Elisabet

Trettondagsfönstret ... en dag för tidigt.

Till Trettondagshelgen har jag helt ärligt ingen särskild relation alls. Egentligen inte till någon helg, möjligen påsken undantagen. Jag tror att det beror på att jag - som så många andra - i hela yrkeslivet har arbetat enligt ett rullande schema, alldeles oavsett om det var julafton, nyårs, - eller midsommarafton eller nyårsdag med konsert från Wien. 

Det blir till sist så att helgerna inte blir lika mycket värda. 

Eller så är man kanske funtad på ett annorlunda sätt.

Min mamma erbjöd sig ofta att arbetar storhelger och då var det mest pappa och jag själv som var hemma och inte särskilt mycket till finhelgsfirande. Det hände att jag gullbad att vi skulle ta bilen och hälsa på mamma på sjukstugan och det var han med på. 

Då satt vi personalköket och pappa och mamma drack kaffe ur landstingets porslin och pappa skojade med biträdena och jag tyckte att det var så roligt. Och mamma .., så fin i sin uniform med sköterskemärket i halsen. Sjukstugan blev nästan som ett andra hem för mig.

Här en bild från gamla sjukstugan i Malå. Mamma står till vänster med sköterskemössan på huvudet. 

Vår Anna (min och exets) är en komplett kopia av sin mormor; det är som om generna hoppat över en generation. 

Så är det ofta, tycker jag. 

Anders är lik sin morfar Ivar. 

Nu kom jag helt bort från helgpratet. Det är som vanligt: tankeflykt.