Elisabet

I den nya hagen ... 

Ja, det blev en trivsam gårdagseftermiddag tillsammans med Ecke, Britt och Birgitta. 

Ett par timmar i uterummet blev det och Britt hade författat ett vänligt brev till jubilaren; ett brev som jag själv fick läsa upp och jag tänkte senare .., att det här att fylla år och bli firad, det är lite som att gå på sin egen begravning och få ta del av vad som sägs om en. Himla trevligt, faktiskt! 

(Minns pappas 60-årsdag, då han bjudit de män som han basade över .., skogsarbetare från utbyarna och dom var så finklädda allesammans och inte alls lika bullerpratiga som ute i skogen - på deras hemmaplplan - och mamma och jag själv befann oss i köket - och så hörde vi hur en av männen (han hette Sveren Stenberg) bad pappa att resa sig upp och övriga ställde sig i en ring runt om honom och såå många fina ord sades om hur han var som bas; det var ord som handlade om rättvisa, rättframhet och humor och jag stod och kikade i dörrspringan och såg pappa ta fram sin blå-rödrutiga näsduk från byxfickan med vilken han torkade tårarna ..., och detta blev en superlång mening, men så var det och jag är så innerligt glad att han fick uppleva den där dagen! Tidigare hade jag bara sett honom som "pappa", nu plötsligt fick jag en annan bild och jag blev så  s t o l t  över honom!)

Ja, det blev tankeflykt det. Tillbaka till gårdagen.Knappt hade gästerna bylsat på sig för att åka hem, så kom Sonjas dotter med sina tvillingpojkar och så började det hela om igen, men då var jag så trött ., så jag lade mig raklång på soffan. 

Bra med gäster som sköter sig själva .., Maria hade dessutom tagit med sig en nybakad Sverigekaka och kaffet fixade pv.

Perfektamtente!

Utsnitt från brevet från Britt och Ecke. Så fint och roligt. Sen var det tydligen slut på stillheten.

Idag är det en stor dag: äntligen, äntligen kommer rörmokarna och fixar den nya ackumulatortanken! Klockan tio är det dags, men det är mycket som ska göras innan det är klart. Den gamla tanken ska plockas bort (rör kapas etc) och den nya ska på plats. Tur att vi fick en reservnyckel till Ecke och Britts sommarhus, så finns nödtoalett om det blir kris.

Nu ska jag hoppa in i duschen, så där så man inte skrämmer slag på rörmokarherrarna! Såååå skönt det ska bli att kapa kalufsen! Att pv inte svimmar av fasa var morgon när han ser mig, det är ett smärre mirakel. Håret - som tre år efter tappet i covid - nu är tjockt som en ryamatta, står dessutom åt alla håll och kanter, men egentligen mest rakt upp! 

Längtar efter lite solbränna. Nog är det otroligt vad lite färg kan åstadkomma!