Elisabet

Vid åttatiden i landet Halland ...

Det är huset till vänster som målades om ...

Den andra lediga dagen av tre.

Då blir det sedvanlig runda med harry.
Vi går mot kustvägen till och utanför det stora huset i sten, det som tidigare var blått men som för något år sedan - då huset äntligen blev sålt -, målades vitt, står en man och pysslar med sin bil.

Det är första gången jag ser ägaren.

I vanliga fall är alla persienner eller gardiner fördragna och jag brukar undra hur det känns att befinna sig liksom .., så dold för yttervärlden.

Så var det hemma i Malå också.
"Tant Margareta" som bodde två hus bort, hon var den enda som alltid hade ytterdörren låst och aldrig att där stod ett fönster på glänt! 

Men nu är mannen alltså fullt synlig och jag säger "godmorgon,  godmorgon!" och mannen ler vänligt, lämnar bilen och kommer och tar i hand och hälsar .., "jaha, jag förstår att du är bor här året runt ...?" säger han och jag säger att ååå, så mycket vackrare huset blev när det målades om - ja, hela området blev så mycket finare -!

Så här såg det ut tidigare ...

Visst blev det fint!

"Ja, att måla om huset, det var det första jag gjorde!" säger mannen som ser ut att vara i femtioårsåldern kanske.

På nåt sätt påminner han om en lite skrynklig björn.
Och han ser snäll ut.

Sen fortsätter vi, harry och jag själv .., och vi möter bussen från Falkenberg och en och annan morgonbilist och så svänger vi vänster, in på lilla grusvägen .., och jag tänker på hur härligt det är med en alldeles vanlig grusväg och vid vägrenen växer maskrosor och hela tiden - precis hela tiden - hörs lärkorna.

Och så är det, att lärkor alltid  får mig att minnas Kåseberga och utsikten över havet och världen.

Lite längre fram svänger vi vänster igen och passerar "polska ambassaden", ni vet, där gräset alltid är så grönt ..., och sen kommer den jättelika lagården som är tom, men där svalorna flyger ut och in genom ett litet trekantigt hål på ena gaveln .., och sen är det bäcken där vattnet just nu är brunaktigt och som en sörja och så kommer Eckes gula små hus och trädgårdslandet och där är vägen ner mot havet och då svänger vi vänster igen och efter bara några meter återstår bara slänten upp mot det gula huset och så är vi hemma.

Då kommer sigge och möter oss.
Jaaaaam - jaaaaaaam! mjauuuar han och kråmar och har sig under harrys mage.

Och nu blir det frukost.

// Från Hammars Backar är det inte långt till Kåseberga. Titta och njut!