Rehabpromenad längs kustvägen, in på grusvägen (där jag möter sulkys och hästar och kuskar förstås ...) .... och mot havet till är himlen ljust blå.
Det tar förfärligt lång tid och halvvägs hemma får jag sjå att hålla vänsterfoten i rätt läge .., den vill som alltid när man är trött, vinkla utåt. Det straaaamar och drraaaar.
Passerar hästhagen som mest är en lervälling.
Jag minns mossfolks ord när jag hade lagt in en bild av den nyfixade hagen med illandes grönt gräs.
"Där kommer det snart att se annorlunda ut ...", skrev hon.
Där talade erfarenheten.
Nästan hemma .., små, fina violer blommar som bäst.
I lilla tunnan intill måste jag byta ut vissnande påskliljor .., dom ska få hamna i slänten och kanske blomma nästa vår.
Hemma!
Slår mig ner i trädgårdsstolen och tänker att ..., jag undrar hur lång tid det tar innan promenadtiden krymper rejält?
5 kommentarer:
Minipåskliljor gräver jag ner varje år, efter att de fått pryda sin plats inomhus under påsken. De verkar gilla norrbottnisk mager skogs- och mossmark med blåbärsrisinslag. För de kommer troget år efter år efter år. Inte minsta skötsel, eller gödsel.
En liten del av årets blomning ligger nu på min blogg.
Åh, så flitig du är med dina rehabpromenader! Vad är det för promenad-app du använder?
Nu fick jag svar 1 km. Bravo!
Bert i Luleå: ja, det gjorde vi i fjol också och det kanske inte blev bingo på alla, men på många. Ska ta mig an dem i veckan.
Aliceotigris: nej, det är jag inte .. men jag ska bli. Två rundor per dag i alla fall, så här i början, så får jag öka på allt eftersom. Kryckorna är med ännu.
Aliceotigris: förlåt, jag glömde att berätta .., det är Runkeeper som jag använder mig. Fast i mitt fall borde den heta walk-keeper ,-)
Skicka en kommentar