Nån slags resumé ....
"Kära Dagbok!
Vilken fin dag det här blev. Cyklade ner till pv när han gjorde klart bommarna till pensionärsbryggan; nu är alla uppe och bara den allra tyngsta ligger kvar på bryggan. Tänk, att jag alltid tycker att det är så obehagligt att gå på den här ställningen mellan marken och bryggan, den med hål i. Huvva!
På bryggan ligger nu mängder med havstulpaner.
"Skrap-skrap-skrap!" låter det.
Och t u n g a är dom!
Mot själva gattet - öppningen mot havet till - låg solglitter som en liten gata på vattnet.
Några timmar senare var vi bjudna till Eva och hennes man; dom bor i Värmland, men var nu nere i hennes mammas sommarstuga i Ugglarp. Från tomten och inifrån huset, ser man havet. Där är knotiga tallar och ganska många björkar. En ekorre skuttade förbi.
Innan dess hade vi bjudits på kaffe med dopp och pratat om precis allt möjligt.
Surret handlade om allt från yrkesval och yrkesskador ..., (en av dem kör långtradare) .., om deras stugas ursprung .., om sjukgymnastik .., tv-program (matlagning och My Feldt) .., och så på slutet tog vi upp detta med den skjutne artisten.
Jag ställde frågan rakt ut: "Vad tycker ni att vi i samhället ska göra för att få nån slags ordning på detta?"
Det blev alldeles tyst först, så blir det alltid, tycker jag.
Vi enades om att en trygg uppväxt med riktig skolgång måste finnas med, liksom närvarande föräldrar (inklusive fäder) och såklart bra förebilder, men så kom vi ju fram till detta ständiga: hur finna någonting som övertrumfar att snabbt tjäna stora pengar? Att bli kurir och cykla iväg med vapen eller narkotika, just för att man inte är straffmyndig?
Det är där korthuset faller samman bland alla idéer.
Igår pratade pv och jag själv - eller det var jag som tänkte högt - att om vi släpper narkotikan fri, vad händer då? Då försvinner ju detta att göra sig förmögen på den försäljningen. Dom inkomsterna.
Nej, den delen av världsproblemen löste vi inte.
En i mina ögon så vacker tavla - ett tryck - hängde på väggen i vardagsrummet.
S o m vi försökte uttyda konstnärens namn!
Längst nere till vänster står "eget tryck 2/35" och att hon heter Gunnel, förstår vi också.
Men efternamnet vill sig inte.
Ja, kära dagbok .., du får hela tiden så många tankar av mig, ja, jag förstår om du blir trött och less. Nu ska jag i alla fall titta på en brittisk kriminalserie som såväl äldsta dottern som pv skryter väldeliga om. "Vigel", är titeln.
Uppdaterat:
Nu har jag hittat henne: Gunnel Frieberg (1919 - 2010) hette hon och den här tavlan dök upp (plus många andra) när jag googlade.
Samma konstnär. Träsnitt från 1952 och eget tryck även här. Blev inte såld.
Utgångspriset var 500 kronor.
7 kommentarer:
Det där att släppa knarket fritt tror jag egentligen inte på.
Däremot skulle de där "konsumenterna" som festar på barer och klubbar (s.k. vanligt folk.) och snortar kokain och annat, sättas åt ordentligt. De finansierar ju en betydande del av knarkindustrin.
Fina blder!
Bert Bodin: nej, jag tror inte heller på det, så enkelt kan det ju inte vara att lösa det hela, men OM .., det hade gått, så tar man ju bort pengarna. Och såklart köparna är en del i det hela. Det är sannerligen inte enkelt. Vad tycker du skulle göras, om du vore i beslutandeställning?
Jag har haft samma fundering som du. Vad händer om man legaliserar droger? Under ordnade former. Jag tänker på de fattiga bönderna i Afganistan och Colombia, som får sin inkomst av att odla hampa och vallmo. Tänk om man (staten) kunde handla direkt av dem? Skippa alla kriminella mellanhänder. Ge bönderna ett bra pris och distribuera direkt till kunden.
I Skåne fungerar förskrivningen av metadon bra.
Anar att det är ett och annat jag inte tänkt på ;)
Allt det där som du tar upp är av stor betydelse, skola, omsorg, stöd och hjälp och icke minst närvarande föräldrar. Men det är inte allom givet.
Ofta känner jag missmod och uppgivenhet över vårt land och framtiden. Oroar mig över vilket samhälle barnbarnen ska ta sig an och igenom.
Oroas ofantligt över rådande kvinnosyn och människosyn. 10-åringar som kollar på porr i sina telefoner och tror att alla avarter av sex som visas där är naturligt och sant. Sorgligt och förfärande hemskt.
Och så finns det andra som har klimatångest.
Det gäller att ta vara på alla ljusglimtar, i detta vårt enda liv.
bettan: TACK som svarade! Jag ställer ofta den här frågan men får aldrig något svar och jag förstår ju att ingen HAR svaren som på dukat bord, men ändå. Dina sista rader är sånt jag också funderar på. Vad är det för ett samhälle älskade småttingar och tonåringar ska växa upp i? Eller glömmer jag bort allt det som är bra? Nej, det gör jag inte.
Att gå ut och demonstrera tror jag inte hjälper just nånting alls. Att jag skriver här hjälper förstås inte heller, men samtidigt vill man ju försöka BEGRIPA eller vrida och vända tankarna. Tack igen!
Färsk rotting!
😉
Bert Bodin: ja, om det då hjälpte, men det torde vara tveksamt.
Skicka en kommentar