Torsdag förmiddag.
Jag har tagit Harry på en längre promenad än vanligt; vi går Kvarntorpsrundan och först har jag solen i ryggen och det blir vansinnigt varmt och jag får ta av mig mössan och knäpper upp kappan .., möter en ung mamma med barnvagn (och litet barn) och vi säger att ååå, vilket härligt väder, men just inget mer. Hon är kanske ute i motionssyfte och då brukar dom nästan springa med sina barnvagnar.
När jag svängt av och klivit över A-stegen; det är där borta vid sommarstugorna (ser en äldre farbror gå omkring på sin tomt och hör ljudet av någon som sågar ...) ringer mobilen som jag har i kappfickan. Tar upp den och ser att på displayen står det "Inget uppringnings-id".
Bilden här ovanför, det var precis där jag stod.
Inget uppringnings-id.
Då anar jag.
Och jo, så är det.
Det är någon som presenterar sig som "Emily från kirurgmottagningen" och hon undrar om jag har möjlighet att komma klockan tio i morgon för att träffa kirurgläkaren och ta del av provsvaren.
Jag frågar om det inte är möjligt att få dom svaren via telefonen, men det går inte.
"Och så vill han ju undersöka dig", tillägger hon.
Kirurgmottagningen .., en läkare som vill berätta om provsvaren och undersöka mig.
Jag utgår ifrån att det då kanske blir operation.
Jag säger att det går bra .., och ringer sedan pv som sedan ringer upp och eftersom han är ledig på fredagar, ja, så gör han mig sällskap till sjukhuset.
Jaha, ja.
Vad känner man?
Jag vet inte, men jag tänker att näää, jag ska banne mig inte knäckas av oro!
Stannar upp och skriver på familjechatten och berättar.
Ringer friherrinnan - eller ringde hon mig ? - och hon säger att om jag vill, kan hon sätta på kaffe och så tar vi den där chokladkakan som är så god till, vad säger jag om det?
Jag säger att det blir utmärkt.
Nere vid lilla hamnen träffar jag en kvinna som är ute och stavgår. Lite småprat. Hon är nio år yngre än jag själv och arbetar i Falkenberg, på pallitativa avdelningen och stortrivs.
Havet ligger alldeles stilla .., ja, det är så svindlande vackert så det går inte att beskriva i ord!
Sen hemåt.
Harry får stanna hemma .., "matte kommer snart ...!" säger jag och tar sedan sikte på Steninge och friherrinnan har dukat fram ute i solhörnan och där sitter vi någon timme kanske, med solen mot kinderna.
Vad pratar vi om ..., ja, säg det? Lite om morgondagen.
Men också om allt möjligt annat.
17 kommentarer:
Du får ett bra möte i morgon. Kanske göra det där klassiska man blir rekommenderad - skriva upp frågor och annat man vill veta eftersom man lätt tappar bort information. Men Thomas är ju med dig, det är alltid bra att vara två. Många tankar till i morgon!
Tänker att kan ju också betyda att det inte gick att analysera biopsin så då väljer de ta ett prov via ett snitt. För säkerhetsskull.
Du beskrev exakt den känslan man får när det ringer så där. Klumpen i halsen. Jag fick den också här. Bra att vara två! Bra att ha kompisar som Friherrinnan! Såna som henne är guld värd.
Kram på dig!!!!!!
Uj uj uj.... tre stycken Att i samma mening. Hur skriver jag ibland. Språkpolisen ringer nog på snart här.
Monet: ja, vi får se vad som händer.
Turtlan: och du tror att det spelar någon roll, med två "att"! Inte det minsta.
Tre Att t o m. Ja skit samma men några för många... 😉
Mod, Elisabet. Mod!
Hej Elisabet!
Kan förstå att du känner dig orolig men det kommer säkert att gå bra. Skönt att du inte behöver åka dit ensam.
Håller tummarna och lycka till!
Kram från Birgitta
Bert: ❤️❤️❤️
Förstår om det kan vara svårt att känna oro. Vilken fin vän du har i lena, tänk vad kaffe, en god kaka och småprat kan göra i orostider. Och så bra att t följer med i morgon. Jag kommer att tänka på dig i morgon, väldigt mycket. Kram.
...att inte känna oro....ska det ju vara!
Jag har läst din blogg utan att kommentera nu ganska länge. Men så idag tänker jag att det är dags. Vi känner inte varandra, men jag vill ändå berätta att jag tänker mycket på dig. Jag håller alla tummar och tår att allt blir så bra som det kan bli, i morgon och även sen.
Birgitta: om det är den Birgitta jag tror .., jag hoppas du fick tack-kortet för det heta?
Eva på Frösön: ja, du om nån vet ju hur det är och det här är ju inte ens säkert att det är nånting att oroa sig för! Jag minns hur förskräckt jag var den där sena kvällen när jag ringde dig och hade läst vad som hänt.
Okända Sara: men så glad jag blir!! Tack för din vänlighet och omtanke!
Ja, vad säger man? Känns i land som att vi står på led och bara väntar... den ena efter den andra i omgivningen drabbas av diverse slag.
När jag läser vad du skriver, börjar jag undra när mitt mammoresultat kommer. Jag skickar varma tankar och ber en extra bön för dig! Och påpekar att jag har en handfull körkompisar som lyckligt tagit sig igenom bröstcanceroperationer och sjunger vidare. Dessutom måste det ju inte vara nåt allvarligt!
Kram!
Äsch vad svårt det är att se de små bokstäverna som försvinner... ibland. ( Jag räknar med en starroperation inom förhoppningsvis överskådlig (!) framtid.)
... det är Birgitta, din granne som tänker på dig! Kram
Bert skrev så fint mod Elisabet mod och tänk det tror jag du har mycket av🥰Lycka till du finns med i tanken hela dagen idag ❤️❤️❤️
Bloggblad: exakt så känner jag också! Jag har beskrivit det som missiler som flyger runt och har man tur, hinner man ducka. Men jag tror nog att det går bra.
Babsan: en och en halv timmme kvar tills vi ska åka in ..,jo, det blir spännande det här.
Skicka en kommentar