söndag 3 november 2019

Söndagkväll ...


Det blev en sån härlig dag på jobbet .., en sån dag när man känner att man är man nöjd när man stämplar ut .., att man hunnit med mer än man förväntade sig!
Kamperade med Johanna och Filip och det var så trivsamt!
Upptäckte Carina i affären, hon som tidigare hade ansvar för mejeriet.
Nu har hon fått knäprotes och benen har nästan blivit helt raka!

Efter jobbet blev det middag på Göstas i Steninge som för ovanlighetens skull hade öppet nu till Allhelgona. Ja, det kanske man har haft tidigare också - till Allhelgona -. Det var milt ute, nästan - men bara nästan - så att jag hade kunnat tänka mig att sitta under det stora parasollet.

Kom hem .., och då händer det ofattbara; att jag däckar som vore jag skjuten!
Det är helt obegripligt!
I timmar sover jag på soffan, ja, det gjorde även pv (fast han säger att han såg en fotbollsmatch)  och harry låg nära, nära.
Så här är det ofta när jag har arbetat ett lite längre pass.
Det är ju helt sanslöst. Jag fattar det inte.


November nu.
Så långt till gullvivor och tunna tulpaner, men det gör inget .., vi får ljus av advent och i morgon tänker jag absolut ta mig ett dopp i havet.

På min mejl får jag aviseringar om att jag har vunnit tiotusen på först Ica, sen på Willys.
Tänk, att man kan vinna så mycket pengar utan att göra nånting!! Vilken lycka!
Och vilken ofattbar tur!
Nu har jag alltså tjugotusen kronor att spendera på mat .., vi får nog inhandla ett nytt - mycket finare och större - kylskåp!

Log för mig själv idag på fikarasten.
När jag öppnade min mobil, då såg jag översta raden på ett meddelande.
Det stod ungefär så här ..."väntar på att ta färjan ..." och jag tänkte att det var nån av döttrarna som skulle ta färjan från Slagsta till Ekerö eller tvärtom.
Så var det inte.
Det var då jag log.
Det stod så här: "Väntar på färjan över Niger".
Sonen, alltså.


Så här ser verkligheten ut.
Inga gullvivor.
Inga tulpaner (jo, vi säljer på i affären).

Ska sätta upp ljusslingan imorgon, den till plommonträdet, så blir det nog bra.
Ljusare, i alla fall.
Och allt känns bra.
Ungefär som om jag har satt mig i en båt och guppar vidare längs något stillsamt vatten.

2 kommentarer:

Cecilia N sa...

Förra året blommade gullvivorna också på hösten i rabatten vid jobbet.
Inte i år tror jag.

Elisabet. sa...

Cecilia N: jag kanske inte var tydlig tillräckligt, men bilden var från i våras. Nu är det bara torra löv och kvistar i rabatten ,)