Ja, hela natten har min hjärna gått på högvarv.
Jag har träffat min sedan länge döda mamma och lärt henne baka kakor och när vårdpersonalen kommer för att hämta henne, säger jag att hon får allt bli kvar hos mig .., vi håller ju på att baka bondkakor .., och mamma blir så glad, så glad och jag översköljs av värme över henne och att hon lever igen, även om Alzheimereländet är kvar.
Och plötsligt - i drömmen - blir jag mamma till en liten baby som är klädd i 50-talsstickade kläder och med det lilla barnet på armen rymmer jag från gamla sjukstugan i Malå och i ett av personalrummen låser jag in ett par som jag tror är mördare och så ger vi oss iväg.
"Det är konstigt, du drömmer alltid att du är i Malå eller nån annanstans, men aldrig i Ystad?" konstaterar pv häpet, när jag vid sextiden berättar för honom om nattens äventyr.
Ja, så underligt är det.
Och sista timmen - den mellan dröm och verklighet - ligger jag och tänker på posthantering och ATG och att idag blir det nog väldigt mycket kassajobb.
Det ska väl gå det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar