Alldeles nyss hemkommen från ett besök i affären.
Som vanligt blir det småprat med kunder som står i kö vid charkdisken eller i kassan .., och så dyker chefen upp och säger att hans hustru - tillika medarbeterska - sitter på kontoret, så jag tar kundvagnen med mig ut på lagret och tittar in till Bodil.
Det var Bodil som satt vid min säng på sjukhuset när jag vaknade - det var väl två dagar efter själva operationen -, hon satt där alldeles tyst och bara log så varmt och jag började nästan att gråta, så rörd blev jag.
Nu sitter hon framåtböjd över schemaläggningspapper och jag slår mig ner på en snurrstol och så blir det en bra stunds prat. Mest om knäet, men också om hur jag ser på sommaren och framtiden och jobbet, ja, sånt.
Om det pratar vi rätt länge och jag säger att ..."ja, jag är ju sjukskriven till och med den 11:e juli, men om jag finge börja den 14:e och så arbeta halva min tid under två veckor, därefter två veckors semester och sen enligt mitt ordinarie schema, är det okej för er?"
Det är det.
Skulle nånting sedan krångla, så är det lätt att ändra.
Och så kommer jag ihåg Englandsresan!
"Du glömmer väl inte att vi ska till London, pv och jag .., det är i mitten av september ...?" säger jag och Bodil antecknar.
Sen är jag klar och kör hemåt.
Överallt blommar fruktträd och där är hägg och maskrosor och vid ett hus ser jag ett stoooort körsbärsträd fullkomligt ÖVERSÅLLAT av rosa blommor .., jag tror aldrig att jag har skådat nånting så vackert!
Och nu är jag hemma och ska fixa middag och ta mig en promenad, ja, vad det lider.
1 kommentar:
Ja du behöver kunderna och alltihop men inte mjölken som är för tung......
Ja det är så fasligt vackert i år.
Och det räcker så länge i kylan!!!!!
Skicka en kommentar