag menar att det skulle vara så enkelt och bekymmersfritt att lämna ett långt förhållande, men jo, jag tror säkert att dom finns.
Men många är dom nog inte.
Däremot vet jag mycket om hur det kan se ut just efter en skilsmässa, då, när man tappar vett och sans och glömmer varför man en gång tyckte så mycket om den där mannen/kvinnan som man en gång valde att leva med .., och att då, det är det som är miraklet, flera år senare hitta tillbaka till ett läge där man återigen tycker så mycket om varandra och kan umgås med nya partner från båda håll, ja, men det är en sådan oerhörd glädje.
Och när vi har tackat för kaffet och ger oss av hemåt (deras hund Meja hoppar in i bilen och sätter sig på passagersidan och lägger huvudet i mitt knä och jag säger ..., ååå, men vi kan vara hundvakt när ni åker bort ...!) via slingervägen förbi Marsvinsholm, där rapsen blommar på båda sidor om vägen och himlen är blåare än det blåaste, då är det nästan så att jag får hålla gråten stången.
Så stort känns det.
7 kommentarer:
Låter som ett litet paradis Åbergs blommor... Hmmm, känner en som har en vildvuxen trädgård... Ska fråga om han vill ha lite hjälp.... Är som terapi att plocka ogräs och plantera nytt... Ni verkar ha haft en häääärlig dag... Kram
När jag träffade vännen för 4 år sen hade han bara varit skild ett år drygt. När jag träffat hans ex vid några få tillfällen har jag inte känt mig speciellt bekväm. Hon har känts artig men ändå ganska överlägsen med taggarna utåt.
När jag träffade henne för ett par månader sen kändes det helt annorlunda. Vi kunde lugnt småprata lite. Några dagar sedan fick jag veta att hon nyligen träffat en annan man.
Se där - en balans har ifunnit sig! Vilket känns väldigt bra för jag vill ju ha full balans och alla nöjda omkring mig.
"En trädgård på gränsen till sammanbrott" brukar Karin Berglund, trädgårdsjournalisten, kalla sin trädgård.
Jag tror det är en sån du vill ha. Och jag med. Och det är minsann inte så enkelt som att låta en designer rita lite rabatter inte. Det kräver känsla och långvarig uppbyggnad, växt för växt!
leina: det ÄR som paradiset! Lite ratigt och inga snörräta rader .., ganska befriande för den som vill ha det lite vildvuxet men ÄNDÅ nån slags ordning .-)
Love,literature ..: precis! Jag menar det där med balansen. Idag kände jag så tydligt att vi har nått ett slags nytt trappsteg ..., det gör mig så glad och jag blir sååå rörd bara jag tänker på det.
Att sitta på en altan och se sina barns pappa och sin nuvarande pojkvän/man stå tillsammans och man tänker .., ååå, sicken glädje!
Ja du Elisabet det ÄR stort och det ger sån glädje.....hög igenkänningsfaktor här. :-)
Underbart beskrivet Elisabet! Och just den slingriga vägen åkte vi då, sommaren för två år sedan. Ja det är så vackert där!
Blir rörd här jag med!
Mitt i natten.
För min del så har jag inte träffat "exet" ännu. Inte blivit så.
På sätt & vis kunde det ordnas lätt för jag skulle tex kunna hänga på när ngt av barnen har en match.
Men hittills har jag undvikit att göra det.
Det är som om jag undviker och skjuter det hela framåt i tiden.
Håller med LLG helt att det skulle kännas lättare om hon hade en ny också.
Jag kan bara ana vilken glädje Du måste ha känt!
Å Du... vilken SKånelängtan det här inlägget gav :-))
Skicka en kommentar