Pappa |
Tänk, idag, på Marie Bebådelsedag, skulle du ha fyllt 108 år, om inte om hade varit.
Så mycket du missade pappa!
Flickornas bröllop .., barnbarn som åker Vasaloppet ..., ljuvliga barnbarnsbarn (Emil, Emma och Nathalie) .., ja, allt möjligt.
Säkert hade du tittat på Mästarnas Mästare och kanske fortsatt att koka kaffe, i stället för att använda kaffebryggare?
Du skulle ha häpnat över att hon som var tjugotvå och nybliven tvåbarnsmamma när du dog, nu går i pension om tre månader! Kan du tänka dig!! Att hon också skulle skilja sig från mågen som du tyckte så mycket om, ja, som var som en son för dig, det kanske hade gjort dig ledsen, men när du sen får höra att han i sin tur har en alldeles underbart rar kvinna och att dottern - dvs jag - bor med en sååå fin smålänning och att vi alla är vänner och att dom båda herrarna till och med har seglat tillsammans, det skulle ha gjort dig glad! Kanske hade du fått segla med dem?
Vet du om att Birgittas man Janne inte längre är i livet?
Det vet du, alltså.
Och mamma och din första fru Gunna har du också omkring dig?
Jag hoppas att det går bra, att ni alla är vänner och att du inte glömmer bort mamma när du har träffat Gunna som var så ung när hon dog .., vet du pappa, det oroade jag mig alltid för när jag liten, tänk, om du inte ville vara med mamma längre, då när det blev himmelsfärd?
Då skulle ju hon och jag bli ensamma, för säkert ville Rigmor och Birgitta också vara tillsammans med sin riktiga mamma.
Och kanske har du också träffat lilla Nelly?
Det har du också?
Underbart!
Visst är hon fin!
Kom hon skuttande till dig, så där som hon brukade göra när hon var extra-glad?
Hon tycker särskilt mycket om att få ligga mot ens bröst och då ska du pilla henne försiktig på magen .., det är det bästa hon vet!
Henne träffade du aldrig pappa; men ni skulle säkert ha haft gemensamma intressen .., Anita var oerhört idrottsintresserad och engagerad, men hon kom upp till himlen alldeles för tidigt och för att du ska känna igen henne, ja, så har du en bild här .., det är när Nelly var liten valp och Anita inte hade så långt kvar att leva.
Ja, du får hälsa alla som jag känner - skaran växer stadigt - mamma och mormor och den morfar jag aldrig hann träffa och inte farmor och farfar heller .., och faster Alice och Anne-Marie och farbror Gösta och Erland och han lillpojken Arne som bara blev nåt år, ja, men hälsa dom också.
Kanske kände du inte igen mammas bror Ivan, han som var blind, han kan få en extrakram från mig; mamma har säkert presenterat er för varandra.
Och moster Lisbeth och moster Gunvor, moster Margit och morbror Olaf .., hela mammas syskonskara är väl där nånstans och har trevligt tillsammans?
Oj, vad det ska surras .., dom var ju så pratglada hela hopen!
Ja, nu får du ha en fin födelsedag pappa!
En dag kommer jag också till er, men jag hoppas att det dröjer.
Kram från minstingen!
Elisabet
10 kommentarer:
Åh så fint skrivet❤️
Så fint!
Underbart! Kramar från Gerd
♥ ♥ ♥
Och så har du missat, men säkert förstått, att hon som blev mamma vid 22 års ålder också blev världens bästa mamma som alltid är omtänksam och får alla att känna sig bekväm och välkommen. Så du kan gå väldans rakryggad var du än befinner dig.
Sen kan jag också berätta att mamma återkommande säger: "Nu skulle morfar varit med, det här skulle han ha älskat. Ååå, nu skulle morfar varit stolt". Och jag minns när jag var liten, för då brukade mamma alltid börja gråta när hon pratade om dig - jag tyckte det var lite obehagligt. Men nu förstår jag och är glad över alla berättelser, det känns som om vi känner varandra.
Så stort grattis morfar! Fast du flög iväg när jag inte ens var året fyllda måste jag säga att du var bästa tänkbara - eftersom mamma fört dina minnen vidare.
Hurra hurra hurra!
Förlåt...Mamma vid 18-års ålder...Jag är inte så bra på siffror...
nu fick du mig till att gråta lite. Så fint skrivit
Friherrinnan
Jag får nog börja läsa din blogg regelbundet för du är ju en fantastisk skribent. Delar med dig av dina tankar och känslor på ett både känsligt och humoristiskt sätt. Brevet till pappa gjorde mig uppriktigt rörd och jag erkänner att jag grät. AP:s kommentar var också väldigt berörande.Skrivargenerna har gått i arv.
Tack för att du så generöst delar med dig.
Kram/Solbritt
Till er alla: Babsan i Uppsala, Eva på Frösön, Gerd i Norsjö (förmodar jag),Barbro i Brämhult som fyller sextio år idag och Solbritt i Ystad .., ni är så oändligt vänliga! T a c k!
Och AP: ,-) Du är ju för rar!
Vilket gripande brev,,,
Vi kommer ner i morgon kväll tror jag
Det blir kul att ses!
Kramar från Eva o Ulf till er båda
Skicka en kommentar