Om det inte är försent.
Att vildsvinen inte varit här på ett par nätter och kanske flyttat någon annan stans. Och så den alltid pampiga och fina ceremonien vid den okände soldatens grav på fredsdagen den 8 maj. Man uppmärksammar andra världskrigets slut och hedrar sina fallna soldater i alla krig.
Här är president Hollande tillsammans med den polske presidenten, specialinbjuden i år. Jag gillar att bo i ett land där man till och med har en helgdag med ceremonier i minsta by för att hedra de sina och inte glömma det som hänt!
Hälsningar Monet.
// Elisabet säger: klicka upp bilden och titta hur aningen förvånade de övriga männen är .., ska nu presidenten fixa det här ...., särskilt mannen längst till vänster som böjer sig fram lite.
7 kommentarer:
Det är lite svårt att komma dragandes med att introducera såna minnesdagar i ett land som inte haft krig sen 1809.
Men när inte kriget ligger mer än en mansålder bort och man har hållit på med firandet hela tiden tycker jag man ska hålla på.
Sen när det blir tvåhundra år sen och inget annat krig har kommit i vägen att minnas ... ja då får de väl ta ställning till det då.
Cecilia N: jag minns när vi reste runt i Australien och hur förvånad jag blev över att det i varje litet samhälle fanns minnesmärken över stupade i de båda världskrigen.
Jag tyckte att det var jättefint!
Annorlunda, men fint.
Ja det ser inte ut som de litar på presidenten.
På Kreta finns massor av minnesmärken från deras krigslidande och i byarna firas vissa händelser med parader av skolbarn och med musik bl a nejdagen på 30 talet då mussolini fick nej till svar på en fråga om underdånighet. Alla skolbarn är finklädda och har övat!
Jag vill bara säga att det här inte handlar om ett "firande" av en seger. Den är delad bland många, inklusive Polen som fanns med bland de allierade som hjälpte till att befria Frankrike. Man hedrar sina landsmän för att de kämpat och stupat för sitt land. Därför tar man också med båda världskrigen men också de fransmän som dött i Afganistan och i Mali under senare tid. Det finns alltid några barn med vid Triumfbågen vars pappa nyligen stupat för att hedra och påminna om det.
Vi lever i en helt annan verklighet här i Södra Europa än i Sverige som inte varit just i krig sedan länge. Och det är en nyttig upplevelse på många plan!
Monet och alla andra: hade min pappa eller min son eller dotter stupat i något krig för sitt land, så hade jag också gärna velat att det skulle högtidlighållas, annars är ju allt helt förgäves,
Ja, det är det ju ändå, men då hålls i alla fall minnet levande för oss alla.
Jag tycker att det är jättefint.
Elisabet. Tack för att du förstår det här.
Precis! "Firande" är fel ord, "högtidlighållande" är bättre. Det var nog så jag tänkte ändå.
Och vi har ju också soldater som stupar i tjänst utomlands ...
Hm ...
tål att tänka på.
Skicka en kommentar