tisdag 29 januari 2013

Par-Avion-brev från pElle ...

I katthimlen är gräset alltid grönt.

Hej igen!

Det är jag, pElle, som skriver.
Nu blev ni allt förvånade va, men jag tänkte jag skulle berätta lite om hur jag har det.

Jo, ni förstår, jag kom upp till katthimlen vid tolvtiden igår och ni kan aldrig tro hur trevligt det är här!

Först av allt mötte jag min mamma Bodil och där var också moster Ylva och efter en stund kom min älsklingsbror Henke springande och han hade med sig andra brorsan, Nisse, som inte har varit i katthimlen så värst länge.

Henke sa att jag inte skulle vara orolig, här är allt bara bra!
Man får färsk fisk varje dag - både till frukost och middag - och tänk, man blev helt frisk också!

Senare på dagen kom Linte-Pinte, en cockerspaniel som fanns i huset i Bjäresjö när jag föddes.
Och i en hage en bit bort, stod AP:s häst Taurus och åt färskt gräs!
Ja, man träffar en massa bekanta, mattes mamma Ann-Gerd (henne träffade jag också i Skåne) bor också i himlen, men hon hade så bråttom, så henne hann jag bara tvär-prata med!

Jag i mattes famn. Där trivdes jag allra, allra bäst. 

Det underliga när man är i katthimlen, det är att man kan se allt som händer i det förra livet, ni vet, på  jorden. Och jag såg hur ledsen matte var och när hon körde hem från affären igårkväll, då satt hon i bilen och svalde och svalde och sen torkade hon tårarna mest hela tiden och när hon kom hem, då hade pv köpt tio röda rosor för att trösta henne och han skulle just ge henne en kram, men då sa hon ..., "nej, nej, nej, du får inte säga nåt, för då brister allt på riktigt!"

Matte är så konstig när det gäller sånt där.
Hon gråter mest när hon är ensam.
Sån har hon alltid varit.

Blommiga gardinen.

Senare på kvällen, i det gula huset, då svepte husse in mig (mitt ytterhölje, ja, ni förstår ..) i en av dom där blommiga gardinerna som matte aldrig tyckte om och då log matte jättemycket ..., och sen lade han allt det i en hemköpspåse och nu ligger det där yttre i frysen ute på altanen.

Där ska det yttre ligga tills jag begravs i vår.

Senare igår, när jag blivit visad runt i katthimlen, då fick vi besök från en annan himmel, en som ligger alldeles intill och man kan träffas om man vill, faktiskt hur ofta som helst!


 Gunvor. Vi var också bästa vänner!

Och vet ni, då kom Gunvor, pv:s mamma och hon lyfte upp mig och höll om mig och sa att hon hade längtat efter mig, ja, faktiskt hade hon saknat mig varje dag sedan hon kom till sin himmel!

Gunvor brukade prata engelska med mig när jag bodde hos henne.

"pElle, ska vi go to bed ...?" sa hon när det var kväll och då fick jag ligga i hennes säng.

I natt har jag legat på hennes mage och sovit.

Nu får ni ha det så gott .. jag har inte tid att skriva mera idag, vi ska ut och busa nu, jag och bröderna!

Om ni ser sigge nilsson, så hälsa honom från mig!
Ni kan hälsa till harry också .. jag berättade om honom för Henke igår och då skrattade vi.

(Det var inte alltid han var så himla trevlig ..., men nu minns jag bara det roliga.)

Jam, jam till er alla från er vän, pElle!


16 kommentarer:

Monet sa...

Åh, Elisabet, du är allt så underfundig. En sån fin berättelse från katt-Nangiljala.

Monet sa...

Nangijala förstås.

Bert Bodin sa...

Där ser man. Det gäller att ha vänner. Man vet aldrig var man stöter på dem igen.

annannan sa...

Jag ler möjligen ännu större än jag tidigare snyftade när jag läser det här:

"i det gula huset, då svepte husse in mig (mitt ytterhölje, ja, ni förstår ..) i en av dom där blommiga gardinerna som matte aldrig tyckte om och då log matte jättemycket ..., och sen lade han allt det i en hemköpspåse och nu ligger det där yttre i frysen ute på altanen."

Ruta Ett sa...

Underbart!

SoF sa...

Det går åt många näsdukar nu...

Tack Elisabet för dina underbara texter om pElle - jag blir så ledsen och glad, på samma gång.

♥ ♥ ♥

Bloggblad sa...

Och tänk att pElle har tagit till sig sin mattes sätt att uttrycka sig... det gillar jag!

Monica i Lysekil sa...

Ååhhh, så glad jag blev för att pElle hörde av sig, och att han har det så bra!
Han har nog lärt sig att skriva så fint och bra av sin matte.
Han låg ju ofta vid datorn och såg hur matte skrev.
Det är tur att matte har den snälle och omtänksamme PV vid sin sida.
Han förstår hur matte har det och han saknar nog pElle en massa han också, för efter vad jag förstår var de riktigt goda vänner.
Och så är det tur att Sigge och Harry är kvar på jorden.
Kramar från Monica.

Eva i Tyresö sa...

Rosorna från PV gladde mig mycket!
För att inte tala om blommiga gardinen som sveptes om.
Ja det tar nog tid att vänja sig vid att Pelle är i himlen......

Biggan sa...

Åh underbara Elisabet, så fint skrivet!
Klumpen i halsen sitter i ett bra tag, tack för att du är den du är och delar med dig här på bloggen.

Anonym sa...

Rörande,bedårande och helt underbart!
Stor,varm kram till dig!
Solbritt

Anita sa...



Underbart skrivet Elisabet! Visste du att vår husdjur har en egen himmel? Där finns pElle också :)

"Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden. Det är husdjurens himmel.
Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar"

Kram!

Elisabet. sa...

Anita: fast jag vill nog gärna ha dem i den vanliga himlen ,-)
Ingen särskild husdjurshimmel, för jag vill gärna träffa dem sen, om jag har turen att få komma dit, vill säga ,-)

Elisabet. sa...

Förlåt, ni är flera som har skrivit!
Men det är svårt att veta vad man ska säga ... ,mer än tack ,-)

Tack från pElle.

Jessica sa...

Åh så underbart skrivet!! <3

Stor kram!

Leina sa...

Härliga pElle... Sån tröst att höra att du har det bra... Hälsa Maya... En lite grå trasselsudd... Kramar till matte och husse... <3