Ännu mera spridda skurar ....
Om man bokar en fotbollsresa med en resebyrå som ägnar sig åt att sälja just såna äventyr, då tänker i alla fall jag att ja, ja, bara det inte blir en massa berusade fotbollsfans (eller än värre: ligister) som skrålar och lever om nätterna igenom. Ja, just det, jag har fördomar.
Men jag kunde inte ha haft mer fel!
Hotellet var mycket finare än jag förväntat mig; inte elegant på minsta vis, men hemtrevligt. Vi kände oss välkomna (finns det nåt viktigare?) och rummet saknade ett bord att sitta och skriva vid och det var två trappsteg ner till själva rummet, så utanför rummet satt en anslag "Mind the step".
Vi log. Den som hade varit stupfull hade kunnat slå ihjäl sig. Men det var vi inte.
Så här.
Man undrar hur många som dråsat iväg rakt ner på golvet
När vi åkte hiss tryckte vi på knappen med en tvåa.
Emil, han tryckte på den där stod - 1.
Ja, minus.
Han åkte till källarplanet!
Men i gengäld var hans enkelrum större och fräschare än vårt och med såväl badkar som dusch.
Alla var helnöjda.
Kvällsparti i vårt rum.
Ja, man tager vad man haver.
En strykbräda kan minsann användas till mycket.
Inga treglasfönster inte, men allt går ju här i världen.
Jag, som älskar att sova i svala sovrum, tycker att det är som bäst och hissar ner (vilken lycka, det var ju såna Kalle-Anka-fönster jag drömde om som liten!) fönstret inför natten.
Låsanordningen eller vad man nu ska kalla det, går rakt in i mitt hjärta.
Morgonfönster.
Valde man trappan i stället för hissen, såg det ut så här.
Så oerhört typiskt brittiskt.
(Men å andra sidan, heltäckningsmattorna dämpar ljuden.)
Det här blir igenkänning för den som följer mig på instagram, men ni kan ju blunda eller helt enkelt strunta i det här inlägget. Frukosten är den vanliga (eller ovanliga). Där fanns uppdukat nån slags ganska goda korvar, bacon som mer liknade julskinkeskivor (supergott), äggröra, stekta ägg (pv blandar som ni ser) stekta champinjoner och tomater, trekantiga potatisbullar, en skiva blodpudding (!) och så förstås vita bönor i tomatsås (tog vi aldrig).
På ett annat bord fanns tre sorters flingor/müsli, juice, naturell yoghurt .., färska frukter i bitar och en skål med upptinade bär av olika sorter.
Och så bröd förstås; bröd att rosta (enorma skivor!) i den långsammaste brödrost jag någonsin upplevt ..., marmelad, sylt och honung.
Ingen ost eller skinka som här hemma.
Croissanter av den torrare sorten i en korg.
Te och kaffe.
Detta är alltså Hallmark hotel. nära Sefton park.
I den inglasade delen till vänster åt vi frukost.
Då hade vi sex österrikiska takläggare vid borden längst ner till vänster och så var det några tyskar, många danskar och så vi själva.
Ena kvällen var det bröllop .. för övrigt lugnt och stilla.
Vi tillbringade många timmar i foajén där fyra skinnfåtöljer och ett bord stod i ena hörnet. Där spelades det backgammon eller Plump, ja, det var om kvällarna när vi kommit hem eller tidiga morgnar.
Utsikt från frukostmatsalen och där står en av dom österrikiska männen. Endast en av dem - Wolfgang - vågade sig på att testa engelskan och det gick väldigt knaggligt, men det var trivsamt ändå. Den här mannen sade inte ett pip.
Mitt emot hotellet ligger Sefton Park som ska få ett eget inlägg.
Så ofattbart vackert där var!
Och att vid frukosten titta ut över detta .., ja, ni kan ju ana hur lycklig man blir!
Eftersom jag är utrustad med Sveriges sämsta lokalsinne, gick jag vilse när jag skippade hissen och tog trapporna i stället. Men det var ju himla tur, för då upptäckte jag ett anslag som visade vad som skulle ske den här veckan när vi inte är där. Två bröllop, oj, så mycket jobb för personalen!
Ett syskonpar arbetade i frukostmatsalen, den som på kvällen förvandlades till restaurang med jättegod mat! Det var Wendy och hennes bror Daniel; båda tämligen nya på jobbet och sååå trevliga! Wendy berättade att hon egentligen arbetat inom äldreomsorgen, men det var dåligt betalt och alldeles för lite tid med dom gamla (kändes bekant på nåt vis ...), nej, hon stod helt enkelt inte ut med att känna att jobbet inte blev bra, så nu var hon i stället frukostvärdinna på Hallmark.
Inte är det ett designhotell som hamnar i flotta magasin inte ..., och som jag funderade över den - i mina ögon - förskräckliga stolen, ja, vad den egentligen hade för syfte! Jo, det är brudparets (där fanns två stycken likadana stolar).Hu!!
Med brudgummens föräldrar är det inte så noga ....
Det var så trångt i vårt rum och vi hade laddsladdar och annat överallt, så jag sa till den rara städerskan (en ung färgad kvinna med rastaflätor) att hon inte behövde bry sig i vårt rum, vi kunde plocka undan själva. Som hon gnodde och knackade på dörrar och sa "Housekeeper".
Så bökigt att alltid invänta att gästerna verkligen givit sig av från rummet!
Ingen toalettborste i badrummet, vilket förvånade mig storligen.
Jag ser nu, att det enda exemplaret tydligen forslas mellan rummen.
Nu har jag tömt rum 4 i min hjärna; det var där allt om hotellet samlades.
Faktiskt har jag inga medaljer kvar att dela ut, om nu någon öht orkat läsa till slutet.
Man får klara sig ändå.
2 kommentarer:
Haha, jag har läst alltihopa och medaljer har jag fått många under åren så jag är nöjd med enbart texten som, som vanligt, är underbar.
Kram / Anne i Mantorp
Anne i Mantorp: du är ju för härlig!
Skicka en kommentar