Jag satt på stentrappan och bara njöt av att vara ledig.
Solstrålar mot högerkinden.
Fiskmåseskrin från havet till.
Då hörde jag något som lät som en suck.
Och en till.
Och jag vände mig om och tänkte att det kanske var pElle eller sigge nilsson?
Framför mig låg harry och tuggade på en pinne.
Då ...,.´såg jag vad det var!
En igelkott som sover middag vid husväggen!!!
6 kommentarer:
Vilket härligt fint främmande. En ära!
Laila: ja, det är den första igelkotten jag har upptäckt här på gården ,-) Sååå roligt! (Och ja, jag vet att dom är loppiga, men det gör inget).
När vi bodde i Västerbotten fanns det många igelkottar. Här finns det inte en enda.
Så små de är de där igelkottarna så HÖRS de väldigt mycket. Tassar och prasslar och smackar och suckar.
Cecilia N och baratradgard: aldrig har jag haft en igelkott i min närhet! Den försvann under altanen när den vaknat ..., jaha, det är kanske därför harry har grävt som en galning för att komma in där ,-)
Vi har en som brukar övervintra i en lövhög vid husväggen.Den kan skrämmas ordentligt när det är mörkt och man är på väg in. Det prasslar till ordentligt i rabatten när den,förmodligen lika skrämd,försöker gömma sig bland växtligheten.ellem
Skicka en kommentar