Elisabet

I en månads tid ....

.. har min rödvitrandiga storasyster varit krasslig.
Det blir bara värre och värre.

Och är jag dålig på att uppsöka sjukhusvård, så är hon - en före detta dialyssköterska - om möjligt än sämre när det gäller just sånt.
Men nu har det hänt.

Efter att bara ha blivit mer och mer eländig, får hon tid på vårdcentralen och egentligen vill hon ha antibiotika, men det får hon inte, däremot hostmedicin av den starkare sorten och så luftrörsvidgande: tre puffar, tre gånger om dagen.

Och hon lyder order.
Och däckar totalt .. somnar eller faller ihop vid köksbordet där hunden Tara hittar henne och så får hon hjälp att ta sig till sängen eller soffan.

"Det blev nog för mycket av det goda ..?" förklarar den krassliga.

Nu på morgonen ringde hon mig.
Åååå, så eländig hon är! Och åååå, så jag önskar att jag bodde närmare!
Då skulle jag åka dit med en hel räcka färdiglagad mat .., jag skulle dammsuga och vaska golven och göra påskfint ., ställa fram en vas med tulpaner och i köket en vas med påskiljor och påskris skulle jag ta med, för denna min äldsta syster är en vän av traditioner.

Sen skulle jag bädda ner henne i sängkammaren och komma med kaffe och en god kladdkakebit - om hon nu känner för det - och jag ska skulle lägga några nyinköpta tidningar vid sidan av sängen och hon skulle inte behöva umgås och vara trevlig, bara bli ompysslad.

Det är vad jag skulle vilja göra.