Elisabet

Sju timmar senare ...

Den här bilden tillägnar jag Monet i Frankrike.

... åker jag hemåt. 

Med moppen förstås. 

Det är en svindelvacker kväll och medan jag passerar Backalyckan, Hulabäcks hage och Skipås och ser solen gå ner i havet, tänker jag på hur otroligt stressigt det börjar bli nu i affären. 

Många sommargäster har anlänt och det är intrimning av sommarjobbarna; bara en och en ännu. 

E har arbetat i Norge i en Remabutik och har bra känsla för det här med kundkontakt och hon har yrkesstolthet, det märks tydligt.

Rutiner ska gås igenom ..., å, det är mycket som ska präntas in! 

Det är ATG, Svenska Spel, posten med alla olika paket och pris och försäkringar .., släputhyrning (som är det enklaste), ett hundratal plu-nummer som ska hamna på plats ..., kreditköp .., pantmaskinen och hur den fungerar .., återköp .., korrigeringar .., varupåfyllning kring kassan, ja, allt möjligt är det.

"Ja .., jag kommer nog inte att minnas allt det här tills nästa kväll ...", säger E tveksamt när vi har låst dörrarna och är klara för dagen.

Det har ändå gått jättebra.

Och jag tänker på Bodil som sa att om eftersom jag bara skrivit in två veckors ledighet, så .., ja, om jag vill, så skulle hon kunna försöka lösa det så att jag blir fri vecka 33, det är i augusti. 

Åååå, sicken glädje om det ville bli av! 

Nästan hemma ser jag en överkörd orm av den slankare sorten och någon minut senare svänger jag in på gården och möts av harry som är sprittglad och inne i köket har pv dukat och tagit fram gårdskycklingen som jag fyllt med citronklyftor, färsk timjan och rosmarin och lite mynta och som har fått gå i ugnen i 150 grader i nästan två timmar och oj, så mör och fin den är! 

Nu är det hockey på tv, vilket är nästan den enda sport som inte intresserar mig så värst mycket.

Och det lär ska bli fint väder även i morgon.

Halleluja.