 | ||
| Resan började i Köpenhamn .., och Emil var måttligt road. Destinationen var Samos. |
Igår berättade jag om det här med bloggeriet och hur det ibland kan kännas .., ja, att snart har dom flesta gått över till Facebook eller Instagram eller nånting annat som känns nytt och fräscht.
Det var i n t e ett försök att få er som läser här att utbrista i jeremianden - det finns det säkert dom som tror, men så var det verkligen inte - , det var mer en reflektion över hur bloggtillvaron har förändrats under årens gång, och inte minst själva känslan av att man snart är ensam kvar på banan.
Jag började blogga 2005.
Det första inlägget skrevs i Helsingborg .., jag minns det så oerhört tydligt och jag minns också skräcken när jag hade klickat på "publiceraknappen". Lite var det som att kasta sig utför ett stup.
Kort och koncist var det, men så skulle det minsann inte bli ...
 |
| Fika med Anders någonstans utanför Ystad. Bilderna skuggades inte. |
Och inte en människa visste att man fanns till .., några snälla vänner förbarmade sig .., det var Leina och någon till som förmodligen mer eller mindre hade tvingats att läsa ..., och så småningom dök den för mig då obekanta Ulrika upp (vars blogg då hette nåt helt annat, Allt under himlen, kanske) .., ja, och så fortsatte det av bara farten.
Nio år är en ganska lång tid och då, vimlade det av bloggare!
Det var som en stor familj.
 |
| Tiden i Ystad .., pElle var ännu i livet. |
Nu, är det mera som om ..., ja, att vi som fortfarande uppdaterar är dom som blev kvar när festen är över .., nu sitter vi där i någon soffa och småpratar lite med varandra, medan resten av sällskapet har gått vidare till en ny krog.
Förstår ni hur jag menar?
En av dem som verkligen bidrog till att jag vågade språnget; jag tyckte nämligen (och gör det ännu) så oerhört mycket om hans blogg och alla hans filuriga tankar, det var en herre i Stockholm, en före detta ordningsvakt på Centralstationen i Stockholm,
Den bloggaren - Stationsvakt - fyller 50 år just idag.
Stort grattis till den mannen!
Ja, ja .., skriver jag inte av mig, hamnar jag väl på någon psykiatrisk avdelning och tycker att livet har tappat innehåll ..., så är det ju.
Nu ska den skrivglada madamen ta sig en kopp Zoegas och sedan njuta av några timmars frihet, innan det är dags för eftermiddagspasset i affären.
12 kommentarer:
Jag tycker mig minnas en rolig historia i anslutning till att någon tyckte att det var en trevlig blogg som dykt upp.
Men den kan du ju dra själv:-)
PV
Ja, jag började blogga när jag var sjuk och hade återvänt lite grand till världen utanför. Mest skrev jag för min egen skull, men upptäckte snart att det fanns andra bloggar, som gav mig mycket. Jag träffade också bloggare "på riktigt" och genom en hittade jag till dig.
DET har jag ALDRIG ångrat!
Jag började i maj 2005! Det känns som det var igår.
"Det var i n t e ett försök att få er som läser här att utbrista i jeremianden - det finns det säkert dom som tror."
Näe Elisabet!!
Det kan det inte finnas någon som tror.
♥ ♥ ♥
Ruta Ett: ja, det är helt fantastiskt så många underbara människor man har fått möta via bloggandet! Det är som med godheten .., jag kan icke räkna dem alla :)
afBabs: jodå, men det gör inget, så länge jag själv vet vad det handlar om :) Och tänk, både Ruta Ett och afBabs har suttit här på altanen!
Vilken glädje! Och den här sommaren Monet och hennes Bengt och Dessi.
Men... är det något fel i att sitta kvar och småprata med sina vänner när alla andra stressat iväg till någon ny krog för att leta klockan-tre-ragg?
Det tycker i alla fall inte jag!
:-)
Jag började i slutet av juni samma år som du, trodde nog att du hade hållit på längre. Jag hade inte kunnat drömma om vilka goda vänner jag har fått genom bloggen. Därför vill jag inte sluta, även om jag märker att jag har tappat de flesta läsarna.
Och du var en av de första jag kommenterade hos. Kommer inte ihåg hur jag hittade din blogg men är väldigt glad att jag gjorde det. Jag är dålig på att skriva nu för tiden, vilket jag inte trodde skulle hända. Jag älskade att skriva på bloggen och lägga ut bilder. Men som du skriver, nya forum har tillkommit. Jag vill inte lägga ner min blogg, kommer säkert att skriva nåt inlägg ibland. Läser bloggar, ja det gör jag fortfarande.
Funderar också över när jag hittade dig. När började jag att blogga förresten?
Nåja, många härliga lässtunder har du gett mig, och så ett glatt utrop i Ystad en gång. ;-)
Psst.. 29 juli 2007 gjorde jag entré i Bloggosfären. :-)
Dock på ett annat ställe än där jag finns idag.
Rexxie: nej,det är det sannerligen inte .., och egentligen är det ju så jag är .. jag är ju ingen stora-sällskap-diggare :)
Bloggblad: ja, du kom tidigt in, det minns jag ..., då hade jag en profilbild uppe till höger och den kommenterade du, det kommer jag ihåg :)
Eva på Frösön: precis så är det ., vilken glädje man har av bloggvännerna! Och hur svårt det är att komma ihåg hur man hittade till någon? Jag gör det inte. Förmodligen av en slump?
Pernilla: glad att jag hittade dig är jag i alla fall!
Jag är så otroligt glad att jag hittade till din blogg! Den är den första blogg jag läser av mina bloggar, du ger så mycket!
Tack !
Att det uppdateras ofta är också suveränt, som att öppna en bok som man bara vill fortsätta läsa :)
Kram på dig!
Skicka en kommentar