Min pappa, född 1926, hade en annorlunda barndom då han blev lämnad hos fosterföräldrar redan som baby, då farmor åkte iväg till Kanada och bara tog ett av sina barn med sig. Min farfar bodde då redan där. Pappa fick det bra hos ett äldre par i Norrberg som ligger ca en mil från Storuman.
Pappas äldre bror Gunnar växte upp i Fatmomakke hos sina farföräldrar.(det ställe min lillasyster nu har), en syster kom till Silverberg och dog tidigt. En äldre syster, Elsie, fick följa med till Kanada.
När min farmor anlände till Kanada var hon gravid och fick sonen John som dog i 40-års åldern, och som var en bra karl enligt min Farbror Lennart.
Farmor gifte om sig och fick 2 söner till; Jim och Lennart.
Lennart är den enda som finns i Livet idag och vi hade förmånen att besöka honom när vi åkte över 2007.
När pappa var tretton år så kom min farfar tillbaka från Kanada, då skild från min farmor, och ville ha tillbaka sin son.
Sedan gick några år som jag inte vet särskilt mycket om, utom att pappa fick bli vuxen tidigt i livet.
En spännande upplevelse var att pin pappa i sin ungdom hade jobbat på en hundcirkus.
Mina föräldrar träffades under en cykeltur till Borkan (4 mil) och sedan en vandring över till Fatmomakke en midsommar (2,5 mil). Tycke uppstod och min storasyster kom först, sedan jag mellansystern, sedan en lillasyster .., och till sist vår bror som är 10 år yngre än mig.
Jag minns min far när han varje morgon var först uppe och satt framför vedluckan vid vedspisen i långkalsonger och eldade och rökte pipa. Min pappa var kreativ och tyckte om att skapa.
Han ansåg sig inte vara någon bra bonde och avskydde den nödvändiga slakten av djuren.
Pappa tyckte om att läsa och hade nästan läst klar sin ingenjörsexamen då min morfar dog och min familj flyttade upp till Dikanäs för att hjälpa mormor och skapa sig en ny framtid.
Min pappa gick bort redan 1980, endast 54 år gammal i sin cancersjukdom.
Jag tänker på om min studiegalde far fått leva idag och uppleva hur många roliga högskole.- och universitetskurser som finns nu och kan studeras via nätet på distans. Jag förstår idag hur lik jag blev honom, studieglad, tycker om att skapa och vill inte ha husdjur då jag är så rädd att mista dom.
Kram från kusinen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar